Trym: Historien kommer inte att frikänna Svenskt Näringsliv

”Historien kommer att frikänna mig”, är titeln till ett tal av Fidel Castro efter att han anklagats för delaktighet i ett bombdåd. Från Alexander Berkman till kalkonrapporter från FOI, tanken på framtiden som en källa till legitimitet och rättfärdigande av det som idag är olagligt eller ytligt kan verka omoraliskt. I sämsta fall anses denna typ av uttalande eller tanke vara ett uttryck för en naiv ungdomlig iver. En konsekvens av hur unga vuxna kan vara väldigt säkra på ett enkelt svar, även när frågorna är komplexa.

”Democracy Awakening” by cool revolution is licensed under CC BY-NC-ND 2.0

För hur förhåller en sig till de demokratiska spelreglerna när en är övertygad om att majoriteten har fel eller är duperad? Hur förhåller en sig till ett svenskt samhälle där ojämlikheten ökar, där klimatpåverkan exporteras och osynliggörs? Hur förhåller en sig till ett av världens rikaste länder som stänger sina gränser för den som tvingas fly. Olydnaden kanske dras med ett demokratiproblem, men är helt nödvändig. Det finns en risk att den som är mest högljudd eller olydig får bestämma. Men är inte det bara ett problem om demokratin från början fungerar tillfredsställande?

Ett möjligt demokratikriterium är att den som påverkas av ett beslut själv ska kunna påverka beslutet. En demokrati som lever upp till detta kriterium skulle dock se väldigt annorlunda ut och kanske närma sig det jag menar med anarki. Den representativa demokratin i Sverige lever inte upp till detta kriterium. Även om en inte ställer upp på kriteriet i teorin så skapas ett demokratiproblem med faktiska konsekvenser i praktiken. Istället för att se olydnaden som ett problem så är olydnaden kanske en del av lösningen.

Jan Scherman fd. VD för TV4 gör för SVTs räkning en dokumentärserie om demokratins framtid. I denna presenterar han en syn på demokratin som avhängig dels rätten och friheten att tycka och uttrycka vad en vill, men också viljan att nå praktiska kompromisser. Samtidigt redogörs för lobbyorganisationen Svenskt näringslivs demokratisyn och vilken typ av demokrati denna grupp gärna hade sett. Intervjupersonerna återupprepar samma talking points. De efterlyser en riksdag med färre riksdagspersoner som är mer elit- och expertbetonad. Svenskt näringsliv är också en grupp som ställt sig frågan om hur en förhåller sig till en regim som inte representerar ens intressen på det sätt en önskat sig. Och som agerat utifrån den frågeställningen. Kort sagt är Svenskt näringsliv också en aktivistorganisation, men istället för olydnad ägnar den sig åt lobbyism.

Denna aktivism sker inte på gatorna (förutom i form av reklamtavlor) utan i styrelserummen. Det intresse som historien här behöver frikänna är tillväxten och fåtalets rätt att bli rika på andra människors bekostnad. Det som behöver legitimeras är storföretagens makt och inflytande. Aktivismen eller metoden för att nå det målet består i sin tur av lobbyism och utdelandet av styrelseuppdrag eller andra inflytelserika och väl kompenserade poster.

Rent formellt håller sig denna aktivism inom det demokratiska spelets regler. Praktiskt finns det däremot vissa intressen som representeras av mäktiga lobbyorganisationer och andra intressen som inte representeras. Alternativt representeras de så undermåligt att ingen representation vore att föredra. Med vänner som LO hade inga fiender behövts. Utifrån ett demokratiideal där representationen ska vara proportionerlig eller i paritet med ett intresses betydelse är lobbyorganisationernas makt förkastlig. Svenskt näringsliv presenterar sina intressen som allmänhetens, den gynnar enbart den ekonomiska elitens kortsiktiga intressen. Ett tydligt samtida exempel på detta är den föreslagna inskränkningen av strejkrätten.

LO, TCO, SACO och Svenskt Näringsliv enades förra året om ett förslag om inskränkningar i rätten att strejka. Detta förslag vill regeringen nu driva igenom i expressfart med tanken att det ska gälla redan till i sommar. Förslaget har drivits igenom med hänvisning till Hamnarbetareförbundets strejk (arbetsgivaren har inte i sin tur avkrävts något ansvar för den lockout företaget svarade med). Konflikten i Göteborgs hamn har bara varit förevändningen arbetsgivarsidan väntat på. Redan 2005 släppte Svenskt näringsliv rapporten ”Den svenska modellen har kantrat” där flera av förslagen som nu riskerar att drivas igenom återfinns. Svenskt näringsliv står för en extrem linje som endast gynnar de allra rikaste. Det Svenskt näringsliv aldrig skulle erkänna är hur viktig konflikträtten varit för att kunna driva igenom politik som faktiskt gynnar alla, inte minst då jämlika samhällen är bättre samhällen att leva i.

Vän av ordning (eller kanske snarare kaos) skulle invända att Svenskt näringsliv inte förespråkar politiskt våld eller lagbrott, i tänkt kontrast till så kallad våldsbejakande extremism. Detta liknar politiker som tar avstånd från ”allt våld” och därmed missar att det inte går att komma undan våld i ett system byggt på kapitalistisk exploatering. Utan våld hade inte arbetare kunnat låsas in i Foxconns fabriker, barn hade inte kunnat utnyttjas i informell gruvindustri i Kongo och textilarbetare hade inte behövt arbeta för en lön som inte täcker deras levnadsomkostnader. Listan kan göras lång. När Svenskt näringsliv lobbar emot allt som hotar att bromsa företagens tillväxt lobbar de för att intensifiera det våldet. Ett enda barns rätt till skolgång och att få vara barn är mer värd än alla Starbucks fönster sammanlagda. Vän av ordning borde fråga sig vilken part som egentligen står för den våldsbejakande extremismen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.