SD är inte dumma, de är farliga

Nu är Sverigedemokraterna är ett riksdagsparti har de också fått vara med och orera tillsammans med de andra charlatanerna (förlåt, så får man inte säga) i Almedalen. Det slående är hur väl de lyckas med agendan att bli ett parti bland alla andra trots sina inhumana och rasistiska värderingar. Visst blir de fortfarande kritiskt bemötta av exempelvis journalister. Men verkar det inte handla mer om skandaler och fadäser. Inte om att deras politik exkluderar? Rasiststämpeln är inte helt borttvättad ännu och de ska vi vara glada för, samtidigt tror jag att SD:s stöd kommer att fortsätta vandra uppåt. Anledningen till det är att de svarar på en oro som de andra partierna inte har ett svar för.

Globaliseringen är skitläskig. På många sätt. Den är nödvändig, och kommer oavsett vi vill det eller inte. Inom vänstern har det funnits ett starkt globaliseringsmotstånd, tyvärr. Vänstern borde ha anammat den chans den innebär att ta sig bort från nationalistisk chauvinism och alla gränskontroll-politik. En internationell solidarisk vänster skulle vara svår att ignorera till och med för globaliseringens nya härskare. De multinationella företagsintressen som skapat ett anonymt globalt imperium i kulisserna (nu går jag händelserna i förväg, men fråga gärna om du undrar vad jag pratar om eller läs Empire av Hardt och Negri, bra bok, truly). Men vänstern har varit inlåsta i nationalistiska mönster och vänsterns globaliseringsmotstånd har därför skjutit bredvid mål. Istället för att säga ‘Fuck Yeah’ och lägga sin medlemsansökan i Wobblies på lådan pratar socialdemokraternas ledare i TV om att göra allt för att skydda Svenska Jobb.

SD:s svar fungerar inte, att stänga gränserna, föra en auktoritär och konservativ kultur samt social-politik skulle bara leda till oerhörda problem på så många plan. Men så länge ingen annan har svar så kommer opinionen att lyssna på vad SD har att säga. Det är där vi som kreativa, kritiska, fromma, rebelliska, ömmande, anarkistiska Kristna har en viktig uppgift. Om socialismen upplevs som trött och tandlös är det inte så konstigt. Auktoritär socialism är ett misslyckande, jag har svårt att se hur vi kan tolka 1900-talets historia på något annat sätt. En anarkism som den som förespråkats av kristna eldsjälar som Ammon Hennacy eller Dorothy Day visar på en modern socialism. En kärleksfull vision som inte exkluderar utan manar alla till omvändelse och efterföljelse för sin egen, Guds och medmänniskornas skull.

Men anarkismen är hopplöst marginaliserad. Trots att det finns fantastiska svar på aktuella problem. Så som hur vi kan hitta en trygghet i en globaliserad värld. Är det lättare att hitta gehör för hatisk kontrollpolitik mot de som avviker från en vit, svensk heteronorm. Där ser jag en viktig roll för oss kristna, för som kristna har vi ett hopp som går bortom partipolitiska hårklyverier och den allmänna opinionens tyranni. Vi har en Gud som älskar oss, oavsett huvudbeklädnad, färg på passet eller hur attraktiva vi är på arbetsmarknaden. Vår röst behöver höras.

Annonser

Lämna en kommentar

Inga kommentarer ännu.

Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s