Trym: Alternativet är ingen quick-fix

Personer som uttrycker missnöje med liberaldemokrati brukar ofta säga något i stil med att de börjar inse fördelarna med diktatur. De alternativ de flesta ser till status quo är diktatur istället för demokrati och planekonomi istället för kapitalism.

Att prata om anarkism som ett exempel på att det finns fler alternativ att välja bland låter extra naivt när människor är desillusionerade på grund av käbblande, korrupta och inkompetenta politiker. Samtidigt framstår det för mig ännu mer kortsiktigt och naivt att hoppas på att det från ingenstans ska dyka upp en upplyst despot som står för ett kompetent ledarskap som faktiskt funkar, inte bara för en privilegierad elit.

Det har funnits och finns anarkistiska samhällsbyggen och samhällsbyggen med anarkistiska drag. Inget av dem är perfekta, det finns problem med alla samhällsbyggen. Att bygga samhället är ingen enkel och linjär process, utan en mångfacetterad komplex och smutsig sådan. Att hoppas på den perfekta utopin, det är att hoppas på Gudsriket, vilket jag hoppas att du gör! Men samtidigt tror jag att Guds vilja är att vi gräver där vi står och försöker skapa ett bra liv för ALLA människor redan här och nu.

Inom den anarkistiska tanketraditionen finns en stark strömning av att inte försöka bygga upp någon storslagen plan om hur det nya Jerusalem ska byggas. Inget samhälle har någonsin byggts på det sättet utan det handlar alltid om en process. Att bygga en mästerlig plan för hur en anarkistisk utopi ska nås är inte bara naivt utan riskerar också att låsa fast en process som borde varit organisk och att projektet blir dogmatiskt istället för gemensamt.

Däremot behöver det finnas en diskussion om vad en vill med alternativen. Vilka mål vill en sträva efter? Anarki ter sig för mig som en mycket sund reglerande princip (Ett ideal som i sig kanske är eller verkar omöjligt att uppnå, men som i sig är värt att sträva mot).

Det behövs också konkreta exempel och försök att så tydligt som möjligt förklara varför dessa exempel är intressanta. Har en väl kommit så långt är nästa steg är att prata strategi och fundera på hur vägen framåt kan tänkas se ut.

Exempel

Historien är full av exempel på grupper, rörelser eller samhällsbyggen med anarkistiska drag. Ett sådant exempel (som David Graeber skriver om i boken Debt the first 5000 years) är School of the Tillers, en intellektuell bonderörelse som byggde egalitära samhällen under en instabil period i det medeltida Kina, ett annat (som konstigt nog också gillar grävande) är Engelska the Diggers, en kristen grupp med anarkistiska drag. Det finns många sådana exempel och alla är värda att undersöka och försöka lära sig av. Mest intressanta är de exempel som finns idag.

Zapatisternas uppror i Mexico har drag av anarkism, dessa har ofta sina rötter i den mayanska kulturen som har gett upphov till rörelsen. Zapatisternas uppror har pågått sedan 1994 och lett till att människor fått större inflytande över sina liv.

Ett annat exempel är det kurdiska experimentet med demokratisk konfederalism i Syriska- och Turkiska-kurdistan. Där samlas grannskapsråd för att lösa olika problem och grannskapsråden samarbetar för att så bygga ett samhälle enligt en nedifrån-upp princip. Demokratisk konfederalism har drag av anarkism, men ideologin är inte uttalat anarkistiskt. Delvis på grund av en kritik mot att importera västerländska begrepp i en kontext som inte skapat dem. Det finns också problem i konflikten i Kurdistan, där gerilla förankrad i den folkliga kampen anklagas för brott mot mänskliga rättigheter. Dessa problem ska naturligtvis synas, följas upp och kritiseras. Samtidigt blir förenklingen för grov om hela projektet underkänns på grund av detta. Varje bit behöver ses för vad den är, och vägas in i en bedömning av helheten.

Podden Bilda kedjor har ett bra avsnitt om demokratisk konfederalism

Att bygga alternativ

Kvinnojourer är ett annat exempel på en verksamhet som kan tjäna som en förebild för ett anarkistiskt samhällsbygge. Kvinnojourer utmanar inte samhällsstrukturen, men de utmanar den logik som präglar samhället. Utan mycket medel och byggt på frivilligt samarbete lyckas Kvinnojourer erbjuda en fantastiskt värdefull samhällsservice. Kvinnojourer är såklart inte anarkistiska institutioner, men de är en förebild för att de lyckas skapa ett alternativ och visar att människor som samarbetar för att nå gemensamma mål kan åstadkomma fantastiska saker. Den modell de bygger på borde kunna vara en utgångspunkt även för anarkistiska projekt.

Den strategi jag just nu tror mest på när det gäller att bygga alternativ är att skapa institutioner som löser de problem vi möter, eller erbjuder resurser mer tillgängligt än vad som sker under kapitalismen. Samtidigt finns ett problem i att försöka behålla den frihetliga tendensen. Coop och OKQ8 är några exempel på kooperativa rörelser som blivit mer eller mindre helt vanliga företag. För den som vill bygga alternativ är det viktigt att ha strategier för det. Några sådana strategier kan till exempel vara:

  • Att etablera strukturer som förebygger att någon eller några få bestämmer mest
  • Att föra över kunskap så att inte någon eller några få sitter på ett kunskapsmonopol
  • Att hålla motståndet mot status quo levande.

Mycket mer än så tror jag inte är lämpligt att formulera på egen hand, snarare behöver alternativet formuleras kollektivt, av oss som vill ha ett alternativ. Det går i så fall till såhär: Vi träffas, lär känna varandra, berättar vad vi vill och önskar oss, och hur mycket vi är beredda att göra. Så ser alternativet ut. En organisation som fokuserar på att göra bra saker i lokalsamhället kommer att dra till sig uppmärksamhet. Ett engagemang som får bra saker att hända, som gör människors liv lättare kommer också att dra till sig fler som vill engagera sig och genom att arbeta utifrån ett solidaritetstänk snarare än ett välgörenhetstänk rubbas barriären mellan den som har och den som inte har.

Varför Anarki

Anarki är ett problematiskt ord. För de flesta människor är anarki en synonym till kaos.  Ändå tror jag att anarki är den bästa reglerande principen för byggandet av alternativ. Jag upplever att anarki är en idéströmning som faktiskt gör det lättare att leva i efterföljelse och att bygga ett samhälle som i större mån återspeglar Gudsriket (kopplingen kristen tro och anarki). Anledningen till det är att mål och medel i ett anarkistiskt tänkande går ihop. Anarkister vill inte ta makten för att sedan använda statens våldsapparat för att tvinga fram ett bättre samhälle. Anarkister vill bygga ett bättre samhälle med samma medel och enligt samma villkor som det samhället sedan ska existera på. Att organisera oss utan att utse vissa människor till ledare är en utmaning i ledarlöst styre, men de verktyg som fungerar för att organisera ett samhälle i skalet av det gamla kommer också att fungera för att styra ett nytt och bättre samhälle.

En annan aspekt av anarki som verkligen tilltalar mig är att anarki vänder sig mot alla former av dominans. Detta innebär såklart att strävan efter anarki aldrig tar slut. Dominans som fenomen kommer bara att upphöra vid tidens slut, när Jesus kommer tillbaka till jorden fullt ut. Innan dess behöver vi dock på alla sätt bekämpa dominans i dess olika former, oavsett om det gäller Patriarkat, homofobi, transfobi, rasism eller kapitalism. I oss själva, våra gemenskaper och i samhället runtom oss.

Jag hittar också en inspiration i Guds ledarskap. När jag var yngre undrade jag mycket varför Gud inte styr med hela handen. Hade Gud styrt och ställt lite mindre subtilt hade vi människor inte behövt lida lika mycket. Samtidigt talar Jesus om Gudsriket som en plats där den minste är störst, en plats de ödmjuka ska ärva och om de fattigas salighet. Det gör Jesus i en lång profetisk tradition av röster som ropar från öknen om rättvisa för alla Guds barn. Här tror jag att Jesus visar på ett exempel och på en annan sorts ledarskap. Auktoritet som vilar på exempel och efterföljelse som bygger på inspiration, inte härskande genom rädsla och dominans.

Jag tror inte att vi är kallade att bygga Utopin, Gudsriket kommer när Gud vill det, och det är inget vi kan skynda på. Men jag tror att vi som kristna är kallade att verka för ett samhälle som återspeglar Gudsriket så mycket som möjligt. För mig innebär det Anarki.

Annonser

Lämna en kommentar

Inga kommentarer ännu.

Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.