Trym: Kapitalism är våld

För en person som liksom mig har haft någon form av vänsterorientering största delen av livet är det nog lätt att bli hemmablind och se en antikapitalistisk inställning som någonting självklart. Analysen kring varför någon skulle kunna förespråka ett kapitalistiskt produktionssystem blir då väldigt förenklad. Den som är marknadsliberal ses antingen något konspiratoriskt som en person som själv är på toppen av samhällspyramiden, och därmed tjänar på hur systemet är utformat, eller så är personen drabbad av falskt medvetande och därmed lurad att inte ifrågasätta systemet. För mig är det så självklart att se nackdelarna med ett marknadsliberalt (det vill säga ett kapitalistiskt) system att jag inte tänker på hur svårt det kan vara att identifiera systemets avigsidor och hur dessa döljs i den allmänna debatten.

På grund av en diskussion med några vänner läste jag Per Svenssons krönika på Liberal debatt, Plötsligt är det 1917 igen. I den målar Svensson upp en Halmdocka över 70-talsvänstern som huvudsakligen är maoister och skriver progglåtar om de töntiga socialdemokraterna. Per Svenssons krönika handlar huvudsakligen om att liberaler och socialdemokrater bör bilda en gemensam front mot så kallade anti-demokratiska krafter, precis som i tidigare fall. Hens kritik av den utomparlamentariska vänsterns syn på demokrati är värd att ta på allvar:

”Liksom sjuttiotalets revolutionärer utgår 2010-talets populister från föreställningen om det kollektiva subjektets exklusiva rätt till makt. »Verklig« demokrati existerar först när detta kollektiva subjekt, oftast kallat »folket«, får förverkliga sin sanna vilja utan att störas eller hindras av intressekonflikter, kompromisstvång och tröga politiska/juridiska system.”

Vem är folket? Medborgarna i någon viss stat, alla människor eller de som är medlemmar i Antifa? Kapitalismens avskaffande innebär inte automatiskt att alla andra konflikter löser sig, och framförallt kommer det inte automatiskt att uppstå någon konsensus kring hur kollektiva beslut och fördelningen av resurser ska hanteras. När det gäller den aspekten är Per Svenssons kritik värd att lyssna på. Däremot säger hans sätt att bunta ihop så kallad extremvänster och extremhöger i en antidemokratisk röra någonting centralt. Liberaldemokratin är utifrån hans sätt att se på det en självklarhet och någonting som har ett självskrivet egenvärde. Detta uttrycker en oreflekterad och förnumstig mittenextremism.

I en text av Anne-Marie Lindgren på samma sida (Liberaler är för ortodoxa kring marknadsekonomin) argumenterar hon för en socialliberal och marknadskritisk hållning bland liberaler:

”Lagar och regler för företagens verksamhet strider principiellt inte mot marknadsekonomiska principer. Marknadsekonomi förutsätter balans mellan olika intressen och olika parter i de ekonomiska processerna, och för att åstadkomma denna balans, det vill säga få marknadsekonomin att få de positiva effekter den enligt modellerna ska få, kan det krävas åtgärder för att upphäva skillnader i ekonomisk styrka mellan marknadens olika aktörer”.

Jag tänker att det här synsättet, (att marknaden i grunden är bra, men behöver bättre regler) bara kan anammas av den som blundar för det våld kapitalismen utgör samt hur ohållbar den kapitalistiska rovdriften är. Det synsättet kan bara anammas av den som intellektuellt rationaliserar att ett par miljoner dödsfall i alla fall är bättre än en inskränkning av individens frihet att exploatera dem som inte kan exploatera andra.

Jag har också tänkt att utmaningen för den som vill avskaffa kapitalismen är att presentera hållbara alternativ, men innan en kan ägna sig åt det blir en första utmaning att förklara varför det kapitalistiska systemet måste förpassas till historieböckerna.

”I think this challenge of finding commonality while acknowledging diversity is one thing that really attracts me to the anarchists: they may not have worked out a solution, but at least they understood the problem. They tried to imagine a society which « values both community and diversity, connectedness as well as distinctiveness and difference”.

Marta A. Ackelsberg i Contemporary Anarchist Studies

Kapitalism är våld

Marxismens analys av kapitalismen är den mest grundliga och genomgående kritiken mot marknadsliberalismen. Marxismen pekar på de inneboende självmotsättningarna i kapitalismen så som profitkvotens fallande tendens, exploatering och det sätt på vilket ekonomiska kriser representeras. Marxismen pekar också på marknadsekonomins negativa konsekvenser, så som en ojämlikhet som ständigt blir större, om den inte hämmas av olika typer av nödåtgärder.

På senare tid har en ny kritik uppstått i och med att ekonomen Tomas Piketty fått mycket uppmärksamhet för sin analys av hur vinster från ackumulerat kapital växer jämfört med inkomsterna från löner. Samt hur detta leder till en ökad ekonomisk ojämlikhet. Hans statistiska analys visar hur vi åter är på väg mot en ekonomisk fördelning som har mer gemensamt med den verklighet Jane Austen skildrar i böcker som Stolthet och fördom än Socialdemokratisk välfärdshegemoni.

https://www.youtube.com/watch?v=-e9xNI2NOgU

Detta innebär att vi rent ekonomiskt ser en utveckling bakåt mot den tidiga kapitalismens ohämmade ackumulation. Det breda välståndet som uppstått i blandekonomier som Sverige är både historiskt och geografiskt en parentes som fungerat på ett fåtal platser under en begränsad historisk tid, ingen modell som skulle fungera för en lite snällare kapitalism i hela världen.

Samtalet om kapitalismen och marknadsekonomins blodiga konsekvenser sker mycket mer sällan. Liberala tänkare och debattörer är antingen blinda för dessa eller väljer att inte se dem, i bästa fall beskrivs de som en oönskvärd anomali, utan att någon bredare systemanalys görs eller anses behövas.

Det är inte lika lätt att prata om kapitalistiska stater som om kommunistiska eller fascistiska stater. Trots att exempelvis David Graeber i boken Skuld de första 5000 åren tydligt visat hur stat och marknad är två sidor av samma mynt. Framförallt är det inte lika lätt att peka på kapitalistiska stater och visa hur deras agerande lett till miljontals människors förtida död. Kapitalismens dödliga konsekvenser ligger nämligen inte primärt i order som en diktator utfärdat om att avrätta x-antal människor (även om detta absolut förekommer). Kapitalismen skapar istället dödliga och människofientliga strukturer utan i de strukturer som uppstår, som får minst lika dödliga konsekvenser som upprättandet av olika mördarstater fått. Bara för att göra detta lite tydligare skulle jag vilja ge några exempel.

Inbördeskriget i DRC

I det semidemokratiska Kongo (DRC) pågår ett inbördeskrig som beskrivits som det blodigaste sedan andra världskriget. Uppgifterna varierar men 2008 uppskattades dödssiffrorna vara 5.4 miljoner och då mördades cirka 45 000 människor varje månad i striderna. Inbördeskriget är oerhört komplext och har många orsaker, inte minst följderna av kolonial rovdrift (som i sig definitivt har samband med kapitalism men också med stormakters imperiesträvanden). Kapitalismen som ekonomiskt system har däremot tydligt förvärrat konflikten.

Rebellmiliser, statlig militär och andra beväpnade grupper tar kontroll över gruvor och beskattar eller förslavar arbetare för att finansiera vapen och annat som väpnade grupper skapar ett begär efter. Detta gynnas och gynnar globala teknikföretag som kan köpa billiga mineraler för produktionen av telefoner, bärbara datorer med mera. Konflikten är oerhört blodig och skräck används som vapen för att pressa priserna neråt och behålla kontrollen över befolkningen.

Ett vinstdrivet företag måste sälja nya produkter hela tiden. När alla har en telefon finns det ingen kvar som vill köpa telefoner, om inte telefonen går sönder eller om det finns en ny telefon som får den gamla att kännas som något som hör hemma på stenåldern. Många företag bygger därför produkter som inte är designade för att hålla, eller som är planerade för att gå sönder efter två-tre år, så kallat planerat åldrande. Sådana mekanismer orsakade av kapitalismens inneboende logik får extremt brutala konsekvenser, bland annat i DRC.

Den här filmen vänder på perspektiven och skildrar det våld som eskalerat på grund av krigsherrars och kapitalisters girighet. Rejäl trigger-warning dock p.g.a. skildringen av våld och sexuella övergrepp.

Sweatshops och det outsourcade industriproletariatet

Anarkister menar i allmänhet att all form av dominans hänger samman. Att just kapitalism, internationell råvarupolitik och vissa länders dominans över andra definitivt hänger ihop behöver knappast förklaras närmare. De senaste tjugo åren har vi upplevt ett så kallat Race to the Bottom, där länder konkurrerat om att ge företag ett så fritt handlingsutrymme som möjligt, för att locka till sig utländska investerare. Detta kan ta sig uttryck i urholkad arbetsrätts, hälso eller miljölagstiftning. Det kan också ta sig uttryck i förbud mot fri facklig organisering, mer eller mindre statligt sanktionerat våld mot fackliga aktivister och representanter eller direkt våld mot anställda i fabriker.

I ett privilegierat land som Sverige syns detta knappt. Även om de som lever i samhällets marginaler, exempelvis papperslösa migranter eller fattiga EU-migranter möter ett mycket konkret våld på gatan och på arbetsplatser som en följd av den kapitalistiska politik som stänger dem ute från trygghetssystemen. Några konkreta exempel på detta är:

Bhopalkatastrofen

Coca cola använder högermiliser för att mörda fackföreningsengagerade

Förtingligande och varuifiering av livsnödvändiga resurser

Cancerframkallande kemikalier i varuproduktion

Det finns miljontals exempel där kapitalistisk profitmaximering genom slarv, nonchalans, banal ondska eller ren ondska lett till skada, permanent lemlästning, traumatiska upplevelser eller människors förtidiga död. Kapitalismen kan inte värderas utifrån Svensk medelklass skyddade upplevelse, den måste värderas utifrån en mer samlad upplevelse och upplevelser från kapitalismens brutala baksida bör snarare värderas högre. Kapitalismen ger oss inte friheten att ha det bra, utan friheten att sälja vår tid och vår arbetsförmåga till högstbjudande. För många finns inget annat alternativ än att försätta sig i en arbetslivssituation som innebär slavliknande, inhumana och farliga arbetsförhållanden. Kapitalismen behöver definieras utifrån deras upplevelser.

Organisationen Accem uppmärksammade för ett par år sedan hur Sweatshops med traffickerade migrantarbetare börjat öppnas i Europa. De uppmanade till att rapportera tecken på sådant till myndigheterna, vilket kanske hjälper i enskilda fall. Någon verklig förändring kommer inte att ske innan den bakomliggande logiken förändras.

Våldet mot djuren

Kapitalismen våld riktas dagligen mot ickemänskliga djur. Kapitalismen anser djur vara en handelsvara bland alla andra. Hönors barn mals ner levande. Kor våldtas regelbundet och separeras från sina barn. Gäss och får flås levande för att producera gåsdun och päls. Och djur av många olika arter buras in och mördas som ett led i den kapitalistiska produktionen. På grund av kapitalismen utsätts icke-mänskliga djur för ständig tortyr och en pågående massutrotning utan slut.

Förfrämligande

Två av de främsta marxistiska kritikerna mot kapitalismen är hur kapitalismen leder till att arbetare förlorar relationen till produkten av det de skapat. (Bra redogörelser av Marxistisk teori dyker med jämna mellanrum upp i podden En förlorad sak).

Jämför en person som bakar bröd till sin familj, eller sina vänner. Hen vet hur arbetet har gått till och kan glädjas åt att henom själv och hens barn eller vänner njuter av smaken och blir mätta. Jämför det med en person som arbetar med att övervaka produktionen av Pågen-limpor. Ett monotont arbete där den som övervakar produktionen knappt har någon relation till den produkt som produceras. För ägaren till Pågen spelar de färdiga bröden någon roll bara i den mån de genererar ett mervärde och kan säljas med vinst. Vinst som bara kan uppstå om den som arbetar på brödfabriken tjänar mindre pengar på att arbeta på brödfabriken än vad ägaren tjänar på att anställa någon. Kort sagt arbetaren blir exploaterad.

Det här kanske inte skulle vara ett stort problem om det fanns alternativ till att sälja sitt arbete. För en majoritet av världens befolkning, inklusive undertecknad är detta inget alternativ utom svält. Varför ska vissa anses ha mer rätt än andra till naturresurser, mark, trygghet eller inflytande? Istället för att se de resurser som möjliggör våra livsvillkor som någonting alla har lika stor rätt till byggs murar, stängsel och strukturer som håller fattiga i fattigdom och låter de rika berika sig. Det enda som har förändrat den dynamiken är när människor organiserar sig och kämpar för sin rätt.

Alternativen då?

Ofta rättfärdigas kapitalism med att det inte finns några alternativ samt hur många människor som dog på order av kommunistiska (i viss mån kapitalistiska även de), nazistiska eller fascistiska regimer (som i hög utsträckning var kapitalistiska). Det skulle gå att argumentera för att kapitalism har lett till fler människors för tidiga död. Frågan är hur meningsfullt det argumentet är. Det relevanta är att det kapitalistiska mördarmaskineriet fortfarande är igång och snurrar allt snabbare. Det kanske går att reformera vissa delar av kapitalismen genom instrument som Fair Trade eller bättre lagstiftning. Tror du det, så sätt igång och gör någonting! Allt för många blundar för det lidande som kapitalismen orsakar. För min del tror jag att något helt annat behövs. En helt annan logik. Men vad då i så fall?

Ett bra liv för alla till att börja med. Inte himmelriket på jorden eller ett bättre liv för alla men ett bättre liv för de som verkligen behöver det. För att trött citera Gandhi, Jordens resurser är tillräckliga för alla människors behov, men inte för alla människors begär. Marxistisk analys kan hjälpa oss på vägen, men det behövs också en praktik som styrs av en annorlunda logik och därför tror jag att vägen är anarki. Mål och medel måste hänga ihop. Förklaringen bakom all dominans är intersektionell och olika former av dominans hänger ihop. Kan vi inte kan lära oss att sluta dominera varandra och andra levande varelser ser jag inte hur en värld där alla människor och ickemänskliga djur kan leva bra liv är möjligt. En exakt karta som beskriver vägen dit är inte ens önskvärd. Vägen dit går istället via drömmar och experiment.

Även om du inte håller med om det svaret, så hoppas jag att du utifrån hur destruktiv kapitalismen faktiskt är, håller med om att en annan värld är nödvändig.

Annonser

Lämna en kommentar

Inga kommentarer ännu.

Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.