Trym: Anarkistisk kristendom

En svårighet i mötet mellan kristen tro och den anarkistiska traditionen är anarkismens kritik av religion, eller kanske mer specifikt organiserad religion. Ett klassiskt anarkistiskt slagord är t.ex. ”Inga gudar, inga mästare”. Vänsterns religionsfientlighet i allmänhet kan kännas väldigt främmande för den som är troende. Samtidigt har religionsfientligheten uppstått i ett sammanhang där den varit både relevant och motiverad.

Anarkismen som politisk filosofi vänder sig mot all form av dominans och kyrkan har en lång blodig historia av dominans. Detta borde föranleda en viss självkritik inom kyrkan. Hur står sig t.ex. de större kristna traditionerna om en använder måttstocken i Matteus 7:15-20:

15Akta er för de falska profeterna, som kommer till er förklädda till får men i sitt inre är rovlystna vargar. 16På deras frukt skall ni känna igen dem. Plockar man kanske druvor på törnen eller fikon på tistlar? 17Så bär varje gott träd bra frukt, men ett uselt träd bär dålig frukt. 18Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett uselt träd bära bra frukt. 19Varje träd som inte bär bra frukt huggs ner och kastas i elden. 20På deras frukt skall ni alltså känna igen dem.

Genom kyrkornas historia har en hel del riktigt dåliga frukter producerats. Svenska kyrkans relation till den samiska ursprungsbefolkningen, eller Svenska kyrkans legitimerande av tvångsrekryteringen av unga personer till mord i statens namn till exempel. Jag tänker utifrån detta att det är rimligt att fundera över anarkismens kritik av religion, och framförallt organiserad religion. Inte genom att säga att det religiösa organiserandet per se är dåligt, utan snarare hur vi organiserar oss religiöst och vilka konsekvenser det får. Utifrån en anarkistisk analys ser jag det till stor del som en konsekvens av hierarkisk organisering och kyrkans allians med en politisk makt som framförallt strävat efter att berika de härskande klasserna.

Jesus kallade till ett lärjungaskap och liv i efterföljelse. Vissa personer fick en ledarskapsroll, men samtidigt predikar Jesus om att maktordningen bland kristna ska vara radikalt annorlunda. Den som vill vara stor ska vara de andras tjänare (Matt 20:25-28). När Jesus ger ett exempel på bibliskt ledarskap gör han det genom att tjäna och offrar sitt eget liv för oss.

Anarkisten och författaren Scott Crow skriver i boken Black Flags and Windmills att han ser ett behov av en anarkistisk teori om ledarskap. En teori om ledarskap fritt från dominans. I den anarkistiska idétraditionen finns många tankar kring platt organisering. Hur vi kan leda varandra ömsesidigt och lösa kollektiva problem utan att utöva dominans över varandra. En anekdot från fackföreningen Industrial Workers of the Worlds (IWW) historia sammanfattar väl en anarkistisk inställning till ledarskap.

När wobblies (IWW-medlemmar) närmade sig orten Everett på ångbåten Verona stannades de av Sheriffen McRae, han ropade ”vem är er ledare” utan tvekan svarade alla på båten ”Vi är alla ledare”.

We are all leaders – Staughton Lynd

Ledarskap i Kyrkan så väl som inom rörelser influerade av anarkismen måste vara någonting helt annorlunda än inom hierarkiska, auktoritära organisation så som demokratiska föreningar och stater.

Tittar vi på organisationer som Svenska kyrkan och för den delen svenska staten, landsting, kommuner och ideella föreningar så är idén om ledarskap trasigt. Det saknas fungerande strukturer för ansvarsutkrävande och våra ledare och chefer misslyckas konstant med balansgången mellan auktoritär makthavare och stöttande arbetsgivare. I detta misslyckande lämnar de efter sig en strid ström av utbrända och stukade människor som sällan får chansen att vila upp sig tillräckligt mycket mellan smällarna.

Som kristna tycker jag därför att vi behöver en anarkistisk teori om ledarskap och en reformation av hur vi organiserar oss som Kyrka (a.k.a. kristi kropp). Precis som i andra reformativa processer inom kyrkan kan vi här hämta inspiration i våra rötter, i bibeln, traditionen och den tidiga kyrkans tro och liv. Samtidigt som vi på anarkistiskt manér plockar russinen från alla kakor vi kan hitta, om det så är kapitalistisk management filosofi (Herre Jesus Kristus förbarma dig över oss!) eller upprorisk fackföreningshistoria.

Annonser

Lämna en kommentar

Inga kommentarer ännu.

Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s