Rasmus: Black friday

Fredagen den 25 november var det black friday. Detta fenomen som vi i sverige, som med mycket annat, importerat från USA. Allt för mammon och kapitalismen…

Den 27/11 läste jag en artikel i aftonbladet av koluminstern Patrik Lundberg. Där han skriver under rubriken ”Förfasas du över rean – då är den inte för dig”. Han skriver om att black friday är bra för alla de som inte har så mycket pengar, typ ensamstående mammor. Att de ska ha samma möjligheter till materiell lycka som alla andra. Jag kan förstå hans tankar utifrån ett sekulärt individualistiskt perspektiv, alla har rätt att skapa sin egen materiella lycka och om det krävs rea för vissa att göra det så ska vi som har pengar inte stå och beklaga oss över detta. Men jag tycker inte att det är ett argument som håller, jag själv tycker inte att vi behöver ännu en hysterisk rea. Jag tycker inte att vi behöver handla mer än vi redan gör, i sverige konsumerar redan för mycket skulle alla andra ha samma standard och handla lika mycket skulle det krävas 3,7 jordklot enligt wwf.

Min känsla när jag läser Patriks text är att det inte finns något alternativ till materialismen, mammon och kapitalismen om man vill ha det bra och leva lyckligt. Inte att han skriver det nån gång, men det är min känsla när jag läser. Samtidigt med den känslan så kommer tankarna på kyrkan och att det ser ganska lika ut där. Jag ser sällan att det presenteras alternativ till världens sätt att leva, trotts att jag kan se Jesus ge sådana. Jag behöver hjälp att följa Jesus, det är inget jag klarar av själv, för då är jag snart tillbaka i världens hjulspår. Men allt för ofta så ser jag inte alternativen i de kyrkor jag varit och är med i. Däremot så har det ofta varit prat om syndaförlåtelse och nåd. Det är jätte viktiga grejer och som jag verkligen inte vill ta bort. Men jag är osäker på hur många som i dagens samhälle kan relatera till nåd och synd. När vi från barnsben blir lärda att leva med oss själva i centrum så är det lätt att vi tappar känslan av att ha syndat och inte finner nått behov av nåd och förlåtelse då vi inte upplever att vi gjort något fel. Hur kan vi presentera Jesuväg för våra individualistiska jag-centrerade medmänniskor? Hur bör vi som kyrka leva för att visa på att ett annat liv är möjligt?

Jag har inga riktigt bra svar, men jag vet att jag själv har många steg att ta mot Jesus och bort från den självcentrerade individualist som jag är. Jag försöker hålla ögonen på Jesus och den väg han leder, och jag försöker gå den, ett litet steg i taget och jag vill gärna komma på idéer tillsammans med er som läser hur vi tillsammans kan ta ett litet steg till.

Fred!

Jonathan: Samtal om ett annat system

Två inlägg på en dag, lite dissonans i publiceringstakten. Men eftersom jag precis hämtat ett paket med 39 böcker om att hoppas på ett annat system, ur ett förvaringsfack på centralen (i bästa agent-anda) kan jag inte låta bli. På måndag 2/12 blir det samtal om kristen underjord antologin att hoppas på ett annat system, kl. 18 i Betlehemskyrkan.

Välkommen dit (och ta gärna med mormor) för att prata med tre av oss författare om Gudsrike, tro, anarki och hur vi lever närmare den där nasareiske snickaren.

Fika finns och kostar vad du vill.

Hoppas vi ses där