EU är inte fredsriket direkt (om ngn nu trodde det)

Läsvärd artikel om EU’s grundande och dess koloniala inriktning, långt ifrån fred och fina tankar bildade man för 50-60 år sen en union som skulle säkra exploatering i olika delar av Afrika:

”Detta är inget stickspår i EU:s historia, utan en del av dess fundament. Dagens EU hade knappast existerat om det inte från början utformats som en eurafrikansk gemenskap. Man kan se denna gemenskap som en övergångsformation, som snabbt förlorade politisk styrfart när kolonierna gjorde sig fria på 1960-talet, men samtidigt skapade de ramar och villkor som bestämde deras utveckling under lång tid framöver, ja, egentligen ända till i dag. De som däremot försökte bryta sig ut och gå en egen väg – det fria Algeriet, Guinea, det tidiga Kongo och Ghana – straffades handfast eller drevs in i famnen på Sovjetunionen.”

klicka här för att komma till artikeln

Annonser

1 kommentar

  1. http://www.dn.se/ledare/signerat/europa-forvanska-inte-historien:

    ”Skulle alltså detta ha varit det viktigaste med hela den europeiska gemenskapen? Skulle syftet med borttagna tullar mellan sex västeuropeiska länder, tusentals förordningar och nya lagar, inrättandet av en överstatlig myndighet med rätt att kontrollera företag och en domstol med makt att döma i frågor som fram till dess varit de gamla europeiska stormakternas interna angelägenheter; skulle allt detta egentligen ha genomförts enbart för att befästa och förstärka Europas koloniala roll i Afrika?

    Det låter som en väldigt krånglig plan. Som historieskrivning är det ren förvanskning.”

    http://www.perwirten.se/2012/12/europa-och-kolonialismen?blogtexttype=1

    ”Artikeln i DN var alldeles för kort för slutsatser. Framför allt för de slutsatser de själva drog.”

    Jonsson och Hansen drar stora växlar på den tyska förbundskanslern Konrad Adenauers budskap till den franska statsministern efter fiaskot i Suez: ”Europa ska bli din revansch”. Jag tolkar det helt annorlunda än J och H. Jag tycker det låter som ett realpolitiskt smart budskap för att få med, det då alltid motvilliga Frankrike, på fortsatt europeisk integration. I mina ögon får det Adenauer att växa ännu något mer i betydelse.

    De båda författarna avslöjar inte heller hur det gick. Det blev aldrig något Eurafrika. Europa utanför Frankrike var nog inte så intresserade att ta över Paris hopplösa problem. Kolonierna frigjorde sig. Och Europa blev faktiskt Frankrikes revansch, precis som Adenauer lovade — inte som kolonialt projekt, men som politiskt samarbetsprojekt för att dämpa nationalismen, förena sig i välfärdspolitiska ambitioner och stärka de nationella demokratierna.”


Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s