Rasmus: En annandags predikan

Jag predikade idag, på annandag jul som även kallas ”Den helige Stefanos dag” i kyrkoåret. Jag utgick från texten i Apostlagärningarna kapitel 6 vers 8-15 och predikan finns här i textformat. Jag tycker det är intressant att höra andras tankar på det jag skrivit så kommentera gärna om ni har några tankar.

8Stefanos var fylld av nåd och kraft och gjorde stora under och tecken bland folket. 9Då uppträdde några medlemmar i den synagoga som kallades De frigivnas (dit hörde folk från Kyrene, Alexandria, Kilikien och Asien) och började disputera med Stefanos. 10Men de kunde inte hävda sig mot visdomen och anden i det han sade. 11Därför skickade de fram några som skulle säga att de hört honom yttra sig hädiskt om Mose och Gud. 12De hetsade upp folket och de äldste och de skriftlärda, och sedan kom de och grep Stefanos och förde honom till rådet. 13Där fick falska vittnen träda fram och säga: ”Den här mannen angriper ständigt och jämt både denna heliga plats och lagen. 14Vi har hört honom säga att Jesus, han från Nasaret, skall förstöra denna plats och ändra på de seder och bruk som vi har från Mose.” 15Alla som satt i rådet gav noga akt på Stefanos och tyckte då att hans ansikte var som en ängels.” Apg 6:8-15 Bibel 2000

Stefanos förs inför det judiska rådet och efter ett långt tal (Apg 7) så stenas Stefanos och blir den första kristna martyren. Men varför blir han stenad?

Stefanos blev vald till en av de första diakonerna. Han hade bla ansvar för att dela ut mat till församlingen, de grekisktalande judarna tyckte att deras änkor blev åsidosatta under utspisningen när församlingen växte, och för att få någon ordning på det så införde man personer som skulle ha hand om utspisningen, diakoner. Stefanos var en av de som utsågs och det står om honom att han var en man fylld av tro och helig ande och som gjorde flera under och tecken bland folket. Varför blev han då stenad då det verkar som att Stefanos var en snäll och omtyckt person?

För att komma fram till det så tänkte jag att vi skulle börja kolla lite på vad Romarriket var vid den tiden och på situationen i Jerusalem och Palestina.

Kring tiden för Jesus födelse så höll fortfarande Romarriket på att formas till det det skulle bli. Romarriket hade egna religioner med många gudar och de hade inga större problem med att låta fler gudar komma in i gemenskapen när de tog över nya områden, men det gjorde man inte med judarnas Gud. Men judarna tilläts dock att fortsätta med sin religion (hyfsat) i fred. Dels för att de var en väldigt gammal folkgrupp och romarna la storvikt vid traditioner, och dels för att judendomen inte är direkt missionerande religion.

När kristendomen växte fram så sågs den först som en judisk sekt, men fick ganska snart status som egen religion (eller de kristna blev kallade för ateister då de inte deltog i kejsarkulten och inte offrade åt de romerska gudarna). Förutom att kristendomen var något nytt, och där av suspekt, så var de kristna även väldigt missionerande och om inte det var nog så bestod de kristna av människor från alla samhällsklasser och de träffades när det var mörkt ute, något som kanske inte var olagligt direkt men definitivt inte normalt. Att de träffades i hemmen och på tider då ”normalt” folk inte träffades, ledde till allehanda rykten om de kristna, som tex att de bedrev orgier, incest och åt människokött. Så det var romarnas bild av de kristna under de första århundradena och den var inte positiv.

Palestina under den här tiden var en romersk provins. En provins som ansågs ligga i en avkrok av imperiet. Till en början så lämnade romarna det interna styret till en lydkung, vilket var vanligt att det gjorde i sin övertagna provinser, i Palestinas fall blev det Herodes den store. Men när han dog och landet skulle delas upp mellan hans söner så funkade det inte så bra, så de valde istället att sända en ståthållare från Rom som skulle styra över den här avkroken. Så att bli ståthållare i Palestina var inte en direkt eftertraktad post. Ståthållaren i Palestina höll sig för det mesta i Cesarea som låg ute vid kusten och som hade en stark romersk kultur. Dessutom hade inte ståthållaren mer än 2000 soldater med sig så romarnas påverkan på samhället bör inte ha varit allt för stor, men den fanns. Trotts att Palestina nu formellt styrdes av en Romersk ståthållare så lämnades fortfarande mycket av det dagliga styret till översteprästen och hans andra präster.

Vilket leder oss tillbaka till där vi började, Stefanos som förs inför rådet och stenas.

Vad var det Stefanos och de andra första kristna hade för sig som gjorde att de inte var omtyckta av eliten? Och vad var det som gjorde att de till och med dödade dem på falska grunder?

För det första så utmanade de kristna den rådande samhällsordningen genom att de såg varandra som jämlikar oavsett kön eller bakgrund, i den kristna gemenskapen var ingen längre slav eller fri, man eller kvinna, jude eller grek, de var alla ett i Kristus.

För det andra så brydde de sig om de fattiga, även utanför den egna gruppen.

Och för Stefanos del så var han rätt provocerande då han blev förd inför rådet och höll ett långt tal där han anklagade prästerskapet för att genom hela historien ha hånat och dödat profeterna.

”51Styvnackade är ni, oomskurna till hjärta och öron. Alltid gör ni motstånd mot den heliga anden, ni som era fäder. 52Finns det någon profet som era fäder inte har förföljt? De dödade dem som förutsade att den Rättfärdige skulle komma, och nu har ni förrått och mördat honom, 53ni som fick lagen utfärdad åt er av änglar men inte har hållit den.” Apg 7:51-53

I sitt tal så visar Stefanos på brister i prästerskapets styrning av folket. Han visar på att deras strävan efter makt gör att de är förblindade för att se vad och vilka Gud sänder som hjälp i deras väg. Och min tolkning av texten är att Stefanos stenas för att den sanningen inte ska komma ut i ljuset, vilket ironiskt nog bara blir en bekräftelse på det Stefanos sa i sitt tal; att de dödar profeterna som kommer i deras väg.

När jag läser bibeln ser jag gång på gång hur Jesus och de första kristna på ett eller annat sätt hela tiden utmanar makten och bygger ett nytt system där Guds rike kan få bli synligt. Genom att underordna sig men inte underkasta sig, genom att tala sanningar om systemet och samtidigt visa på ett annat sätt att vara som ligger i linje med Guds plan för skapelsen. Jesus säger att vi ska vända andra kinden till, inte för att bli slagna två gånger utan för att den som slår ska se problemet i att hen skulle vara förmer än oss. Stefanos stenas för att han talar sanning till makten och visar på dess maktbegär, korrupthet och brister. Samtidigt som han visar på att det går att leda på ett annat sätt när han hjälper de svaga och ger dem mat.

Men vi då, hur lever vi som kyrka idag? Utmanar vi makten och samhällssystemet?

Kyrkan gör mycket som är bra och gott idag, men jag tror att vi kan göra mer än vi gör. Jag tror att kyrkan idag, framför allt i sverige och västvärlden, har anammat alldeles för mycket av det rådande systemet och samhällets normer. Vi utgör inget hot mot makten idag. Inte för att det nödvändigt viss alltid måste finns ett hot mot makten och systemet, men jag ser inte att dagens samhälle går i samma riktning som Jesus. Jag ser inte att makten försöker bryta med destruktiva krafter som kapitalism, utan tvärtom gynnar den och inte heller kyrkan jobbar med de här frågorna i grunden. Vi är duktiga på att samla in pengar och skänka till välgörande ändamål, och jag säger inte att det är dåligt tvärt om så är det väldigt bra. Men det finns en risk när vi gör det, en risk att vi känner att ”vi gjort vårt”. Jag tror att om vi som kristna ska ta vår tro på allvar och de uppdrag vi fått i bibeln så måste vi försöka leva på ett annat sätt än vad samhället i stort gör. Och då tänker jag inte främst på saker som att be bordsbön, hjälpa vår granne och kanske vara nykterist även om inget av det är dåligt. Det jag menar är att vi måste börja försöka gestalta Guds rike, så att vi åtminstone kan få se glimtar av det, genom att ta tag i större frågor. Vi som kristna och kyrka borde vara i framkant när det gäller att ta hand om miljön och klimatet, att utmana mammons makt och vi måste även finnas till för människor som har det svårt. För då tror jag vi får vara en del av Guds plan att återupprätta skapelsen.

Att ta hand om miljön, motverka mammon och finnas till för människor som har det svårt, är inte och kommer inte vara lätt eller bekvämt, det kommer krävas både bön och träning, vi behöver tillit och gemenskap i församlingarna och vi kommer säkert ta både ett och två snedsteg, men så länge vi har målet i sikte, Guds rike och hans upprättelse av skapelsen, och så länge vi går tillsammans med honom som skapar allt så gör vi förhoppnings viss nånting rätt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.