Författare: Trym

Som självutnämnd bloggare, aktivist, personalist samt kulturmarxist är jag inte en del av "verklighetens folk" men gör med en sund blandning av naivitet, mystiko-religiös insikt och kritisk granskning anspråk på ett sant realistiskt perspektiv.

Radikalt lärljungeskap

Teologi för ett liv som utmanar

Studiecirkel genom ABF Västernorrland

”Att vara en lärjunge innebär att följa Jesus exempel. Men hur gör vi det, konkret i vardagen? Vad innebär det, för vår egen del och för våra liv tillsammans? I församlingen och i samhället? På vilket sätt är rättvisa och jämlikhet kristna värderingar och hur tar vi vara på kallelsen att verka för fred och frihet i samhället?

Under studiecirkeln om efterföljelse i vardagslivet inspireras vi av fyra teologer som gått på djupet med frågor om efterföljelse, kristen tro och samhällsliv. Ickevåldsteologen Annika Spalde , Patrik Hagman – docent i politisk teologi . Catholic Worker rörelsens grundare Dorothy Day och Jaques Ellul.

Vi möts och diskuterar under fem halvdagsträffar för att få bolla och fördjupa oss gemensamt.

Vi som arrangerar är del av nätverket kristen underjord. Vi kommer att organisera träffen så att alla som deltar får höras. Vi värnar om att hålla en inkluderande och respektfull ton, samtidigt som vi försöker låta samtalen ta plats och ha högt i tak. Vid behov hjälps vi åt med barnpassning så att även barnfamiljer kan delta.”

Annonser

Jonathan: Den missade landsbygdspolitiken

Friluftsliv, billiga fastigheter och möjligheter att bo strandnära. Alla kommuner vill växa, läggs alla kommuners ambitioner samman kan en snabbt dra slutsatsen att Sveriges ogenerösa asylpolitik inte håller. De flesta kommuner vill att fler ska flytta in, men det ska vara rätt sorts människor. Den bästa kommuninvånaren sägs vara en frisk 70 åring, medans alla behov av skola, omsorg eller kulturella aktiviteter en person mest innebär ett minus i kommunkassan. En familj med barn och två heltidsarbetande föräldrar drar i alla fall in mer än vad de kostar. För ett par år sedan var det den ”kreativa klassen” som skulle lockas in.

20180620Nafvernasan002

Samtidigt fortgår urbaniseringen och för de flesta kommuner är en minskande befolkning ett faktum. Att erkänna denna svårsvalda sanning är mer än vad de flesta kommunpolitiker har mod till. Kanske för att det är så mycket svårare att minska snyggt än att växa snyggt. Konsekvensen av utflyttingen är ju att de som innebär ett plus i kommunkassan fyttar medans många som innebär ett minus, t.ex. de som på grund av sin ålder eller funktion har behov som kostar kommunen och inte är lika lättrörliga. Mitt i den verkligheten missar kommunerna en växande grupp som kanske inte vet att de väntar på att flytta ut på landet. De utbrända.

(mer…)

Trym: Dags att bojkotta Turkiet

Dags att bojkotta Turkiet?

Hundratusentals personer har förlorat sina hem och tvingas ut på gatorna efter att den Turkiska staten invaderat det kurdiska området Afrin i Syrien. ()Det här är en typ av nationellt aggressionskrig som var ovanligt fram tills för ett par år sedan, men som börjar bli vanligare igen. Tysklands förbundskansler Angela Merkel har fördömt agerandet och Frankrikes President Emmanuel Macron har uttryckt oro (https://www.timesofisrael.com/macron-expresses-concern-over-turkish-offensive-in-afrin/) över Turkiets invasion. Samtidigt mutar de Europeiska staterna den Turkiska regeringen med upp till 6 miljarder Euro för att Turkiet ska stoppa flyktingar som vill ta sig till EU. Är det dags att bojkotta Turkiet?

(mer…)

Trym: Polisen kidnappar barnfamiljer

Läste precis Linus Hermanssons gripande ögonvittnesskildring av den händelse när Gränspolisen kidnappade fem familjer från ett familjeläger som Svenska kyrkan ordnat. Texten talar för sig själv och det är fint att höra en berättelse om en empati och kristen människokärlek som överskrider påhittade gränser och barriärer.

Samtidigt funderar jag över den text Svenska Kyrkans kommunikationsavdelning lagt till i Slutet av texten. Den här texten är en personlig reflektion av en medarbetare. Inget kyrkan står för. En samhällsaktör sträcker ut handen till en annan samhällsaktör.

Det är ett perspektiv som är väldigt främmande för mig som kristen anarkist. Det här är ett exempel på att Polisen inte är en samhällsaktör utan en maffiaorganisation. Polisen kidnappar människor som inte gjort något brott för att utvisa dem till en plats kopplad till otrygghet, trauma och i flera fall död. De kidnappade familjernas rätt att leva är lika stor som min och att jag därför är ofri så länge de är ofria.

Så länge de mytomspunna schyssta snutarna är tysta behöver någon annan peka ut den här organisationen för vad den är. Är kristna inte kallade att söka sanningen och kalla saker vid deras rätta namn?

Jag tycker absolut att det är rimligt att kritisera enskilda poliser för deras livsval. Vår bön för denna fiende är att de hoppar av sin beskyddarverksamhet. Att de omvänder sig och hjälper till att bygga Guds rike istället.

Trym: Alternativet är ingen quick-fix

Personer som uttrycker missnöje med liberaldemokrati brukar ofta säga något i stil med att de börjar inse fördelarna med diktatur. De alternativ de flesta ser till status quo är diktatur istället för demokrati och planekonomi istället för kapitalism.

Att prata om anarkism som ett exempel på att det finns fler alternativ att välja bland låter extra naivt när människor är desillusionerade på grund av käbblande, korrupta och inkompetenta politiker. Samtidigt framstår det för mig ännu mer kortsiktigt och naivt att hoppas på att det från ingenstans ska dyka upp en upplyst despot som står för ett kompetent ledarskap som faktiskt funkar, inte bara för en privilegierad elit.

Det har funnits och finns anarkistiska samhällsbyggen och samhällsbyggen med anarkistiska drag. Inget av dem är perfekta, det finns problem med alla samhällsbyggen. Att bygga samhället är ingen enkel och linjär process, utan en mångfacetterad komplex och smutsig sådan. Att hoppas på den perfekta utopin, det är att hoppas på Gudsriket, vilket jag hoppas att du gör! Men samtidigt tror jag att Guds vilja är att vi gräver där vi står och försöker skapa ett bra liv för ALLA människor redan här och nu.

Inom den anarkistiska tanketraditionen finns en stark strömning av att inte försöka bygga upp någon storslagen plan om hur det nya Jerusalem ska byggas. Inget samhälle har någonsin byggts på det sättet utan det handlar alltid om en process. Att bygga en mästerlig plan för hur en anarkistisk utopi ska nås är inte bara naivt utan riskerar också att låsa fast en process som borde varit organisk och att projektet blir dogmatiskt istället för gemensamt.

Däremot behöver det finnas en diskussion om vad en vill med alternativen. Vilka mål vill en sträva efter? Anarki ter sig för mig som en mycket sund reglerande princip (Ett ideal som i sig kanske är eller verkar omöjligt att uppnå, men som i sig är värt att sträva mot).

(mer…)

Trym: Kapitalism är våld

För en person som liksom mig har haft någon form av vänsterorientering största delen av livet är det nog lätt att bli hemmablind och se en antikapitalistisk inställning som någonting självklart. Analysen kring varför någon skulle kunna förespråka ett kapitalistiskt produktionssystem blir då väldigt förenklad. Den som är marknadsliberal ses antingen något konspiratoriskt som en person som själv är på toppen av samhällspyramiden, och därmed tjänar på hur systemet är utformat, eller så är personen drabbad av falskt medvetande och därmed lurad att inte ifrågasätta systemet. För mig är det så självklart att se nackdelarna med ett marknadsliberalt (det vill säga ett kapitalistiskt) system att jag inte tänker på hur svårt det kan vara att identifiera systemets avigsidor och hur dessa döljs i den allmänna debatten.

(mer…)