Trym: Jesusfeministerna och kapitalismen

Jag följer intresserat Jesusfeministpodden. För mig som cis-man finns mycket jag kan lära mig av att lyssna på feministiska poddar. Tillsammans med postpatriarkatet är detta den jag fastnat för mest. Det är inte oproblematiskt att som man kritisera ett uttryck för feministisk teori eftersom en gör det utifrån förtryckarens position. Samtidigt är kritik det enda sättet en kan ta någonting på fullt allvar och Jesusfeministpodden förtjänar att tas på mycket stort allvar då Sarah Grenholm och Katarina Hedman har mycket viktigt att säga kyrkoröre. Jesusfeministpodden är proffsigt producerad, välartikulerad och så vitt jag kan bedöma väl underbyggd. Det märks att Sarah och Katarina läst på. Jag lär mig mycket av att lyssna på dem.

https://brapodcast.se/podcast/1431018550/jesusfeministpodden


Guldkorn i historien är de tidiga poddavsnitten (som de själva ofta kommer tillbaka till). Om Paulus och kvinnan samt om Jesus som feministisk förgrundsgestalt. Här börjar de svara på den graverande kritik som vänstern kan lasta kyrkan för, väl sammanfattad i Submedias film Destroying Domination. Kyrkan har mycket att ta ansvar för när det gäller patriarkalt förtryck och Jesusfeministpoddens teoretibyggande är ett nödvändigt ben i det arbetet.

Ett annat guldkorn är intervjun med @Feministpastorn Ester Kazen. Ester nämner i en bisats HBTQ-personers situation inom kyrkan. Vilket också är mitt huvudsakliga problem med Jesusfeministpodden. Poddarna har ett intersektionellt anspråk, men anstränger sig för att undvika att ta tag i frågor om HBTQ-personers inkludering i Kyrkan. Nu kan en rimlig invändning vara att de själva inte ingår i gruppen, men har de en intersektionell ambition borde de bjuda in personer från exempelvis EKHO, som kämpar för HBTQ-personers liv och villkor i kyrkan. Vi som sitter på privilegier bör fundera hur vi på bästa sätt använder dessa för att stötta de underprivilegierade. Jag menar att Jesusfeministpodden har en sådan chans. Andra kristna poddar så som Aten och Jerusalem och Aordet har gjort precis på det sättet, och EKHO poddar själva på ”Behåll hatten på”. Det finns därför gott om potentiella intervjupersoner att vända sig till.

Det senaste avsnittet av Jesusfeministpodden blir garanterat också ett avsnitt att komma tillbaka till och som en kan hänvisa till i olika sammanhang. Utifrån en feministisk och kristen analys redogör Sarah och Katarina för varför Kapitalism och Feminism är två inkompatibla system. Exempelvis lyfter de perspektivet kring att en Kvinna som blir rik alltid gör det på andra kvinnors bekostnad eftersom en person inte kan vara rik utan att någon annan är fattig. Empiriskt backar de upp detta genom att visa på att kvinnor äger endast 3% av allt kapital i världen. Därmed vävs också en antikolonial tråd in i analysen. Bäst redogör de givetvis själva för sina ståndpunkter och en genomlyssning av avsnittet rekommenderas starkt. Framförallt är det roligt med en genomtänkt kapitalistkritik som inte bygger explicit på marxistisk teori, utan snarare på feministisk.

Med det sagt finns det några perspektiv som jag tycker att Jesusfeministerna missar. Den viktigaste punkten är hur intimt marknaden och staten hänger ihop. Antropologen David Graeber beskriver detta förhållande i sitt verk Skuld: De första 5000 åren och kopplar staten och marknadens relation till hur pengar kan tänkas ha uppstått. Graeber menar att marknader ofta uppstått för att stater behöver marknader. Finns det ingen marknad där soldater kan använda sin statliga lön för att handla finns inte heller någon morot som förmår soldaterna att lyda order. Staten kräver därför in skatt från marknaden, för att marknaden ska kunna få in pengar som den kan betala i skatt behöver den sälja till soldater och andra statstjänare som fått pengar från staten. Finns ingen marknad behöver staten skapa en marknad av ett eller annat slag. Även i Sovjet fanns en ekonomi och en valuta, med skillnaden att marknaden ägdes av staten.

Sarahs och Katarinas kritik är av marknaden, och världens 3 rikaste procent, de som äger lika mycket som världens 80 rikaste procent. Med hänvisning till Piketty menar de att det inte är höginkomsttagarna som är problemet, utan kapitalisterna. De som får sina främsta inkomster från investerat kapital. Det är en rimlig ståndpunkt att ha, en viss grad av ojämlikhet är mindre problematisk än en enorm grad av ojämlikhet. Det finns goda skäl att ifrågasätta även denna ojämlikhet. De gör däremot en skillnad mellan stat/offentlig verksamhet och marknad/privat verksamhet som missar att stat och marknad är två sidor av samma mynt och att den ena handen vet precis vad den andra gör.

Jag har en till kritisk reflektion utifrån avsnittet som jag tycker är värd att nämna. Som anarkist konfronteras en ofta med frågan om vad en egentligen är för. Det är en väldigt nyttig fråga att fundera över. Sarah och Katarina är emot kapitalismen på goda grunder och nämner i förbigående att de inte är kommunister.. eller? Lite otydligt där. Men vad vill de då se istället. De är för kristen tro, så mycket är klart. Men kristen tro utgör i sig inget governance-alternativ, (om en inte ska hårdtolka ut en sådan ur Samuelsböckerna) utan är en religiös övertygelse.

Den lösning Jesusfeministerna utvecklar är att minska sin konsumtion genom att exempelvis handla begagnat och på ett så etiskt sätt som möjligt. De utvecklar inte hur etisk konsumtion skulle leda till en systemförändring och utvecklar inte behovet av en systemförändring. Avsnittets poäng är att kapitalism och feminism är oförenliga perspektiv, detta lyckas de väl belägga och det är jag mycket tacksam för. De gör det mycket bättre än jag någonsin lyckats göra. Men jag menar att vi som kristna ändå måste verka för en systemförändring. När vi vet att det rådande paradigmet förstör människors liv och låter dem dö i förtid kan vi inte med gott samvete tillåta det att fortsätta och samtidigt kalla oss lärjungar. Att göra det är faktiskt ett förnekande av Jesus (Matt 25:31-40).

Jag håller med om att varken borgerskapets revolutioner i Haiti, Frankrike, USA mfl. eller de socialistiska revolutionerna i Ryssland, China mfl. är modeller att kopiera eller har gett oss hållbara samhällen. När det gäller den Kurdiska revolutionen just nu är jag mer optimistisk. Självklart är den inte perfekt (Mark 10:18), men den bygger på en intressant modell där demokratiska maktstrukturer byggs utanför staten för att lösa samhällsproblem och service genom inbördes hjälp, inte genom statligt tvång eller kapitalistisk exploatering. Kvinnojourerna är ett inspirerande exempel på att denna typ av strukturer kan byggas i Sverige redan nu. Institutioner liknande kvinnojourerna kunde bli embryot till en social revolution också här och behöver inte begränsas till enskilda nationer eller regioner utan kan arrangeras transnationellt, precis som kurderna utmanar gränserna mellan Turkiet, Syrien och Irak. På detta sätt skulle vi kunna frigöra oss själva från patriarkat och kapitalism, samtidigt som vi skapar möjligheter till trygghet och försörjning för människor som nekas dessa rättigheter av kapitalägare och stater.

Min förhoppning är att Jesusfeministerna kommer att utveckla de här perspektiven vidare. En möjlig inspirationskälla är i så fall essän ”Anarchism: The Feminist Connection”. I denna redogör Peggy Kornegger för en anarkistisk feminism som innehåller många värdefulla svar för vägen framåt!



Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.