Jonathan: Första maj välkommen

Att bråka och kräva mer kan verka otacksamt för oss, som på det stora hela har det väldigt bra. Allt det som våra gammelmormödrar och gammelmorfäder kämpade för och byggde. Det har vi,­ och mer där till. Vissa saker som vi tar för givet hade de inte ens kunnat drömma om. Ibland är det först när saker tas ifrån en som en inser hur värdefullt det en hade var.

I år har det inte gått att samlas och demonstrera på samma sätt som innan. Förra året kändes demonstrationerna trötta. I år kändes det stort att samlas några stycken, på säkert avstånd, för att vi vill någonting annat.

En arbetarrörelse som är nöjd med de rådande omständigheterna och vars främsta mål är att hålla tillbaka marknadens värsta utsvävningar, att tämja monstret ett tag till för att vi inte ska få det sämre, den missar målet.

Kampen handlar om mer än högre löner och bättre villkor. (Nog för att det finns en hel del även i den Svenska välfärdsstaten som behöver få det avsevärt bättre. Gå inte på den lätta.) Ytterst handlar det om makt, värdighet och självbestämmande. Om att vuxna människor är myndiga att fatta självständiga beslut och ta ansvar för konsekvenserna av sina handlingar. En fin definition av den frihetliga socialismens idé, är att det handlar om att ta idén om människors lika värde på allvar. Vi kan inte samtidigt värdera människors tid, liv, arbetsmiljö och hälsa olika. Vi kan inte värdera vissa människors åsikter högre än andras. Vi sitter verkligen i samma båt. Utmaningen är att komma överens om hur vi bäst får båten att röra på sig och vilket håll som är rätt. Vill vi tillbringa vår resa som sjanghajade sjömän utlämnade åt kaptens nycker, där vårt enda värde bestäms av vårt bidrag till ägarens vinst? Eller är skutan vår, lika mycket som alla andras? Vill vi vara fria eller livegna? Visst finns det medelvägar, men de är mest kaptenens omskrivningar. Fina ord som får oss att vända vår uppmärksamhet åt ett annat håll. Helst bort från galär-slavarna, som ror under däck och vilka är de som egentligen driver skeppet.

Pandemin har visat oss att vi inte kan fortsätta som vanligt. I bästa fall var det en försmak på vad en kris innebär i ett modernt samhälle. Det här är vår chans att tänka om, en profetisk varning inför en framtid där vi konfronteras med ansvaret för framförallt olje-, och kolbolagens handlingar. Det är, i allt väsentligt, kapitalismens konsekvenser. Vi behöver inse att det är dags att ställa om.

Pandemin har visat oss att det inte handlar bara om landet vi bor i, om ”Svenska” arbetares intressen. Inte om Europa, inte om ”väst” eller occident. Vi lever i en global civilisation. Det som händer på en plats har återverkningar och konsekvenser på platser som kan vara helt oförutsedda. Det betyder att vi måste inse vårt ansvar för en global helhet där ingen är fri förrän alla är fria. Där inget liv är värt någonting om inte allt liv är heligt.

En liten samling, en flagga från en balkong, ett ställningstagande i sociala medier, kan kännas futtigt och meningslöst. Men det kan också vara början på någonting större. Vi bestämmer vad som händer här näst och hur vi vill bidra.

Det här har varit en dag för att fira och uppmärksamma alla som tvingas sälja av sin livstid för att överleva. Att fira allt det vi har gemensamt i vår strävan efter att leva. Och en framtid som är Vår.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.