Trym: Klassalliansen

Ett samtal jag hade med en troende kamrat fick mig att tänka på ett argument från Göran Greider (Såssen). Att det finns två möjliga klassallianser i politiken. Den mellan medelklass och arbetarklass eller den mellan medelklass och överklass. I sin bok Arbetarklassens återkomst sägs Greider räkna in lägre tjänstepersoner i arbetarklassen – det vill säga sådana som mig – och räknar därmed med en arbetarklass på 57 %.

En ursprunglig marxistisk definition av ordet proletär syftar på den som inte har något annat alternativ för sin försörjning än att sälja sitt arbete för att överleva. Det här gäller en himla massa folk. Definierar en proletariat på det sättet så börjar vi nog närma oss de där 99 procenten.

Läs mer

Annonser

Trym: Dubbelmakt

I podcasten ”En förlorad sak” pratar min vän Mir och hans vän Emanuel om Dubbelmakt (Avsnitt tre, se länk längst ner). De definierar termen bättre än vad jag kan, men i korta drag är dubbelmakt en term för att bygga ett nytt samhälle inom skalet av det gamla särhället vi lever i. Samtidigt handlar dubbelmakt om någonting som sker utifrån ett ideologiskt ramverk. Det ideologiska ramverket är en teori om hur och varför något behöver göras och vad det i förlängningen ska leda till. Det som intresserar mig är hur dubbelmakt skulle kunna vara ett sätt att bygga praktisk kärlek utan att tappa bort motståndet mot denna världens härskare och makter.

Läs mer

Trym: Lyxfällan

I väntrummet hos en vårdinrättning spelades ett avsnitt av det vedervärdiga TV-programmet Lyxfällan. Tänk om det istället utspelat sig såhär:

”Hej, det är VD:n för Prylbutiken”

”Ja hej, vi kommer från Lyxfällan”

”Hej, riktigt roligt program ni gör. Brukar kolla på det ibland” VD:n minns ett roligt ansvar och skrattar lite.

”Vi skulle vilja ställa några frågor? Det är ju så att ni säljer saker på kredit, utan säkerhet. Ja med noll procents ränta såhär de första månaderna, men här i det finstilta står det att efter tre månader blir det 20 procent ränta. Ja och administrativa avgifter har ni också.” Programledaren låter lite barsk.

VD:n harklar sig ”Ja och?”

Läs mer

Virus i vår!

Vill du helst föra samtal om patriarkatet och direkt aktion under kyrkfikat? Eller egentligen bara prata om den tidiga Jesus-rörelsens revolutionära vanor med dina radikala vänner och bekanta?

I så fall är det mycket möjligt att du är intresserad av mötet mellan kristen tro och anarki!

I slutet av April arrangeras Virus i Stockholm och du är väldigt välkommen. Anmälan och mer info finns här –> http://www.virus2017.tk/

Virus-17.jpg

Välkomna på Sammankomst 2017!

2017 arrangeras Sammankomst för kristna kommuniteter och gemenskaper av kommuniteten Senapskornet i Luleå och vi kan verkligen rekommendera er att fara dit både om ni är med i en kommunitet eller bara är intresserade av det. Nedan är informationen de ger via kommuniteter.se:

ska%cc%88rmavbild-2016-11-10-kl-12-53-02

Hej och välkommen till Sammankomst 17-19 februari 2017 hos Kommuniteten Senapskornet i Luleå. Temat för helgen är, ”Att leva tillsammans i en trasig värld”. Vi hoppas att det kan bli en helg för oss att utforska och utmana varandra i att leva i gemenskap.

Vår värld behöver försonande gemenskaper som kan vara ett vittnesbörd om Jesus, han som försonar allting med sig och vill göra allting nytt. Genom Sammankomst vill vi främja kommunitetsliv som ett sätt att vittna om sanningen om Jesus och ett sätt att ta del av Guds försoning för hela skapelsen. Vi vill stötta varandra och våra kommuniteter och gemenskaper att fortsätta att följa efter Jesus och utmana status quo.

Världen måste inte se ut som den gör. Hur kan vi, i våra olika sammanhang och gemenskaper, hitta sätt att leva som är mer likt Guds rike? Som Peter Maurin, en av grundarna till The Catholic Worker Movement, sade: ”Det vi vill göra är att skapa ett nytt samhälle i skalet av det gamla, där det är lättare för människor att vara goda.” Läs mer

Juluppropet

Ni skriver väl på juluppropet för en humanare migrationspolitik!

http://www.juluppropet.se/

Rasmus: Black friday

Fredagen den 25 november var det black friday. Detta fenomen som vi i sverige, som med mycket annat, importerat från USA. Allt för mammon och kapitalismen…

Den 27/11 läste jag en artikel i aftonbladet av koluminstern Patrik Lundberg. Där han skriver under rubriken ”Förfasas du över rean – då är den inte för dig”. Han skriver om att black friday är bra för alla de som inte har så mycket pengar, typ ensamstående mammor. Att de ska ha samma möjligheter till materiell lycka som alla andra. Jag kan förstå hans tankar utifrån ett sekulärt individualistiskt perspektiv, alla har rätt att skapa sin egen materiella lycka och om det krävs rea för vissa att göra det så ska vi som har pengar inte stå och beklaga oss över detta. Men jag tycker inte att det är ett argument som håller, jag själv tycker inte att vi behöver ännu en hysterisk rea. Jag tycker inte att vi behöver handla mer än vi redan gör, i sverige konsumerar redan för mycket skulle alla andra ha samma standard och handla lika mycket skulle det krävas 3,7 jordklot enligt wwf.

Min känsla när jag läser Patriks text är att det inte finns något alternativ till materialismen, mammon och kapitalismen om man vill ha det bra och leva lyckligt. Inte att han skriver det nån gång, men det är min känsla när jag läser. Samtidigt med den känslan så kommer tankarna på kyrkan och att det ser ganska lika ut där. Jag ser sällan att det presenteras alternativ till världens sätt att leva, trotts att jag kan se Jesus ge sådana. Jag behöver hjälp att följa Jesus, det är inget jag klarar av själv, för då är jag snart tillbaka i världens hjulspår. Men allt för ofta så ser jag inte alternativen i de kyrkor jag varit och är med i. Däremot så har det ofta varit prat om syndaförlåtelse och nåd. Det är jätte viktiga grejer och som jag verkligen inte vill ta bort. Men jag är osäker på hur många som i dagens samhälle kan relatera till nåd och synd. När vi från barnsben blir lärda att leva med oss själva i centrum så är det lätt att vi tappar känslan av att ha syndat och inte finner nått behov av nåd och förlåtelse då vi inte upplever att vi gjort något fel. Hur kan vi presentera Jesuväg för våra individualistiska jag-centrerade medmänniskor? Hur bör vi som kyrka leva för att visa på att ett annat liv är möjligt?

Jag har inga riktigt bra svar, men jag vet att jag själv har många steg att ta mot Jesus och bort från den självcentrerade individualist som jag är. Jag försöker hålla ögonen på Jesus och den väg han leder, och jag försöker gå den, ett litet steg i taget och jag vill gärna komma på idéer tillsammans med er som läser hur vi tillsammans kan ta ett litet steg till.

Fred!