Rasmus: Hur mycket av din tid lägger du på Gudsrike?

Häromdan när vi träffades med hemgruppen som jag är med i så läste vi matt. 6:25-34 där Jesus pratar om att vi inte ska fundera på vad vi ska äta eller ha på kroppen. Efter att vi hade diskuterat texten ett tag och funderat på vad vi ska fokusera på istället för att oroa oss för mat och kläder, så sa en person i gruppen att: ”Kan det inte vara lite som om man har ett cirkel diagram och där varje tårtbit är hur mycket tid man lägger på att tänka på en viss sak varje dag. Hur mycket tänker vi på Gudsrike?”. Det är en väldigt intressant tanke för det ger lite perspektiv på hur mycket tid som vi kan gå och tänka på saker som egentligen inte är av större vikt. Om jag går till mig själv så skulle jag nog säga att jag kanske lägger ner allt för mycket tid med sånt som inte direkt bygger Gudsrike (inte direkt med sånt som stjälper det heller). Men jag går runt och tänker på saker som jobb, träning och om jag ska se någon bra film. Hur kan vi börja fokusera mer på Gudsrike och hur bygger vi Gudsrike?

Kommentera! För det här tror jag är något vi behöver fundera på och göra tillsammans.

Annonser

Rasmus: Ska vi engagera oss i politik?

Jag tycker att politik är sjukt intressant. Jag följer med i de senaste nyheterna och försöker vara uppdaterad på vilka frågor som är hetast och viktigast just nu.

Men den senaste tiden har jag gått och funderat på hur mycket vi som kristna egentligen ska engagera oss i politiken. Att engagera sig partipolitiskt tycker jag är uteslutet. Men det här med att vara uppdaterad och ha en åsikt i alla ”viktiga” frågor som hela tiden dyker upp. Är det något som vi är kallade till?

Jag har svårt att se hur ett kristet liv inte kan få politiska konsekvenser, men jag har börjat tro att det ständiga flödet av nyheter och (för min del) viljan att vara uppdaterad med det senaste, gör att vi blir hämmade i vårt handlande. Istället för att faktiskt leva ett liv som gör skillnad i världen och för människor runt om oss, så blir vi stillasittande framför facebook eller twitter och försöker vara med i diskussionen kring det senaste ämnet, som i morgon är ett annat.

Men jag kan också se flera fördelar med både facebook och twitter. Det är lätt att hålla kontakten med andra, man uppdateras i viktiga frågor och det har underlättat mycket för att se vad som kan behövas ändras på här i världen. Men ibland funderar jag ändå på om det faktiskt ändå kunde ha varit så att det var lättare att engagera sig praktiskt i en fråga förr, än idag. Idag känns det allt för ofta svårt att i överhuvud taget sålla bland alla frågor. Vilken fråga ska man välja och vad är relevant att göra?

Nej, vi skulle kanske stänga ner våra datorer, gå tillbaka till icke-smarta telefoner och gå ut ur våra hem och möta människor i våra samhällen och där se vilken fråga som man kan jobba med.

Med dagens informations spridningen så blir frågorna oftast så stora så att det känns som att man måste förändra hela världen för att det ska vara värt att göra något. Jag vet inte hur det är med dig, men jag brukar sällan känna mig så bra att jag kan ändra de stora strukturerna och systemen i världen. Allt för ofta så slutar det med att jag går runt hemma, lyssnar på punk och är arg på allt som är fel i världen, men det hjälper ju inte den som drabbas av det som är fel.

Jag tror att det finns en risk att politiken tar upp allt av ens tid och gör att man tappar relationen med Gud och kärleken till medmänniskorna som fick en att engagera sig i början. För egen del så behöver jag bli bättre på att vårda min relation med Gud, att be om hans sätt att se på världen och människor och att komma ihåg moder Theresas ord om att göra små gärningar med mycket kärlek.

Vad tänker du? Ska vi engagera oss politiskt och hur i så fall?

Rasmus: Recension av ”Att hoppas på ett annat system”

att_hoppas_på_annat_system

”Att hoppas på ett annat system” är en antologi om kristen tro och anarkism. Det har gjorts lite reklam för boken här på bloggen tidigare. Nu har jag läst den och tänkte ge mig på ett försök att recensera den.

De som har varit delaktiga i att skriva boken är Anton Lundqvist, Tomas Lundström, Alice Hägg, Elin Lundell, Johanna Hadin, Jonas Lundstöm, Jonathan Wiksten, Maja Ekström och Tobias Herrström.

Boken har en stor bredd då varje författare tar upp olika aspekter på ämnet. I läsningen får vi dels ta del av berättelser från gatorna och barrikaderna i kampen för ett bättre samhälle och dels tankar kring kristen tro och anarkism, allt utifrån författarnas egna erfarenheter. Det är på gatorna som författarna har träffats och lärt känna varandra. Men boken handlar inte främst om deras insatser i flyktingblockader, manifestationer mot vapenexport eller i motståndet mot orättvisor. Alla de sakerna som de tar upp och som de själva har varit med om leder vidare till deras tankar kring vad det egentligen innebär att följa Jesus. Hur nära besläktade är kristen tro och anarkism? Var Jesus feminist? Och är det okej att bruka våld som kristen? är frågor som tas upp i boken.

Vi får även läsa om anarkismens historia, den tidiga kristna rörelsen, väckelserörelsen och dess användande av civil olydnad. Vi kan läsa om Guds rike och att kristet motstånd är att leva som en förkultur.

Språket i boken är tidvis lite akademiskt och med en del facktermer, men jag skulle ändå vilja påstå att den är hyfsat lättläst. I och med att den periodvis bygger på författarnas liv så blir det lätt att hänga med i resonemangen, det blir inte bara korvstoppande fakta. Boken känns lite som en introduktion till ämnet och för min del gav den nog fler frågor än svar. Något jag upplever som positivt då jag måste tänka själv kring ämnet och inte bara bli serverad ett färdigt koncept.

Eftersom bokens tema är kristen tro och anarkism så lyfts temat makt upp direkt eller indirekt genom de flesta kapitlen i boken. Framförallt tanken om att vi som kristna inte ska söka oss makt, utan istället söka oss till och bygga gemenskaper med icke-hierarkiska system. Elin Lundell skriver i sitt kapitel en grej kring makt som jag tyckte var väldigt intressant. Hon skriver:

Det kan vara väldigt bekvämt för en stor massa att ledas av en eller några få individer, men när vi insett att människan inte är kapabel att ensam hantera makt på det här sättet måste vi avsäga oss den bekvämligheten. Genom att befria människor från det slaveri som maktutövande faktiskt innebär (det låter motsägelsefullt, men jag tror att det är så) tar gemenskapen gemensamt ansvar för att makt och inflytande hanteras försiktigt och fördelas klokt och rättvist”.

Att se på makt som ett slaveri är för mig en ny tanke som känns lite svår att greppa. Men på nått sätt kan jag ändå förstå tanken att man inte är fri när man har makten över andra. Jag skulle vilja koppla det till ett stycke i slutet av Jonathans kapitel där han pratar om beröringspunkter mellan kristendomen och anarkismen. Han skriver:

”Anarkismens frihetsideal och tilltro till den befriade människans potential att fatta övervägda moraliska beslut bekräftas av Jesus sammanfattning av lagen och profeterna i Matt 7:12 ‘allt vad ni vill att människor ska göra för er, det ska ni göra för dem.’ ”.

Efter det som både Elin och Jonathan skriver så tänker jag att om vi ska kunna agerar mot andra på samma sätt som vi vill bli bemötta på så krävs frihet. Jag tänker även att frihet inte är något som vi kan få genom makt då maktutövandet binder de människor som underkuvas makten och makten inskränker på människors fria vilja. Jag tror att om man tar bort en persons frihet så tar man även bort sin egen, för ingen är fri förens alla är fria.

Till avslut så vill jag börja med att säga att jag tycker att boken var väldigt intressant. Trots att jag har kallat mig själv för en kristen anarkist nu i ett par år så kände jag att jag fick ut väldigt mycket av boken. Den väckte tankar som jag inte har tänkt förut och som jag tror hjälper mig att leva ännu mer som en lärjunge till Jesus. Om du är intresserad av kristen tro och anarkism så rekommenderar jag varmt att du läser den här boken. Dels för att den är väldigt bra skriven och dels för att den visar på att kristen anarkism inte är en homogen idé, utan att den spretar åt lite olika håll även om det i grunden finns en längtan efter att se Guds rike här och nu och en längtan efter att leva som Jesus. Jag känner att det var befriande att läsa de lite mer historiska kapitlen och se att det här inte är nya tankar och sätt att leva, utan att mycket av det har funnits med under hela kristendomens historia även om det inte alltid har kallats för kristen anarkism.

Jag avslutar med ett stycke från Majas kapitel om väckelserörelsen.

”Frikyrkliga anses nog, med rätta, vara beskedligare än de flesta. Präktiga, rättrådiga och laglydiga. Men vet ni, våra förmödrar och förfäder var rebeller. Fromma rebeller. De gjorde uppror mot myndigheterna, kosta vad det kosta ville. Frikyrkan började som en illegal aktionsgrupp. Den befann sig på kollisionskurs med statens värderingar eftersom de väckelsekristna ”måste lyda Gud mer än människor”. På grund av detta utförde de medvetna och återkommande lagbrott. De kunde inte annat. Deras agerande bidrog till många positiva förändringar i det svenska samhället och förde med sig nya livsfläktar in i en kyrklighet som på många håll kommit att bli unken”.

Rasmus: Inte min utopi!

Den 24 oktober invigs en ny galleria i Umeå. Inget direkt förvånande över att en sådan sak sker och det är inte heller det jag främst kommer diskutera. Det jag tänker ta upp är däremot namnet på den nya gallerian som inte kommer hete något mindre än Utopia. UTOPIA! Hur tänkte dom egentligen när dom namngav gallerian till UTOPIA!? En galleria är då inte min utopi och jag är ganska säker på att jag inte är ensam med den meningen.

För vem är shopping och konsumtion en utopi? Inte för jorden och dess befolkning iallafall. När vi ökar vår konsumtion så ökar vårt slitage av jorden, vilket i sin tur kan leda till att fler människor svälter eller inte får rent vatten. Redan idag så använder vi upp mer resurser än vad jorden producerar per år. Bara där ringer en klocka som säger att vi är på väg åt fel håll.

Ett problem med att döpa en galleria till Utopia är att det är en falsk utopi. Namnet vill ge sken av att ”handla hos oss så blir din värld perfekt”. Men vi kan aldrig få en perfekt värld genom att shoppa mer. Shoppandet är för många ett sätt att försöka fylla ett tomrum i deras liv, en strävan efter att vara någon. Trots allt så vill ju den mesta reklamen förmedla att ”du är bara värdet av ditt senaste köp, köp mer för att vara värd något”. Men jag tror att det är först när vi ser oss själva genom Gudsögon som vi kan inse fullt ut att vi är värdefulla som vi är. Det är inte vårt shoppande eller våra handlingar som ger oss vårt sanna värde, det är Gud.

Att döpa en galleria till Utopia tror jag är ett sätt för att försöka fylla upp den plats som Gud vill ha i våra liv. Gallerian kanske ser ut som en utopi från utsidan med sin fräscha design, men den är inget mer än ett tomt skal. På samma sätt så kan vi se perfekta ut i människors ögon genom våra köp, stilar eller handlingar, men på insidan kan vi fortfarande vara tomma. Men om vi väljer att ha en relation med Gud så kan vi få fylla upp det tomrummet med hans kärlek.

En av dagens främsta avgudar som vi har är pengar eller snarare kärleken till pengar. När man döper en galleria till Utopia så känns det lite som att bygga ett tempel åt mammon. Utifrån Jesus ord i Luk.16:13 (Ni kan inte älska både Gud och mammon) så är det inte svårt för mig att se att Utopia aldrig kommer bli min utopi. Detta förstärks ännu mer med Paulus ord i 1Tim. 6:10 ”kärleken till pengar är roten till allt ont”. För det är väl få ställen där pengar älskas så mycket som i en galleria där precis allt går ut på att spendera så mycket som möjligt.

Om vi vill se Gudsrike breda ut sig här på jorden så måste vi börja leva det nu. Ett sätt kan vara att motsätta sig idéer som exkluderar andra människor, vilket en galleria gör, då det är de med pengar som eventuellt gynnas av den. Låt oss istället börja bygga alternativ till den här världens system. Låt oss vara öppna och inkludera människor istället för att bygga saker för de som redan har. Ett sätt kan vara att börja ordna gratis kvartersfik där alla som deltar hjälps åt efter var och ens förmåga. Ett annat sätt kan vara att ordna en gratis loppis eller en klädbytardag.

Så till sist, en galleria är inte min utopi! Vilken är din?

Pressmeddelande från Ofog

ÄT GENOM NÄSAN OCH VISSLA BAKOM GALLER!

Fredsrörelsen bjuder härmed in alla till lunch med presidenten. På onsdag tar Nobels fredspristagare, tillika överbefälhavaren för världens största armé emot vid Vita Bordet. Förutom konsert med visselpipor och fångkörer utlovas frågesport med fina priser och utlottning av medlemskap i presidentens egen krigsklubb.*

 VÄLKOMNA!

 ONSDAG 4/9 12.00-17.00, MEDBORGARPLATSEN, STOCKHOLM

 NÄTVERKET OFOG, KVINNOR FÖR FRED, IRAKSOLIDARITET, KRISTNA FREDSRÖRELSENS LOKALAVDELNING I STOCKHOLM OCH STOCKHOLMS FREDSFÖRENING.

 * Alla nya medlemmar i NATO garanteras deltagande i minst ett anfallskrig och en ockupation under de första tre åren. Presidenten anstränger sig personligen för att kunna erbjuda ett missilanfall redan inom en vecka.

KONTAKT: Pelle Sunvisson, Nätverket Ofog, 0707946733.

 

Kolla gärna in ofog.org för mer info kring nätverket ofog

 

Rasmus: Dumpsterdivingseminarie

Nu ligger utkastet för mitt seminarium som jag höll på Frizon13 om dumpsterdiving upp här. Så om du missade seminariet eller vill läsa det på det sättet som jag hade tänkt prata kring ämnet så gå in på material sidan och kika in det.

Frid!

Rasmus: Frågor på den helige Johannes döparens dag

Idag är det den helige Johannes döparens dag, och när jag var på gudstjänsten i förmiddags så delade prästen ut lite frågor efter predikan. Jag tänkte dela med mig av frågorna här och höra vad ni tänker kring dom.

1. Vi kan inte göra någon annan kristen – men vi kan bana väg för honom, eller för människor till honom. Hur kan vi göra det?

2. I hela Johannes liv är det inte han själv som står i centrum, utan Gud, och den som skulle komma. Han ska bli mindre och den som kommer större. Biktspegel: Vill jag verkligen bara lyfta fram Gud, eller är jag också rätt mån om att få synas?

3. Johannes ord och gärningar minns vi än idag, trots att hans liv slutade kataastrofalt med att han blev halshuggen på Herodes order. Vad är framgång?

4. Om vi mötte Johannes Döparen idag, vad skulle hans budskap till oss vara?

5. Vilka kan vi idag se som profeter?

6. Johannes levde vid sidan av sin tids samhälle, på något sätt fri från det. Hur kan vi vara fria från det som binder oss, fria att höra samman med Gud?

Vad tänker du kring dessa frågor?