Författare: elof

Inbjudan till Hopp och Motstånd i Hammarkullen

Kommuniteten Oikos tillsammans med Fikonträdet och några till bjuder sedvanligt in till en ickevåldsträningshelg i maj. I år har du dessutom möjligheten att utbilda dig i att träna ungdomar i ickevåld eller i att hålla och utveckla en Jesus Dojo.

Datum: 8-10maj 2015

Plats: Hammarkullen, Göteborg

Kostnad Priset inkluderar alla måltider och boende.

100 kr rabatt på nedanstående pris ifall betalning sker före 1 april.

  • 600 kr för studerande, arbetslösa, deltidsarbetare.
  • 700 kr för lönearbetare.
  • 800 kr ifall organisation eller företag betalar.

Mer info och anmälan på http://ickevald.net/catholicworker/hoppmotstand2015.htm

Elof: John H Yoders övergrepp

Det är knappast någon hemlighet att jag och många med mig som delar kristen underjords längtan, samt på senare år börjat intressera sig för kopplingen mellan kyrka, stat, makt och Jesus har inspirerats av och lärt oss mycket via teologen John Howard Yoder, eller teologer som i sin tur har formats av honom.

Jag minns att vi nämnt det förr i något sammanhang men blev påmind om vikten av att tala öppet om de övergrepp som han i slutet av sin ”karriär” begick mot ett okänt antal kvinnor i hans närhet.

Rösterna går isär lite vad det faktiskt handlar om, och som så ofta är det lättare att lyssna på de röster som säger: ”det var egentligen inte så farligt, mer olämpligt” eller på andra sätt försöker sätta in hans agerande i gråzoner istället för att namnge dem med dess rätta, enkla och raka namn: sexuella övergrepp.

För att sammanfatta processen runt det dök det upp fler och fler vittnesmål om att Yoder hade begått övergrepp mot ett antal kvinnor. När han konfronterades erkände han och underordnade sig sin kyrkas diciplinära åtgärder. (Hurvida de berörda kvinnorna var med i denna process vet inte jag, men vi hoppas det) och återupptogs precis innan han dog igen som en aktiv kyrkomedlem.

Men ändå är problemet större än så, mäns våld mot kvinnor i kyrkliga kontexter är fortfarande ett stort problem. Därför vill jag länka vidare till information om Yoders övergrepp och några artiklar som handlar om att handskas med Yoders övergrepp.

Med detta sagt så tror jag att vi kan fortsätta inspireras av den forskning och det författarskap som Yoder producerat, men vi får aldrig sudda ut hans övergrepp och synd utan måsta låta detta också komma upp till ytan.

Om du varit utsatt för övergrepp i kyrklig kontext så hör av dig till någon ansvarig i det sammanhanget och berätta, det är aldrig ditt fel.

http://www.ourstoriesuntold.com/2013/07/17/whats-to-be-done-about-john-howard-yoder/?utm_source=buffer&utm_campaign=Buffer&utm_content=buffercc92c&utm_medium=twitter

http://www.jesusradicals.com/john-howard-yoder-and-sex-wrestling-with-the-contradictions/

http://peacetheology.net/john-h-yoder/john-howard-yoder%E2%80%99s-sexual-misconduct%E2%80%94part-four/

Röster från kyrkohistorien om nationalitet

Pacifisten William Loyd Garrisson, skriver år 1838:

”Vi kan inte vara lojala till någon mänsklig regering. Inte heller kan vi bekämpa en sådan regering med fysiskt våld. Vi erkänner bara en kung och en lagstiftare, en domare och en härskare över mänskligheten. Vi är bundna till lagstiftningen i ett rike som inte är av denna världen. I det riket är vi förbjudna att strida. Där är nåd och sanning uppfyllda och rättfärdighet och fred har kysst varandra. Det är ett rike som inte har några statsgränser, inga nationella barriärer, inga geografiska gränser. Där finns ingen skillnad mellan rang eller kast, eller ojämlikhet mellan könen. Dess officerare är Fred, dess förkämpe Rättfärdighet, dess murar Räddning och dess portar Lovprisning. Det riket kommer krossa och smula sönder alla andra riken. Vårt land är hela världen och våra landsmän hela mänskligheten. Vi älskar det land vi föddes i endast som vi älskar alla andra länder. De intressen, rättigheter och friheter som vi kämpar för i det land där vi bor är lika viktiga för oss som hela mänsklighetens. Därför kan vi inte lyssna till några patriotiska vädjanden, eller hämnas någon nationell förolämpning. För Fredsfursten, under vars banér vi samlas, kom inte för att förstöra utan för att rädda – även den värsta av fiender. Han har lämnat oss ett exempel, så att vi kan följa i hans fotspår. Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.”

(Tack till Tomas lundström för citatet)

och ur Diognetosbrevet (200talet):

”De kristna skiljer sig inte från annat folk genom nationalitet, språk eller sedvänjor. De bor ju inte i egna städer eller talar någon underlig dialekt eller har någon egendomlig livsstil. Vad de lär ut är inget påfund genom mänskliga spekulationer eller uppfinningsrikedom, och de propagerar inte för enbart mänskliga läror, som somliga gör. De bor varhelst ödet leder dem i både grekiska och utländska städer. De följer inhemska seder ifråga om kläder, mat och andra levnadsomständigheter. Men samtidigt demonstrerar de för oss sin fina och i sanning ovanliga form av medborgarskap.

De bor i sina egna fosterland men som främlingar. De delar vad de har med andra, men som främlingar måste de uthärda alla slags umbäranden. Varje utländskt land är för dem som ett fosterland och varje fosterland som ett utländskt land. De gifter sig och får barn som alla andra, men de dödar aldrig några ovälkomna barn. De delar gärna sitt bröd med andra, men inte sin bädd med otillbörliga. De är människor av kött och blod men låter sig inte behärskas av sina drifter. De tillbringar sitt liv härpå jorden, men deras medborgarskap är i himlen. De lyder landets lagar, och gör t.o.m. mer än vad dessa kräver.

De älskar alla men förföljs av alla. När de, därför att ingen känner dem, fördöms och dödas, kallar de detta att ‘vinna sitt liv’. De är fattiga men gör ändå många rika, de saknar allt men har ändå överflöd på allt. De förnedras, men just därigenom vinner de ära. När de hånas och förtalas, välsignar de dem som vill dem illa. De behandlas oförskämt men uppträder själva hövligt mot andra. Fast de gör gott, blir de straffade som brottslingar, men när de får utstå straff, gläds de som om de fått nytt liv. Både judar och greker betraktar dem som främlingar och förföljer dem, fast de inte kan ge något skäl till varför de hatar dem.

För att uttrycka saken kort – som själen förhåller sig till kroppen, så förhåller sig de kristna till världen. Själen finns i hela kroppen, och de kristna finns i alla städer världen runt. Själen finns i kroppen, men är ingen kroppsdel. De kristna finns i världen men är inte av världen.”

Tack till Jonas Melin för det citatet

Kommunitetsliv och Sammankomst 2013

I helgen var den 6te (7 beroende på hur man räknar) sammankomsten för kristna kommuniteter och andra vardagsgemenskaper. (www.kommuniteter.se) och jag är oerhört tacksam över att få träffa gamla vänner, se gamla och nya ansikten och ja faktiskt umgås med de jag känner mig som en släkt med. Avlägsna släktingar ibland och nära ibland. Intrycken från helgen är många, mestadels bra. Jag fick mycket med mig från de två predikningarna jag hörde på fredagskvällen och lördagskvällen. Särkilt (kristen underjords) Majas (represent!!) predikan berörde mig på fler sätt än det intellektuella.  Tack! Upplägget med att ha knytkonferans var för mig både en positiv erfarenhet och något som jag tyckte drog ner helgen lite. Bra för att vi får dela med oss av varandra och skapa saker tillsammans, och för färgkodningen! Men det som drog ner det för mig är att jag föredrar en Sammankomst med någon tydligare gemensam grej för alla närvarande att ta lärdom ifrån, något som de gänget som arrangerar sammankomst vill dela med sig av..

fast nu när jag skriver detta så inser jag att det kanske just var knytiskonferans inputen som var det som alla fick med sig som gemensam lärdom!.. så jag ändrar mig på den punkten. Det var bra.. punkt.. även om jag inte ser det som de enda upplägget för en sammankomst, men vem har sagt det.

Den andra saken jag tyckte drog ner helgen var att jag saknade flera gemenskaper och människor som brukar eller borde vara med. Jag saknar folk från malmö, jag saknar folk från klassiska kloster, jag saknar folk över 50. Varför dessa inte fanns med i år vet inte jag, en sak tror jag har med reklam osv att göra, att vi kan bli bättre på att komma ihåg att en del av att bli en mångfaceterad gemenskap är att sprida information om sammankomst utanför sina egna kanaler! Jag har all förståelse för att det är mycket jobb med en sammankomst, men något att tänka på i framtiden. Man kan t.ex. få in blänkare i många stiftssidor i tidningar, i Nod osv. Varför vissa gemenskaper inte valde att komma eller skicka någon representant kan jag inte veta, men jag saknade dem och skulle tycka det vore bra om de ville välsigna oss andra med sina erfarenheter.

Jag är som alltid mest glad för alla samtal jag fått ha öga mot öga, vid fikat och på promenader. Tack för detta.

och ett oerhört stort tack till alla som var med och gjorde helgen möjlig, jag vet inte alla, så jag nämner inga namn!! Tack!!

Ett sista tips vill jag ge er alla som bor i kommunitet, kollektiv eller längtar efter detta, i år släpptes en otroligt bra bok i usa som är en sammanfattning av erfarenheter sedan 70talet tills idag i kommunitetslivet i USAs utmaningar, helt utan tiostegsprogram eller försköningar. Boken heter The Intentional Christian Community Handbook: For Idealists, Hypocrites, and Wannabe Disciples of Jesus och vi är flera i Oikos som läser den just nu. Den finns ganska billigt på nätbokhandeln. Be gärna ditt lokala bibliotek eller bokhandel ta in den!

 

 

 

Elof: Erfarenheter av Oikos 1

(Jag glömmer allt för ofta av mitt löfte att posta något här en gång i månaden, men eftersom jag blev indragen i ett samtal här nu kom jag på det, nödlösningen blir att posta ett inlägg från min andra blogg som ändå ingen läser 😉

Kommuniteten jag är en del av är inne på sitt 4de år. Jag tänkte i några poster framöver dela lite tankar jag går och funderar på efter dessa tre och ett halvåren vi har levt tillsammans i Hammarkullen och lite andra tankar och erfarenheter av kommunitets liv.

Ett liv i överlåten gemenskap till varandra är en utmaning mot rådande system och makter som drar i oss och utmanar oss att vara autonoma individer. Jag längtar efter ett liv i överlåten gemenskap kring Jesus väg. Men att göra de stora förändringar som krävs för att stå emot Mammon, egoistisk individualism och ett mobilt liv är fortfarande svårt. Oikos hjälper mig med att öva mig i att vara överlåten till människor jag inte valt och en plats jag inte alltid trivs på. Jag har fått öva mig genom att säga nej till andra gemenskapsbygganden, till jobb som krockar med mina åtaganden i Oikos och genom att se till att lösa konflikter med medlemmar. Men jag känner fortfarande att jag (och vi?) behöver inse att ett liv i stabil gemenskap fortfarande är en vision mer än en verklighet.
Jag vill vara autonom eller överlåten till en gemenskap som tycker som mig. Jag vill ha en gemenskap som fungerar utan regler, åtaganden och löften. Jag vill inte va överlåten till människor som inte tycker som mig, och jag vill inte känna att jag faktiskt måste göra nått jag inte känner för även om gemenskapslivet mår bättre av det. Vill ha gemenskap utan pris, överlåtelse utan att säga nej till annat. Och mina vänner, detta är en omöjlighet. Vi människor är begränsade i vårt väsen, vi är avgränsade i tid, rum och energi. Vi kan antingen göra aktiva val och ta ansvar för hur mitt liv avgränsas eller låta andra makter avgöra åt mig. Oikos har några riktningar vi vill röra oss mot, och dessa kräver att jag avstår andra riktningar eftersom jag är begränsad och inte kan göra allt. Jag har genom att säga ja till Oikos sagt nej till andra gemenskaper som mina primära gemenskaper. Inte för att andra riktningar eller andra gemenskaper skulle vara sämre eller oviktiga, men för att jag som människa är begränsad. Det tillhör livet att ett ja till något är ett nej till något annat.  Detta är den stora utmaningen för våra nya kommuniteter i sverige tror jag, hur blir vi stabila på våra platser, hur lär vi oss säga nej till saker vi OCKSÅ vill. Som OCKSÅ är bra? Vad säger jag nej till när jag säger ja till just denna gemenskaps liv?