Trym: Mirakulöst ickevåld och Lärljungarnas två svärd

En av nya testamentets underligare texter är den om när lärljungarna i Lukas 22:35-38 köper svärd. Texten är sticker ut för att den till synes bryter med ickevåldsteologin i bergspredikan och på andra platser i bibeln.

Lärjungarnas två svärd:

35 Sedan sade han till dem: ”När jag sände ut er utan penningpung, påse eller sandaler, behövde ni då sakna något?” – ”Nej, ingenting”, svarade de. 36 Då sade han: ”Men nu skall den som har en penningpung ta med sig den, och likaså påsen, och den som är utan pengar skall sälja sin mantel och köpa sig ett svärd. 37 Jag säger er att med mig skall det ord i skriften gå i uppfyllelse som lyder: Han räknades till de laglösa. Ty nu fullbordas det som är sagt om mig.” – 38 ”Herre”, sade de, ”här är två svärd.” – ”Det är bra”, svarade han.

Apologeten Stefan Gustavsson skriver i en kommentar att texten inte kan tolkas som en uppmaning till lärljungarna att ta till vapen. Gustavsson hänvisar till bergspredikan och menar att Jesu efterföljare ska utgöra en radikalt annorlunda gemenskap. Ordet svärd används i evangelierna symboliskt och betyder på andra ställen motstånd och smärta. Betydelsen av Jesus svar, ”Det är bra”, kan enligt Gustavsson mer korrekt förstås som ett ”det är nog nu, eller nu räcker det”.

Den ordning som Satans ovetande hantlangare (makthavarna) förespråkar, är oerhört våldsam. När Fredrik Reinfeldt sa sig ta avstånd från allt våld, som ett svar på Husbykravallerna missade han allt det våld som polisen och militären använder på hans uppdrag. En pacifism som inte samtidigt är anarkism är därför snarare ett symptom på en skyddad medelklasstillvaro, där det strukturella våldet osynliggjorts, än en genomtänkt hållning.

Friendly fire collective går längre än anarkistisk ickevåldsteologi och menar att en teologi för kristet våldsamt motstånd behövs. I valet mellan att som kristen indirekt stötta kapitalismens våldsamma och mordiska ordning eller att acceptera ett visst mått av våld för att störta denna ordning är kanske det senare det minst onda. Alternativet ickevåld har beskyllts för att aktivt skydda en stat som borde förstöras.

Det är rätt att förfasa över gamla testamentets våldsamma berättelser. Men de säger också någonting väsentligt om att Gud kan ingripa, även om vi bör erkänna att folkmord är oacceptabla händelser, även när dessa porträtteras som Guds vilja i Bibeln. I John Howard Yoders bok ”Vad gör du då?” återges en rad berättelser om hur Gud ingripit i händelser för att avstyra våld. Trots författarens brott så är boken väl värd att läsa och inspireras av. Berättelserna ger hopp om att våld kan undvikas, genom Gudomligt ingripande snarare än statligt (och inte heller genom att Gud mördar någon).

Ickevåld är en fungerande strategi i många fall. Ofta gör våldsanvändning mer skada än nytta men ett dogmatiskt ickevåld som exkluderar alla som inte ställer upp på en strikt ickevåldsdoktrin är knappast hållbart för den som på allvar vill arbeta för en mindre våldsam samhällsordning. Yoders bok ger oss dock en tredje väg. Berättelserna i boken visar att vi kan hoppas på ickevåld som ett mirakel. Där Gud styr undan våldet. Speciellt vid tillfällen då våldsverkaren är övermäktig.

Samtidigt lämnas vi med frågan om de situationer där Gud inte ingripit och avstyrt våld. Varför tillåter Gud våld överhuvudtaget och vad innebär det för oss? Kanske bör vi precis som lärljungarna förbereda oss på att försvara våra trossyskon (exempelvis invandrare som hotas av utvisning) samtidigt som vi ber och hoppas på att Gud ska avstyra våldet. Vad tror du?

2 reaktioner på ”Trym: Mirakulöst ickevåld och Lärljungarnas två svärd

  1. Jag tror att de möjliga svaren är lika besvärliga som frågan. Och väcker nya frågor.

    Redan utan att dra in tron i resonemanget så går den in i vårt innersta och ifrågasätter hur vi värderar andra och oss själva i en extrem situation. Och vet jag ens hur jag reagerar i extrema situationer? Mina tankar om ickevåld kanske är som bortblåsta när det oväntade onda händer framför mig. Hur hanterar jag efteråt att jag reflexmässigt slog, fast jag trummat in ickevåldsmetoder i mig? Hur hanterar jag lättnaden jag kände när en annan person använde våld för att skydda mig, trots min egen starka våldsvägran?

    När tron kommer in i diskussionen kan den vara en styrka, men också öka kraven. Borde jag inte som kristen vara beredd att ta risker för andra — kanske rentav att bli martyr? Blir min nivå av ickevåld en markör för hur mycket jag tror?

    1. Håller helt med dig. Frågan känns mer komplex ju mer jag tänker på den, och Jesus utmanar till radikal introspektion och omvärdering så fort jag tror att jag hittat en syntes.

      Riktigt svårt blir det när jag funderar på hur jag värderar min tros integritet mot min vilja att också skydda andra. Vad bör jag inte göra för att försvara dem som far illa i det rådande systemet och på vems mandat?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.