Trym: Lyxfällan

I väntrummet hos en vårdinrättning spelades ett avsnitt av det vedervärdiga TV-programmet Lyxfällan. Tänk om det istället utspelat sig såhär:

”Hej, det är VD:n för Prylbutiken”

”Ja hej, vi kommer från Lyxfällan”

”Hej, riktigt roligt program ni gör. Brukar kolla på det ibland” VD:n minns ett roligt ansvar och skrattar lite.

”Vi skulle vilja ställa några frågor? Det är ju så att ni säljer saker på kredit, utan säkerhet. Ja med noll procents ränta såhär de första månaderna, men här i det finstilta står det att efter tre månader blir det 20 procent ränta. Ja och administrativa avgifter har ni också.” Programledaren låter lite barsk.

VD:n harklar sig ”Ja och?”

”Jo det är så att många av de som varit med i vårt program under åren har blivit lockade av er flashiga reklam. Ni har ju bättre grejer varenda år, och vi ser en trend. Det verkar som att folk inte fattar det här riktigt. De tar på sig små lån med krediter som är billiga till en början, men sedan lägger de sig på hög och plötsligt har de ohanterliga skulder och då hamnar de hos kronofogden.”

”Ja, jag brukar titta på programmet, det är kul. Dumma jävlar som inte fattar alltså”

”Kanske det, fast det är inte därför vi är här. Vi tänkte nämligen kolla på vilket ansvar ni har egentligen”

”Vilket ansvar Prylbutiken har? Nej, den här skiten har jag inte tid för!”

”Ja, vilket ansvar ni har. Ni tjänar grova pengar på att folk inte förstår vilket pyramidspel de ger sig in i. Att det är svårt för människor att ta långsiktiga hänsyn i relation till omedelbar behovstillfredsställelse.”

”Nu tappar du bort mig helt! Har inte ni lite skuldsatta att skälla ut?”

”Ja och tittar vi sedan på en del andra grejer. Har ni koll på arbetsvillkoren för personerna som producerar de här prylarna ni importerar från Kina och Thailand!? Vilka miljökonsekvenser får det att ni vill få era kunder att ersätta prylarna de köper hos er vartannat år. Vart hamnar de gamla prylarna? Sedan har vi det här med arbetsvillkoren. Ni har ganska många tillfälliga anställda från bemanningsföretag eller hur? Unga personer som inte får semester eller fast lön. De har ju ännu svårare än fast anställda att planera sin ekonomi. Skäms!”

”Ja du har rätt i en del förstås, vi skulle nog kunna se över en del policy-dokument”

”Policy-dokument!? Det förpliktigar inte, vi pratar om att ta ansvar!”

”Jaja vi ska bättra oss på några punkter”

”Bättra er på några punkter, nej det duger verkligen inte. Tänk om deltagarna i Lyxfällan sa så. Det skulle inte bli någon ändring nånsin. Och vad ska ni göra åt dem som redan trillat dit? En slipper inte sina skulder bara för att en ångrar sig. Att ta ansvar betyder också att en hjälper till att reda ut skiten som en orsakat.

Nej skärp er, så här gör vi istället. Vi bokar tid på måndag så ser vi hur vi kan se till att ni slutar arsla era kunder och era anställda och reda ut saker, vi har fjorton deltagare med skulder hos er.”

Triggervarning: Gitarrkille

Det är svårt att tänka sig att den här dialogen hade kunnat förekomma i ett program som Lyxfällan. I såväl TV-program, politisk diskurs, som i lagtexter pratas mycket om individens ansvar. Har du inget jobb eller ingen bostad ska du ordna det själv. Har du blivit prickad av fogden eller pliten och därför varken kan få bostad eller jobb så får du skylla dig själv.

Det liberala samhället ska sträva efter att skapa likvärdiga förutsättningar för individer som sedan ska ta eget ansvar för sin livssituation. Vad ansvarstagande innebär är mer oklart. Ofta betyder det att det är individens problem inte samhällsinstitutionernas.

Det är mindre viktigt att reda ut hur det ska gå till när lika förutsättningar för barn till alkoholiserade analfabeter ska skapas, jämfört med den som ärver ett framgångsrikt familjeföretag, det är externaliteter som vi inte behöver bry oss om att tänka så mycket på. Utifrån ett liberalt ideologiskt synsätt är det viktiga att lagar och regler i samhället inte diskriminerar. Enligt den grundsynen är det okay att människor lider så länge det går att peka på att det är deras eget fel att de hamnat där de hamnat. Oavsett om de hamnat där på grund av att de inte jobbat tillräckligt hårt, haft för lite tur eller kanske inte tänkt tillräckligt positivt.

”What about the non-industrious poor?” frågar David Graeber i sin bok Debt – The first 5000 years. https://libcom.org/files/__Debt__The_First_5_000_Years.pdf

Självklart behöver individer ta ett eget ansvar för sin egen livssituation, men i viss mån bör vi människor också ta ansvar för varandras livssituation. Människor bör bidra efter sin förmåga att bidra och få stöd, hjälp och tillgång till resurser i den mån de behöver få tillgång till stöd och resurser. Den resursfördelningen kan inte lämnas till experter utan det är vi som delar en kommunalistisk grundsyn som gemensamt som behöver göra det jobbet.

För kristna som vill leva i efterföljelse kan det inte vara tillräckligt att se till att alla på ett teoretiskt plan ”haft lika goda förutsättningar”. De som vill bidra till ett gemensamt gott, för sitt eget och andras bästa, behöver erbjudas möjlighet att bidra med det. De flesta vill bidra till samhället, sina gemenskapers bästa och det som är gott, men den som inte har blivit sedd och uppmärksammad kommer inte alltid att på egen hand kunna ta det steget.

Hur svårt det än verkar behöver kristna gemenskaper som vill leva i efterföljelse också värna om en solidaritet med dem som inte aktivt försöker göra rätt för sig. Samtidigt behöver de makter som tjänar på att hålla människor i fattigdom, synas, kallas vid sitt rätta namn och hållas ansvariga för det lidande de orsakat människor.

Annonser

4 kommentarer

  1. Bibelns tanke ligger nära dina tankar och åsikter. Vi ska se vad vår mänskliga natur utan Gud leder till. Men vi får aldrig glömma att kärnfrågan är att Gud vill ha kontakt med oss och förvandla våra inre liv. När vi förstår att Gud verkligen älskar oss kan vi dela med oss. Läs gärna 68-kyrkan av Sundell får du se vad ärligt menad kommunism har fått för tragiska följder i Svenska kyrkan.
    Hälsningar Ville

    • Jag skulle säga att kärnan inte är att vi ska förvandla vårt ”inre liv” utan hela vårt liv. Lika mycket i handling som i tanke. Utan handling, hur har ditt liv då förvandlats?

      • Jag tror att våra meningar är likvärdiga. Utan en inre förändring blir det ingen förändring i handling. Jesus vill befria oss så att vi kan handla…. i enlighet med det Han har lagt ner i oss, våra gåvor. Med alltför stora visioner om att förändra världen är det stor risk att vi gör oss skyldiga till förtryck, men det mest troliga är att det stannar vid tröttsamt prat. Vi behöver praktisk kärlek istället.

        • Hej!
          Jag tar mig friheten att plocka upp efter den här kommentaren i nästa inlägg.

          Tänkte nämna en sak som jag tycker är viktig att tänka på som respons. Jag vill peka på det faktum att vi är skyldiga till förtryck, oavsett om vi har visioner eller inte. Vi betalar polispersonens lön som har våld som yrke i statens namn och som hjälper till vid flyktingdeportationer med vår skatt varje gång vi köper något, vi subventionerar vapenexport och korruption och de av oss som röstar godkänner vid varje val hela det skådespel vari ont benämns som gott. Det går naturligtvis att säga mycket både för och emot detta tankesätt och en kan säkert argumentera bättre för det än vad jag gör.

          I övrigt ville jag tacka för boktipset. Hoppas kunna läsa Sundells om 68-kyrkan, har hört om Kristen kommunism, men ingen har riktigt förklarat vad det egentligen handlar om, så tack för det!
          Mvh
          Trym


Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s