Författare: elof

Inbjudan till Hopp och Motstånd i Hammarkullen

Kommuniteten Oikos tillsammans med Fikonträdet och några till bjuder sedvanligt in till en ickevåldsträningshelg i maj. I år har du dessutom möjligheten att utbilda dig i att träna ungdomar i ickevåld eller i att hålla och utveckla en Jesus Dojo.

Datum: 8-10maj 2015

Plats: Hammarkullen, Göteborg

Kostnad Priset inkluderar alla måltider och boende.

100 kr rabatt på nedanstående pris ifall betalning sker före 1 april.

  • 600 kr för studerande, arbetslösa, deltidsarbetare.
  • 700 kr för lönearbetare.
  • 800 kr ifall organisation eller företag betalar.

Mer info och anmälan på http://ickevald.net/catholicworker/hoppmotstand2015.htm

Elof: John H Yoders övergrepp

Det är knappast någon hemlighet att jag och många med mig som delar kristen underjords längtan, samt på senare år börjat intressera sig för kopplingen mellan kyrka, stat, makt och Jesus har inspirerats av och lärt oss mycket via teologen John Howard Yoder, eller teologer som i sin tur har formats av honom.

Jag minns att vi nämnt det förr i något sammanhang men blev påmind om vikten av att tala öppet om de övergrepp som han i slutet av sin ”karriär” begick mot ett okänt antal kvinnor i hans närhet.

Rösterna går isär lite vad det faktiskt handlar om, och som så ofta är det lättare att lyssna på de röster som säger: ”det var egentligen inte så farligt, mer olämpligt” eller på andra sätt försöker sätta in hans agerande i gråzoner istället för att namnge dem med dess rätta, enkla och raka namn: sexuella övergrepp.

För att sammanfatta processen runt det dök det upp fler och fler vittnesmål om att Yoder hade begått övergrepp mot ett antal kvinnor. När han konfronterades erkände han och underordnade sig sin kyrkas diciplinära åtgärder. (Hurvida de berörda kvinnorna var med i denna process vet inte jag, men vi hoppas det) och återupptogs precis innan han dog igen som en aktiv kyrkomedlem.

Men ändå är problemet större än så, mäns våld mot kvinnor i kyrkliga kontexter är fortfarande ett stort problem. Därför vill jag länka vidare till information om Yoders övergrepp och några artiklar som handlar om att handskas med Yoders övergrepp.

Med detta sagt så tror jag att vi kan fortsätta inspireras av den forskning och det författarskap som Yoder producerat, men vi får aldrig sudda ut hans övergrepp och synd utan måsta låta detta också komma upp till ytan.

Om du varit utsatt för övergrepp i kyrklig kontext så hör av dig till någon ansvarig i det sammanhanget och berätta, det är aldrig ditt fel.

http://www.ourstoriesuntold.com/2013/07/17/whats-to-be-done-about-john-howard-yoder/?utm_source=buffer&utm_campaign=Buffer&utm_content=buffercc92c&utm_medium=twitter

http://www.jesusradicals.com/john-howard-yoder-and-sex-wrestling-with-the-contradictions/

http://peacetheology.net/john-h-yoder/john-howard-yoder%E2%80%99s-sexual-misconduct%E2%80%94part-four/

Röster från kyrkohistorien om nationalitet

Pacifisten William Loyd Garrisson, skriver år 1838:

”Vi kan inte vara lojala till någon mänsklig regering. Inte heller kan vi bekämpa en sådan regering med fysiskt våld. Vi erkänner bara en kung och en lagstiftare, en domare och en härskare över mänskligheten. Vi är bundna till lagstiftningen i ett rike som inte är av denna världen. I det riket är vi förbjudna att strida. Där är nåd och sanning uppfyllda och rättfärdighet och fred har kysst varandra. Det är ett rike som inte har några statsgränser, inga nationella barriärer, inga geografiska gränser. Där finns ingen skillnad mellan rang eller kast, eller ojämlikhet mellan könen. Dess officerare är Fred, dess förkämpe Rättfärdighet, dess murar Räddning och dess portar Lovprisning. Det riket kommer krossa och smula sönder alla andra riken. Vårt land är hela världen och våra landsmän hela mänskligheten. Vi älskar det land vi föddes i endast som vi älskar alla andra länder. De intressen, rättigheter och friheter som vi kämpar för i det land där vi bor är lika viktiga för oss som hela mänsklighetens. Därför kan vi inte lyssna till några patriotiska vädjanden, eller hämnas någon nationell förolämpning. För Fredsfursten, under vars banér vi samlas, kom inte för att förstöra utan för att rädda – även den värsta av fiender. Han har lämnat oss ett exempel, så att vi kan följa i hans fotspår. Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.”

(Tack till Tomas lundström för citatet)

och ur Diognetosbrevet (200talet):

”De kristna skiljer sig inte från annat folk genom nationalitet, språk eller sedvänjor. De bor ju inte i egna städer eller talar någon underlig dialekt eller har någon egendomlig livsstil. Vad de lär ut är inget påfund genom mänskliga spekulationer eller uppfinningsrikedom, och de propagerar inte för enbart mänskliga läror, som somliga gör. De bor varhelst ödet leder dem i både grekiska och utländska städer. De följer inhemska seder ifråga om kläder, mat och andra levnadsomständigheter. Men samtidigt demonstrerar de för oss sin fina och i sanning ovanliga form av medborgarskap.

De bor i sina egna fosterland men som främlingar. De delar vad de har med andra, men som främlingar måste de uthärda alla slags umbäranden. Varje utländskt land är för dem som ett fosterland och varje fosterland som ett utländskt land. De gifter sig och får barn som alla andra, men de dödar aldrig några ovälkomna barn. De delar gärna sitt bröd med andra, men inte sin bädd med otillbörliga. De är människor av kött och blod men låter sig inte behärskas av sina drifter. De tillbringar sitt liv härpå jorden, men deras medborgarskap är i himlen. De lyder landets lagar, och gör t.o.m. mer än vad dessa kräver.

De älskar alla men förföljs av alla. När de, därför att ingen känner dem, fördöms och dödas, kallar de detta att ‘vinna sitt liv’. De är fattiga men gör ändå många rika, de saknar allt men har ändå överflöd på allt. De förnedras, men just därigenom vinner de ära. När de hånas och förtalas, välsignar de dem som vill dem illa. De behandlas oförskämt men uppträder själva hövligt mot andra. Fast de gör gott, blir de straffade som brottslingar, men när de får utstå straff, gläds de som om de fått nytt liv. Både judar och greker betraktar dem som främlingar och förföljer dem, fast de inte kan ge något skäl till varför de hatar dem.

För att uttrycka saken kort – som själen förhåller sig till kroppen, så förhåller sig de kristna till världen. Själen finns i hela kroppen, och de kristna finns i alla städer världen runt. Själen finns i kroppen, men är ingen kroppsdel. De kristna finns i världen men är inte av världen.”

Tack till Jonas Melin för det citatet