Trym: När friheten skaver

I senaste avsnittet av podden Aordet pratar Alice och Jonathan om känslan av hopp när någon i förbifarten återupprepar anarkistiska slogans eller tankegångar. Då det känns som att frihetliga ideal sprider sig och får fäste i bredare skikt av befolkningen. I intervjun med aktiva inom kristna miljöföreningen God jord säger en av intervjupersonerna något som för tankarna till den anarkistiska idén om att det är människors samtycke som möjliggör rovdrift på natur och människor. Den dag vi som kollektiv inte accepterar det längre så upphör det vara möjligt! Därför har vi också makten att förändra.

”My Lucky Shot” by ©Shaza79 is licensed under CC BY 2.0. To view a copy of this license, visit: https://creativecommons.org/licenses/by/2.0


Det här påminner om när någon i förbifarten säger att ingen är fri förrän alla är fria. Det betyder att vi bara kan vara fria när samhället är anarkistiskt. Det uttrycker en relationell syn på frihet där min frihet och din frihet hänger ihop. Det här uttrycks tydligt i anarkism.infos pamflett ”Vad är anarkism”

”Anarkister anser tvärtom att vår frihet bara kan förverkligas genom våra relationer med andra, och att snarare än att begränsa vår frihet, så speglas och stärks vår frihet i alla andras. Å ena sidan kämpar anarkister alltså för maximal frihet för alla individer, å andra sidan anser de att ingen kan vara fri förrän alla är fria.”

Talesättet att ingen är fri förrän alla är fria, är vanligt bland anarkister, men också bland feminister och andra grupperingar. Till och med Stefan Löfven har återgett det i urvattnad sossetappning (under senaste valrörelsen, men hittar ingen källa, mitt påstående ergo).

Marxisten Antonio Gramsci introducerade teorin om Hegemoni där den härskande klassens uppbyggnad och ideologi bestämmer vart ramarna för det offentliga samtalet finns. Vi lever i en liberal hegemoni där individens frihet sätts i fokus. Individens frihet är därför inget kontroversiellt och de flesta är överens om att alla människor bör vara rätt så fria. Den liberala frihetsprincipen om att du bör vara fri att göra vad du vill så länge du inte begränsar någon annans frihet är ganska allmänt tankegods och de liberala friheterna yttrande- och åsiktsfrihet, tryckfrihet, likhet inför lagen och religionsfrihet anses vara mänskliga rättigheter som förankras i de grundlagar som statens legitimitet vilar på.

Liberaler kan uttrycka att samhället inte tillåter individer tillräcklig frihet, men i stora drag accepteras idén om att stater som Sverige är fria samhällen där alla som inte vill begränsa demokratin arbetar för att samhället ska kunna vara friare. Till och med idéer om fler poliser och hårdare straff kan motiveras av tankar på att det gör det möjligt för t.ex. ickemän att känna större trygghet från mäns våld genom exempelvis sexuella övergrepp. (Här invänder anarkafeminister att fler poliser absolut inte ger kvinnor större trygghet.)

Idén om att frihet överlag är någonting positivt kan därför sägas vara en stark norm. De begränsningar som sätts upp för friheten motiveras med att andras frihet inte ska begränsas. Ändå ses anarkisters frihetssyn som problematisk och för långtgående. Det är därför intressant att fundera på vart anarkisters frihetsanspråk blir kontroversiella och skaver mot allmänhetens uppfattning.

Löneslaveriet

Några uppenbara punkter är anarkismens kritik mot löneslaveriet. Arbetssäljaren står i beroendeställning till sin arbetsköpare. Detta skiljer sig från ett system där människor själva äger tillräckliga produktionsmöjligheter för att klara sin egen försörjning, t.ex. byar som brukar jorden tillsammans. Här finns en konflikt med liberalismens syn om att det är okay att sko sig på andra människors arbete. Rikedom i sig kan anses rymma ett förtryck, eftersom det är ett relativt begrepp. Den som är rik kan vara det eftersom någon annan är fattig. Hade alla haft det lika gott ställt hade ingen beskrivits som rik. Den som vill vara rik måste alltså också se till att andra människor förblir fattiga. Konkret så blir du sällan rik (förutom vissa undantag som konstnärer eller musiker) på ditt eget arbete, utan bara genom att utnyttja andra.

Patriarkatet

Även om män, kvinnor och andra människor juridiskt skulle ha likvärdiga rättigheter finns strukturella orättvisor så som att kvinnor uppfostras att värdera kvaliteter som lämpar sig inom omvårdande yrken, och att dessa yrken undervärderas och kompenseras sämre. Det traditionellt kvinnliga yrket förskollärare har uppskattats vara 10 gånger så värdefullt som den kompensation yrket ger (Källa: Föreläsning med forskaren Christer Sanne 27/3 2019)

Ickemän möter i vardagen en kulturell diskriminering som leder till ofrihet. Feminism anses trots detta vara en kontroversiell position. Anarkism utan feminism är däremot en självmotsägelse. Här skiljer sig därför anarkisters frihetssyn och icke-anarkisters. Liknande krockar finns gällande andra dominanshierarkier såsom rasism, homo- och transfobi, funkofobi mfl.

Fängelsesystemet

Klassiska anarkisten Peter Kropotkin beskrev fängelser som universitet för brott. Många anarkister vill helt avskaffa fängelsesystemet. En stor del av fångarna i fängelser är fängslade för brott som inte varit våldsamma och inte direkt skadat en annan människa. Tydligast är narkotikabrott. Brott är till stor del ett symptom på olika förtyck som präglar samhällslivet och mest brottsliga är människor under en ganska kort period av livet. Det finns därför goda själ att kritiskt granska hur samhället hanterar brott mot lagar, regler och normer. Här skiljer sig anarkismens syn på frihet tydligt från liberalers syn på frihet. Liberalismen utgår från att alla människor har en likvärdig kapacitet och analyserar bara ytligt hur olika maktrelationer skapar ojämlikhet mellan människor.

Djurrätt

Under kapitalismen, den liberala ekonomin, blir människor och andra djur förtingligade. Djur kan inte som människor hävda sina egna rättigheter och är därför väldigt utelämnade till de normer, regler och inhägnader människor sätter upp för att kontrollera djur. Även världens mest humana djurlagstiftning, som många länder anser sig själva ha, leder till att djur utnyttjas, exploateras och behandlas som handelsvaror. Det liberala samhället är specieistiskt eftersom det prioriterar människors begär efter t.ex. kött och vinstmarginaler över djurs rätt till värdiga liv.

Djurs ofrihet under liberalismen kan jämföras med äldre, mer frihetliga samhällsformers andliga syn på djurs rätt till värdighet som inte uteslöt köttätande men som satte upp ramar för under vilka förutsättningar djurs kroppar kan användas av människor. Se t.ex. text om Björnen under samer.se, en sida där samer också beskrivs som en del av det samiska landskapet Sapmi, men även rituella former för slakt så som Halal eller Kosher. Även om dessa kan anses vara grymma jämfört med Svenska statens lagstiftning, erkänns djurs värde som individer med ett inneboende värde av de tidigare, medans lagstiftningen i Sverige främst hanterar djur som produktionsenheter.

Som kristna borde vi kanske inte alls använda djurs kroppar med tanke på att Guds intention för människan verkar ha varit att vi skulle äta växter och fröbärande örter (1 mos 1:29).

Anarkister kan se på djurrätt, köttätande m.m. på olika sätt, men den ofrihet som djurindustrin innebär är inte förenlig med anarkistisk ideologi.

Friheten ska skava

Det finns andra områden där anarkisters syn på frihet krockar med en liberalistisk frihetssyn. Kanske är det bra att det är just på dessa områden mycket anarkistiskt engagemang sker. Det är när den liberala frihetssynen inte räcker till för vår frigörelse som personer, både som individer och som del av sammanhang som tillåter oss att fullt ut bli och vara människor. Lönearbete och andra källor till ofrihet begränsar människors möjlighet att fullt ut vara människor, vi behöver alltså anarki för att fullt ut kunna leva, även om de flesta av oss överlever under kapitalismen. Ökande psykisk ohälsa m.m. visar varför en förändring behövs.

När människor uttrycker anarkistiskt influerade frihetsideal är det bra och innebär en möjlighet för oss som anarkister att utmana människor att fundera över konsekvenserna av vad de själva sagt. Ingen är fri innan alla är fria och att det är vår acceptans som möjliggör status quo, är slogans. Men de uttrycker någonting som människor kan känna igen sig i, eftertrakta eller rentutav åtrå.

De områden där friheten som ideal skaver mot samhällets normer ger oss en möjlighet att ifrågasätta i vilken grad det liberala samhället faktiskt leder till att människor får friare liv. Ofriheten under den liberala demokratin leder till att människor och andra djur dör i förtid, mår sämre än nödvändigt och hindras från att förverkliga sig själva och bilda meningsfulla kollektiva gemenskaper. Exempelvis begränsas församlingsgemenskaper inom kyrkan tydligt från att bli frigörande gemenskaper när församlingen rymmer rika, fattiga, diskriminerade och privilegierade utan att göra upp med dessa förtryck. En gemenskap som däremot börjar ta itu med dessa ofriheter, erkänner när och varför frihetsidealet skaver och omskapar sina interna maktrelationerna för att skapa jämlikhet, i en sådan gemenskap sås fröet till en frihetens revolution.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.