Trym: Dubbelmakt

I podcasten ”En förlorad sak” pratar min vän Mir och hans vän Emanuel om Dubbelmakt (Avsnitt tre, se länk längst ner). De definierar termen bättre än vad jag kan, men i korta drag är dubbelmakt en term för att bygga ett nytt samhälle inom skalet av det gamla särhället vi lever i. Samtidigt handlar dubbelmakt om någonting som sker utifrån ett ideologiskt ramverk. Det ideologiska ramverket är en teori om hur och varför något behöver göras och vad det i förlängningen ska leda till. Det som intresserar mig är hur dubbelmakt skulle kunna vara ett sätt att bygga praktisk kärlek utan att tappa bort motståndet mot denna världens härskare och makter.

Ett exempel på dubbelmakt som ofta nämns i ”En förlorad sak” är Kvinnojourer. . Kvinnojourer är en samhällsinstitution som räddar liv och som har lyckats existera i decennier trots att de inte är vinstdrivande och för att de i grunden bygger på frivilligt engagemang, solidaritet och inbördes hjälp. På så sätt utgör de utan att ha det som uttalat syfte en motkraft i en individualistisk och girighetsdriven tid. Samtidigt som de gör detta är kvinnojourerna del av ett större feministisk projekt som syftar till att avskaffa patriarkalt förtryck i mellanmänskliga relationer och att skapa jämställdhet.

Ett annat exempel som skulle kunna benämnas som dubbelmakt är Catholic Workers gästfrihetshus som bygger på en kristen filosofi om att genom praktisk handling och på ett solidariskt sätt praktisera gästfrihet och nästankärlek gentemot personer i behov av det. Samtidigt praktiserar Catholic Workers på olika sätt ett motstånd genom demonstrationer och andra handlingar.

I de sista tio minuterna av avsnitt 11 av podden ”En förlorad sak” berättar Mir om hur Katolska kyrkan skulle kunna utgöra en inspiration. Utifrån idén om att bygga Gudsriket här på jorden. Genom att gemensamt lösa olika samhällsproblem genom egna politiska institutioner. Med kommunismen som en reglerande princip. Denna term är lånad från filosofen Alan Badieu och syftar på ett mål som inte går att uppnå, men som håller en på rätt spår så länge en fortsätter sträva efter det.

Jag tycker att Mirs idé är jättespännande, samtidigt tror jag att han har fel om Gudsriket. Gudsriket är den ultimata utopin, och när Gudsriket slutligen bryter fram fullt ut kommer våra politiska projekt inte längre att spela någon roll. Att vara medveten om att vi inte bygger Gudsriket när vi bygger ett godare samhälle är viktigt eftersom vi är dömda att misslyckas. Nåden är att vi kan plåstra om våra sår, be om förlåtelse och försöka igen, rikare på erfarenhet nästa gång.

Gudsriket är samtidigt något som lever inom varje kristen och som längtar efter att bryta fram. Att visa praktisk kärlek är att låta Gudsriket bryta fram. Att bygga institutioner och gemenskaper som låter Gudsriket bryta fram djupare och tydligare och under längre perioder är en kristen kallelse som för mig känns starkt lockande. Genom kommunitetsrörelse och klosterrörelse och församlingar som vågar utmana makten i Guds tjänst. Ett bättre samhälle för dessa våra minsta, de som Gud bryr sig allra mest om. Detta är i alla fall en storslagen vision värd att riskera att misslyckas med!

Är Kristen underjord något värt att upprätthålla så är det en mötesplats för den som delar denna storslagna vision.

 

Annonser

Lämna en kommentar

Inga kommentarer ännu.

Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s