Pressmeddelande från Ofog

Pressmeddelande 2013.01.15 från Nätverket Ofog

Natten till den 29 juli 2011 tog sig Annika Spalde och Martin Smedjeback in på flygflottiljen F21 i Luleå och märkte ut landningsbanan med rosa färg. Imorgon står de inför rätta åtalade för grovt olaga intrång, en åtalspunkt som ger upp till två år i fängelse.

Onsdagen den 16 juli klockan 13.30 inleds rättegången i Luleå tingsrätt. De åtalade kommer att medverka via videolänk från Linköpings tingsrätt.

– Sverige fortsätter att bidra till våldet i världen, bland annat genom krigsövningar som utgår från F21. Jag känner ett ansvar att ingripa mot detta, för att framtida generationer ska ha en större chans att leva i fred, säger Annika Spalde, 43, diakon i Svenska kyrkan.

Spaldes och Smedjebacks aktion var en del av fredslägret War starts here i Luleå som samlade över 200 deltagare från 21 länder och organiserades av det antimilitaristiska nätverket Ofog.

– Idag ropar vissa efter ett starkare militärt försvar. Det låter som ekon från kalla kriget. Betydligt modernare vore det att omrusta från militära till civila insatser för fred och demokrati, säger Martin Smedjeback, 39, ickevåldsutbildare.

Morgondagens rättegång kommer att hållas i sal 2 i Luleå tingsrätt, Skeppsbrogatan 41.

Annika Spalde och Martin Smedjeback bor i Kollektivet Gandhi i Mjölby. De har fängslats flera gånger för sitt motstånd mot vapenexport och krig.

Kontakt
Annika Spalde, 076-2461994
Martin Smedjeback, 070-2579097
Kristina Johansson, 070-5395517

Mer information
www.ofog.org
www.warstartshere.com
www.kollektivetgandhi.se

Foton fria att publicera utan kostnad
Spalde och Smedjeback vid aktion: http://www.flickr.com/photos/ofog/8380427129 (fotograf: Ofog)
Porträttbild på Spalde: http://www.flickr.com/photos/ofog/8381541854 (fotograf: Ofog)
Porträttbild på Smedjeback: http://www.flickr.com/photos/ofog/5571373783/ (fotograf: Moa Karlberg)

 

Det finns även en debattartikel i aftonbladet som Annika och Martin har skrivit.

 

 

Annonser

Micael: Aktivismen är gudagiven

I förrgår skrev jag om risken med att engagemang för fred och rättvisa ersätter Andens kraft. Något jag vill förtydliga efter att Elof ställde några frågor är att jag absolut inte anser att aktivism i sig motverkar karismatik, urgröper spiritualitet eller leder till ”villoläror”. Engagemang för en bättre värld är ingen inkörsport till vad evangelikaler kallar ”liberalteologi” precis som att sökandet efter Andens gåvor och mirakler inte är en inkörsport till framgångsteologi och Tea Party-ideologi.

Jag diskuterade en gång med en person ansåg att engagemang för miljön lätt kan bli en avgud, och använde det som argument för att inte engagera sig ”för mycket” för miljön utan fokusera på Evangeliet (som typ ansågs miljöfritt). För henom var för mycket aktivism snarast något oandligt som leder fokus från Gud istället för till Honom. Detta håller jag inte alls med om.

Tvärtom går det inte att särskilja aktivism och andlighet eftersom aktivism är en andlig handling. Barmhärtighet och givande är nådegåvor (Rom 12). Kärlek och fred är Andens frukt (Gal 5). När vi ger bröd åt de hungriga och krossar orättfärdiga bojor bryter Guds helandekraft igenom (Jes 58). Guds Rike har politiska, sociala, ekonomiska, karismatiska och evangeliserande dimensioner, något jag talade om i Virustältet på Frizon i somras:


Läs mer

Elof: Erfarenheter av Oikos 1

(Jag glömmer allt för ofta av mitt löfte att posta något här en gång i månaden, men eftersom jag blev indragen i ett samtal här nu kom jag på det, nödlösningen blir att posta ett inlägg från min andra blogg som ändå ingen läser 😉

Kommuniteten jag är en del av är inne på sitt 4de år. Jag tänkte i några poster framöver dela lite tankar jag går och funderar på efter dessa tre och ett halvåren vi har levt tillsammans i Hammarkullen och lite andra tankar och erfarenheter av kommunitets liv.

Ett liv i överlåten gemenskap till varandra är en utmaning mot rådande system och makter som drar i oss och utmanar oss att vara autonoma individer. Jag längtar efter ett liv i överlåten gemenskap kring Jesus väg. Men att göra de stora förändringar som krävs för att stå emot Mammon, egoistisk individualism och ett mobilt liv är fortfarande svårt. Oikos hjälper mig med att öva mig i att vara överlåten till människor jag inte valt och en plats jag inte alltid trivs på. Jag har fått öva mig genom att säga nej till andra gemenskapsbygganden, till jobb som krockar med mina åtaganden i Oikos och genom att se till att lösa konflikter med medlemmar. Men jag känner fortfarande att jag (och vi?) behöver inse att ett liv i stabil gemenskap fortfarande är en vision mer än en verklighet.
Jag vill vara autonom eller överlåten till en gemenskap som tycker som mig. Jag vill ha en gemenskap som fungerar utan regler, åtaganden och löften. Jag vill inte va överlåten till människor som inte tycker som mig, och jag vill inte känna att jag faktiskt måste göra nått jag inte känner för även om gemenskapslivet mår bättre av det. Vill ha gemenskap utan pris, överlåtelse utan att säga nej till annat. Och mina vänner, detta är en omöjlighet. Vi människor är begränsade i vårt väsen, vi är avgränsade i tid, rum och energi. Vi kan antingen göra aktiva val och ta ansvar för hur mitt liv avgränsas eller låta andra makter avgöra åt mig. Oikos har några riktningar vi vill röra oss mot, och dessa kräver att jag avstår andra riktningar eftersom jag är begränsad och inte kan göra allt. Jag har genom att säga ja till Oikos sagt nej till andra gemenskaper som mina primära gemenskaper. Inte för att andra riktningar eller andra gemenskaper skulle vara sämre eller oviktiga, men för att jag som människa är begränsad. Det tillhör livet att ett ja till något är ett nej till något annat.  Detta är den stora utmaningen för våra nya kommuniteter i sverige tror jag, hur blir vi stabila på våra platser, hur lär vi oss säga nej till saker vi OCKSÅ vill. Som OCKSÅ är bra? Vad säger jag nej till när jag säger ja till just denna gemenskaps liv?

Micael: När aktivismen blir en avgud

I tre och ett halvt år har jag propagerat för att förena tecken och under med fred och rättvisa, och bland kristna är det framför allt två grupper som argumenterar emot: karismatiker som tycker att kristna kan/ska vara rika och delta i krig, samt kristna aktivister som är kritiska till karismatik och evangelisation. På senaste tiden har jag bekymrat mig mer och mer för den senare gruppen.

Medan de politiskt konservativa karismatikerna promotar en livsstil och ideologi som i slutändan är skadlig för folk, har de ändå en passion för Gud och Hans Ord, vilket blir en gemensam grund för oss när vi diskuterar.  Flera ickekarismatiska aktivister som jag stött på visar dock tidvis på ett ganska motsägelsefullt beteende – medan man ofta och gärna pekar på hur viktigt fred och rättvisa är i Bibeln, hävdar man ibland saker som är exegetiskt orimliga i sin strävan att visa att tecken och under inte är mycket att komma med.

Jag har hört vissa som hävdar att de tidiga kristna inte ansåg att änglar var de andliga varelser som vi förknippar dem med, vilket inte är sant (Hebr 1:14).* Jag har hört andra hävda att Bibeln aldrig säger att Jesu födelse var en jungfrufödsel, vilket inte heller det stämmer (Matt 1:18, 23). Jag har hört folk argumentera för att Jesu matunder kan förklaras med att folk hade med sig egen mat, vilket inte alls går att visa exegetiskt (Matt 15:32, 36, Joh 6:11-14). Och så är det naturligtvis många som hävdar att man är trolös om man ber om under, att Evangeliet sprids bäst i goda gärningar och inte genom mirakler, att Andens gåvor inte längre finns, och så vidare.  
Läs mer

NyårsOlöfte i ljuset av klimatförändringarna

Vi erkänner att;

A. Det är mycket möjligt att klimatförändringarna utgör ett allvarligt hot mot människan och många andra livsformer på jorden.
B. Det inte kan uteslutas att detta ännu är något vi kan påverka.
C. Det är alltför riskfyllt att passivt lita på att politiker och företagsledare ska ta ansvar för situationen. 

I ljuset av detta deklarerar vi vår ambition inför 2013 att bland annat;

1. Inte aktivt stödja politiker som respekterar pengar och ”arbetslinjen” före livet.
2. Handla färre animaliska produkter.
3. Resa mindre klimatdestruktivt.
4. Lära oss mer om resiliens och ekologisk hållbarhet och drömma mer om andra och mer livsbejakande och gröna sätt att leva.
5. Bli bättre på att respektera och njuta av livet och att aktivt motarbeta de krafter som förtrycker, förstör miljön och hotar livet och vår framtid.
6. I vår omgivning och genom lämpliga kanaler mer än tidigare lyfta fram frågan om klimatförändringar.

Vi erkänner också att vi har fötts in i en situation som vi själva inte valt. Risken är stor att vi förblir alltför passiva, men det finns också en risk att enskilda individer tar på sig mer ansvar än vad som är rimligt och konstruktivt.

Vi erkänner också att vår kunskap om framtiden och oss själva är begränsad, och detta är därför inte ett nyårslöfte, utan endast en vilja och en ambition som vi är beredda att deklarera just i detta nu.

Vill du delta i detta nyårsolöfte så sprid och dela gärna denna text och inbjudan.

Ett initiativ av Jonas Lundström.