Trym: Rehabilitering inte hämnd (del 5: Brott, straff)

Om en person inte har möjlighet att sluta begå brott. Kan den personen då anses ansvarig för brottsligheten, eller borde brottsbenägenheten snarare betraktas som ett sjukdomstillstånd?

”Group of ‘squeegee kids’ on a couch, south-east corner of Queen Street West and Bathurst Street” by Toronto History is licensed under CC BY 2.0

När en stor majoritet av brottsligheten är en konsekvens av förtryck och denna brottslighet försvinner tillsammans med förtrycken (se inlägget/avsnittet skadeförebyggande). Kvar blir bara en liten del av de asociala beteenden vi ser idag. Denna brottslighet kan till exempel bero på vissa ovanliga psykiska sjukdomar (psykisk ohälsa leder väldigt sällan till att den sjuke begår våldshandlingar) eller kanske ärvda trauman. Samtidigt finns en bra och relevant anarkistisk kritik av psykiatri.

Inget mänskligt system är perfekt och därför antar jag att även ett anarkistiskt samhällssystem skulle orsaka trauma som i vissa fall leder människor att begå asociala handlingar.

I det liberaldemokratiska samhället är strukturerna för ansvarsutkrävande väldigt bristfälliga och begränsade. Den som gör fel förväntas i första hand avgå, eller försvinna från sin post eller det allmänna samtalet. Vid handlingar där detta inte anses räcka straffas gärningspersonen med ett pengastraff (böter) eller frihetsberövande. I vissa länder mördas en person som begått brott av staten (dödsstraff).

Det här är strukturer för ansvarsutkrävande som ingen lär sig av och som inte hjälper en person att återintegreras och åter bli en medlem som bidrar med gott i samhället. På pappret finns en idé om att fängelser ska arbeta rehabiliterande, men fängelser som institutioner är inte utformade för rehabilitering. Straff är ingen bra struktur för ansvarsutkrävande. Straff är dessutom inte avskräckande i särskilt hög utsträckning. På grund av att fängelser inte är en bra plats för rehabilitering minskar inte heller fängelser risken för att en person ska bli utsatt för brott. En lika brottsbenägen person släpps ut, som den som spärrades in. Den som begår en kriminell handling tänker inte att hen ska åka fast när hen begår brottet utan gör vad hen kan för att komma undan.

Det finns människor som begår fruktansvärda handlingar och människor kan absolut känna behov av hämnd. Jag är inte helt säker på hur dessa känslor på bästa sätt hanteras. Ett straffsystem byggt på dessa hämndkänslor har däremot för många nackdelar för att vara försvarbart. Av praktiska och politiska skäl borde rehabilitering vara målet i de absolut flesta fall. Och är inte ett erkännande av misstag och ett ändrat beteende det önskade resultatet från allt ansvarsutkrävande? Ger inte omvändelse ett brottsoffer mer upprättelse än hämndmotiv?

Jag tror att finns det människor som andra behöver skyddas ifrån. Under en rehabiliteringsprocess kan därför dessa människor behöva vara isolerade. En grupp människor i stort behov av rehabilitering är människor som lever på andras arbete. Non-compete pekar i sin youtube serie på att ett anarkistiskt samhälle kommer att behöva rehabilitera kapitalisterna. Det här är ett seriöst och allvarligt förslag på hur dessa parasiter kan omvändas till att bli medlemmar som bidrar till en större samhällsnytta. Genom samtalsmetodik, övningar och genom att arbeta med sig själva behöver kapitalister arbeta på insikten om att de inte förtjänar några speciella privilegier för att de lyckades slå sig fram på marknaden. Att deras verksamhet skadat mer än den gjort nytta och hur de bidragit till ett system som hotar att förstöra förutsättningarna för mänskligt liv på jorden.

Som kristna borde vi verkligen se positivt på människors förmåga till rehabilitering. Väljer vi att följa Jesus borde vi dela hans syn på den som gjort fel och vägen tillbaka. Hans kärlek till människor som vänder om borde vara vår kärlek. Denna kärlek är en bättre grund för trygghet i samhället än hämndmotiv.

Matt 18:20 ”Då kom Petrus fram till honom och sade: ”Herre, hur många gånger skall min broder kunna göra orätt mot mig och ändå få förlåtelse av mig? Så mycket som sju gånger?” Jesus svarade: ”Jag säger dig: inte sju gånger utan sjuttiosju gånger.”


Det här är en del av en serie. Läs del 1 här.

En reaktion på ”Trym: Rehabilitering inte hämnd (del 5: Brott, straff)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.