Ofog: Idag polisanmäler vi myndighet för medhjälp till mord

Ett pressmeddelande från det antimilitaristiska nätverkat Ofog kom idag. Jag tyckte det var värt att spridas vidare och postade det därför här på bloggen. /Rasmus

Att en svensk myndighet möjliggör för människorättskränkande regimer att få tillgång till svenska vapen innebär att de gör sig medskyldiga till dessa diktaturers brott. Därför polisanmäler vi idag Inspektionen för Strategiska Produkter (ISP) för medhjälp till mord.

Under senare år har svenska företag, med godkännande från ISP, exporterat vapen till Saudiarabien och Bahrain. I februari och mars 2011 demonstrerade tiotusentals medborgare för demokrati i kungadömet Bahrain. Den diktatoriska regimen slog till hårt. Polis och säkerhetstjänst fängslade, torterade och mördade fredliga demonstranter . Minst tjugo människor dödades av regimen. Saudiarabien grep in militärt för att hjälpa till att slå ner demokrati-upproret.
– Om Sverige vill stötta mänskliga rättigheter bör man inte längre tillåta vapenexport till Bahrain och Saudiarabien. Vi förväntar oss att Sverige stöttar demokratirörelser istället för att förse  diktatoriska regimer med vapen, säger Sayed Mohamed Alawi, människorättsaktivist från Bahrain.

Sayed Mohamed Alawi upplevde själv statens repressiva kraft när medborgarna stod upp för demokrati och han såg hur Saudiska trupper hjälpte till i förtrycket. I samband med tillslaget kände han sig tvungen att fly landet på grund av hans människorättsengagemang. Idag fortsätter han sitt engagemang för ett fritt Bahrain från Lund i Skåne.

En allt större andel av vapenexporten från svenska företag går till länder där befolkningen inte kan välja sina politiker i fria val. År 2012 gick mer än en tredjedel av svensk krigsmaterielexport till icke-demokratier. Det är tyvärr inte bara bristen på demokrati som är ett problem i diktaturer. Dessa regimer upprätthålls genom fängslande av oppositionella, tortyr och andra grova människorättsbrott.

På grund av ovanstående polisanmäler vi idag myndigheten ISP för medhjälp till våld (mord/mordförsök/misshandel) mot fredliga demonstranter i Bahrain. Det vore orimligt om ingen kan ställas till svars för denna vapenhandel endast för att den skett över nationsgränser. Idag är mycket av vapenexporten hemligstämplad och därmed omöjlig att undersöka för enskilda medborgare, vilket gör en polisundersökning än mer angelägen. Vi uppmanar polisen att skyndsamt utreda exakt vilka produkter som har sålts från Sverige och hur dessa använts i Saudiarabien och Bahrain.

 

Sayed Muhamed, vice ordförande för Bahrain Salam for Human Rights, 070-712 27 20

Annika Spalde, aktiv inom Kristna fredsrörelsen, 076-246 19 94, annika.spalde@gmail.com

Martin Smedjeback, aktiv inom nätverket Ofog, 070-257 90 97, smedjeback@gmail.com

Lena Steinholtz Ekecrantz, aktiv inom Kvinnor för fred

 

Nedladdning av polisanmälan: http://ofog.org/sites/default/files/filer/polisanmalanisp.pdf

 

www.ofog.org

Trym: Tro stavas beroende

Den muslimska mystikern Rabia Basri lär på 800-talet ha vandrat runt på Baghdads gator med en fackla i ena handen och en hink vatten i den andra. När hon fick frågan varför svarade hon att hon ville kasta facklan i himlen och hinken i helvetet för att dessa illussioner skulle upplösas, så att människor istället skulle älska Gud för hens egen skull. För mig är det här en av de där berättelserna som aldrig riktigt släpper taget om mig. Som väcker nya insikter varje gång jag tänker på den.

Vad innebär det att tro. Väldigt ofta definieras tro som ett för-sant-hållande. Tron som utgångspunkt för hur vi tolkar tillvaron. Men är verkligen det den tro Jesus predikar? Är detta vägen till frihet och räddning? En annan tolkning av begreppet tro stötte jag första gången på, på ett EFS-läger för länge sedan. Nämligen att tro stavas beroende. Tro är att sätta sitt hopp och sin tillit till Guds nåd. En sådan tolkning av vad det innebär att tro har kommit att betyda allt mer för mig eftersom den ställer frågor istället för att servera svar. Vad innebär det att lita på Gud när det känns som att hen inte finns där? Vad innebär det att tro på Gud när jag väljer att göra det jag vet är fel? När jag ifrågasätter mitt självförtroende eller ser brister i min egen integritet? Varför ska jag göra gott när det motsatta lönar sig och Gud ändå förlåter? Jag har hittat svaret på de frågorna i en sådan kärlek som Rabia Basri försökte beskriva med sin symboliska handling. Jag vill inte att min tro ska baseras på hoppet om en belöning, utan ett gensvar till den Gud som älskat mig först.

En tro som stavas beroende hänger inte på att jag accepterar alla trossatser. Det spelar mindre roll om Jesus föddes av en jungfru eller om senapsfröet verkligen, verkligen är minst. Vad som är centralt är vilken roll jag låter evighetens perspektiv spela i mitt liv. Jag vill inte leva ett liv i Jesu efterföljd av rädsla för helvetet, eller i hopp om himlen, utan för att det är så jag kan visa Gud att jag älskar henom. Tyvärr räcker inte det för att verkligen ska leva mitt liv så som jag och Gud egentligen vill att jag ska leva det. Men det räcker för att jag ska fortsätta fråga hur jag kan bli bättre på det. Det räcker för att jag ska fortsätta hoppas.

Rasmus: Insändare i dagen

För typ en månad sen startades det ett parti som kallar sig för kristna värdepartiet och som en reaktion på det så skrev jag ihop en insändare som jag skickade till tidningen Dagen. Om nån skulle vara intresserad av att läsa den så finns den här och om man vill diskutera dess innehåll så är det välkommet att göra här i kommentars fältet.