Trym: Brott, straff och Farbror Brun. (Del 1)

Fler poliser, hårdare tag. Hur länge har vi hört denna klagosång? Det sägs att bara en dåre gör samma sak gång på gång och förväntar sig ett annat resultat. Detta talesätt verkar inte gälla för rättstillämpningen. På senare tid har flera grova våldsdåd skett och grovt våld bland kriminella gäng är ett stort problem. Detta trots polisens och rättssystemets arbete. Men kanske är det inte i första hand för att skapa trygghet vi har poliser?

Många anarkister vill avskaffa både polisen och fängelsesystemet. Samtidigt betraktas polisen av många som hjältar och som en viktig samhällsfunktion. Jag har flera gånger upplevt att personer som vill avskaffa polis och fängelser svävar på molnet om hur trygghet kan skapas om istället. Polisens uppdrag är att upprätthålla ordning och säkerhet, förhindra brottslig verksamhet, utreda brott m.m. (Lag 2014:588). Parallellt med polisens hjältestatus finns en omfattande kritik av att polisen inte klarar av detta uppdrag, men problemanalysen stannar ofta vid en efterfrågan på just fler poliser och hårdare straff. En utförlig studie och en mer systematisk analys av polisarbetet finns i Jonas Lundströms Batongerna slår neråt (2016). Här räcker det att konstatera att polisverksamhet historiskt haft mycket starkare kopplingar till att hålla massorna i schack snarare än att upprätthålla ordning och säkerhet för alla i samhället.

Jag menar att orsaken till detta är att polisens organisation är utformad för att skydda ett segment av befolkningen och deras intressen, nämligen en politisk och ekonomisk elit. Denna elit behöver polisen som skydd mot resten av samhället. För att skapa ett tryggt samhälle är polisorganisationen fel verktyg. Polisen är en slägga när vi behöver en sandpapper, tejp och ett förstoringsglas.

Ju längre ifrån denna elit en person befinner sig (ju lägre status i samhället) desto mindre kan hen räkna med polisens skydd och desto mer blir polisen ett hot snarare än en källa till trygghet. Ett tydligt exempel på detta är polisens kritiserade agerande under poesitävlingen ”Ortens bästa poet”.

”Det är med stor sorg vi tagit del av nyheten att den ideella föreningen Förenade förorter slutar arrangera den nationella poesitävlingen Ortens bästa poet på grund av ointresse från lokala tjänstepersoner, underfinansiering och trakasserier från polisen.” – Förorten mot vålds Facebooksida 19/12

Som svar på de många och väldokumenterade övergrepp som begås av polisen hänvisas ofta till att det finns några röt-ägg, eller bad-apples, bland polisen. Youtubern Thought slime summerar slagkraftigt att det fina med den metaforen är hur träffande den är. Ett vanligt engelskt talesätt är att: ”ett par ruttna äpplen förstör hela hopen”. Liknande är det med polisen. När poliskollegor täcker upp för brottsliga kollegors övergrepp, då deltar de i att upprätthålla korruptionen. Även om de själva drivs av en vilja att vara demokratiska, goda poliser, och att göra det som är rätt och riktigt.

För att låna ett par fraser från Promoe:

”Farbror blå behöver ett nytt namn,

för det är brunt i varje instans.

Och dom säger att jag drar alla över en kant

A.C.A.B. Jajemansan.

Så länge alla bra snutar är tysta

och ingen kritiserar kårens insats.

När dom red över folk med häst i Limhamn.

Terrorister i demokratins namn.”

Polisen framstår då mest som ett kriminellt gäng. En maffiaorganisation eller en elitens beskyddarverksamhet. Som anarkister behöver vi inte skämmas för att kritisera polisen. Framförallt inte när vi har bättre svar på hur allmän trygghet kan skapas i ett samhälle.

Nu är inte den här genomgången ett färdigt recept på hur ett samhälle kan garanteras frihet från associala handlingar. Men jag tycker att dessa svar sammantaget inger mycket mer förtroende än det svar vi har nu. Fler poliser och hårdare straff kommer nämligen orsaka mindre trygghet för flertalet, inte mer!

En anarkistisk trygghetspolitik

Jag är inte expert på detta. Så se det här som ett förslag, eller ett fiskande efter en teoretisk utgångspunkt. Dessa tankar bygger mycket på youtubern Non-competes genomgång av hur ett anarkistiskt samhälle skulle kunna fungera, ett tänkvärt tankeexperiment, men ingen dogm eller färdig ritning för hur det måste vara. Med det sagt finns en stor potential i non competes idéer för att skapa trygghet i ett samhälle. Ett anarkistiskt svar på hur vi skapar ett tryggt samhälle skulle kunna bygga på följande komponenter:

(Detta är en del av en serie och dessa punkter utvecklas vidare i nästkommande inlägg.)

Kort sammanfattat är detta ett mer holistiskt sätt att se på trygghet, säkerhet och ordning som i stort sett går i linje med en anarkistisk princip om att bygga samhällen på fria samarbeten, inte tvång och hot. För kristna borde detta vara självklart. Gud har lagt ett frö av sig själv i varenda en av oss. Gud såg på skapelsen och sa att den var god. Precis som Gud borde vi göra allt vi kan för att arbeta för människors återupprättelse och rehabilitering för en bättre morgondag. Fri från tvång och dominans.

”Du skall öppna de blindas ögon och befria de fångna ur fängelset, ur fängelsehålan dem som sitter i mörkret.” – Jes 42:7

5 reaktioner på ”Trym: Brott, straff och Farbror Brun. (Del 1)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.