Kategori: Jonathan

Jonathan: Vad kan Jesus ge Klasskampen

När vi i Aordet intervjuade en aktivist i Friendly Fire kollektivet avslutade Hyesung med en reflektion om vad kristna kan bidra med till en bredare utomparlamentarisk vänsterrörelse. Det svar en brukar höra på den frågan är att det kristna hoppet är det viktigaste lärljungar till Jesus har att bidra med. Detta svar låter lite ihåligt. Varför behövs Jesus för att vi ska kunna hoppas på framtiden? Är hoppet förbehållet kristna? Och med en tillbakablick på en historia där kyrkan har haft stort inflytande kan påståendet också kännas väl historielöst. Hyesung hade ett annat svar. Orkar du inte lyssna på hela intervjun kommer detta svar cirka 7 minuter från slutet.

(mer…)
Annonser

Jonathan: Den missade landsbygdspolitiken

Friluftsliv, billiga fastigheter och möjligheter att bo strandnära. Alla kommuner vill växa, läggs alla kommuners ambitioner samman kan en snabbt dra slutsatsen att Sveriges ogenerösa asylpolitik inte håller. De flesta kommuner vill att fler ska flytta in, men det ska vara rätt sorts människor. Den bästa kommuninvånaren sägs vara en frisk 70 åring, medans alla behov av skola, omsorg eller kulturella aktiviteter en person mest innebär ett minus i kommunkassan. En familj med barn och två heltidsarbetande föräldrar drar i alla fall in mer än vad de kostar. För ett par år sedan var det den ”kreativa klassen” som skulle lockas in.

20180620Nafvernasan002

Samtidigt fortgår urbaniseringen och för de flesta kommuner är en minskande befolkning ett faktum. Att erkänna denna svårsvalda sanning är mer än vad de flesta kommunpolitiker har mod till. Kanske för att det är så mycket svårare att minska snyggt än att växa snyggt. Konsekvensen av utflyttingen är ju att de som innebär ett plus i kommunkassan fyttar medans många som innebär ett minus, t.ex. de som på grund av sin ålder eller funktion har behov som kostar kommunen och inte är lika lättrörliga. Mitt i den verkligheten missar kommunerna en växande grupp som kanske inte vet att de väntar på att flytta ut på landet. De utbrända.

(mer…)

Trym: När är det värt att bli upprörd?

Tidningen Dagens maktdemonstration efter att ICA dragit in sin reklam får mig att vilja stoppa huvudet i sanden.
http://www.dagen.se/nyheter/ica-stanger-ner-reklamfilm-efter-protester/

Människor som inte har uppehållsrätt svälter på gatorna och i samma land rapporterar riksmedierna att ”kristna” upprörs över ICAs reklam. En film som i värsta fall kan beskrivas som plump. Det är naturligtvis illa att människor blivit sårade, men i ett land där de rika blir rikare och de fattigare tvingas acceptera välgörenhet känns det här som något av ett I-landsproblem.

Reklamfilmen upplevs driva med det allra mest centrala i den kristna tron. Nattvardens förkroppsligande av Jesus lidande, död och uppståndelse. Det var samma Jesus som predikade: ”Saliga är ni, när människor hånar och förföljer er, ljuger och säger allt ont om er för min skull.” 

Micael Grenholm som skriver här ibland twittrade idag att han inte alls är upprörd över ICA-reklamen, men däremot glad att kristna bojkottar ICA, som ju är ett mer kapitalistiskt företag än COOP.  Det fick mig att tänka. Det är himla underligt att en massa kristna blivit upprörda över ett harmlöst skämt, men inte upprörs över att ICA utnyttjar det kristna budskapet för hänsynslöst ocker! Kapitalismen, de senaste seklens inkarnation av Mammon, orsakar väldigt mycket mer lidande än en så många skämt på vår bekostnad.

Trym: Samtal om ett annat system

Två inlägg på en dag, lite dissonans i publiceringstakten. Men eftersom jag precis hämtat ett paket med 39 böcker om att hoppas på ett annat system, ur ett förvaringsfack på centralen (i bästa agent-anda) kan jag inte låta bli. På måndag 2/12 blir det samtal om kristen underjord antologin att hoppas på ett annat system, kl. 18 i Betlehemskyrkan.

Välkommen dit (och ta gärna med mormor) för att prata med tre av oss författare om Gudsrike, tro, anarki och hur vi lever närmare den där nasareiske snickaren.

Fika finns och kostar vad du vill.

Hoppas vi ses där

Trym: A-ordet

Som jag har förstått kärnan i kristen underjordsprojektet så handlar det om vad som händer om kristna försöker följa Kristus. Oavsett vilka sociala normer, lagar och begränsningar kyrkan möter i friktion med samhället. Även om jag hamnade på kristen underjord relativt sent så känner jag igen mig väldigt väl i denna strävan. För mig har den inneburit ett ställningstagande, inte bara för Kristus, gudsriket och kyrkan utan också för en anarkistisk ideologi. Men det har lätt till att jag flera gånger fått frågan: Varför är A-ordet så viktigt?

(mer…)

Trym: Kära församling

Jag tror att du finns där ute någonstans. En varm plats där gamla och unga träffas och tillber Henom tillsammans. Lär sig tillsammans. Sjunger tillsammans och gläds över de goda sidorna och delar sorgen när det behövs.

En plats där alla är välkomna, men där ingen behöver vara orolig för att bli utfryst, dömd eller förminskad på grund av sitt kön, sitt ursprung eller vem en vill para ihop sig med. Och som helst inte går som katten runt het gröt kring frågan om vem som får gifta sig med vem, utan vågar ta ställning för att Paulus exakta formuleringar inte är viktigare än att alla får vara de dem är. En plats där det är viktigare att älska sin nästa än att älska sig själv. En gemenskap där medlemmarna får växa.

Egentligen tror jag att du också är en plats där frågor om ekonomi inte stannar vid livspusslet utan där medlemmarna är beredda att hjälpa varandra när det tryter. Kanske till och med syskon i andra kyrkor eller kusiner av en annan tro, som inte är med i församlingen. Ni kanske till och med delar det mesta, så att det inte märks så mycket vem som är civilingenjör och vem som är lokalvårdare?

Det kanske finns en präst i församlingen, eller en pastor (same shit different name, eller?). Men jag tror inte att hen styr showen. Istället tror jag att hen ser det som sitt uppdrag att hjälpa alla att ta ungefär lika mycket plats. Att förkunnelsen, undervisningen och predikan är någonting alla har ansvar för.

Jag hoppas att du finns, församlingen som vägrar sitta still när människor tjänar pengar på mordvapen, smutskastar förorten. Inte ens när regeringen kidnappar människor eller deporterar folk till osäkra platser. En församling där ett bra förslag inte rinner ut i sanden och där den som vågar sätta samvetets, kärlekens eller Guds bud över människors lagar. En församling där ni funderar ganska ofta på vad det egentligen innebär att leva i Jesu efterföljelse i Sverige idag.

Om du finns skulle jag gärna gå med.
Ps: Oikos, jag vet att ni kommer nära, det står på min att-göra-lista att hälsa på hos er igen.

Trym: En öppen himmel

Så här i tider med en mer sympatisk påve tänkte jag tipsa om dokumentären El cielo abierto
Jag råkade snubbla över den i jakt på material om befrielseteologi. Den behandlar Oscar A. Romeros anmärkningsvärda liv och gärning, och hur kyrkan gick från att bidra till förtrycket, till att få en viktig roll i motståndet mot den korrupta diktaturen i El Salvador.

Efter att en präst som kämpat för de fattigas rättigheter mördas tar den tidigare konservativa ärkebiskoppen, Romero, ställning för rättvisa för de fattiga i El Salvador, detta leder till en folklig resning mot diktaturen som förändrar landet i grunden, där kyrkan blir den främsta rösten för motståndet.

Även om katolska kyrkan på många sätt är en problematisk organisation, så tyckte jag att denna berättelse om den roll befrielseteologin spelat och fortsätter spela för El Salvadors fattiga, var väldigt sevärd. Extra intressanta var alla personliga berättelser. Och människors berättelse om hur de kämpar med frågan om de kan ta till våld mot sina förtryckare, eller om deras tro förbjuder dem att göra det.