Kategori: Rasmus

Rasmus: Drömmar och tankar om Guds rike.

Jag drömmer om att gudsriket ska ta plats på jorden. Jag tänker att det är en värld där Guds godhet är det som leder oss. En värld som är rättvis, utan klassklyftor och där miljön, klimatet och planeten mår bra. En värld där vi tar hand om varandra både människor, djur och natur. För alla är vi skapade av Gud och han vill att vi ska ta hand om hans skapelse åt honom. Jag tror att Gudsrike är en anti-kapitalistisk värld utan polis och militär. Där jakten på pengar och våldet har spelat ut sin roll.

Jag vill se Gudsrike komma, men jag tror inte att det är något vi kommer få se om vi bara sitter och väntar. Jag tolkar Jesu undervisning som att han vill att vi ska agera och skapa platser och tillfällen för Guds rike att bryta fram. Det kan vara när vi lovsjunger och ber, men lika gärna när vi blockerar en flyktingdeportation eller står i vägen för maskinerna som ska skövla skog. Jag tror att Guds rike kan bryta fram när vi sår och skördar våra grönsaker, när vi fikar med en kompis eller när vi säljer allt vi äger och ger till de fattiga. Jag tror att Guds rike kommer när vi delar med oss med varandra, när vi delar måltider, verktyg och transporter med varandra. Jag tror att Guds rike bryter fram när vi gör hans vilja.

Men jag tror också att vi kan skymta Guds rike bland icke-kristna, att vi som vet hans vilja kan se när saker görs i linje med den. 

Dock så tror jag att vi är för svaga i oss själv för att bygga gudsriket, jag tror att vi måste hjälpas åt och få hjälp av hjälparen. Jag vet också att vi kommer ta snedsteg och inte alltid orka göra det rätta, men att vi har en förlåtande Gud som ger oss en ny chans att hjälpa till med riket varje gång vi faller. Men även om jag vet att vi tar snedsteg och inte alltid orkar, så är det inte en ursäkt för att inte göra något. Jag tror att vi egentligen skulle orka och kunna göra mycket mer än vi gör och har gjort om vi hjälps åt att göra små och stora saker där gudsriket får synas och om vi slutar leva på världens sätt. Jag tror att vi på riktigt måste gör upp med vilken herre vi tillhör, om det är mammon eller Gud. Jag hoppas och tror att jag en dag ska kunna välja vilken sida jag tillhör och inte bara i ord, för det kan jag säga här och nu att jag vill tillhöra Gud, men jag hoppas att jag en dag ska kunna bestämma mig helt för vilken sida jag vill leva på och att det då märks i kropp och handling. Att jag en dag inte längre är delaktig i sådant som gör världen ont, utan bara lever efter Guds vilja och plan för jorden och världen.

Jag vet inte hur Guds rike kommer bryta fram, men jag har mitt hopp i Jesus och kyrkan och jag tror att det spelar roll hur vi lever våra liv om vi vill se Guds rike komma.

Annonser

Rasmus: Podd-tips

Tänkte bara att jag skulle påminna, och samtidigt rekommendera er som inte redan gör det, att lyssna på A-ordet, en podcast om kristen tro och anarkism. Podden görs av två tidigare skribenter här på kristen underjord och är en, i mitt tycke, väldigt intressant podd som lyfter frågor som icke-våld, psykisk ohälsa, hbtq och kyrka och gör detta utifrån tankar kring kristen tro och anarkism. Mer info finns på https://aordet.wordpress.com/ och ni hittar podden där poddar finns.

Rasmus: En annandags predikan

Jag predikade idag, på annandag jul som även kallas ”Den helige Stefanos dag” i kyrkoåret. Jag utgick från texten i Apostlagärningarna kapitel 6 vers 8-15 och predikan finns här i textformat. Jag tycker det är intressant att höra andras tankar på det jag skrivit så kommentera gärna om ni har några tankar.

8Stefanos var fylld av nåd och kraft och gjorde stora under och tecken bland folket. 9Då uppträdde några medlemmar i den synagoga som kallades De frigivnas (dit hörde folk från Kyrene, Alexandria, Kilikien och Asien) och började disputera med Stefanos. 10Men de kunde inte hävda sig mot visdomen och anden i det han sade. 11Därför skickade de fram några som skulle säga att de hört honom yttra sig hädiskt om Mose och Gud. 12De hetsade upp folket och de äldste och de skriftlärda, och sedan kom de och grep Stefanos och förde honom till rådet. 13Där fick falska vittnen träda fram och säga: ”Den här mannen angriper ständigt och jämt både denna heliga plats och lagen. 14Vi har hört honom säga att Jesus, han från Nasaret, skall förstöra denna plats och ändra på de seder och bruk som vi har från Mose.” 15Alla som satt i rådet gav noga akt på Stefanos och tyckte då att hans ansikte var som en ängels.” Apg 6:8-15 Bibel 2000

Stefanos förs inför det judiska rådet och efter ett långt tal (Apg 7) så stenas Stefanos och blir den första kristna martyren. Men varför blir han stenad?

(mer…)

Rasmus: De vill inte ha oss kvar

Först förstörde de våra älvar, sen tog de vår malm. Därefter skövlade de skogen och gjorde tall- och granplantage. Nu vill de förstöra ännu mer av skogen genom att göra miltals med vägar genom den så de kan placera stora vindkraftverk som lyser upp natthimlen. Detta för att skapa ”grön”el, el som inte ens ska användas här. Den ska exporteras till sörland och vidare ut i europa och det enda de lämnar kvar till oss är krossade liv och förstörd natur.

”Betongen den blå skulle bedöva våran oro,

men den tunga gråa massan bara kväde våran skog,

med löften om välfärd tog de peningarna och drog”

-Glesbygd’n, Betong

Mer läsning:

https://jonnajinton.se/nar-hjartat-brister/

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=110&artikel=7113915

Här är en klippt och klistrad text från allehanda.se som Katarina Östholm har skrivit. (Hon har inget med kristenunderjord att göra)

 

Norrland är så rikt. Och så fattigt. Alla ansträngningar att dölja den koloniala synen på Norrland faller platt när hela landsänden nu håller på att förvandlas till ett gigantiskt industriområde.
Det ska skördas malm, det ska skördas skog, det ska skördas vatten – och nu ska det skördas vind. I obegränsade mängder.
I Norrbotten planerar statliga Vattenfall för sitt största vindindustriområde någonsin (jag ogillar det förskönande ordet vindkraftpark). 150 kraftverk på 1000 kvadratkilometer – i själva hjärtat av Gällivare skogssamebys renbetesmarker. En katastrof för rennäringen eftersom renar undviker vindkraft och inte ens vill ha snurrorna inom synhåll.
Jag klandrar dem inte. Här i Undrom kan jag numera inte åka en kvart åt något håll utan att se vindindustrin invadera landskapet. De finns i alla väderstreck – och det bara fortsätter.
Det är en klaustrofobisk upplevelse.
I hela Norrland ska det byggas vind för sammanlagt 100 miljarder fram till 2030. Och hela vindindustrin – som utgör nästan hela fjolårets ökning av den svenska energiproduktionen – överproducerar och går på export. Sveriges elkonsumtion ligger stabilt sedan ett par år.
Vi producerar mer i stället för att förbruka mindre, som vi borde.
Nå, jobben då? Jodå, jobb kommer i uppbyggnadsskedet men få är lokala och de flesta försvinner med tiden. Vinster, el och skattepengar ilar som vanligt iväg till slukhålen söderut.
Det blir många ryggdunkningar i Stockholms slutna direktörsrum, många handslag med utländska profitörer.
Och den natur som fortfarande är relativt orörd exploateras bit för bit; naturen har ingen röst och ingen talan. Ekosystem gröps ur. Grundvatten förorenas eller sjunker. Lokalsamhällen krackelerar.
Till och med turisterna flyr; det finns ingen naturupplevelse kvar, en skog av vindkvarnar ger ingen frid i själen.
Tack för kaffet, vi ska nog åka nu, säger stat och näringsliv och skyndar sig att ta det sista flyget till Stockholm.
Kvar står gigantiska industriområden som fortsätter breda ut sig – områden som inte bara renarna skyr. Områden genomkorsade av otaliga nya vägar, impregnerade med gigantiska betongfundament (betong förorsakar massiva klimatutsläpp), uppstyckade av nya ledningsgator, fyllda av snurror hitresta från Landet Långt Borta som skördar vinden och skickar den utomlands.
Det kallas hållbart, miljövänligt.
Jag sörjer över naturen, över allt liv som existerar i sin egen rätt, liv som snart inte har någonstans att ta vägen, liv som vi i vår oändliga hybris tror att vi kan klara oss utan.
Men gruvbranschen klagar, vill öppna ännu fler gruvor. Efterfrågan på råvaror ökar, alla nya miljövänliga saker ska ju byggas – vindkraftverken, bilarna, solcellerna, de nya städerna. Den fossila grenen av råvaruförbrukningen står nämligen orubbad; den ”gröna” industrins råvarubehov blir bara ännu en miljöbelastning.
Det är tillväxtens dödliga spiral.
Samtidigt, i Blaiken, jobbar man efter tio år fortfarande med saneringen efter Sveriges kanske största miljöskandal. Efter gruvbolaget Scanminings konkurs upptäcktes kraftiga läckage av giftig metall – mellan 80 och 100 ton zink rann rakt ut i ett biflöde till Umeälven. Bolaget hade lovat max 0,5 tons utsläpp per år.
Slutnotan för att städa upp – sisådär 400 miljoner kronor. Efter åratal av knorrande och prokrastinering betalar staten till sist.
Men under tiden.
Under tiden står byarna och lokalsamhällena där, mitt i miljöförstöringen. Mitt i en natur som utarmas på rikedomar och livskraft, mitt i de krympande och allt fattigare kommuner som systematiskt dräneras på alla resurser.
Under tiden får de höra att det inte finns pengar till vägar och järnvägar, företagslån och husbyggen, snöröjning och vägbelysning, BB och akutsjukvård, skola och omsorg, kollektivtrafik och telefoni.
Under tiden får de veta att elen måste kosta mer just där, för att näten byggs så många och så långa. Att det är för det allmänna bästa. Att de måste förstå. Att alla inte kan få allt.
Att de är gnälliga bidragstagare.
Vad finns kvar? Ett snabbt krympande livsrum – och en snabbt krympande respekt.
För det är orättfärdigt. Och det är ohållbart. Det är människor som får se sina sociala och biologiska ekosystem förstöras, sina levnadsbetingelser urgröpta, bit för bit. Utan att bli sedda, utan att bli hörda, förväntas de att stumt finna sig i sin skuggtillvaro.
Det skördas vatten, malm, skog och vind. Men Norrland, och Sveriges alla övriga landsbygder, ska tydligen svältas ihjäl.
Av:Katarina Östholm

 

Rasmus: En predikan

Igår (söndag) höll jag en predikan i kyrkan som jag går till och jag tänkte att jag skulle dela med mig den här i textform. Predikan avslutades med att församlingen fick sätta sig i grupper om tre och diskutera frågorna i slutet av texten. Det är lite svårt att dela upp er läsare i grupper om tre, men ni får gärna använda kommentarsfältet till era tankar istället.

Jesus manifest

16Han kom till Nasaret, där han hade växt upp, och på sabbaten gick han till synagogan, som han brukade. Han reste sig för att läsa, 17och man gav honom profeten Jesajas bok. När han öppnade den fann han det ställe där det står skrivet: 18Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet 19och förkunna ett nådens år från Herren. 20Han rullade ihop boken och gav den tillbaka till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina blickar riktade mot honom. 21Då började han tala till dem och sade: ”I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig.” Luk 4:16-21

Varför är vi kristna, och vad innebär det att följa Jesus? Det är frågor som jag brukar gå och fundera på rätt ofta, framför allt den senare om vad det innebär att följa Jesus. Hur lever jag som en lärjunge till Jesus idag, 2000år efter att han gick här i fysiskform. Men även den första frågan är viktig, varför är vi kristna? Ganska ofta, speciellt i olika frikyrkor, har jag upplevt att vi strävar och jobbar mycket för att människor ska bli frälsta. Vilket är helt okej, men väldigt ofta känns det som att det är det enda målet. Nu är den personen frälst då satsar vi på nästa! Men är inte tron mycket mer än ”bara” frälsning. Den bild jag får när jag läser Jesus och evangelierna är att han vill att vi ska följa honom och göra som han gör. Så hur gör vi som han gjorde för 2000år sen idag? Jag tror att om vi ska få reda på det så måste vi samtala och diskutera de frågorna med andra kristna, jag tror att vi behöver ta reda på vilket sammanhang och i vilken situation texten befinner sig och hur vi omvandlar det till att gälla idag. Och jag tror att vi måste prova att agera ut det vi kommer fram till.

När Jesus började sin offentliga bana så börjar han med att säga att han har kommit för att frambringa ett glädjebud till de fattiga, att förkunna befrielse för de fångna, syn förde blinda, att ge de förtryckta frihet och för att förkunna året som Herren valt.

Året som Herren valt, syftar på jubelåret i 3 mos 25, som vad jag vet tyvärr aldrig har genomförts, men där tanken var att vart 50 år skulle vara ett friår då alla skulle få tillbaka sin egendom och komma tillbaka till sin släkt och ett år då man skulle utropa frihet till alla invånare i landet. (och ni skall helga det femtionde året och utropa frihet åt alla invånare i landet. Det skall vara ett friår för er: var och en skall få tillbaka sin egendom och få komma tillbaka till sin släkt. 3 mos 25:10)

Det är med de här orden som Jesus väljer att framträda offentligt. Så vad säger det då till oss idag? Om Jesus kom för att befria de fånga, ge de förtryckta frihet, syn för de blinda och förkunna året som Herren valt, hur påverkar det då oss idag som lärjungar. Hur lever vi ut det som Jesus kom för att göra?

Vad innebär det att vara kristen?

Hur lever vi det som Jesus läser i sitt manifest?

Hur gör vi tron mer praktisk/agerande?

Rasmus: Kristna värderingar

Vad är dessa kristna värderingar som KD och SD säger sig vilja behålla, återupprätta och bygga samhället på? Jag får inte ihop deras politik med min bibelläsning iallafall.

Som ett exempel kan vi ta ett par verser från Marias lovsång i Lukasevangeliets första kapitel, vers 52-53.

”Han störtar härskare från deras troner, och han upphöjer de ringa. Hungriga mättar han med sina gåvor och rika skickar han tomhänta bort”

Eller lite längre fram i samma evangelium när Johannes döparen kliver fram.

”Den som har två skjortor skall dela med sig till den som ingen har, och den som har bröd skall göra på samma sätt.”

Vi kan ju även ta Jesus ord i Matteusevangeliets femte kapitel som exempel.

”Om någon slår dig på din högra kind så vänd också den andra mot henom.

Om någon vill processa med dig för att få din skjorta så ge henom även din mantel.

Om någon vill tvinga dig att gå en mil i hens tjänst,så gå då två.”

Jag skulle tycka det vore jätte roligt om vi var flera stycken som i sociala medier kunde börja skriva ut bibelcitat på kristna värderingar. Alltså sånt som Jesus (och lärjungar och andra runtomkring) faktiskt gjorde och sa. Använd gärna #kristnavärderingar och om en vill även #svpol och även @kdriks

Till sist vill jag bara säga att låt Guds rike komma och låt nationalstaten dö!