Kategori: Jonathan

Rasmus: Replik på Stefan Gustavsson

För ett par veckor sedan hade jag och Jonathan med en debattartikel i dagen med ett svar till Stefan Gustavsson, i förra veckan kom ett svar från honom som vi skrev ett svar till på. Dock så hade tydligen Gustavsson slutreplik så vårt svar kom inte med, därför väljer vi att publicera det här på bloggen istället.

Kristna är kallade att bidra utifrån sina respektive gåvor i församlingslivet. Guds obegripliga väsen uppenbaras för oss människor i Jesus (Joh 1:14), som tar rollen som Messias. Evangelierna och breven vittnar om Jesus och Guds rike som Jesus andliga och politiska vision. Denna börjar förverkligas i församlingarna där vi alla är olika lemmar av kyrkan som Kristi kropp. När vi omvänder oss väljer vi att söka Jesus ledning. Denna uppenbaras profetiskt och genom skriften. Kristna uppmanas att inte förakta några profetior men pröva allt och praktisera ömsesidig hjälp (1 Thess 5:19). Som förebild har vi Jerusalemförsamlingen och andra urkyrkliga rörelsers egendomsgemenskap. En församling som tar till sig denna vision kommer säkerligen att se Guds rike skymta igenom. I församlingslivet korsas de gränser som samhället vill dra mellan individ och individ eller grupp och grupp. Både fattiga och rika kan frälsas från det materiella överflödets illusion till förmån för en gemenskap där ingens begär räknas mer än någon annans behov. Jesus ord om att allt är möjligt för Gud och förlåtelsens realitet befriar inte den unge rike mannen som ägde mycket från uppmaningen att sälja allt han äger (Matt 19:21). Om vi följer Jesus uppmaning att sträva efter fullkomlighet (så som vår fader i himlen är fullkomlig) men ändå är ödmjuka och självrannsakande inför vår mänskliga tendens att misslyckas, så är vi ändå på väg att bli en stad på ett berg och ett lysande exempel för världen. Det kan låta naivt och orealistiskt, men i församlingen får vi hjälp av den helige ande, den kristna kärleken och varandra. I detta ser vi en anarkistisk politisk linje för församlingen och en uppmaning till oss kristna att utöva kärlek gentemot varandra och inte makt över varandra. 

(mer…)

Jonathan: Återvändsgränder

Jag har strandat och vet inte riktigt hur jag ska gå vidare. Det här är mitt problem:

Sättet vi lever på är fundamentalt ohållbart. Vi behöver förändring.

Enskilda människor kan agera som profeter, inspirationskällor eller förebilder. Men kan inte skapa förändring.

Förändring skapas bäst av små grupper, när majoriteten hakar på då har förändringen redan skett (fritt sammanfattat efter E. Goldman).

Hur kan en arbeta för att skapa förändring? Nu pratar jag inte om att förändra sin egen livsstil individuellt, vilket också är viktigt, inte minst för att vara ärlig mot sig själv och skapa trovärdighet. Det jag undrar är hur en kan skapa en strukturell förändring. Enligt devisen att tänka globalt och agera lokalt.

Vi bor i ett av världens rikaste länder, med störst påverkan på klimat och med stor påverkan på hur produktionen av varor och tjänster sker. Som vi behöver för att leva värdiga liv. Men hur gör vi?

Ett stort problem är svårigheten i att hitta en gemensam vision att arbeta för gemensamt. Vi kan hitta viss enighet kring problemen, men att hitta enighet kring lösningarna är mycket svårare. Vi behöver en vision som fler kan tro på och som flera sätt att leva på kan passa in i. Så som Zapatisternas kamp för en värld där tusen världar ryms.

Är en del av problemet att vi bara gillar lösningar vi kommit på själva? I så fall tänker jag att det får vara nog med det. Är det inte viktigare att fråga, vilken är din idé för omställning. Som du vill ha hjälp med?

Jonathan: Vad kan Jesus ge Klasskampen

När vi i Aordet intervjuade en aktivist i Friendly Fire kollektivet avslutade Hyesung med en reflektion om vad kristna kan bidra med till en bredare utomparlamentarisk vänsterrörelse. Det svar en brukar höra på den frågan är att det kristna hoppet är det viktigaste lärljungar till Jesus har att bidra med. Detta svar låter lite ihåligt. Varför behövs Jesus för att vi ska kunna hoppas på framtiden? Är hoppet förbehållet kristna? Och med en tillbakablick på en historia där kyrkan har haft stort inflytande kan påståendet också kännas väl historielöst. Hyesung hade ett annat svar. Orkar du inte lyssna på hela intervjun kommer detta svar cirka 7 minuter från slutet.

(mer…)

Jonathan: Den missade landsbygdspolitiken

Friluftsliv, billiga fastigheter och möjligheter att bo strandnära. Alla kommuner vill växa, läggs alla kommuners ambitioner samman kan en snabbt dra slutsatsen att Sveriges ogenerösa asylpolitik inte håller. De flesta kommuner vill att fler ska flytta in, men det ska vara rätt sorts människor. Den bästa kommuninvånaren sägs vara en frisk 70 åring, medans alla behov av skola, omsorg eller kulturella aktiviteter en person mest innebär ett minus i kommunkassan. En familj med barn och två heltidsarbetande föräldrar drar i alla fall in mer än vad de kostar. För ett par år sedan var det den ”kreativa klassen” som skulle lockas in.

20180620Nafvernasan002

Samtidigt fortgår urbaniseringen och för de flesta kommuner är en minskande befolkning ett faktum. Att erkänna denna svårsvalda sanning är mer än vad de flesta kommunpolitiker har mod till. Kanske för att det är så mycket svårare att minska snyggt än att växa snyggt. Konsekvensen av utflyttingen är ju att de som innebär ett plus i kommunkassan fyttar medans många som innebär ett minus, t.ex. de som på grund av sin ålder eller funktion har behov som kostar kommunen och inte är lika lättrörliga. Mitt i den verkligheten missar kommunerna en växande grupp som kanske inte vet att de väntar på att flytta ut på landet. De utbrända.

(mer…)

Trym: När är det värt att bli upprörd?

Tidningen Dagens maktdemonstration efter att ICA dragit in sin reklam får mig att vilja stoppa huvudet i sanden.
http://www.dagen.se/nyheter/ica-stanger-ner-reklamfilm-efter-protester/

Människor som inte har uppehållsrätt svälter på gatorna och i samma land rapporterar riksmedierna att ”kristna” upprörs över ICAs reklam. En film som i värsta fall kan beskrivas som plump. Det är naturligtvis illa att människor blivit sårade, men i ett land där de rika blir rikare och de fattigare tvingas acceptera välgörenhet känns det här som något av ett I-landsproblem.

Reklamfilmen upplevs driva med det allra mest centrala i den kristna tron. Nattvardens förkroppsligande av Jesus lidande, död och uppståndelse. Det var samma Jesus som predikade: ”Saliga är ni, när människor hånar och förföljer er, ljuger och säger allt ont om er för min skull.” 

Micael Grenholm som skriver här ibland twittrade idag att han inte alls är upprörd över ICA-reklamen, men däremot glad att kristna bojkottar ICA, som ju är ett mer kapitalistiskt företag än COOP.  Det fick mig att tänka. Det är himla underligt att en massa kristna blivit upprörda över ett harmlöst skämt, men inte upprörs över att ICA utnyttjar det kristna budskapet för hänsynslöst ocker! Kapitalismen, de senaste seklens inkarnation av Mammon, orsakar väldigt mycket mer lidande än en så många skämt på vår bekostnad.