Rasmus: Hur mycket av din tid lägger du på Gudsrike?

Häromdan när vi träffades med hemgruppen som jag är med i så läste vi matt. 6:25-34 där Jesus pratar om att vi inte ska fundera på vad vi ska äta eller ha på kroppen. Efter att vi hade diskuterat texten ett tag och funderat på vad vi ska fokusera på istället för att oroa oss för mat och kläder, så sa en person i gruppen att: ”Kan det inte vara lite som om man har ett cirkel diagram och där varje tårtbit är hur mycket tid man lägger på att tänka på en viss sak varje dag. Hur mycket tänker vi på Gudsrike?”. Det är en väldigt intressant tanke för det ger lite perspektiv på hur mycket tid som vi kan gå och tänka på saker som egentligen inte är av större vikt. Om jag går till mig själv så skulle jag nog säga att jag kanske lägger ner allt för mycket tid med sånt som inte direkt bygger Gudsrike (inte direkt med sånt som stjälper det heller). Men jag går runt och tänker på saker som jobb, träning och om jag ska se någon bra film. Hur kan vi börja fokusera mer på Gudsrike och hur bygger vi Gudsrike?

Kommentera! För det här tror jag är något vi behöver fundera på och göra tillsammans.

Sammankomst 2014 för kristna kommuniteter och andra vardagsgemenskaper

Nu finns det info och anmälningsmöjligheter för Sammankomst 2014 uppe på http://www.kommuniteter.se

http://kommuniteter.se/sammankomst-2014/

Fem berättelser, fem människor, fem anledningar till att Sverige har en orimlig migrationspolitik

Protestera mot dessa utvisningar, skriv på namninsamlingarna här och här och sprid ordet, kontakta media och be.

Hossein

HosseinTill min församling går Hossein Hosseini, en ung, otroligt snäll kille som är mycket orolig för framtiden. Medan han var ett litet barn var hans familj tvungen att fly från Afghanistan till Iran där de höll sig gömda som papperslösa. Situationen där blev ohållbar eftersom de inte hade några rättigheter och blev utsatta för rasism.

Hossein lyckades fly till Sverige och söka asyl, men fick avslag. Migrationsverket vill utvisa honom till Afghanistan, ett land han inte minns och där han inte känner någon. Migrationsverket menar bland annat att han är ett år äldre än han uppgett, vilket skulle göra att de ”slipper” ta hänsyn till de rättigheter asylsökande under 18 har, trots att Afghanistans ambassad fastställt att den ålder Hossein uppgett är riktig.

AhmadAhmad

Ahmad Karamyar fick arbetstillstånd i Sverige och har jobbat här i sju år som personlig assistent. Under denna tid konverterade han till kristendomen och gick med i Hammarbykyrkan. När företaget han var anställd hos gick i konkurs fick han ändå jobba kvar hos samma brukare för ett nytt företag, men detta gjorde att Migrationsverket ansåg att hans arbetstillstånd inte var giltigt och vill nu utvisa honom till Iran. Hans sju år i Sverige och hans konvertering till kristendomen, som Migrationsverket själva anser innebär stora risker i Iran, spelar ingen roll. Han sitter nu på förvaret i Märsta och kommer troligtvis utvisas 8 januari.

Mohammad

Mohammad

Mohammad Reza Alikhani berättar själv:

”Jag kom till Sverige sen jag var 15 år gammal tillsammans med min sjuka mamma och min lillasyster som är 7 år nu. Vi har sökt asyl i Sverige sedan år 2009 på grund av alla problem som min pappa skapat både för mig och min mamma. Så småningom blev jag och min mamma intresserade av kristendomen och vi gick till kyrkan och vi var väldigt aktiva från första början… Jag har tagit min utbildning på allvar och kunde börja läsa El-Energi-programmet efter att först ha gått 2 år på gymnasiet, jag var inne på andra året av mitt program. Min lillasyster hade precis börjat i 1:an och min mamma praktiserade frivilligt utan någon månadslön i Pingstkyrkans Secondhand-butik.

Den 3:e december 2013 klockan 22.30 på kvällen, kom Gränspolisen in i vårt hus. Min lillasyster låg då och min sjuka mamma vart sängliggande på grund av njurinfektion som en följd av njursten. Polisen tog mig, likt en gisslan, till Migrationsverket förvar i Märsta.

Just nu sitter jag inlåst i Märsta i väntan på att bli utvisad. Jag vet inte vad som är värst: att sitta inlåst som en fånge eller att sitta i mitt rum och vara ovetande om när dem ska skicka hem mig. Jag gråter mig till sömns varje kväll och tänker på min mamma och min syster om smärtan dem kommer att få bära när de får samtalet om att jag har blivit avrättad i Iran.”

AshkanAshkan

Ashkan Nurzahi flydde till Sverige från Afghanistan tillsammans med sin familj. En inflytelserik man, som har fru och barn, krävde att få gifta sig med Ashkans syster, och när Ashkans familj tog de emot en mängd hot så att de till slut flydde till Sverige.

Migrationsverket avslog Ashkans asylansökan. De erkänner att han löper risk att straffas med döden eller utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning i sin hemort, men hävdar att han bör flytta till huvudstaden Kabul istället. Detta är standard i många avvisningsbeslut, men logiken är väldigt tveksam – om någon är ute efter en skada en person eller ta dess liv är det inte särskilt svårt att åka in till huvudstaden. Därtill är Kabul en hemsk stad jämfört med Hedemora där Ashkan hittills har bott: kriminaliteten är hög, säkerheten låg, sjukvården minimal och fattigdomen gigantisk.

Behrad

BehradBehrad Hashemzadeh har varit väldigt engagerad i den regimkritiska Gröna rörelsen både i Iran och här i Sverige: han har spridit flygblad, demonstrerat och publicerat regimkritiska texter på Internet. När regimen började jaga honom flydde han till Sverige och sökte asyl.

Den 11 november gick Behrad tillsammans med sin flickvän till Gränspolisen i tron att Behrad skulle få ett LMA-kort. Istället häktades han och fördes till förvaret i Märsta medan hans flickvän tittade på. Nu vill Migrationsverket utvisa honom, trots att de i sina egna riktlinjer om Iran skriver angående regimkritik utomlands, även kallat sur place:

”Vid prövningen av flyktingskap sur place måste samtliga omständigheter i det enskilda fallet beaktas. I bedömningen ska beaktas den iranska regimens allmänt hållna agerande mot handlingen, den exponering asylsökanden har fått genom sin verksamhet i Sverige och den eventuella hotbild som därefter uppstått i hemlandet. Det ska beaktas att den iranska regimen intresserar sig för regimkritiker som använder sig av internet och möjligheterna att följa upp iraniers internetanvändning och andra aktiviteter utanför landet är påfallande stora.”

Läs mer på Hanna Tellholts blogg. Protestera mot dessa utvisningar, skriv på namninsamlingarna här och här och sprid ordet, kontakta media och be.