Jonathan: Sveriges Arbetares Centralorganisation

Under några avsnitt så har jag varit vikarie i marxistiska podden ”En förlorad sak”. I senaste avsnittet så säger jag att alla bör gå med i SAC och att det inte finns några ursäkter, annat än utbrändhet för att inte göra det. Förlåt!

Jag har inte svaret på vad som är bäst att göra eller vilken organisation som är bäst att gå med i. Jag hoppas bara på att vi kan hitta gemenskap kring vissa mål, men jag kan bara försöka analysera och i sämsta fall gissa mig till vad som fungerar bäst. Det är inte min plats att tala om för andra vad de ska eller bör göra. Uttalandet kommer däremot från hjärtat och vad jag vill säga är detta. Du behövs, och allt du orkar göra för att göra världen bättre är bra. Men du ska såklart göra det som du tycker verkar vettigast.

Med det sagt tror jag att SAC eller ett LS nära dig är en bra plats att börja på. Jag har funderat kring engagemang och aktivism väldigt länge, dels på vad som är en bra väg framåt för en bredare utomparlamentarisk vänsterrörelse, kristna anarkister i allmänhet och mig personligen i synnerhet. Jag har hittills inte hittat något bättre alternativ än SAC och syndikalism som organiserings- och förändringsmetod.

Vad jag har hittat hos SAC är en rörelse med en väldigt stor potential till positiv förändring. Som en facklig kamporganisation är rörelsen inkluderande. Partiaktiva och utomparlamentariker kan arbeta tillsammans i rörelsen. Den är anti-rasistisk och intersektionellt feministisk av klasskampsskäl, eftersom dessa förtryck leder till splittring mellan arbetande människor. SAC som fack backar alltid den som är anställd och välkomnar den som inte själv har anställda oavsett anställningsform. Du som privilegierad kan genom att gå med i SAC för att göra fackligt engagemang för underprivilegierade mindre riskabelt och mer tillgängligt. Ett syndikalistiskt fack kan nämligen organisera den som är papperlös, migrantarbetare eller prekärt anställd.

Mitt uttalande i En förlorad sak fick fackligt engagemang att låta som en plikt, det är inte meningen. Snarare vill jag lyfta fram SAC som en möjlighet att ta ställning och göra skillnad. Det är också en möjlighet att vara fackansluten utan att stödja majoritetsfackens överbyråkratisering och elitism. För oss kristna är Syndikalism också en möjlighet till Ickevåldslig klasskamp och att försvara våra medmänniskors intressen främst genom kreativitet och organisering. (Utan att säga att det alltid går att undvika våld så är ickevåld att föredra när det fungerar.)

Utifrån min bästa analysförmåga inte se en bättre plats än SAC utifrån vilken en i Sverige idag kan kämpa för ett frihetligt socialistiskt samhälle. Därför vill jag ändå uppmana dig som läst att fundera över om du kan, orkar och vill bidra i vår kamp för ett samhälle utan klasser, hierarkier och förtryck. Har du bättre idéer om hur det kan göras så är jag idel öra? Använd gärna kommentarsfältet nedan isf. Annars är min ödmjuka åsikt att du behövs i ditt LS och att ditt LS behöver dig!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.