Romer


Igår firade romer världen över sin nationaldag. Romerna har under flera århundraden diskriminerats och tillhör idag den mest missgynnade folkgruppen i hela Europa. Vi har själva sett dem. På ICA, i deras stora klänningar, eller på stan med en pappersmugg i handen och nedböjda ryggar. Vad kan vi göra för att hjälpa romerna till ett bättre och mer människovärdigt liv? Här är tre tips:

1. Den enkla vägen. Gör som Amnesty – skriv under uppropet för att stoppa diskrimiringen av romer inom EU.
2. Medelvägen. Gör som jag – börja prata med en av romerna på din gata i stan. Säg hej, ge dem mat, bjud dem på lunch en annan dag eller köp anti-inflammatorisk salva åt dem på apoteket. Som gensvar kan du få deras förböner till Jesus.
3. Den smala vägen. Gör som David – lär känna en rom på stan. Ge dem alla pengar från kyrkfikat. Fråga dem ”vad drömmer du om?”. Förverkliga deras dröm. Det känns som David förstått en djupare innebörd av ”ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner”. Det är glädjens hopp att det finns sådana personer i kyrkan idag..!

Annonser

Förkunna ett jubelår!

På tal om efterföljelsens ekonomi och om hur vi skapar alternativ – jag tycker detta är så spännande! Occupy-rörelsen har startat upp en kampanj, ”Rolling Jubilee”, som helt enkelt går ut på att avskriva de 99%’s skulder. Målet var att samla in 50 000 dollar, som man räknat med skulle räcka till att avskriva skulder för 1 miljon dollar. Detta mål uppnåddes i rask takt och insamlingsmätaren står just nu på 435834!! och tickar vidare. Man vill påbörja ett jubelår och till det utnyttjar rörelsen den andrahandsmarknad som ofta finns på skulder i USA (vet inget om hur sådant funkar i Sverige..). På andrahandsmarkaden säljs skulderna för bara 5-10% av deras ursprungliga värde..! Ett exempel på det är att Jubilee-kampanjen på prov frigjorde 466 dollar som de lyckades köpa och avskriva sjukvårdsskulder som var värda 14000 dollar – de kunde alltså köpa skuldebreven för 3% av dess värde. Kampanjen riktar in sig på att hjälpa enskilda människor och därför satsar man på sjukvårdsskulder. 1 miljon dollar kanske inte är så mycket i det stora hela, men kampanjen har ett stort profetiskt värde. Den är subversiv, omvälvande och undergrävande i mammons ekonomiska system, och därför underbar!

Jubelåret har sin bakgrund i Bibeln, i 3 Mos 25. Där introduceras israeliterna till tanken på att var 49e år utropa ett jubelår. Det ska vara ett heligt år då landets ursprungliga sociala och ekonomiska struktur återupprättas. Detta innebar att den fattiga skulle få sina skulder avskrivna och få återvända till sin egendom, att slavar skulle släppas fria och att landet skulle få vila. Jesus plockar sedan upp detta, inte minst i Nasarets synagoga Luk 4, genom att proklamera ett verkligt jubelår för att lösa Israels sociala problem, och han kallar oss fortfarande att göra dessa handlingar. Jubelårets praktik återkommer i hans gärningar och undervisning, som i bönen han lär ut: ”förlåt oss våra skulder, såsom vi förlåtit dem som står i skuld till oss”

Jubelåret pekar på det samhälle som uppenbaras när Gud till fullo råder bland sitt folk och sammanfattar den bibliska synen på rättvisa: genom att återupprätta riktiga relationer kommer hela samhället leva i harmoni. De visar också på en jämn fördelning av jordens resurser och ett vist förvaltarskap.

Och Guds ekonomi är sabbatsekonomi, Guds försyn. I gengäld ska vi följa Guds instruktioner och dela rättvist mellan oss: det fnns tillräckligt för våra behov, men inte för vår girighet, vet ni. Så skärpning.

Läs mer här: JAK-bankens tidning grus och guld
Occupy, Catholics!

Maja: Mammon vs manna

Ett lärjungadilemma är hur vi kristna, som bor i ett privilegierat i-land, troget ska följa Jesus i en ekonomisk kultur som är ohållbar, orättfärdig etc. Kyrkan har på många sätt blivit en lamslagen betraktare när mammon kör världen i fördärvet. Kapitalismen riskerar det ekologiska systemet och vårt sätt att förhålla oss till andra människor. Kapitalismen har ersatt den grundläggande gemenskapen. Och kyrkans uppgift att göra det motsatta – återupprätta och hela relationerna.

Hur verkar vi subversivt, dvs omvälvande & undergrävande i mammonekonomin? Hur berättar vi den alternativa berättelsen som världen så desperat behöver?
Jesus vet hur, och säger det till oss. Bibeln är full av anvisningar om efterföljelsens ekonomi. Det går inte att tjäna både Gud och mammon. Antingen kommer vi att hata den ena och älska den andra, eller hålla fast vid den ena och inte bry oss om den andra.

Det är goda nyheter för kyrkan att världen måste höra en annan berättelse än den mammon handlar om; för oss har uppenbarats en alternativ vision av världen – Guds ekonomi – sabbatsekonomin (2 Mos 16).

Då sa Herren till Mose: ”Jag ska låta det regna mat till er från himlen, så att folket varje dag kan gå ut och samla så mycket de behöver. Då kan jag sätta dem på prov och se om de rättar sig efter mina anvisningar eller inte.” (2 Mos 16:4)

Sabbatsekonomin handlar om att:

  • Gud förser!
  • I gengäld ska folket troget följa instruktionerna som Gud ger.
  • Folket ska dela rättvist och i rimliga proportioner (v.16-18)
  • De ska inte samla på sig gåvorna, dvs inte koncentrera dem (v.19)
  • Och de ska vila, hålla sabbaten, med andra ord med jämna mellanrum upphöra med arbete och konsumtion (bad news för mammon…). Detta för att påminna sig om nådens ekonomi (v.23ff).

Det här var en inledande del av Ched Myers bibelstudium ”working subversively in the mammon system”, om ”economic displeship” från häromdagen. Jag tyckte inte att det var tillräckligt många av er är där och har därför skrivit ihop en sammanfattning av vad som lärdes ut, såsom det lät i mina öron och formulerades i min anteckningsbok. Nästkommande delar kommer här på kristenunderjord under de närmsta dagarna. Vi träffades i är det sveriges rikaste frikyrka? och åtminstone hälften av deltagarna var pastorer i kyrkorna. Tänk va. Jag har säkerligen filtrerat bort Cheds radikalitet under processen men det var radikalt, tro mig. Nästa del kommer handla om en liknelse där människosonen berättar för oss om hur vi ersätter mammon mot manna.

Rapport från ”Öppna gränserna!”, Sammankomst på Alsike Kloster

När Pingstdagen kom var de alla församlade och allt inleddes med en högmässa. Under mässan satt klostrets flyktingbarn på de främsta bänkarna i kyrkan och vid en tidpunkt under mässan gick de fram till ”Kristus-ljuset” och tände ljus på det – de tog med sig ljusen ut till de församlade och tände nya ljus som skickades i bänkarna. Tungor som av eld fördelade sig.

Det här är alltså någon form av rapport från Sammankomsten som hölls i Pingst, för att samtala om vad som händer med kyrkan på Pingst (en aspekt of it, som tycks aktuell i dagens sverige) och om kyrkan som fristad. Därför träffades vi på vackra Alsike Kloster som just är den enda fristadsgården i Sverige. Efter påminnelsen om att vi är döpta in i Guds heliga ljus blev vi bjudna på ett storslaget fika bakat av de boende på klostret – systrarna och flyktingarna. Vilken service (det gäller hela dagen)! Vi började med en presentationsrunda av oss som var deltagande och sedan fick syster Karin och syster Marianne ordet. De berättade att Alsike Kloster tagit emot flyktingar sedan 1978 och sedan 1989 varit en fristad. Det innebär att den faktiska, geografiska platsen – klostret och dess omgivningar – ses som en ambassad för ett annat land, Himmelriket. På deras infart har de låtit sätta upp en skylt.

Om ni vill veta ännu mer om vad som händer på Alsike råder jag er varmt att besöka klostret och själva prata med systrarna, det är mycket spännande. Jag skrev ner några tankar förra året, då jag var där en vecka. Kort sagt lever de evangeliet på klostret. De sprider evangeliet på ett sätt som är relevant och ganska nödvändigt; på ett verkligt sätt.

En lunchbuffé vi tillsammans bidrog till gick över i samtal i mindre grupper för att sedan sluta upp i storgrupp. Ämnen som berördes var våld, pengar, gränser och kyrkan. Vi pratade om kloster som den moderna civilisationskritikens vagga och kyrkan som ett folk med en särskild uppgift, och inspirerades av exempel från kyrkans historia på hur rörelser bildats som lett till samhälleliga förändringar. Det systrarna särskilt tryckte på var att kristna har rätt gentemot staten, och innehar därför en särskild rättighet att erbjuda utsatta människor en fristad. Guds lag står över alla andra lagar, eller hur? Det finns till och med ett fristadsdokument utarbetat mellan polis och kyrka (i samband med razzian i Alsike skulle jag tro). Det som i princip krävs för att bli en Guds rikes ambassad är att sätta upp en likadan skylt som klostret har, och förstås en överlåtelse och ett ansvar grundad i en gemenskap bakom beslutet. Systrarna sa också att en fristad måste vara välsignad av det samfund man tillhör t.ex genom en ledare. De förklarade varför det är bättre för flyktingar att bo i kristna fristadsgemenskaper än att leva som gömda. Det är en tryggare miljö, inte minst för barn; i klostret har det exempelvis aldrig förekommit att barn drabbats av apati. Dessutom fungerar fristäder bättre opinionsmässigt. Öppenheten är en styrka. Fristäder kan fungera både för en kort tid eller en lång period. Fristadsbegreppet är något unikt, det går inte att jämföra med andra organisationer och rörelser som engagerar sig för flyktingar i Sverige, det här är kyrkans uppgift. Kanske kan redan nu existerande och fungerander kristna kollektiv och kommuniteter göra plats för flyktingar? Eller är det möjligt att någon av alla stiftsgårdar, församlingsgårdet etc som kristna församlingar har runt om i lander skulle kunna deklarera sig som fristad?  Under dagen fick vi även delta i klostrets bönerytm.

Pingstdagen i Alsike var den bästa pingsten på länge och många nya tankar och frön såddes till stora saker. Att skriva ner (och minnas) allt som sas är ju omöjligt. Det som stannade kvar hos mig särskilt är hur mycket ”enklare” det är att ge upp allt en äger, mot att ge upp sig själv och offra sitt eget, sin tid och bekvämlighet, sina utrikesresor, sin stil och framtidsvisioner så helt och fullt som systarna har gjort. Och ändå är det det vi kallas till, var och en på sitt sätt, efter Guds kärleksfulla vilja. Läs också Mattlos blogginlägg från dagen.

Hela livets liturgi (del 4)

Det här är inga nya tankar, varken i samhället eller inom den kristna traditionen. Peter Maurin står i en tradition som sträcker sig långt tillbaka. Han sökte rötterna i den tidiga kyrkan vars osjälviska omsorg fick människor att yttra ”se hur de älskar varandra!”. Några av hans föregångare är de katolska helgonen. Han älskade St.Benediktus och en utgångspunkt för Maurins tankar var benediktinernas ”Ora et labora” – arbete och bön i samhörighet. Detta var enligt Maurin den ideala kopplingen mellan det religiösa och det ekonomiska livet. Maurin tog även efter St.Franciskus ideal om ett liv i självvald fattigdom. En annan föregångare är medeltidens iriska munkrörelse, där man levde ett liv där andlighet, studier och kroppsarbete var integrerade. Peter Maurins universitet var en korrelation mellan djup tankeverksamhet, diskussion och studier, tillsammans med bön och tillbedjan, odling av jorden, gemenskap och gästfrihet. Såhär såg de tre centrala delarna i de agronomiska kommuniteterna ut:

  • Cult – stod för bön och tillbedjan.
  • Culture – tillsammans skulle man fördjupa sig intellektuellt genom diskussion och studier.
  • Cultivation – handlade om odlingen av jorden, arbetet. Maurin la stor vikt vid det manuella arbetet. Han menade att akademiker också borde arbeta med händerna, och att kroppsarbetare också borde studera, arbeta med hjärnan. Då skulle båda grupperna må bättre.

Dessa skulle fungera i växelverkan och beroende av varandra. Ingenting fick ta överhanden utan det skulle finnas en balans mellan dem.

Ingen kunde anklaga Maurin för att inte leva som han lärde. Till idéen om den gröna revolutionen kom tanken om gästfrihetshusen där människor i nöd skulle få nåd. Här skulle man erbjuda, förutom sängplats och värme, en möjlighet för arbetslösa att sysselsätta sig och de okunniga att lära sig något nytt. I CW vände man sig särskilt till fattiga och förtryckta, främst utifrån medlidande och en medvetenhet om sina egna privilegier men även utifrån respekten för de utsatta som grundades på att det var Kristus utvalda (Matt 25). Man såg Kristus i dem.

The Green Revolution (del 3)

”Sanctity was what really mattered and any program of social change must emphasize sanctity and community” sa Peter Maurin till Dorothy Day när han förklarade tanken bakom sin revolution.

Peter Maurin hade en mycket konkret lösning på hur samhällets problem ska lösas – vi ska återvända till landet. På landet finns alltid sysselsättning, sa han. Man var tvungen att återvända till landet för att återupprätta rättvisan och ta avstånd från exploateringen av marken och dess invånare. Återvända till landet eftersom staden var källan till centraliseringen, alienationen, oväsendet och den andliga döden. Industrialisering kväser människans inneboende möjligheter, t.ex till kreativitet och gemenskap. Människans själva väsens förminskas. På landet skulle människor leva i gemenskap i kommuniteter, där de kunde utvecklas tillsammans. Det skulle upprättas ”agronomiska universitet” som han kallade det. Centralt i de här universitetet stod de tre c:na ”cult, culture, cultivation”.

(Trots detta finns de flesta Catholic Worker-kommuniteterna idag i urbana miljöer där de driver soppkök och härbärgen. Rörelsen hoppade alltså inte på Maurins idé.)

Jaha, tänker ni kanske. Är lösningen på hela världens problem att lämna civilisationen och förflytta oss 200 år tillbaka i tiden??! Jag vet faktiskt inte om det är så eller inte. Jag tror syftet med Maurins vision är att människor ska finna och uppleva vilka de egentligen är; i sin fullhet som människa. I sammanhang som ger rum till ett kristet lärjungaskap och en värld där Gud kan förverkliga sina syften med människan. Självförverkligandet handlar för Maurin om att utvecklas i kärlek och tillbedjan, uttryckta på sitt eget sätt. För att det ska vara möjligt krävs att omständigheterna tillåter detta.

We need to make the kind of society, where it is easier for people to be good (del 2)

Tillsammans med Dorothy Day grundade Peter Maurin alltså Catholic Worker 1933. Det hela började som en tidning som skrevs och trycktes i Dorothys kök. Man riktade sig till katoliker som sökte efter en alternativ lösning på samhällets sociala problem. Rörelsen växte, utan plan eller organisation. Den finns kvar än idag, med drygt 200 kommuniteter, främst i USA. Det huvudsakliga fokuset ligger på gästfrihet, pacifism, kristet motstånd, the works of Mercy utifrån Matt 25, frivillig fattigdom, personalism etc. Genom att leva i en CW-kommunitet får man på ett sätt en genväg till Maurins förverkligade vision.

Om Day var den stora entrepenören i CW, var Maurin hjärnan bakom. Han var en självlärd intellektuell vars skola var gatan och ”Union Square” och han delade gärna med sig av sina tankar och filosofier till var och en som var intresserad av att lyssna. Hans enkla liv i fattigdom, utan familj, tillät honom att ägna mycket tid åt bön och reflektion.

Allt tar sin början i idéerna, menade Maurin. Dessa är väsentliga för all förändring, och de ska alltid riktas mot Hoppet. Själv hade han många konkreta idéer om hur ”revolutionen” skulle fungera i praktiken; visionen som hade växt fram inom Maurin var att grunda ett framtida samhälle, en social ordning ingjuten i det kristna evangeliets grundläggande värderingar. Det skulle bli ett samhälle där det skulle vara enklare för människor att vara goda. Ett sådant liv, ville han påminna, är möjligt. Maurin kallade sin vision ”Green Revolution”.