En kommentar från F.A.Q. sidan

Vi fick idag en kommentar på vår F.A.Q. sida om kristenanarkism och abort. Tyckte det var en intressant fråga och tänkte att det kunde vara bra att lyfta fram kommentaren hit så att fler hittar den och kan vara med i diskussionen.

Så här lyder kommentaren

”Kommentar av Peter Ekwall on 13 september, 2013 10:31

Har kollat runt lite för att få en uppfattning om hur kristna anarkister (ja jag vet att det inte är en enhetlig rörelse, att man bara representerar sig själv o.s.v.) ser på abort.

Skulle kunna tänka mig att man skulle kunna landa i en antiabort- position om man har en ultrakonsekvent antivåldshållning. Samtidigt ser jag att man skulle kunna landa i en proabortposition om man har en extremt antiauktoritär hållning.

Vilken hållning är den dominerande i ”rörelsen” och är detta en ”infekterad” fråga?”

 

Vad tycker ni?

Annonser

12 kommentarer

  1. Jag är ju inte en del av rörelsen, eftersom jag inte förstår mig själv som anarkist.

    Men jag skulle nog hamna närmare den ”ultrakonsekventa” antivåldshållningen, Vi tänker oss alltför ofta att abort är ett nödvändigt våld och ett försvar för vår frihet. Dopet lär oss att vi blir fria just genom att höra ihop med människor. Vi borde söka konstuktiva alternativ till abort och vara den sortens gemenskaper som kan ta hand om dem som känner att de inte har några andra alternativ.

  2. Abort är inte det ämne som jag brukar fundera mest kring, men jag ska försöka tänka lite högt här så får vi se vart de landar.

    Jag tror att det är fel att döda människor och ett foster är ju iaf snart en människa. Jag tror dessutom att allt liv har sin härkomst i Gud och att det finns en tanke med våra liv. Där av så skulle jag säga att abort är fel, men jag kan inte säga att abort är fel om jag inte är beredd på att ta hand om bäbisar som är ovälkomna. Dessutom så tror jag att det ibland kan finnas fall då abort är ett bättre alternativ än att föda, dock känner jag det svårt att specificera vilka fall det kan vara.
    Ett problem som jag ser det med friabort är att det ibland nästan kan bli som ett slags preventivmedel och det är något jag ställer mig emot.
    Så för att sammanfatta på nått sätt så skulle jag säga att jag är emot abort, men att det kan finnas undantag då abort skulle kunna vara okej.

    (Anton: man behöver inte vara anarkist för att känna sig som en del i kristenunderjordsnätverket. Jag tror inte att alla som är ”med” kallar sig lr ser sig som det.)

  3. Jag har i likhet med mina vänner som svarat här ovan inte satt mig in i abortfrågan riktigt ordentligt, kanske just för att den ofta är komplex och känslig. Det enkla svaret från mitt håll är att jag är emot ett mänskligt beslut om att avsluta ett annat människoliv – det är att leka gud. Jag tror att Gud, som ÄR livet, har en tanke med varje liv; mitt och ditt liksom det liv som skapas just i denna stund. När Jesus kom för att ge liv i överflöd har jag svårt att se hur ett liv i Jesu efterföljd kan innebära att döda andra människor, hur små eller outvecklade de än må vara.
    Så brukar jag svara, och jag skulle vilja svara så jämt. Men frågan är komplex då det är en fråga med två liv i fokus: moderns och barnets. Därför kan det eventuellt finnas specifika fall där jag skulle säga att en abort skulle vara det bästa alternativet, hur fruktansvärt det än är. Eller kanske inte. Faktum är att jag hittills aldrig har uppmärksammat en situation där min åsikt varit pro-abort.
    Summa summarum förespråkar jag ett samhälle där en eventuell abort alltid är den absolut sista utvägen och ber och önskar att vi ska finna andra vägar så att antal ingrepp reduceras till noll. Och det medför en hel del utmaningar, precis som Rasmus och Anton redan har nämnt. Dels så instämmer jag i att vi behöver vara beredda på att ta oss an de ovälkomna barnen. Dels behöver vi vara en välkomnande och stöttande gemenskap för många trasiga föräldrar (både de som genomfört en abort, och de som trots att det försvårar deras egna liv har valt att föda) framför en ignorerande skara som ogillande överöser dem med dömande blickar. Det är inte kyrkans sak att döma. Men det är kyrkans sak att älska.

  4. Rasmus: En fråga ställd av ren nyfikenhet (ofta ser text på internet så hård och arg ut): Du säger: ”Dessutom så tror jag att det ibland kan finnas fall då abort är ett bättre alternativ än att föda”
    Skulle du använda samma resonemang om, låt oss säga, krig? Dvs ibland är det bättre att gå ut i krig än att inte göra det? Eller ibland är det bättre att slå tillbaka än vända andra kinden till?

    • Det jag främst tänkte på när jag skrev den meningen var sådana fall då mammans liv hotas av födseln, dock är det alltid svårt att värdera vems liv som är mest värt.
      När det gäller krig så vill jag tro att det aldrig finns fall då krig är berättigat. Men även när det gäller krig och våld så känner jag att det kan vara svårt att komma med konkreta förslag som göra en förändring utan att använda våld. Jag anser att våld aldrig är något att eftersträva och inget som jag vill använda själv. Men för att vi ska kunna komma från ett våldsanvändande så tror jag att vi måste bli bättre på att träna oss själva och andra i icke-våld.

      • Klokt. Vi behöver verkligen ”förvandlas genom förnyelsen av våra tankar”

  5. Jag måste bara tillägga, ja det är svårt att bestämma hur ”denna världen” skall agera med abort.

    Men hur vi i Guds rike skall agera borde väl vara självklart – vi måste tjäna kvinnor som går igenom den svåra processen och uppmuntra med att vi ger ekonomiskt stöd åt kvinnor som väljer att inte gå igenom abort – stå upp för att vara stödfamiljer och adoptivföräldrar. Det är direkt aktion, inte att fundera över om det vore vara ”lagligt” eller inte. Om kvinnor väljer att göra abort så borde vi jobba med att de försonas med Gud kring det och att man arbetar för att det inte skall hända igen. Och det är både för kvinnans och fostrets skull, aborter är inte vattentätt säkra och det kan mycket väl ske skador – jag känner själv en som är rätt säker på att hon blivit infertil pga en abort.

    Nu är jag man och jag känner att det nästan diskvalificerar mig fullständigt ifrån att kunna bedöma vad staten borde göra. Staten är en tyrannisk maskin som i det här landet ägnar sig åt löpande-bandet aborter där foster har samma värde som kycklingar i köttindustrin. I ljus av det, är det rimligt att vara ”allt eller inget” och diskutera vad vi ska göra i nödfall där man avväger kvinnans eller barnets liv?

    Låt oss tjäna Herre, låt oss tjäna

  6. Måste även tillägga att ställa frågan om hur samhället optimalt bör vara beskaffat innefattar en eskatologisk position som jag tror man måste ta ställning till, kommer verkligen Guds Rike att ”segra” över denna världen innan Jesu ankomst eller bör vi förstå Guds Rike som en motkultur tills Jesu återkomst? Jag ser det inte som vårt arbeta att verka inom ”denna världen” för att göra den bättre, utan leva ett radikalt liv i motsättning mot den kärlekslöshet som omger oss. Positiva reformer är ju glädjande, men det är lätt att slösa sitt liv på det. Konfronterade Jesus prästerna och ägnade sig åt deras ”spel” för att göra Herodes kungadöme till en mer moralisk och rättssäker ordning eller levde han ut ett radikalt liv i motsats? Hela hans liv är ju direkt aktion.

    Delar vi det sistnämnda perspektivet så blir frågor om hur ”samhället bör göra” svåra att besvara eftersom det samhället har en annan furste än vi. Den fursten är inte intresserad av icke-hierarkisk kärlek. Vår roll i samhället blir då ett kärleksmotstånd som låter Faderns ljus lysa fram i världen. Hur detta kan ske är betydligt mer intressant enligt mig än frågor om hur samhället optimalt bör vara beskaffat. Så huruvida man är Pre-millenialist, Post-Millenialist eller A-Millenialist har faktiskt en inverkan på hur vi ska ta dessa frågor. Vilka frågor är relevanta att ställa?

  7. Jag tänker på mig själv som abortmotståndare, men känner att det viktigaste är att inte skuldbelägga enskilda individer. För dem som väljer att göra abort tror jag att det oftast är en nödvändighet och jag har ingen anledning att gräva i, ifrågasätta eller lägga mig i deras alternativ. (Om inte någon skulle fråga efter min åsikt). Deras beslut är svårt nog som det är, utan att jag eller ”Ja till livet” lägger sig i.

    Däremot ser jag (som kristen anarkist) stora problem med de bakomliggande orsakerna till att människor väljer abort som en utväg. Jag tror att abort i första hand är en konsekvens av kapitalismen (mammon satt i system) och patriarkatet (en hierarki som bland annat är en bakomliggande orsak till att människor tar sig rätten att våldföra sig sexuellt på andra människor).

    Skulden för de liv som inte föds på grund av abort hamnar på detta ohållbara samhälle, och alla oss som bidrar till att det samhället fungerar. Det enda motståndet vi behöver är ett motstånd mot de kapitalistiska, patriarkala och obalanserat individualistiska krafterna i detta samhälle.

  8. Jag ser i mångt och mycket ”abortfrågan” som en icke-fråga. Detta inte för att jag inte tror att det finns rätt och fel utan för att just denna fråga är så uttjatad och jag kan inte se varför den skulle vara så relevant.

    Det tycks för de flesta abortmotståndare handla om rätten till liv och om att ta sig rätten att avsluta andras liv. Finns det inte en massa andra frågor som handlar om just det, och borde inte dessa frågor rimligtvis hanteras samtidigt som ”abortfrågan”. Jag tänker på alla människor vars liv jag indirekt avslutar genom att leva av en stat som säljer vapen, att köpa kläder från billiga kedjor och att äta mat som odlats på andra människors bekostnad.

    Jag håller med Jonathan om att vi lever i ett system som tvingar oss att ta beslut som gör det omöjligt för att leva rättfärdigt. Och som svar på Antons retoriska fråga ”ibland är det bättre att gå ut i krig än att inte göra det?” kan en lika gärna ställa en fråga tillbaka, till exempel ”ibland är det bättre att köpa en ny dator (eller insert valfri onödig pinal) än att inte göra det?”. Jag skulle säga JA fastän jag vet att jag borde säga NEJ. Det är så himla lätt att moralisera kring situationer som en själv slipper befinna sig i, men eftersom det inte är någon skillnad på synd och synd och ingen av oss är rättfärdig ser jag inte vitsen med att diskutera just denna fråga in absurdum.

    (Men nog anar jag varför folk tenderar att vilja göra det. På tal om detta fattar jag inte varför det snackas så lite om män när det talas om abort. Det har ju (förmodligen) alltid varit en man inblandad i skapandet av fostret som ska aborteras. En vän till mig sa en gång att hen tyckte att abortmotståndare borde förespråka sterilisering av män. Jag håller kanske inte riktigt med om det, men nog skulle vi kunna tala om detta på ett sätt som inte bara adresserar kvinnor.)

    Om vi nu ska diskutera ”den här frågan” tycker jag att vi ska göra det som de radikala kristna vi faktiskt vill vara. Abortmotståndare talar gärna om att ”erbjuda alternativ” och det enda alternativet jag ser är att folk öppnar sina hem och gör sig villiga att ta hand om barn de inte själva avlat. Folk snackar gärna om detta, men är det någon som gör det? (Blir kanske knepigt med juridik och så, men det borde väl gå att ordna?) Borde det inte finnas en föräldraförmedling där vuxna kan erbjuda sig att ta hand om barn som inte andra vuxna kan eller vill ta hand om? Borde inte vuxna kristna som vill ”skaffa barn” överväga att ta hand om ”någon annans barn” istället? Borde inte folk sluta snacka och börja agera även i denna ”fråga”?

    • Anledningen till att man tjatar om den är väl just för att den är ganska skarp fråga. Den är svår att bortse från. Antingen så är det okej att massor av liv avslutas eller så är det inte det. Att det finns andra frågor som ligger nära gör väl inte den här frågan irrelevant? Eller?

      Finns det vissa saker som kristna inte kan göra? Det finns massor av saker som vi moraliserar över/inte tycker är så bra som vi inte har någon direkt erfarenhet av. Vi gör det för att vi tror att Jesus visat en väg. Säg att du bor i Karlskoga och hela din släkt är beroende av vapenindustrin. Jag befinner mig inte i den situationen, jag kanske inte ens kan leva mig in i den. Innebär det då att jag inte får uttala mig om vapenindustrin?
      Jag är inte heller amerikansk president och kan verkligen inte leva mig in i hur det är att vara det. Innebär det att jag inte kan ha åsikt om amerikansk politik, eller militärt anfall av Syrien?

      Livet är svårt och på något plan är alla offer för omständigheterna. Men det tror jag inte ska driva oss till en sorts resignation. Jag tror att det kristna livet är oerhört konkret och att det är det som gör det så svårt och spännande. Jag förkroppsligar det på intet sätt särskilt bra, men jag hoppas kunna växa.

      Jag håller med om att vi borde tala om det på ett sätt som inte bara adresserar kvinnor. Tyvärr är det ett invant sätt att resonera.

  9. […] några dagar sen kastades det ut en fråga på Kristen underjord om vad kristna anarkister tycker om abort. ”Skulle kunna tänka mig att man skulle kunna landa i […]


Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s