Trym: Vår snuttefilt är bättre än deras dystopi

I sin analys av kapitalismen pekade Karl Marx ut hur kapitalismen skapar ett förfrämligande eller en alienation. Förfrämligandet sker på flera olika nivåer och någonting jag tänker att de flesta kan känna igen sig i. I den senkapitalistiska period vi nu befinner oss i visar sig alla de former av alienation som Marx pekade på och möjligen några fler. Plattformar som Instagram används för att marknadsföra det personliga varumärket och en glättig yta visas upp. Ju mer tid vi ägnar åt sociala medier istället för riktig mänsklig interaktion desto olyckligare blir vi.

I det senkapitalistiska samhället pressar starka krafter och marknadens obönhörliga logik oss längre och längre ifrån varandra. Det är inte längre de som köper vårt arbete och äger produktionsmedlen som omvandlar oss från att ha varit människor till att bli handelsvaror. När vi måste vårda vårt eget varumärke för att överleva. Idag gör vi oss själva till handelsvaror.

I den senkapitalistiska dystopin är det svårt att känna hopp. Utifrån min småborgerliga klassposition är de största klassrelaterade problemen mellanmänskliga och moraliska dilemman. Det blir allt svårare att relatera till människor ju äldre en blir och ju mer inknuten en blir i ett system av arbete och åtaganden. Samtidigt är det lika tydligt att varje privilegium innebär ett förtryck.

Eva Brunne nämnde i något sammanhang att hon tänkte att kyrkans uppgift är att förmedla hopp. Efter att ha ifrågasatt allt vad kyrkan står för och för min egen del prövat tanken huruvida Jesus verkligen är Gud den senaste tiden har jag också sett hur kyrkan dragit mig till sig. Under flera år undvek jag kyrkan eftersom den gjorde det svårare för mig och inte lättare att följa Jesus.

Marx såg att religionen var en ventil, som massorna kunde använda för att stå ut med förtryck och exploatering. En snuttefilt att ta till när ingenting annat finns. Min egen tro fungerar nog delvis så. Ett sätt att kunna hoppas när jag kanske inte borde. Men hoppet är också en förutsättning för förändring.

Jag är fortfarande mycket kritisk till hur kyrkorna fungerar och hur deras arbetssätt följer systemets logik snarare än Gudsriket. Samtidigt finns det de saker jag saknat. När kyrkan är som bäst skapar den gemenskap och motverkar förfrämligandet. I mötet med Gud återupprättas tillfälligt det som kapitalismen har förstört. I Gudstjänsten finns en tillfällig zon av någonting annat, ett rum där det åter igen går att vara människa.

Annonser

Lämna en kommentar

Inga kommentarer ännu.

Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s