Trym: Varför Anarkism?

Kristen underjordsprojektet har från början flörtat med anarkism. På senare tid har uttalat anarkistiska perspektiv tagit mer plats, eftersom detta ligger närmare oss som skriver. Jag står t.ex. inte för ett slags anarkism utan för Anarkism, men varför och hur får jag ihop det med min kristna tro?

Ordet anarki framkallar bilder av kaos och oro. Främst går tankarna till stenkastande män i svarta masker. Även om det är en del av hur anarkism tar sig uttryck är det bara en liten del av vad den anarkistiska idetraditionen som också innehåller konst- och kulturskapande, socialt arbete och det anarkister som Dorothy Day beskrivit som ett byggande av ett nytt samhälle i skalet av det gamla. Men varför använda ett begrepp som uppfattas så negativt, och varför skulle just den anarkistiska idétraditionen vara mer kompatibel med kristen tro än säg konservatism, socialdemokrati eller den liberala normen i representativ demokrati?

Ordet anarki betyder utan härskare. Bland anarkister finns olika uppfattningar om vad det innebär, men gemensam tankeströmning är att människor borde bygga samhällen på inbördes hjälp istället för samhällen byggda på dominanshierarkier. Redan här finns en spännande parallell till Jesus undervisning. Jesus föreskriver en ordning för den kristna gemenskapen (Matt 20:24-28) Korset är modellen för den samhällshierarki en kristen bör verka för.

”Ni vet att härskarna är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken. Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara den förste bland er skall vara de andras slav.Inte heller Människosonen har kommit för att bli tjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.”

En bra 101-förklaring till vad anarkism är som jag ofta använder finns här: https://anarkism.info/…/vad-ar-anarkism-en-introduktion/ Mitt perspektiv är närmare denna än kristna anarkister som Jaques Ellull eller Vernard Eller. Här skiljer sig perspektiven mellan olika kristna anarkister just kring frågan om Kristen anarkism är en anarkism-liknande ideologi eller Anarkism, men inspirerad av kristen tro. I denna text från 2010 gör Anton en utläggning om Kristen anarkism. Gemensamt är dock ett teologiskt inspirerat avståndstagande från Staten och den kapitalistiska ekonomiska ordningen eftersom dessa ordningar står i konflikt med Guds plan för skapelsen.

Teologer som Ellull eller Eller är mer lämplig läsning än vad jag hade kunnat författa kring en kristen anarkistisk teologi, just eftersom jag inte är teolog. Men en biblisk inspiration är viktig för min anarkistiska politik och kristna tro.

Makt

Bibeln verkar ha en ambivalent inställning till rikedom och makt. Rikedom beskrivs som en välsignelse och vissa makthavare beskrivs som framstående gudstjänare. En subversiv och maktkritisk trend syns dock genom hela den bibliska traditionen. En väldigt spännande text är den i 1:a Samuelsboken 8:1-21. Israel har under domartiden inga kungar. Istället kallas domare fram av Gud vid behov, annars styr israeliterna sig själva. När domaren Samuel är börjar bli gammal önskar sig folket en kung. Samuel ogillar detta men Gud säger (v6 & 9):

””Låt folket få sin vilja fram. Det är inte dig de förkastar utan mig: de vill inte att jag skall vara deras kung.”

”Gör dem till viljes, men varna dem först, låt dem veta vilka rättigheter deras kung kommer att få.”

Samuel svarar:

”Dessa rättigheter”, sade han, ”tillkommer den kung som skall härska över er. Era söner tar han ut till sina stridsvagnar och hästar eller till att springa före hans vagn.Han kommenderar somliga att föra befäl över tusen man eller femtio. Några måste plöja hans jordar och bärga hans skördar, andra blir hans vapensmeder och vagnmakare.Era döttrar sätter han att blanda salvor åt honom, laga hans mat eller baka hans bröd. Han lägger beslag på era bästa åkrar, vingårdar och olivlundar och ger dem åt sina ämbetsmän. Han kräver tionde av er gröda och era vinskördar för att ge till sina hovmän och ämbetsmän. Han tar ut ert tjänstefolk och era bästa oxar och åsnor till att arbeta åt honom, och han kräver tionde av era fårhjordar. Själva blir ni hans slavar. När detta händer kommer ni att ropa till Herren och be att få slippa den kung ni har valt åt er, men då skall han inte svara er.” Folket vägrade dock att lyssna till Samuel. ”Nej”, ropade de, ”vi vill ha en kung, så att vi blir som alla andra folk, en kung som skipar rätt åt oss, som går i spetsen för oss och utkämpar våra strider.”

Anarkismen kritiserar all maktutövning som sker på någon annans bekostnad. En skillnad kan göras på ”makt över” och ”makt tillsammans med”. Det innebär att anarkismen är inkompatibel med maktordningar som bygger på dominans så som rasism, patriarkat, ableism eller homo- och transfobi. Anarkismen är däremot kompatibel med organisering och aktivitet som möjliggör ett likvärdigt deltagande för alla deltagare och alla som berörs av initiativet. Kristna försöker leva i Jesu efterföljelse och tror på Guds makt. Jesus förmedlar en bild av Guds makt som någonting fundamentalt annorlunda än hur makt utövas i samhället. Samhällets maktutövning beskrivs i bibeln ibland som någonting gott, ibland som ett nödvändigt ont och ibland som någonting rent utsagt demoniskt. I Efesierbrevet 6:12 beskriver Paulus denna världens herrar som någonting annat än människor av kött och blod, som en demonisk kraft.

Denna kritik av samhällets maktutövning har också paralleller inom anarkismen. Många anarkister ser positivt på gemensamt finansierad vård, omsorg och utbildning. Även om vi kan vara kritiska till på vilket sätt utövningen sker så är det positivt när goda samhällskrafter finansieras med gemensamma resurser. Samtidigt finns en kritik mot det förtryck och de avarter som Staten står för. En sådan inställning till staten som både bra och dålig samtidigt ligger nära bibelns ambivalens i sin beskrivning av den världsliga makten.

Ekonomi
Anarkismen är också antikapitalistisk. Så kallade anarkokapitalisters anarkism missar att kapital också innebär makt och den maktordning som uppstår mellan dem som äger makten över produktionsmedlen och dem som inte har något val utom att sälja sin mest värdefulla tid till en arbetsgivare. Kristendomen har en lång tradition av kritik mot rikedom och att lägga rikedom på hög. Anarkister skulle inte heller vara främmande för att se en stor mängd resurser som någonting gott, men till skillnad från andra ideologiska perspektiv vill anarkister att människor ska ha tillgång till resurserna och makt över hur de förvaltas i lika hög utsträckning. På så sätt kan både kristna och anarkister se rikedom som en välsignelse.

Bibeln varnar dock för att rikedomen lätt korrumperar när bara en människa har makt över den. Inte ens bibelns visaste människa Kung Salomo klarar av att stå emot korruptionen. I de tidiga församlingarna beskrivs hur rikedomen förvaltades gemensamt (Apg 4:32-38) och kan vara ett inspirerande exempel för både kristna och anarkister. Bibeln beskriver också olika typer av ledarskap och en maktdelning mellan olika funktioner, i och med att Gud verkar i alla människors liv på olika sätt är det inte rimligt att vi som kristna ser en enskild individ som Guds språkrör i världen och hierarkiskt underordnar oss henom, istället bör vi sträva efter att ge alla församlingsmedlemmar möjlighet till inflytande på så likvärdiga villkor som möjligt. Feministisk teori om om mötesteknik kan vara ett exempel på hur det kan gå till.

Många anarkister skiljer på makt över produktionsmedel, att äga kapital samt att äga personlig egendom. Anarkister vill alltså inte ta ifrån dig berlockarmbandet du ärvt av din morfar, men pekar på att fabriken du ärvt faktiskt betalats av den tid arbetarna som jobbat där offrat, och dem som byggt järnvägar för att frakta dit materialet, och de som tagit hand om arbetarna som barn och lagat deras mat. Makten över produktionsmedlen borde borde därför tillhöra alla.

Våld

Kristna har i alla tider brottats med tolkningen av Jesus predikningar (Matt 5-7 eller Luk 6:17-49). Kristna anarkisten och författaren Leo Tolstoy beskriver i sin bok ”The kingdom of God is within you” hur många teologer försöker hitta förklaringar som innebär att bergspredikan inte ska tolkas bokstavligt, och att en bokstavlig tolkning skulle innebär ett slags anarkism. Anledningen till det är bergspredikans starka avståndstagande från våld och motsättningen mellan detta och statens våldsutövning. Många kristna anarkister har därför omfamnat pacifism eller en radikal ickevåldsideologi. Här finns ytterligare en parallell mellan anarkism och centrala teman i den kristna tron. Anarkismen är en våldskritisk ideologi som menar att det våld staten kallar ett nödvändigt ont egentligen är ett uttryck för de maktrelationer statsinstitutionen består av. Jag (i dagsläget) och en del andra kristna anarkister tänker att det inte är möjligt att komma undan våldet i ett kapitalistiskt samhälle och att det minst våldsamma vore att störta staten, även om det skulle kräva ett visst mått av våld, självklart är det önskvärt att i första hand använda ickevåldsliga strategier.

Varför anarkism?

Anarkist sägs från början ha varit ett öknamn för Proudhonister (många anarkister är dock väldigt kritiska mot Proudhons teorier) eller frihetliga socialister inom den socialistiska samarbetsorganisationen internationalen. Anarkister har dock tagit till sig öknamnet och kämpar för att få behålla rätten över det innehåll ordet fylls med, trots skrämselpropaganda från olika nyhetsmedier. Så även om det finns paralleller mellan kristen tro och anarkism, varför är det nödvändigt eller önskvärt att använda begreppet anarkism när många människor är rädda för det?

För det första så spelar ord roll. Språket är politiskt, och därför är det viktigt att kämpa för ägarskapet om begrepp som betyder något för en. Skulle vi överge ord så fort de blev kontroversiella vore det svårt att riktigt ta våra åsikter på allvar. Ord som feminist, bög eller kristen skulle också behöva överges så fort de kunde anses vara till större belastning för målet de står för än vad de bidrar med. Såklart finns en gräns där ett namn kan behöva överges, men det är bara den som använder ett ord för att beskriva sin position som kan bestämma när det sker. I fallet kristen anarkism vore det jättebra med sammanhang som kan organisera och kämpa för att fylla det med innehåll och historia. ”If you are” reading ”this, then YOU are part of the resistance”, dm:a om du vill vara med och organisera den typen av sammanhang.

För det andra så handlar det om ärlighet. Deltar jag i ett sammanhang behöver jag förklara vad jag står för. Att gå in i ett sammanhang utan att förklara mina intentioner blir en form av entrism (detta kan ha sin plats, ex. på arbetsplatsen) men för det mesta vill jag vara ärlig mot dem jag väljer att samarbeta med (t.ex. mina fackliga kamrater). Att förklara att jag är anarkist blir då ett smidigt sätt att förklara varför jag vill vara med i ett sammanhang och vilka intentioner jag har. Så länge det inte finns ett begrepp som bättre beskriver det jag vill göra och det jag står för kommer jag att fortsätta använda ordet Anarkist.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.