Elof: Erfarenheter av Oikos 1

(Jag glömmer allt för ofta av mitt löfte att posta något här en gång i månaden, men eftersom jag blev indragen i ett samtal här nu kom jag på det, nödlösningen blir att posta ett inlägg från min andra blogg som ändå ingen läser 😉

Kommuniteten jag är en del av är inne på sitt 4de år. Jag tänkte i några poster framöver dela lite tankar jag går och funderar på efter dessa tre och ett halvåren vi har levt tillsammans i Hammarkullen och lite andra tankar och erfarenheter av kommunitets liv.

Ett liv i överlåten gemenskap till varandra är en utmaning mot rådande system och makter som drar i oss och utmanar oss att vara autonoma individer. Jag längtar efter ett liv i överlåten gemenskap kring Jesus väg. Men att göra de stora förändringar som krävs för att stå emot Mammon, egoistisk individualism och ett mobilt liv är fortfarande svårt. Oikos hjälper mig med att öva mig i att vara överlåten till människor jag inte valt och en plats jag inte alltid trivs på. Jag har fått öva mig genom att säga nej till andra gemenskapsbygganden, till jobb som krockar med mina åtaganden i Oikos och genom att se till att lösa konflikter med medlemmar. Men jag känner fortfarande att jag (och vi?) behöver inse att ett liv i stabil gemenskap fortfarande är en vision mer än en verklighet.
Jag vill vara autonom eller överlåten till en gemenskap som tycker som mig. Jag vill ha en gemenskap som fungerar utan regler, åtaganden och löften. Jag vill inte va överlåten till människor som inte tycker som mig, och jag vill inte känna att jag faktiskt måste göra nått jag inte känner för även om gemenskapslivet mår bättre av det. Vill ha gemenskap utan pris, överlåtelse utan att säga nej till annat. Och mina vänner, detta är en omöjlighet. Vi människor är begränsade i vårt väsen, vi är avgränsade i tid, rum och energi. Vi kan antingen göra aktiva val och ta ansvar för hur mitt liv avgränsas eller låta andra makter avgöra åt mig. Oikos har några riktningar vi vill röra oss mot, och dessa kräver att jag avstår andra riktningar eftersom jag är begränsad och inte kan göra allt. Jag har genom att säga ja till Oikos sagt nej till andra gemenskaper som mina primära gemenskaper. Inte för att andra riktningar eller andra gemenskaper skulle vara sämre eller oviktiga, men för att jag som människa är begränsad. Det tillhör livet att ett ja till något är ett nej till något annat.  Detta är den stora utmaningen för våra nya kommuniteter i sverige tror jag, hur blir vi stabila på våra platser, hur lär vi oss säga nej till saker vi OCKSÅ vill. Som OCKSÅ är bra? Vad säger jag nej till när jag säger ja till just denna gemenskaps liv?

Annonser

Lämna en kommentar

Inga kommentarer ännu.

Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s