Trym: Är det för att Gud är anarkist som hen inte vill dominera?

Utifrån en meningsväxling med två personer som på olika sätt är kamrater ville jag formulera en tanke kring mirakel, varför Gud tillåter lidande och varför det drabbar oss så olika. Det kanske är förment att tänka som jag gör utifrån den otroligt privilegierade position jag har. Och för Guds skull, tycker du att jag har fel så säg gärna till i så fall.

Min bild av Gud, och anledningen till att jag tror att Gud inte vill dominera den mänskliga tillvaron så att vi beter oss snällare mot varandra är att Gud också är en anarkistisk Gud som inte (längre) vill domdera med blixt och dunder utan som istället vill ha vår frivilliga hjälp att störta härskarna från deras troner.

En del av de orättvisor som livet präglas av vore inte så orättvisa om vi istället för att hjälpas åt att göra livet orättvisare, hjälptes åt att göra livet rättvisare för alla som vi delar jorden med. Oavsett om det är för den som behöver hjul för att röra sig med, kunna äta sig mätt eller behöver bli utsläppt från en bur.

Om vi lyssnade mer på den guden och resten av naturen kanske naturkatastroferna inte skulle komma som en så total överraskning heller.

Min tanke är att lidandet kanske helt enkelt inte är Guds fel och att Guds allmakt kanske inte är ett bra skäl för Gud att dominera människor som inte vill samma sak som Gud vill. Bara för att vi kan ta makten över andra betyder ju inte det att det alltid är en bra idé. Faktumet att Gud är allsmäktig behöver inte betyda att Gud alltid vill använda sin makt och gör hen inte det tänker jag att hen har goda skäl för det. Min tro är att Gud precis som en del andra anarkister helt enkelt söker frivilliga samarbeten med dem som vill samma sak som hen.

Men då är jag fullt medveten om att jag rationaliserar.

Jag tänker att Orättvisan inte ligger i att vi har olika behov. Vi är skapade av en Gud som älskar mångfald. Orättvisan är att våra behov möts på olika sätt och att samhällets normer gynnar vissa sätt att vara människa på, på bekostnad av att andra sätt att vara människa på, missgynnas. Orättvisan är att vi inte hjälps åt att möta varandras behov så att alla kan ha det så bra det bara går, utifrån sina olika förutsättningar.

När det gäller mirakel tänker jag inte att Gud är orättvis när hen besvarar vissa böner men inte andra. Jag tror att hen har sina skäl. Samtidigt tänker jag att våra ömsesidiga behov av förbön inte uppfylls idag. Inte för att kyrkan inte erbjuder förbön. Svenska kyrkan ber att världen ska bli en trevligare plats att leva på så fort chansen ges och i så allomfattande, generella termer som möjligt.

Nej, orättvisan ligger i att vissa människor hindras att ta till sig förbön. En kyrka som gärna ber men inte gör så mycket för att möta våra ömsesidiga materiella behov är in-autentisk. Bristen på autenticitet blir så ett hinder för att kunna ta emot den förbön en person kanske behöver.

En kyrka som möter människors och gemenskapers ömsesidiga materiella behov, en kyrka som närmar sig naturen och ekologins villkor, som tillgodoser djurens behov – en sådan kyrka vore ett mirakel i sig. Min tro är att autenticiteten verkar åt båda hållen och att en kyrka som i sig är ett mirakel också skulle få bli varse fler andra sorters mirakel. Däremot är min övertygelse att detta inte är poängen utan bara ett av alla de sätt på vilka Gud visar sin kärlek till oss i hopp om att vi ska visa varandra och Gud kärlek tillbaka.

Annonser

Lämna en kommentar

Inga kommentarer ännu.

Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.