Rasmus: Black friday

Fredagen den 25 november var det black friday. Detta fenomen som vi i sverige, som med mycket annat, importerat från USA. Allt för mammon och kapitalismen…

Den 27/11 läste jag en artikel i aftonbladet av koluminstern Patrik Lundberg. Där han skriver under rubriken ”Förfasas du över rean – då är den inte för dig”. Han skriver om att black friday är bra för alla de som inte har så mycket pengar, typ ensamstående mammor. Att de ska ha samma möjligheter till materiell lycka som alla andra. Jag kan förstå hans tankar utifrån ett sekulärt individualistiskt perspektiv, alla har rätt att skapa sin egen materiella lycka och om det krävs rea för vissa att göra det så ska vi som har pengar inte stå och beklaga oss över detta. Men jag tycker inte att det är ett argument som håller, jag själv tycker inte att vi behöver ännu en hysterisk rea. Jag tycker inte att vi behöver handla mer än vi redan gör, i sverige konsumerar redan för mycket skulle alla andra ha samma standard och handla lika mycket skulle det krävas 3,7 jordklot enligt wwf.

Min känsla när jag läser Patriks text är att det inte finns något alternativ till materialismen, mammon och kapitalismen om man vill ha det bra och leva lyckligt. Inte att han skriver det nån gång, men det är min känsla när jag läser. Samtidigt med den känslan så kommer tankarna på kyrkan och att det ser ganska lika ut där. Jag ser sällan att det presenteras alternativ till världens sätt att leva, trotts att jag kan se Jesus ge sådana. Jag behöver hjälp att följa Jesus, det är inget jag klarar av själv, för då är jag snart tillbaka i världens hjulspår. Men allt för ofta så ser jag inte alternativen i de kyrkor jag varit och är med i. Däremot så har det ofta varit prat om syndaförlåtelse och nåd. Det är jätte viktiga grejer och som jag verkligen inte vill ta bort. Men jag är osäker på hur många som i dagens samhälle kan relatera till nåd och synd. När vi från barnsben blir lärda att leva med oss själva i centrum så är det lätt att vi tappar känslan av att ha syndat och inte finner nått behov av nåd och förlåtelse då vi inte upplever att vi gjort något fel. Hur kan vi presentera Jesuväg för våra individualistiska jag-centrerade medmänniskor? Hur bör vi som kyrka leva för att visa på att ett annat liv är möjligt?

Jag har inga riktigt bra svar, men jag vet att jag själv har många steg att ta mot Jesus och bort från den självcentrerade individualist som jag är. Jag försöker hålla ögonen på Jesus och den väg han leder, och jag försöker gå den, ett litet steg i taget och jag vill gärna komma på idéer tillsammans med er som läser hur vi tillsammans kan ta ett litet steg till.

Fred!

Rasmus: Nationen är en avgud

Jag menar att som kristen fira sveriges nationaldag (eller något annat lands med för den delen), är att tillbe en avgud! Nationen vill, liksom mammon och andra avgudar, ha din tillit. Den vill vara den som du litar på när allt krisar, den som du hyllar när allt går bra. Nationen vill ta Guds plats i ditt liv!

Vi kristna (bör) hoppas på ett annat rike, ett rike som inte är av denna världen. Ett gränslöst rike, byggt på kärlek, fred och gemenskap. Gudsriket. Vi bör alltså inte lägga vår tillit till nationalstaten, en uppfinning av människor (eller är det andra makter bakom?), den bygger på utestängande gränser som måste ta hjälp av en våldsapparat för att upprätthållas. Den gör skillnad på människor och människor och är utan kärlek.

Min bön idag är: Herre låt ditt rike komma!

Rasmus: Ett bok tips

Jag läste precis ut boken ”Efter Kristus” skriven av Tobias Hadin och Kristoffer Lignell som är utgiven av Argument förlag.

efter-kristus

”Efter Kristus” är en kommentar till boken Didaché som skrevs nån gång mellan år 70-120 e.kr. Didaché kan man säga är en träningsbok för att följa Jesus, och i ”Efter Kristus” får vi förutom utläggningar av texterna i Didaché även faktiska träningar/utmaningar att ta i vår vandring med Jesus.

Läs den!

Mer info om boken och hur man beställer den finns på Argument förlags hemsida.

Rasmus: Varför jag väljer att inte rösta i valet!

Som nog de flesta vet så är det val till riksdag, landsting och kommun på söndag. Jag har under de senaste åtta åren funderat kring det här med att rösta och om det är förenligt med ett kristet levande. I valet 2010 valde jag att enbart rösta i riksdagsvalet. Dels för att jag inte ville se att sd skulle komma in i riksdagen och dels för att jag var för dåligt insatt i kommun- och landstingsvalen. I det kommande valet har jag istället valt att helt låta bli att rösta. Anledningen till att jag väljer att inte rösta är för att jag inte ser hur det är förenligt med byggandet av Gudsriket. Gudsriket tror jag är en plats där fred, rättvisa och jämlikhet råder, det är en värld utan gränser där alla är välkomna och älskade. Jag vet att många tycker att det låter som en utopi och det kanske det är. Men jag strävar ändå efter att den platsen, som Jesus predikar om, skulle komma hit till jorden idag. I den strävan så tror jag mål och medel är lika viktiga. Vill vi bygga ett samhälle där fred råder så kan vi inte använda oss av våld. Dagens demokratiska samhälle bygger på våld och hot om våld. Vi har två våldsapparater som upprätthåller systemet genom ett våldsmonopol. Jag pratar alltså om polisen och militären. Eftersom jag vill följa Jesus och vara med i byggandet av Gudsrike så kan jag inte använda mig av våld. Där av kan jag inte heller ge mitt medhållande (genom att rösta) till ett system som bygger på våldsanvändning.

Jag väljer även att inte rösta för att genom att rösta så ger jag en person/parti möjlighet att få makt över andra människor. Jag tror att mänsklig makt alltid korrumperar, oavsett politisk hållning. Att då delta i en process som leder människor fram till att styra över andra och som alltid i slutändan leder människan till något sämre, känns inte moraliskt riktigt. Dessutom så bekänner jag endast en herre över mitt liv, Jesus Kristus! I och med att jag bara bekänner en herre, så känns det rent ut sagt dumt att försöka rösta in någon annan att bestämma, när jag antagligen ändå inte kommer att följa hens lagar och regler när dessa går emot Jesu kärlekslag.

bild(1)

De här två argumentet för att inte rösta är de som är starkast för mig just nu. Som jag skrev i början så har det varit en ganska lång process för mig att komma fram till det här beslutet och alltså är det mer än det som står ovan som har spelat in i mina funderingar. Att inte rösta är egentligen bara en väldigt liten del i vad jag tänker kring vad det innebär att vara kristen, men ack så angelägen i dessa tider. Dessutom är det många vänner, släkt och bekanta som undrat hur jag tänker när jag säger att jag inte ska rösta. Hoppas det här har varit till hjälp med att förstå mina tankar. Jag fortsätter gärna samtalet i kommentarsfältet. Delta gärna med dina tankar!

Vad tänker du kring att rösta? Har du nån gång funderat på att inte rösta?

Ofog: Idag polisanmäler vi myndighet för medhjälp till mord

Ett pressmeddelande från det antimilitaristiska nätverkat Ofog kom idag. Jag tyckte det var värt att spridas vidare och postade det därför här på bloggen. /Rasmus

Att en svensk myndighet möjliggör för människorättskränkande regimer att få tillgång till svenska vapen innebär att de gör sig medskyldiga till dessa diktaturers brott. Därför polisanmäler vi idag Inspektionen för Strategiska Produkter (ISP) för medhjälp till mord.

Under senare år har svenska företag, med godkännande från ISP, exporterat vapen till Saudiarabien och Bahrain. I februari och mars 2011 demonstrerade tiotusentals medborgare för demokrati i kungadömet Bahrain. Den diktatoriska regimen slog till hårt. Polis och säkerhetstjänst fängslade, torterade och mördade fredliga demonstranter . Minst tjugo människor dödades av regimen. Saudiarabien grep in militärt för att hjälpa till att slå ner demokrati-upproret.
– Om Sverige vill stötta mänskliga rättigheter bör man inte längre tillåta vapenexport till Bahrain och Saudiarabien. Vi förväntar oss att Sverige stöttar demokratirörelser istället för att förse  diktatoriska regimer med vapen, säger Sayed Mohamed Alawi, människorättsaktivist från Bahrain.

Sayed Mohamed Alawi upplevde själv statens repressiva kraft när medborgarna stod upp för demokrati och han såg hur Saudiska trupper hjälpte till i förtrycket. I samband med tillslaget kände han sig tvungen att fly landet på grund av hans människorättsengagemang. Idag fortsätter han sitt engagemang för ett fritt Bahrain från Lund i Skåne.

En allt större andel av vapenexporten från svenska företag går till länder där befolkningen inte kan välja sina politiker i fria val. År 2012 gick mer än en tredjedel av svensk krigsmaterielexport till icke-demokratier. Det är tyvärr inte bara bristen på demokrati som är ett problem i diktaturer. Dessa regimer upprätthålls genom fängslande av oppositionella, tortyr och andra grova människorättsbrott.

På grund av ovanstående polisanmäler vi idag myndigheten ISP för medhjälp till våld (mord/mordförsök/misshandel) mot fredliga demonstranter i Bahrain. Det vore orimligt om ingen kan ställas till svars för denna vapenhandel endast för att den skett över nationsgränser. Idag är mycket av vapenexporten hemligstämplad och därmed omöjlig att undersöka för enskilda medborgare, vilket gör en polisundersökning än mer angelägen. Vi uppmanar polisen att skyndsamt utreda exakt vilka produkter som har sålts från Sverige och hur dessa använts i Saudiarabien och Bahrain.

 

Sayed Muhamed, vice ordförande för Bahrain Salam for Human Rights, 070-712 27 20

Annika Spalde, aktiv inom Kristna fredsrörelsen, 076-246 19 94, annika.spalde@gmail.com

Martin Smedjeback, aktiv inom nätverket Ofog, 070-257 90 97, smedjeback@gmail.com

Lena Steinholtz Ekecrantz, aktiv inom Kvinnor för fred

 

Nedladdning av polisanmälan: http://ofog.org/sites/default/files/filer/polisanmalanisp.pdf

 

www.ofog.org

Rasmus: Insändare i dagen

För typ en månad sen startades det ett parti som kallar sig för kristna värdepartiet och som en reaktion på det så skrev jag ihop en insändare som jag skickade till tidningen Dagen. Om nån skulle vara intresserad av att läsa den så finns den här och om man vill diskutera dess innehåll så är det välkommet att göra här i kommentars fältet.

Rasmus: Hur mycket av din tid lägger du på Gudsrike?

Häromdan när vi träffades med hemgruppen som jag är med i så läste vi matt. 6:25-34 där Jesus pratar om att vi inte ska fundera på vad vi ska äta eller ha på kroppen. Efter att vi hade diskuterat texten ett tag och funderat på vad vi ska fokusera på istället för att oroa oss för mat och kläder, så sa en person i gruppen att: ”Kan det inte vara lite som om man har ett cirkel diagram och där varje tårtbit är hur mycket tid man lägger på att tänka på en viss sak varje dag. Hur mycket tänker vi på Gudsrike?”. Det är en väldigt intressant tanke för det ger lite perspektiv på hur mycket tid som vi kan gå och tänka på saker som egentligen inte är av större vikt. Om jag går till mig själv så skulle jag nog säga att jag kanske lägger ner allt för mycket tid med sånt som inte direkt bygger Gudsrike (inte direkt med sånt som stjälper det heller). Men jag går runt och tänker på saker som jobb, träning och om jag ska se någon bra film. Hur kan vi börja fokusera mer på Gudsrike och hur bygger vi Gudsrike?

Kommentera! För det här tror jag är något vi behöver fundera på och göra tillsammans.