Jonathan: Jesusfolkets våldsapologetik

Det här är en vidareutveckling av en kommentar till Micael och podden Jesusfolkets avsnitt om Icke-våld i fredstid. Jag har stor respekt för arbetet som människor som Micael och Jacob gör, men jag uppfattar det som att de fortfarande har liberala skygglappar som gör dem blinda för statens våld och våldets konsekvenser. Resonemanget de för bidrar därför till att osynliggöra och ursäkta statens våld och det förtryck detta tjänar att upprätthålla. Redan titeln är provocerande, för vem är det rådande tillståndet ”Fredstid”. Inte för den som drabbas av kapital-staternas förtryck.

Fredstid,forrealz
Är det verkligen fred vi har?

I Skuld: De första 5000 åren beskriver anarkisten och antropologen David Graeber hur marknaden skapats av staten. Marknader har växt fram tillsammans med professionella arméer. För att kunna skapa en armé behövde staterna soldater. Soldater behöver en sold, alltså en lön, och för att denna ska vara värd någonting behöver de någonstans att handla. En marknad behövs. En härskare som behöver en armé för att kunna förskansa och behålla sin makt måste därför skapa en marknad. För att få bönder, hantverkare och köpmän att använda de pengar härskaren myntar, och delar ut till soldaterna kräver härskaren in skatt med hjälp av armén. Enda sättet att kunna betala skatten är att sälja till soldater, eller någon som har sålt till soldater. (Jämför med symbolspråket i Uppenbarelseboken 13:17

”och att ingen kan köpa eller sälja utan att ha märket, odjurets namn eller talet för namnet.”

Bland vissa marxistiska teoretiker och inom Capital As Power (CasP) teori är det vanligt att se staten och marknaden som en del av samma helhet. Efter processen kring allmänningarnas inhägnande (under 1600-talet) uppstår ett nytt slags stat, den får en allmän form i de europeiska nationalstaterna. Nationalismen kanske inte är den mest träffande beskrivningen, eller inramningen för att förstå den form dessa stater får. Processen är intimt sammanlänkad med kapitalismens framväxt och kapital-stater är kanske därför en bättre beskrivning. Denna form av stat kan inte fungera utan en marknad. Marknaden i sin tur har såklart aldrig varit ”fri” eftersom den är beroende av statens våldsapparat för att fungera. Till exempel behövs statens våldsapparat som en garant för att kommersiella kontrakt ska upprätthållas.

Parallellt med Kyrkans stöd för de europeiska staternas imperialistiska projekt har det funnits kristna grupper som praktiserat en radikal pacifism. Mitt favoritexempel är Tolstojs beskrivningar i ”The Kingdom of God is Within you” av hur läskunnigheten vände de ryska böndernas villighet att vara del av den ryska, svenska, tyska m.m. armén. När bibel-texten blev allmängods spreds Jesu undervisning i Bergspredikan om att vända andra kinden till (Luk 6:29) och älska sina fiender (Matt 5:43). Hur kunde en som kristen med gott samvete mörda och misshandla andra människor och framförallt andra kristna och få ihop detta med en kristen tro byggd på detta exempel. Inom pingströrelsen, anabaptiska- och andra kristna grupper har det därför funnits grupper som tar avstånd och motsätter sig allt våld.

För inte alls länge sedan gav podcasten Jesusfolket uttryck för en sådan åsikt, men utan att analysera det våld som exempelvis den svenska staten står för och det förtryck detta bidrar till att uppehålla.

Vår vardag verkar inte speciellt våldspräglad. Vi arbetar och får lön, för pengarna kan vi köpa avokados, choklad, betala hyra och skatt, utan att möta direkt våld. Inte ens om vi slutar betala möter vi ett naket, direkt våld (möjligen med undantag för en vräkning). Tanken att statens makt vilar på våld, eller hot om våld kan därför verka främmande och orealistisk. Ändå finns våldet där. Det har blivit outsourcat så att vi välbärgade och privilegierade konsumenter slipper se det. Många av de varor vi behöver för att leva produceras under villkor präglade av ett naket och direkt våld. Avokado och choklad är två blodiga och tydliga exempel på detta. Våld har alltid varit en del av produktionen. Så har det varit ända sedan allmänningarnas inhägnande, genom industribaronernas tid och fram till idag.

Den imperialistiska stormakten USA med allierade upprätthåller ett internationellt system av normer och institutioner som tjänar framförallt de amerikanska storföretagens direkta intressen. Jonathan Nitzan och Shimshon Bichler (upphovspersoner till CasP teorin) kallar denna oligarkiska grupp för dominant kapital. Länder som respekterar ramarna för detta system kan komma undan med det mesta i termer av brott mot mänskliga, ekonomiska och sociala rättigheter. Dessa prisas som USA:s allierade. Om de under ytan är riktiga skurkstater spelar ingen roll så länge de accepterar det amerikanska imperiets överhöghet. Länder som försöker ändra på spelreglerna för mycket straffas däremot hårt. Vart gränsen går för ett beteende som USA accepterar är godtyckligt och avgörs främst av strategiska överväganden. Historiska exempel är till exempel amerikansk inblandning i Chile, Iran, Afghanistan, Nicaragua med flera, där nationalisering av oljeresurser genomförts. Eller där en socialistisk grupp vunnit ett val och hotar amerikanska intressen. Nutida exempel är Venezuela och andra länder som sveptes med i den så kallade rosa vågen. Betyder det att allt är perfekt i Venezuela? Absolut inte, Venezuela är också en stat med allt vad det innebär, men Venezuela är definitivt inte lika odemokratiskt som Saudiarabien (https://infographics.economist.com/2019/DemocracyIndex/).

Utan våld eller hot om våld fungerar inte kapital-staten eller några andra former av stater. Det betyder inte att våld måste vara fundamentet för alla samhällsbildningar. Det liv vi lever här och nu däremot fungerar endast eftersom någon annan, någon annanstans utsätts för våld. Vi bör nog vara väldigt medvetna om att vi den dag vi gör någonting som hotar den rådande världsordningen så kommer det våldet att drabba även oss. Vi är inte immuna, bara tillfälligt privilegierade. Det betyder att våldet för närvarande tjänar oss. Jag menar att det gör oss medskyldiga. När vi gynnas av det strukturella våldet har vi ett ansvar för att göra motstånd mot staten och andra institutioner som upprätthåller detta strukturella eller indirekta våld. Vi kan ta detta ansvar genom att se till att statens våld upphör. Att ignorera problemet bakom en fasad av pacifism är däremot inget ansvarsfullt sätt att hantera det.

För att börja ta detta ansvar behöver vi börja med att kalla saker vid dess rätta namn och vara ärliga med villkoren för kapital-statens organisationsform. Vi behöver peka ut staterna som våldsverkande institutioner, trots positiva sidor som sjukvård och utbildning. I den mån vi anammar en pacifism bör vi se till att den pacifismen förklarar varför pacifism är det bästa verktyget för att staternas våld ska upphöra. Att kalla Jesusfolket och andra liberala pacifister för våldsapologeter kan kännas magstarkt men genom att inte analysera det våld som krävs för att upprätthålla den nyliberala världsordning som det amerikanska imperiet står för, eller den statskapitalistiska ordning som Kina arbetar utifrån.

Den amerikanska historikern Howard Zinn tillskrivs talesättet att det inte går att vara neutral på ett tåg i rullning. Att låtsas som att det går att avstå från våld, att vara neutral, samtidigt som en gynnas och privilegieras av en stats-organisation byggd på våldsutövning är att bidra till osynliggörandet av våldet. Jag tror inte att det är Jesusfolkets avsikt, men det är effekten av att följa argumentet till dess logiska slutsats och löpa linan ut. Våldet maskeras genom en förment välmenande pacifistisk makt, legitimeras vidare och tillåts fortsätta.

För att vara så tydlig som möjligt är det här kärnan i min kritik mot Jesusfolket. Det går inte att vara neutral eller ställa sig utanför statens vålds- och maktutövning eftersom vi gynnas av, privilegieras av och bidrar till den. Att försvara liberaldemokrati och att inte revoltera mot staten är att utöva våld. Det mest icke-våldsliga är att så effektivt som möjligt försöka skapa alternativ till staten och hävda dessa alternativs autonomi. Det vill säga organisera och genomföra en revolution. (Och jag diskuterar gärna vilken strategi som är bäst med alla som vill vara med och göra det, mer om det längre ner).

Jag utesluter inte att icke-våld kan användas i motstånd eller att ens ett pacifistiskt motstånd skulle vara omöjligt. Däremot undrar jag vart vi hittar de pacifistiska revolutionärerna. Jesusfolket är anmärkningsvärt tysta kring frågan om att försöka kullkasta Kapital-staten. Tvärtom säger Micael i avsnittet ”Icke-våld i fredstid” att demokratier är fredliga, med brasklappen att demokratier också har sina problem. Micael verkar mest syfta till problem med demokratins legitimitet. Eftersom den demokratiska samhällsformen är beroende av en stat och en marknad för att fungera kan de aldrig bli fredliga. De är också beroende av tillväxt, vilket inte går att förena med hållbar utveckling. Av dessa anledningar anser jag att ett mer radikalt alternativ till demokrati behövs och förespråkar anarki (eller mer specifikt anarko-kommunism) som ett fredligare, mindre våldsamt och mer hållbart alternativ.

Micael ignorerar att de liberala demokratiska kapitalstaterna är beroende av ett brutalt och konstant våld för att fungera. I och med att den frågan inte är en del av den kristna diskursen i Sverige är detta inte så konstigt. Men det visar på varför vi kristna behöver fortsätta be om profetians gåva och förmågan att urskilja makter. Annars kommer vi att vara stumma när vår kallelse är att tala sanningens språk till och om makten. Jag kan inte fördöma dem som är mindre privilegierade än vad jag är när de väljer att ta till våld och jag kan inte utesluta att våldshandlingar som vänder sig mot statens våld är de minst våldsamma. Effekten av att inte ta på oss det uppdraget, att så att säga, inte ta vårt kors, är att makthavarnas makt och våldsutövning reproduceras och ursäktas. Det är tillspetsat att kalla Jesusfolket våldsapologeter, men det är konsekvensen av en ytlig pacifism som inte kritiserar och manar till motstånd mot kapital-staten.

Är inte det också en våldsapologetik? Jo, i viss mån är det så, men i valet mellan vilket våld en ska stödja bör en ställa sig på de förtrycktas sida. Befrielseteologen James H. Coenmenar t.ex. att kristna inte har att välja mellan våld och icke-våld utan är kallade att välja det minst onda. Våld eller icke-våld är en falsk dikotomi där båda är möjliga att praktisera samtidigt. En viktigare fråga är kanske på vems sida vi står, de förtrycktas eller förtryckarnas och vilka metoder som bäst främjar målet att förtrycket ska upphöra. Det är den diskussionen vi borde föra.

Micael hänvisar i avsnittet till forskning som visar att icke-våld är effektivt som motståndsstrategi. I avsnittsnotiserna framgår att det är boken Why Civil Resistance Works av Erica Chenoweth och Maria J. Stephan. I boken framförs belägg för att Icke-våldsligt motstånd är effektivt. Författarna medger att demokrati inte är någon enkel lösning på allt förtryck och boken är tveklöst ett intressant inlägg i debatten om vilka strategier som är bäst. Det hade varit spännande att jämföra denna med Peter Gelderloos bok How nonviolence protects the state. Färgrevolutionerna och andra omvälvande ickevåldsrörelser är inspirerande exempel på ickevåldsliga samhällsomvälvningar. Tyvärr har dessa generellt tjänat det amerikanska imperiets agenda genom att nyliberala demokratier (som på många sätt är lika illa). Kan icke-våld fungera som en strategi för att störta nyliberala demokratier inom ramen för Washington-konsensusen? Kan icke-våld fungera som en strategi för att revoltera mot den nyliberala världsordningen? Det är den diskussionen vi borde föra. Micael ger i avsnittet uttryck för en anabaptistisk tolkning av Romarbrevet 13 där kristna uppmanas till underordning under makten som gör gällande att hämnd är Guds och att kristna därför bör vara laglydiga medborgare, att revolt mot staten inte är vår strid att ta. Jag har svårt att förena den tolkningen med en tro på en Gud som störtar härskarna från deras troner (Luk 1:46-55) och en kristen rörelse som är kallad att vara Jesus kropp på jorden (Rom 12:5) och göra Guds vilja (Mark 3:31-35).

Ps.

För dig som är nyfiken på tankeströmningen Kristen anarkism rekommenderar jag Mark Van Stenwycks bok That Holy Anarchist som en kortfattad introduktion.

En reaktion på ”Jonathan: Jesusfolkets våldsapologetik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.