SD är inte dumma, de är farliga

Nu är Sverigedemokraterna är ett riksdagsparti har de också fått vara med och orera tillsammans med de andra charlatanerna (förlåt, så får man inte säga) i Almedalen. Det slående är hur väl de lyckas med agendan att bli ett parti bland alla andra trots sina inhumana och rasistiska värderingar. Visst blir de fortfarande kritiskt bemötta av exempelvis journalister. Men verkar det inte handla mer om skandaler och fadäser. Inte om att deras politik exkluderar? Rasiststämpeln är inte helt borttvättad ännu och de ska vi vara glada för, samtidigt tror jag att SD:s stöd kommer att fortsätta vandra uppåt. Anledningen till det är att de svarar på en oro som de andra partierna inte har ett svar för.

Globaliseringen är skitläskig. På många sätt. Den är nödvändig, och kommer oavsett vi vill det eller inte. Inom vänstern har det funnits ett starkt globaliseringsmotstånd, tyvärr. Vänstern borde ha anammat den chans den innebär att ta sig bort från nationalistisk chauvinism och alla gränskontroll-politik. En internationell solidarisk vänster skulle vara svår att ignorera till och med för globaliseringens nya härskare. De multinationella företagsintressen som skapat ett anonymt globalt imperium i kulisserna (nu går jag händelserna i förväg, men fråga gärna om du undrar vad jag pratar om eller läs Empire av Hardt och Negri, bra bok, truly). Men vänstern har varit inlåsta i nationalistiska mönster och vänsterns globaliseringsmotstånd har därför skjutit bredvid mål. Istället för att säga ‘Fuck Yeah’ och lägga sin medlemsansökan i Wobblies på lådan pratar socialdemokraternas ledare i TV om att göra allt för att skydda Svenska Jobb.

SD:s svar fungerar inte, att stänga gränserna, föra en auktoritär och konservativ kultur samt social-politik skulle bara leda till oerhörda problem på så många plan. Men så länge ingen annan har svar så kommer opinionen att lyssna på vad SD har att säga. Det är där vi som kreativa, kritiska, fromma, rebelliska, ömmande, anarkistiska Kristna har en viktig uppgift. Om socialismen upplevs som trött och tandlös är det inte så konstigt. Auktoritär socialism är ett misslyckande, jag har svårt att se hur vi kan tolka 1900-talets historia på något annat sätt. En anarkism som den som förespråkats av kristna eldsjälar som Ammon Hennacy eller Dorothy Day visar på en modern socialism. En kärleksfull vision som inte exkluderar utan manar alla till omvändelse och efterföljelse för sin egen, Guds och medmänniskornas skull.

Men anarkismen är hopplöst marginaliserad. Trots att det finns fantastiska svar på aktuella problem. Så som hur vi kan hitta en trygghet i en globaliserad värld. Är det lättare att hitta gehör för hatisk kontrollpolitik mot de som avviker från en vit, svensk heteronorm. Där ser jag en viktig roll för oss kristna, för som kristna har vi ett hopp som går bortom partipolitiska hårklyverier och den allmänna opinionens tyranni. Vi har en Gud som älskar oss, oavsett huvudbeklädnad, färg på passet eller hur attraktiva vi är på arbetsmarknaden. Vår röst behöver höras.

Hela livets liturgi (del 4)

Det här är inga nya tankar, varken i samhället eller inom den kristna traditionen. Peter Maurin står i en tradition som sträcker sig långt tillbaka. Han sökte rötterna i den tidiga kyrkan vars osjälviska omsorg fick människor att yttra ”se hur de älskar varandra!”. Några av hans föregångare är de katolska helgonen. Han älskade St.Benediktus och en utgångspunkt för Maurins tankar var benediktinernas ”Ora et labora” – arbete och bön i samhörighet. Detta var enligt Maurin den ideala kopplingen mellan det religiösa och det ekonomiska livet. Maurin tog även efter St.Franciskus ideal om ett liv i självvald fattigdom. En annan föregångare är medeltidens iriska munkrörelse, där man levde ett liv där andlighet, studier och kroppsarbete var integrerade. Peter Maurins universitet var en korrelation mellan djup tankeverksamhet, diskussion och studier, tillsammans med bön och tillbedjan, odling av jorden, gemenskap och gästfrihet. Såhär såg de tre centrala delarna i de agronomiska kommuniteterna ut:

  • Cult – stod för bön och tillbedjan.
  • Culture – tillsammans skulle man fördjupa sig intellektuellt genom diskussion och studier.
  • Cultivation – handlade om odlingen av jorden, arbetet. Maurin la stor vikt vid det manuella arbetet. Han menade att akademiker också borde arbeta med händerna, och att kroppsarbetare också borde studera, arbeta med hjärnan. Då skulle båda grupperna må bättre.

Dessa skulle fungera i växelverkan och beroende av varandra. Ingenting fick ta överhanden utan det skulle finnas en balans mellan dem.

Ingen kunde anklaga Maurin för att inte leva som han lärde. Till idéen om den gröna revolutionen kom tanken om gästfrihetshusen där människor i nöd skulle få nåd. Här skulle man erbjuda, förutom sängplats och värme, en möjlighet för arbetslösa att sysselsätta sig och de okunniga att lära sig något nytt. I CW vände man sig särskilt till fattiga och förtryckta, främst utifrån medlidande och en medvetenhet om sina egna privilegier men även utifrån respekten för de utsatta som grundades på att det var Kristus utvalda (Matt 25). Man såg Kristus i dem.

The Green Revolution (del 3)

”Sanctity was what really mattered and any program of social change must emphasize sanctity and community” sa Peter Maurin till Dorothy Day när han förklarade tanken bakom sin revolution.

Peter Maurin hade en mycket konkret lösning på hur samhällets problem ska lösas – vi ska återvända till landet. På landet finns alltid sysselsättning, sa han. Man var tvungen att återvända till landet för att återupprätta rättvisan och ta avstånd från exploateringen av marken och dess invånare. Återvända till landet eftersom staden var källan till centraliseringen, alienationen, oväsendet och den andliga döden. Industrialisering kväser människans inneboende möjligheter, t.ex till kreativitet och gemenskap. Människans själva väsens förminskas. På landet skulle människor leva i gemenskap i kommuniteter, där de kunde utvecklas tillsammans. Det skulle upprättas ”agronomiska universitet” som han kallade det. Centralt i de här universitetet stod de tre c:na ”cult, culture, cultivation”.

(Trots detta finns de flesta Catholic Worker-kommuniteterna idag i urbana miljöer där de driver soppkök och härbärgen. Rörelsen hoppade alltså inte på Maurins idé.)

Jaha, tänker ni kanske. Är lösningen på hela världens problem att lämna civilisationen och förflytta oss 200 år tillbaka i tiden??! Jag vet faktiskt inte om det är så eller inte. Jag tror syftet med Maurins vision är att människor ska finna och uppleva vilka de egentligen är; i sin fullhet som människa. I sammanhang som ger rum till ett kristet lärjungaskap och en värld där Gud kan förverkliga sina syften med människan. Självförverkligandet handlar för Maurin om att utvecklas i kärlek och tillbedjan, uttryckta på sitt eget sätt. För att det ska vara möjligt krävs att omständigheterna tillåter detta.

We need to make the kind of society, where it is easier for people to be good (del 2)

Tillsammans med Dorothy Day grundade Peter Maurin alltså Catholic Worker 1933. Det hela började som en tidning som skrevs och trycktes i Dorothys kök. Man riktade sig till katoliker som sökte efter en alternativ lösning på samhällets sociala problem. Rörelsen växte, utan plan eller organisation. Den finns kvar än idag, med drygt 200 kommuniteter, främst i USA. Det huvudsakliga fokuset ligger på gästfrihet, pacifism, kristet motstånd, the works of Mercy utifrån Matt 25, frivillig fattigdom, personalism etc. Genom att leva i en CW-kommunitet får man på ett sätt en genväg till Maurins förverkligade vision.

Om Day var den stora entrepenören i CW, var Maurin hjärnan bakom. Han var en självlärd intellektuell vars skola var gatan och ”Union Square” och han delade gärna med sig av sina tankar och filosofier till var och en som var intresserad av att lyssna. Hans enkla liv i fattigdom, utan familj, tillät honom att ägna mycket tid åt bön och reflektion.

Allt tar sin början i idéerna, menade Maurin. Dessa är väsentliga för all förändring, och de ska alltid riktas mot Hoppet. Själv hade han många konkreta idéer om hur ”revolutionen” skulle fungera i praktiken; visionen som hade växt fram inom Maurin var att grunda ett framtida samhälle, en social ordning ingjuten i det kristna evangeliets grundläggande värderingar. Det skulle bli ett samhälle där det skulle vara enklare för människor att vara goda. Ett sådant liv, ville han påminna, är möjligt. Maurin kallade sin vision ”Green Revolution”.

Catholic Worker

För ett par somrar sedan fick jag tillfälle att dela livet i en Catholic Worker-kommunitet ett par månader. Då var min bekantskap med rörelsen ny, men jag kände stor nyfikenhet och upplevde också ett behov av att göra något praktiskt med min tro. Jag hade precis avslutat första året på min teologiutbildning. I ansökningsbrevet till kommuniteten skrev jag bland annat (obs smått cheesy) ”there’s a hole in me, which keeps growing bigger with every thelogy course I take and each book I read. I long to do something else (something real, I’d like to add, but I guess that would be stupid), and maybe I need help to start living the radical life I’m searching for.”  Jag bloggade under sommaren och allt det kan ni läsa här.

Häromveckan var jag åter och besökte kommuniteten och många minnen väcktes till liv. Det kändes förvånansvärt mycket som hemma. En annan känsla som återuppväcktes var HOPP; den känslan som jag tydligast tog med mig hem efter sommaren. Det finns alternativ! Andra sätt jag att leva, att vara nära andra människor, att tjäna i kärlek, andra sätt att ”vara kristen” – det är möjligt. Jag skrev såhär i kommunitetens lilla tidsskrift om min upplevelse: To stay here this summer has been one of the greatest gifts in life. After being here just a couple a days I figured I had learned more than the last year of intense bible-studies. But there is so much more than new knowledge, new perspectives and experiences. Being here has given me the gift of hope. And as I write I can feel it bubbling inside me. Another world is truly possible. The best thing I could do now is to give that gift to more people.

Som en hyllning till Catholic Worker-rörelsen och som ett försök att återgälda allt den gett kommer jag framöver publicera en liten följetong jag gjort utifrån rörelsens stora vision ”The Green Revolution”. Det finns mycket att säga men mitt fokus kommer att vara på grundaren Peter Maurins  idéer om en bättre värld. Jag hoppas det ska vara givande läsning. Och, om du någon gång får möjlighet att tillbringa en tid, kort eller lång, i ett Catholic Worker-hus tycker jag du ska göra det.