Rasmus: Replik på Stefan Gustavsson

För ett par veckor sedan hade jag och Jonathan med en debattartikel i dagen med ett svar till Stefan Gustavsson, i förra veckan kom ett svar från honom som vi skrev ett svar till på. Dock så hade tydligen Gustavsson slutreplik så vårt svar kom inte med, därför väljer vi att publicera det här på bloggen istället.

Kristna är kallade att bidra utifrån sina respektive gåvor i församlingslivet. Guds obegripliga väsen uppenbaras för oss människor i Jesus (Joh 1:14), som tar rollen som Messias. Evangelierna och breven vittnar om Jesus och Guds rike som Jesus andliga och politiska vision. Denna börjar förverkligas i församlingarna där vi alla är olika lemmar av kyrkan som Kristi kropp. När vi omvänder oss väljer vi att söka Jesus ledning. Denna uppenbaras profetiskt och genom skriften. Kristna uppmanas att inte förakta några profetior men pröva allt och praktisera ömsesidig hjälp (1 Thess 5:19). Som förebild har vi Jerusalemförsamlingen och andra urkyrkliga rörelsers egendomsgemenskap. En församling som tar till sig denna vision kommer säkerligen att se Guds rike skymta igenom. I församlingslivet korsas de gränser som samhället vill dra mellan individ och individ eller grupp och grupp. Både fattiga och rika kan frälsas från det materiella överflödets illusion till förmån för en gemenskap där ingens begär räknas mer än någon annans behov. Jesus ord om att allt är möjligt för Gud och förlåtelsens realitet befriar inte den unge rike mannen som ägde mycket från uppmaningen att sälja allt han äger (Matt 19:21). Om vi följer Jesus uppmaning att sträva efter fullkomlighet (så som vår fader i himlen är fullkomlig) men ändå är ödmjuka och självrannsakande inför vår mänskliga tendens att misslyckas, så är vi ändå på väg att bli en stad på ett berg och ett lysande exempel för världen. Det kan låta naivt och orealistiskt, men i församlingen får vi hjälp av den helige ande, den kristna kärleken och varandra. I detta ser vi en anarkistisk politisk linje för församlingen och en uppmaning till oss kristna att utöva kärlek gentemot varandra och inte makt över varandra. 

Gustavsson tycker att det är orealistiskt att tänka sig att ledande ekonomijournalister eller en grupp forskare på handelshögskolan skulle tycka att en sådan församling är en trovärdig vision för en omdaning om samhällsekonomin. Där håller vi med Gustavsson eftersom dessa personer har starka incitament för att misskreditera en sådan ide. Men där missar han vår poäng. Maktförhållanden förändras inte genom att en ekonomisk och politisk elit övertygas att ändra sig, utan genom att en förändring tvingas fram. Antingen genom externa påtryckningar eller genom förändrade förutsättningar. Den förändring vi strävar efter är att skapa strukturer och institutioner genom vilka människor kan hjälpa varandra att klara basbehoven genom frivilliga samarbeten istället för genom tvång. Vi eftersträvar en förändring från botten och upp som gör marknaden, staten och företagen överflödiga. 

Det finns oräkneliga exempel på hur detta kan ske. Till och med på väldigt oväntade ställen som under orkanen Katrinas härjningar i New Orleans uppstod initiativ där människor hjälpte varandra att klara vardagsbehov och till och med startade självorganiserade vårdinrättningar. En rad sådana exempel har snabbt uppstått som en reaktion på problemen orsakade av Corona-viruset. Vi förväntar oss inte att den politiska eller ekonomiska eliten ska ta till sig våra argument utan vänder oss till kristna församlingar med uppmaningen att praktisera ömsesidig hjälp och organisera lösningar för att lösa vardagsproblem på de platser de bor. Det kan handla om att organisera härbergen för hemlösa, stötta missbrukare eller kompensera för en söndervittrande välfärdsstat. Syftet med det är att praktisera kärleken till sin nästa och att vittna om Jesus och Guds rike. Mycket sådant gör redan kyrkor och här ser vi ett embryo till ett samhälle som bättre återspeglar mer av Guds rike än vad socialdemokratisk blandekonomi någonsin kommer att lyckas med. Vi tror att en platt organisationsform (exempelvis Syndikalisternas basdemokrati), transparens och strukturerat ansvarsutkrävande är viktiga för att undvika maktmissbruk inom en församling som tar sig för ett sådant arbete. Att kristna ledare som John Howard Yoder och Martin Luther King missbrukat sin makt för att begå övergrepp är ett smärtsamt exempel på varför det behövs. 

Storvulna ord är inte speciellt övertygande, varken om budskapet om frälsning från synd och ojämlikhet genom Jesus Kristus eller om behovet av en anarkistisk omdaning av samhället. Därför stämmer vi in i talesättet som tillskrivs Fransiskus av Assisi ”Predika alltid och om det behövs använd ord”. Kristen anarkism blir i det läget ett praktiskt program som föreslår hur en sådan predikan skulle kunna låta. Vi behöver inte övertyga Stefan Gustavsson eller den politiska och ekonomiska eliten att över en natt omdana samhällsekonomin, även om vi ser det som en absolut nödvändighet för att mänskligheten ska överleva på sikt. Vi behöver endast övertyga honom om att hjälpa oss att agitera för en sådan kristen praktik i församlingen. Stefan Gustavsson menar att människors hjärtan är grundproblemet, men vad är inte den kristna tron om inte tron på att människors hjärtan kan omvändas?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.