Rasmus: Gemenskap

Jag höll nyligen en predikan i den lilla pingstförsamlingen som jag är medlem i och tänkte lägga upp texten till den här för att fler ska få möjlighet att läsa den. Kommentera gärna på de frågor jag ställer i slutet. Jag skulle gärna höra fler personers tankar på dom.

https://media.activechristianity.org/2018/02/1732-What-is-the-Lords-Supper-or-Communion.jpg

Jag är med i en studiecirkel som heter ”Radikalt lärjungaskap”. Där har vi precis läst en bok av Patrik Hagman som heter ”Om kristet motstånd”, den handlar om hur den tidiga kyrkan var en motståndsrörelse inom det romerska imperiet och hur den skulle kunna vara det idag. Har du inte läst den så rekommenderar jag den varmt!

Mot slutet av boken finns ett stycke om nattvarden som väckte mina tankar och det är de tankarna jag skulle vilja dela idag.

Vi kan börja med att läsa ifrån 1 Kor 11:17-22, det är stycket alldeles innan instiftelseorden. Där står det:

17När jag ger denna föreskrift kan jag inte berömma er för era sammankomster, som snarare skadar än gagnar. 18Först och främst har jag hört att ni delar upp er i grupper när ni möts i församlingen, och det tror jag delvis är sant. 19Det måste till och med finnas olika partier bland er, så att det visar sig vilka av er som är att lita på. 20Men vid era sammankomster går det inte att hålla Herrens måltid, 21för var och en tar genast för sig av sin egen mat, och den ene sitter hungrig medan den andre har druckit sig berusad. 22Har ni inte era hem där ni kan äta och dricka? Bryr ni er inte om att det är Guds församling? Skall de som inte har något behöva skämmas? Vad vill ni jag skall säga, skall jag berömma er? Nej, för det här får ni inget beröm.

Vad handlar det här om egentligen, varför sitter folk och äter sin egen mat när Herrens måltid ska firas?

Jo det var nämligen så att iden tidiga kyrkan att, till skillnad från idag, så tog var och en med sig av sitt eget bröd och vin. Men tanken var inte att konsumera det själv vid nattvarden, utan tanken var att var och en tog med sig en bit bröd och en skvätt vin och bar farm det till altaret där det blandades ihop med alla andras. Mitt bröd och vin blev vårt bröd och vin. Där blandades den fattiges sura vin med den rikes fina vin och i det så skapades en gemenskap över klassgränserna.

Så verkar det inte ha fungerat i församlingen i Korint. Blandandet av gåvorna verkar saknas och så även den gränsöverskridande gemenskapen. Det verkar vara det som Pauls kritiserar.

Om vi istället läser om den första församlingen i Jerusalem så får vi en annan bild av nattvards och gudstjänst gemenskapen. Vi läser ifrån Apg.4:32-35

32Alla de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen betraktade något av det han ägde som sitt; de hade allt gemensamt. 33Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om att herren Jesus hade uppstått, och de fick alla riklig del av Guds nåd. 34Ingen av dem led någon nöd. De som ägde jord eller hus sålde sin egendom och kom med köpesumman 35och lade ner den vid apostlarnas fötter, och man delade ut åt var och en efter hans behov.

Här ser vi en gemenskap som tar hand om varandra, där var och ens behov är allas ansvar, där klassklyftorna har suddats ut och där gemenskapen liknar en familj. Läser vi dessutom lite mer i Apostlagärningarna så ser vi att gemenskapen inte stannade där, utan den såg till att vara inbjudande och den hjälpte de som var i behov.

Nattvardsfirandet formade nämligen inte bara gemenskapen genom att göra mitt till vårt. Den gav även ett överskott av bröd. Ett överskott som användes för att hjälpa de hungriga och behövande. Nattvarden var tätt sammankopplad med diakonin i den tidiga kristna rörelsen.

Hagman skriver att i dagens kyrkor så har mitt frambärande av bröd och vin istället ersatts av kollekten. Jag ger av mina pengar som blir våra pengar, som vi som gemenskap får använda för att hjälpa de behövande. På så sätt hänger gudstjänst- och nattvardsgemenskapen fortfarande ihop med diakonin.

Vi får alltså i nattvarden och kollekten öva oss på att praktisera ett annat ekonomiskt system än det samhället läs oss. Istället för att försöka skapa ett så stort överflöd som möjligt åt oss själva, av pengar och prylar, så får vi dela det med varandra och de som behöver det mest. På samma sätt som Israeliterna bara fick samla in manna för dagen så är vi kallade att göra oss av med vårt överflöd till de som inget har. Och som Johannes Döparen säger i Luk.3:11 ”Den som har två skjortor skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har bröd skalla göra på samma sätt.”

Så nattvarden formar oss till en gemenskap där mitt blir vårt, och det är en gemenskap som delar vidare av det den fått. Även om nattvarden formar oss till en gemenskap så stöper den oss inte i samma form. Vi har våra olikheter och funktioner i församlingen och de behövs, för liksom kroppen är en, men består av flera lemmar, så är vi ett i Kristus.

Som avslutning vill jag skicka med några frågor att diskutera i bänkarna (i kommentatorsfältet här på bloggen).

  • Vad vill vi vara för slags gemenskap?
  • Hur når vi människor som inte är med?
  • Vad är det vi bjuder in dem till vara med i?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.