Alice: Sköna maj välkommen..?

”Idag stinker gatorna av ruttet ägg och jag känner doften av hat i betongens vägg”

Så känner jag när jag går på Jönköpings gator och ser spåren av rosa färgbomber på asfalten. Den första maj hade Svenskarnas Parti fått tillåtelse att demonstrera och det väckte enorma reaktioner från hela staden. Sofiakyrkan kallade till utomhusgudstjänst och det blev samlingspunkten för de flesta Jönköpingsbor som gett sig ut på gatorna för att visa sitt missnöje. Vi stod där och sjöng ”Tryggare kan ingen vara” medan polishelikoptern susade över våra huvuden, påminde oss om att hos Gud är trygghet oavsett vad, oavsett vad. Vi bad om mer kärlek också till oss själva, om att också vi skulle bli bättre människor, ha lättare att älska. Vi var alla väl medvetna om att det ett kvarter bort stod ett hundratal människor som förespråkade en politisk ideologi som inte vill väkomna människor till detta land, oavsett om de flyr från våld och förtryck.

Så de tunga kyrkklockorna ringde för fara, för första gången sedan andra världskriget.

Sedan blockerades vägen för SvP:s planerade deomstrationsväg, bland annat av psalmsångare som vägrade resa sig, som sjöng ”Jesus älskar alla barnen” och ”Sjung lovsånga alla länder och prisa Herrens namn” trots att folk skrattade åt oss. Sjöng tills några poliser ledde eller släpade iväg oss. Vuvozelor och nycklar skramlade för att försöka överrösta SvP:s taktfasta trummor och talkörer. Gatorna fylldes av människor. Svarta hästar, svarta piketbussar, svarta luvtröjor, svarta korset, gula västar och rosa färg.

 

Något skrorrar skevt i mig vid dagens slut, trots att jag är glad över den stora mängd människor som gick ut på gatorna och sa NEJ till nazism, placerade SvP i deras rätta ideologiska fålla och tydligt markerade att Jönköping inte vill se några nazister tåga på sina gator.

Men jag undrar.. Ska vi kristna ge oss ut på gatorna för att visa vårt missnöje på samma sätt som andra motdemonstranter? Ska vi visa missnöje? Är inte vår kallelse att berätta och det Rike som kommer, om den värld som är möjlig, om den Gud som älskar? Säga: ”vi behöver Gud, kom så lär vi känna Rikets arkitekt och lär oss bygga det vackra

Jag tänker på hur Jesus botar den romerske officerens tjänare i Matteus 8, trots att det var en företrädare för ockupationsmakten. Vi kristna är kallade till att möta alla dem som är fångade i mörker med ljus. Älska dem till himlen.

 

Gud, hjälp oss att inte ställa oss varken till höger eller vänster,

utan komma ihåg att vi är medborgare i ett Rike utan såna gränser

Annonser

4 kommentarer

  1. det skaver i mig med. jag känner mig lycklig över att kyrkan vågade vara politisk och fick bli en samlande kraft, vågade överhuvudtaget. för mig som är uppvuxen i jönköping ger det kyrkan där en upprättelse – en pånyttfödd funktion. det är härligt att kyrkan spelar roll och tar plats, låter ljuda över staden. men jag ömmar samtidigt för de där iskalla människorna som skanderade ”sverige åt svenskarna”. vad gör det med en människa att hen bli förolämpad, överröstad, hånad – ”bort från våra gator”- varnad för, föraktad… nä detta kan inte vara vägen för kristet motstånd. jag känner mig tung efter 1 maj i jönköping. GUD du som är kärlek och endast kan kärlek förbarma dig! jag vill bara adoptera en sverigedemokrat och visa honom eller henne omsorg och värme. jag vill inte håna och förakta. jag vill inte överrösta utan lyssna. kärleken är vägen.

    • Låter som fraciskus-bönen vi bad utanför kyrkan!

  2. Kommentar från Jonas:

    Varning för väldigt lång kommentar!
    Jag har funderat mycket på det här, bland annat efter att ha lyssnat på inslaget i Verkligheten, och sen efter Uppdrag Gransknings inslag om Revolutionära Fronten. Jag har varit med på ett antal antifascistiska tillställningar, och jag har också haft de där intensiva obehagskänslorna. Att känna så är sunt, menar jag, nazister är farliga, polisen är farlig, konfrontation ska inte vara kul och fascism är inte en åsikt utan en direktattack på utsatta grupper. Ändå menar jag att det finns några problem med ickevåldsideologin, inte minst i den kristna tappningen.

    För det första finns det en renhetstanke som en av grundpelarna. (Renhetstanken finns ju också i nazismen, om än i en annan tappning.) ”Våld och hat är alltid och ont, och det är ingenting vi håller på med. Vi står över det, vi går kärlekens väg osv. Typ. Vi tar avstånd från allt våld och hat.” Det här är en väldigt skraltig tankebyggnad. Dels tror jag att hat, våld och självförsvar finns och alltid har funnits i naturen och inom människan. Att förneka det blir bara att inte helt vilja ta ett medvetet ansvar för det. Men jag förstår att många kristna av teologiska skäl inte håller med, så jag släpper det just nu. Men det är också så att avståndstagandet från våld är extremt selektivt. Hela vårt system bygger på våld mot naturen, mot djuren, mot fattiga människor i andra delar av världen, på gränsvåldet, polisens våld osv. Att äta, att handla, att använda mobil, att utnyttja sitt svenska medborgarskap, att tända lampan är våld och förtryck, MEN DET KÄNNS INTE LIKA OBEHAGLIGT, eftersom våldet är dolt för oss, exporterat, utdelegerat. Men det är lika mycket våld som att kasta en flaska i huvudet på en nazist. Det är dessutom en annan typ av våld eftersom det är våld på förtryckets sida, medan antifascistiskt våld handlar om att motverka en ideologi som per definition är förtryck och attack på utsatta grupper.

    Detta leder fram till det andra problemet som jag vill peka på i ickevåldsideologin, nämligen att den tenderar att gå statens ärenden. Ickevåldare behöver ju inte ta avstånd från polisen, från staten, från de politiska partierna, från kapitalistiska företag, från djurindustrin. Nej, där går det bra att samarbeta väldigt mycket. Men om det är någon grupp som ibland använder våld för att attackera systemet, DÅ ska en två sina händer, ta avstånd och värna sin egen kärleksfulla framtoning. På så sätt är en med och marginaliserar vissa delar av motståndet, skapar splittring, och legitimerar direkt eller indirekt det våld som staten använder mot dessa grupper, och som ju är mycket mer omfattande än det våld som tex AFA och RF använder.

    Om jag får dra in Jesus i detta, så tycker jag också att ickevåldsideologin (som alla teologiska system, i och för sig) bortser från viktiga aspekter av Jesus liv och undervisning. I evangelierna (åtminstone synoptikerna), så utgör tempelaktionen en kulmen i berättelsen. Jesus går till Jerusalem för att där medvetet konfrontera makten. Det går att diskutera om dessa berättelser återger en våldsaktion (jag lutar åt ett nej), men det är i princip omöjligt att uppfatta det på annat sätt än att de som var där måste ha uppfattat Jesus som mycket hotfull, i synnerhet i kombination med de messianska anspelningarna osv. Här har vi en revolutionär i farten, ett spirande upplopp. Därför blir han också avrättad. I templet bjuder Jesus inte på kakor. Även i sin undervisning riktar Jesus enormt hårda angrepp mot de rika och mäktiga, han svär och sprider okvädningsord och skanderar ve och dom och berättar våldsamma berättelser om Guds kommande hämnd. Själv känner jag att han går för långt. Det är också värt att notera att Jesus i evangelierna uppenbarligen har personer i sitt crew som går omkring beväpnade med svärd. Så otroligt mån om att ”ta avstånd” från dessa personer verkar han inte ha varit.

    För min egen del så finns det saker inom DELAR av den autonoma vänstern och bland anarkister som jag inte gillar. Jag gillar inte organisationer som är specialiserade på våld, i synnerhet inte polis och militär, men inte ens om de är i anarkistisk tappning. Jag gillar inte den manlighetsanda som präglar en del grupper. Och jag tror verkligen att vi behöver ha en fredligare värld, och att om det ska vara möjligt så måste mål och medel hänga ihop. Det ger mig en ganska stark skepsis till våld.

    MEN det är tveklöst så för mig att jag vill stå på samma sida som Joel, och AFA och RF i den antifascistiska kampen, och låta fascisterna och polisen stå på den andra sidan, hellre än att stå vid sidan om och titta på. Och jag är glad att ni också gjorde det i Jönköping, och hoppas att det är fler ”kristna aktivister” eller ”ickevåldare” med nästa gång, men att det då är viktigare att stoppa nazisterna från att sprida sin propaganda och mindre viktigt att framställa sig själv som ren och kärleksfull.

    • ”att tända lampan är våld och förtryck” ;-D


Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s