Alice: Ja ä int bitter. Eller?

Mina rötter finns pingstkyrkan så därför dras jag på något underligt och nästan magnetiskt sätt ned mot Nyhemsveckan utanför Mullsjö i mitten av juni varje år. Jag försöker lära mig älska den brokiga skaran av pingstvänner igen – och det går bättre och bättre.

Under min tonårstid började jag längta efter radikalare lärjungaskap än ungdomssamling på fredagar och inledde därmed min sågning av pingstkyrkan jag var del av och fortsatte sedan att såga själva samfundet. Med rätta hoppas jag, för jag hittade mycket skumt. Jag vände mig till andra källor och hittade bättre napp där.

En del av er som hänger på underjorden har säker gjort liknande resor. Lämnat ett sammanhang för att hitta ett annat där luften känns friskare. Och det behövs för att en inte ska kvävas. Jonathan Wilson-Hartgrove skriver i boken ”New monasticism” (asbra bok btw) om hur viktigt det är att omorientera sig (relocate) för att få nya perspektiv och kunna se bristerna OCH möjligheterna i det sammanhang/kyrka/samhälle som en lämnat. Vi behöver vistas i en ny miljö för att börja tänka nytt.

Det jag vill få fram med denna bloggpost är hur viktigt jag insett att återvända efter att ha lämnat. För att vara ett salt och för att inte bli bitter. För mig var det lätt att dissa pingst för att jag tycker att samfundet har lite skevt fokus, men det är viktigt att inse att verkligheten är mer komplex än så. Gud jobbar nämligen med sin kyrka och använder den för att rädda världen trots att den gör fel(mer eller mindre ofta). Därför tror jag det är viktigt att inte tappa hoppet, ägna sig åt cyniska hårklyverier och avfärda ett samfund/kyrka av ren slentrian. Det är viktigt att bli arg på det som är fel å fult å falskt i kyrkan. Men vi får aldrig bli högmodiga och bittra, bitterhet är passivt och hjälper inte långt. Då är det bättre att gråta en skvätt över det trasiga och sedan ta nya tag. Be Gud om nåt slags heligt tålamod.

Under nyhemsveckan var jag irriterad på att seminariet om ”kyrka för fairtrade” var placerat i en källare och besöktes av endast fem personer och av att det var superkrångligt att få tag på vegetarisk mat. Samtidigt anade jag något nytt och fint. Initiativ för mer kreativa uttryck och intellektuell fördjupning. En predikan där Niklas Piensoho (pingsthöjdare) uppmanar till att inte vara så dömande och sa att vi borde välsigna pride-festivalen. Ja, han sa så. (Det är asradikalt i pingst)

Det är viktigt att se båda delarna.

Kyrkan är en hora men hon är ändå vår mor” – Augustinius

/Alice

Annonser

6 kommentarer

  1. jättejättebra och viktigt! heja!

  2. Jättebra Alice! Och bra tips om New Monasticism, väldigt bra bok!

    Håller med om att det är viktigt att se nytt, men också om att våga återvända. Tror också det är väldigt viktigt att inte bryta för snabbt med det en lämnar. Att nästan sega ner sin framfart, för att få vishet, har jag märkt.

    • Tack!
      Bra poäng, genom ett långsammare men mer genomtänkt tempo så undviks nog en del misstag och dåliga lösningar. Kämpa på!

  3. Bra inlägg, det behövs pratas om.

    En stor risk jag upptäckte när jag sågade det samfund/kyrka/situation jag är uppväxt i är att det finns risk att man sågar bort Gud med. Det var iaf jag nära att göra. I mitt sökande efter ett mer radikalt lärljungaskap så glömde jag nästan bort vem det var jag sökte och varför. Jag vart nästan mer ”aktivist” än kristen. Vilket en del kanske fortfarande tycker att jag är.
    Då mycket av mitt sågande handlade om sågande av karismatik, lr rättare sagt rutten karismatik som jag upplevt tidigare, så vart det nästan att jag sågade bort allt ”övernaturligt”. Vilket ledde till att jag började ifrågasätta Guds existens och hens möjligheter att ta del och vara med i mitt liv. Men jag började inse hur mycket jag hade sågat bort i mitt sökande efter ”en radikalare och renare” tro, något jag först började inse när jag hade rensat nästan hela vägen ner till grunden, Jesus. Men trots att jag rev ner mycket av min tro så var grunden, ändå stadig och därifrån har jag fått bygga upp min tro igen.

    Så det jag vill säga är att jag håller med dig och ser poängen med att byta sammanhang, men vill också pålysa att det är viktigt när man gör det att man har en stadig grund i Gud annars finns det risk att man förkastar allt bara för att man är missnöjde på en liten del.

    • Så bra att du säger det Rasmus! Håller helt med dig även om det perspektivet inte syns i texten ovan. Jätteviktigt att veta varför en lämnar ett sammanhang, att hålla fokus på Gud men leta efter Hen på andra ställen än där vi är van att se Gud.
      Ibland tror jag det är nödvändigt att lämna, nästan att fly en församling för att inte tron ska dö. Men då är det som du säger viktigt att verkligen söka Gud, inte försöka göra sig oberoende av Henom.


Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s