Jonathan: A-ordet

Som jag har förstått kärnan i kristen underjordsprojektet så handlar det om vad som händer om kristna försöker följa Kristus. Oavsett vilka sociala normer, lagar och begränsningar kyrkan möter i friktion med samhället. Även om jag hamnade på kristen underjord relativt sent så känner jag igen mig väldigt väl i denna strävan. För mig har den inneburit ett ställningstagande, inte bara för Kristus, gudsriket och kyrkan utan också för en anarkistisk ideologi. Men det har lätt till att jag flera gånger fått frågan: Varför är A-ordet så viktigt?

Svaret på den frågan är ganska lätt. A-ordet är inte viktigt, men det betyder vissa saker för mig som jag gärna vill kunna sätta ett namn på. Framförallt motsvarar anarkism tron på ett samhälle där jag kan följa Kristus fullt ut.

Det samhälle där den auktoritära kyrkan var norm (och där kungen ofta framställdes som kyrkans överhuvud) är en besvikelse ur ett kristet perspektiv. Gud är kyrkans överhuvud och jag kan inte tro på en Gud som vill att vi ska mörda våra syskon på grund av de har fel tro eller nationalitet. Genom Kristus har Gud valt ut alla folk till lärljungar.

Men det moderna, liberala, kapitalistiska samhället är en lika stor besvikelse. Att fullt ut följa Kristus hade nu som då antagligen lett till fängelsestraff eller åtminstone dryga böter. Ändå har den övertygelsen gjort att allt fler kristna är beredda att ställa sig upp mot lagen i tron på en större rättvisa.

http://www.youtube.com/watch?v=FKIzjF25sP8

Ett sådant agerande strider mot den liberala idén om ett civiliserat samtal där lagen bara ifrågasätts genom systemets egen ordning. För mig blir frågan om vad vi vill istället väldigt aktuell, anledningen till att anarkism eller i alla fall en viss sorts anarkism blir intressant är att grundprincipen för kristendom och anarkism är de samma.

Peter Kropotkin circa 1900

Peter Kropotkin, en inflytelserik anarkist i den tidiga frihetliga socialistiska rörelsen menade att anarkismens grundprincip är att vi behandlar andra så som vi själva vill bli behandlade. Låter det bekant? Inte allt för olikt tanken på att älska sin nästa som sig själv.

I hopp om himlen tror jag att vi kristna är kallade att försöka leva i efterföljelse redan nu. Det innebär att vi behöver göra vad vi kan för att ingen ska behöva gå hungrig, frysa utan tak eller vara utan vänner. För att åstadkomma det behöver vi tänka utanför ramen, göra mer i församlingen än att ”be en bön och efter blir det fika”. Jag tror att det innebär en strävan efter att bygga ett annorlunda samhälle, men precis som anarkismen lär oss, kommer detta samhälle inte att vara den slutgiltiga utopin (eller på kaananeiska: Gudsriket). Bara ett mål på vägen där vi kan tillbe Jesus i lite mer frihet, och med lite mera rättvisa.

Annonser

Lämna en kommentar

Inga kommentarer ännu.

Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s