Micael: Kom på möteshelg om frälsning, mirakler och aktivism!

frälsning mirakler och aktivism sthlm

I september arrangerade jag, Alice Hägg och Mathias Risberg en möteshelg i Norrköping om att förena evangelisation, Andens gåvor och aktivism. Vi åt dumpstermat, evangeliserade med Pannkakskyrkan och bad för väckelse. Det var sjukt kul och Andefyllt så sista helgen i november gör vi om det igen i vår fina huvudstad. Sirak Amanuel, evangelist och missionär som hoppade in som talare i sista stund på helgen i Norrköping håller i spakarna på Frälsning, mirakler och aktivism – Stockholm edition.

28-30 november är det som gäller alltså, plats och tider löser sig. Kom och bli peppad att evangelisera, be för sjuka, profetera, hjälpa de fattiga och rädda världen i Andens kraft! Vi drar igång på fredagkvällen och avslutar på söndagen med gudstjänst ute på något torg där vi kan sprida evangeliet och be för folk och ge pengar till tiggare. Allt är typ gratis. Mer info kommer här så småningom.

Här är kul video från konferensen i Norrköping:

Annonser

Jonas: Den ende vi ska lyda är Gud?

Som en hemtam främling i den kristna anarkismens tält skulle jag vilja väcka en björn som slumrar, och förhoppningsvis få till ett välbehövligt samtal om anarkism och gudsbild. Bakgrunden är att jag nu och då stöter på människor som definierar kristen anarkism som uppfattningen att den ende vi ska lyda är Gud. Problemet med detta är dels att det låter mer som monarkism (en härskare) än anarkism (ingen härskare), och dels att denna definition gör den kristna anarkismen i princip omöjlig att skilja från andra tolkningar av kristen tro. För så tänker ju även andra troende kristna, bara med tillägget att den kristne bör lyda överheten också för att detta är vad Gud har påbjudit. Gud är överst och styr (som Luther såg det) med två händer, en världslig (staten/svärdet) och en andlig (ordet/sakramenten/Anden).

Som jag ser det kan en kristen anarkist som tar anarkistdelen på allvar och inte bara ser det som en lek med ord eller ett sätt att ”bli relevant” (gud bevare oss!) ”välja” några olika spår i sin gudsbild. Bäst kanske det ses som en skala, eftersom alternativen tenderar att glida in i varandra ganska mycket.

  1. I Jesus har Gud visat sig vara en tjänare och inte en världslig härskare. Gud styr inte som en kung genom våld, våldshot och krav, utan genom utgivande, inbjudande och konfrontativ kärlek. Vi skulle kunna kalla detta för modifierad (ickehierarkisk) teism, och detta synsätt kan rymmas inom evangelisk kristendom. Här tänker jag, rätt eller fel, på huvudströmningen bland typ Frizonanarkister, Att hoppas på ett annat system osv.
  2. ”Gud” är en metafor som fylls med ett annat innehåll än en karaktär som påminner om människan, har vilja och känslor osv. ”Gud” är inget annat än Kärleken, alternativt ”befrielse” eller någon snygg värdering eller kluster av värderingar, alternativt ett ordlöst mysterium som utmanar oss och ställer våra förväntningar på ända och inte kan fångas i några bilder, alternativt den livskraft som finns i allt (panenteism) alternativt mer eller mindre synonym med världen (panteism). Här finns väldigt stora skillnader mellan olika varianter, men kanske skulle vi kanske kunna kalla allt detta för en icketeistisk gudstro. Här tänker jag, rätt eller fel, på exempelvis Leo Tolstoj, KG Hammar i sin anarkistiska inkarnation, Annika Spalde (???), kanske Mark van Steenwyjk.
  3. Gud finns inte, alternativt är inget att ha, alternativt är något som starkt bör ifrågasättas. Här finns kanske många av oss åtminstone vissa dagar och stunder och tider, och en del av oss fastnar här…

Så var har vi då en sådan figur som Dorothy Day? Kanske måste vi då skapa ett till alternativ. Här får det siffran 0 av mig.

0. Gud är den som styr och som vi ska lyda, det är en person och det finns straff för de olydiga som på ett eller annat sätt är eviga.

När denna sistnämnda hållning då kombineras med anarkistiska praktiker som frihetliga kollektiv, direkt aktion, decentraliserad arbetarorganisering, konsekvent maktkritik osv så pratar vi också om ”kristen anarkism”, men egentligen tycker jag det handlar om kristen tro med anarkistisk inspiration, och då är det kanske bättre att undvika att kalla det anarkism?

När det gäller Kristen Underjords formulering nedan så menar jag att det går att omfatta vilken som helst av punkterna 0-4 och ändå stämma in i att

Vi vill följa Jesus, fredsfursten från nasaret, genom att leva ickevåldsligt, ickehierarkiskt och upptäckande. Vi vill peppa folk att göra det samma och tillsammans lista ut hur det kan gå till…

Det här skulle jag tycka det var superintressant att höra människors input i förhållande till, inte minst med tanke på att vi vill vara ”upptäckande”. Alla kommentarer, ifrågasättanden, medhåll, omstruktureringar osv uppskattas!

/Jonas