Mission, mission, underbara mission!

På lägret Kingdom Camp som jag nyss besökte betonades missionen väldigt mycket, och jag inser nu att det är där min vision om förening mellan karismatik och aktivism verkligen blomstrar. Det är där de stora miraklerna sker, de stora skarorna kommer till tro, och där det stora behovet av fred och rättvisa finns.

För några år sedan var jag nyfiken på vad Svenska kyrkans mission egentligen pysslade med, men jag var lat och googlade bara på ”mission”. På det sättet hamnade jag på Mission SOS hemsida, med andra ord så långt från Svenska kyrkans mission man kan komma, och jag älskade det. Jag laddade ner nästan alla nummer av deras tidning Segerrapport och skrev ut rubbet.

Jag läste fascinerad igenom alla rapporter om under och tecken. Jag var van vid att kristna i Sverige talade om blinda som ser och döva som hör som kodspråk för huvudvärk som försvinner och ryggont som blir lite bättre, men här skedde verkligen bibliska mirakler. Jag vet att de gör det. Långt senare visade det sig att en nära vän till mig, Samuel Lundström, hade följt med på en Mission SOS-festival och sett fantastiska saker:

Ett tag var jag övertygad om att jag skulle gå SOS Missionsbibelskola för att sedan ge mig ut. Men något gnagde i mig. Samtidigt som jag är övertygad om att SOS är använda av Gud finns det tvivelaktig teologi där. Banden till trosrörelsen är ganska starka. När jag till slut fick det bekräftat att Mission SOS ledare står för framgångsteologi gav jag upp planerna på att gå deras Bibelskola. Vilket var väldigt tråkigt, för jag vill fortfarande se blinda se och döva höra.

Varför måste det så ofta vara så att karismatiker promotar rikedom och krig medan kristna aktivister är skeptiska till karismatik? Varför denna ständiga halvering av pingsten? Jag är på intensiv jakt efter bra missionsorganisationer som ägnar sig åt seriöst utvecklingssamarbete samtidigt som de för människor till frälsning och ser många mirakler. Det närmaste jag kommit är Touching Asia (liten svensk organisation) och Iris Ministries (stor amerikansk organisation). Fler tips mottages gärna.

Bild från Touching Asia

Bild från Touching Asia

I höst åker jag till Indien i samarbete med Touching Asia. Förhoppningsvis får jag tala där på en ungdomskonferens om att förena tecken och under med fred och rättvisa. Vi behöver mycket mer mission. Det är genom den vi kan föra flest till tro, se flest bli helade och befriade samt utbreda fred och rättvisa där det behövs som mest.

(os)ympatiskt

snart är det dags igen för os, och som vanligt är det utåt sett en folkfest och en ädel tillställning för idrottare över hela världen. bakom kulisserna ser det dock lite annorlunda ut, och där finner man mammon och nationalstaten i tätt samarbete för att undanröja alla ”oönskade” inslag kommande veckor. det har exempelvis anställts 300 speciella varumärkespoliser, som ser till att ord som ”gold”, ”silver”, ”summer” och ”london” inte används av företag som inte sponsrar spektaklet (stackars mcdonalds, BP och adidas kan ju förlora pengar…). för den som skulle bryta mot varumärkesskyddet kan böter upp till £20000 vänta. 

men även de som samarbetat med storföretagen kan råka illa ut, vilket konstnären darren cullen gjort. av rädsla för att cullen ska måla grafitti under os har polisen beslagtagit hans telefon, dator, surfplatta och sonens dator samt förbjudit honom att åka tåg, spårvagn och tunnelbana och komma nära något os-evenemang. håll då i minnet att cullen enligt svd tidigare arbetat med kampanjer för en av os största sponsorer. 

det är givetvis inget nytt under solen; 2008 fördrevs hemlösa från beijings gator och hus revs under högljudda protester då man skulle göra rum för os-anläggningarna. 2010 i vancouver ”rensade” de också bort ”oönskade inslag” som hemlösa innan os drog igång. allt sponsrat av några av världens vidrigaste företag.

bröd och skådespel åt folket, men till vilket pris?

som Jesusefterföljare är jag väldigt kluven inför evenemanget, då det centrala (själva idrotten) lockar men allt runtomkring ger mig stor avsmak. troligen kommer jag titta en del, framförallt på simning o bordtennis, men med styng av dåligt samvete över hur vi människor låter rädsla och mammon styra världen istället för Gud, den ende Ledaren. 

Bartertown

Som ni säkert vet så styr pengar allt i dagens samhälle. Pengar har blivit den moderna människans Gud. Pengar tillbes av människor med massa olika bakgrunder.

Även i kyrkan och bland oss kristna har avguden pengar tagit sig in.  Det här med pengar och att ha pengar som sin gud pratar Jesus om i matt 6:24 ”Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och Pengar (mammon)!

Vi i kristenunderjord strävar efter att följa Jesus och att han är vår enda Gud. Och ett sätt som vi praktiserar bibelversen ovan är genom Bartertown.

Bartertown är en byteshandel som vi driver på festivalen frizon i kombination med Virustälet. I Bartertown saknar pengar värde, här fungerar det istället så att du tar en sak du vill ha och lämnar en annan som du inte vill ha kvar. Så du som ska till frizon, kolla igenom förråden och garderoben och ta med dig det du inte längre vill ha och byt till dig något nytt. Då bygger vi ett nytt system som är jämlikt och som är bra för miljön.

 

Låt oss krossa babylon genom att leva ut Gudsrike här och nu!

Hela programmet för Virustältet

Snott från frizon.nu:

Virustältet är något av en doldis på Frizon. Men dom som hittat hit har också hittat hem. I år bjuder Virustältet på besök av Pastor Jean som utvisades från Sverige till Kongo i vintras. Det blir också flaggmålning, dumpsterbuffé och flera spännande samtal och seminarier. Kolla in programmet under sidan Kultur.

Så här beskriver vi Virustältet: Efter Jesus uppståndelse spred sig den kristna tron som ett virus i det romerska imperiet. I år fokuserar Virustältet på församlingen som Jesus kropp. Församlingen är en ambassad för ett Rike som inte är av denna världen, som inte accepterar när människor tvångsutvisas, mobbas eller skadar sig själva. Vi vill utforska vad det innebär att vara en ambassad för detta annorlunda rike. Kom och häng, diskutera, drick te och skaka din kropp till skön musik.

I anslutning till tältet finns Bartertown, en plats där pengar saknar värde. Ge nått – ta nått!

Baktaktsfest, varje dag kl 22:00

Att dansa är att vara i gemenskap. Virustältets beryktade dansgolv bjuder på reggae, dubstep, punk och house. Dansa dig glad och drick gott te när du blir trött.

Tidebön med nattvard, varje dag kl 23:30

Har du bett tidebön? Tidebön är en liturgisk böneform, där man vid bestämda tider under dygnet ber texter ur Bibeln, främst Psaltaren och de tre nytestamentliga lovsångerna Sakarias, Marias och Symeons lovsånger.

Inte svensk – Gudsrikian, torsdag kl 17:00

Jesus budskap handlade om Guds Rike. Gudsriket demonstreras i såväl tecken och under som i fiendekärlek och aktivism, eftersom det är ett himmelskt rike som inte beter sig som de världsliga staterna. Seminariet kommer avslutas med flaggmålning där vi bekänner vår lojalitet till Himlen.

#PastorJean, fredag kl 17:00

Pastor Jean Kabuidibuidi tvångsutvisades från Sverige den 23 februari till Kongo-Kinshasa där han fängslades och torterades av säkerhetspolisen. Många kristna engagerade sig för att få honom tillbaka och den 11 maj landade han på Arlanda som arbetskraftsinvandrare. Jean och några av dem som engagerat sig för hans fall samtalar i detta seminarium om vad de varit med om och hur svensk migrationspolitik måste förändras.

Nätverkandeträff – Blockad, lördag kl 17:00

Är du intresserad av att vara med och blockera flyktingdeportationer? Eller har du redan varit med? Kom och träffa andra och prata om vad som kan göras för att stoppa utvisningarna av flyktingar. Medverkande från kristna flyktingnätverket ”Dessa mina minsta”.

Dumpsterbuffé, lördag kl 21:00

Kom och käka godsaker som har hittats i containrar och soptunnor! Kanske blir det också ett fint samtal om hur vi egentligen bör hantera vår mat.

Röster från flyktingförvaren

Text av Aktion mot deportation.

Oftast är de placerade i utkanterna, dessa byggnader med inlåsta liv. På kartan syns partier av skog och industriområden, vägbeskrivningarna leder ut till pendeltågets slutstation in på småvägar och bakgårdar. Flen, Märsta, Åstorp, Gävle och Kållered har en sak gemensamt: de bär på Sveriges våldsamt bultande hjärta.

Måndagen den 18 juni, under NoBorder-veckan höll Aktion Mot Deportation Stockholm en solidaritetsdemonstration utanför flyktingförvaret i Märsta. Tal från inlåsta flyktingar som pratade via sina mobiltelefoner sändes live.

En av de inspärrade flyktingarna som skulle medverka, Salam, berättar för Fria Tidningen hur han fördes till ett förhörsrum där han av förvarets teamledare, handläggare och beslutsfattare pressades på uppgifter om vilka som stod bakom måndagens aktion. Han uppmanades att avstå från att vittna om förhållandena i Märsta. Salam berättar till Fria tidningen att han fick höra från förvarets personal: ”Tänk på din fru, tänk på din fru och din dotter” när han sa att han skulle tala trots personalens uppmaningar.

”Sedan sa de också att jag skulle förhöras igen och placeras i polisens häkte om jag talade. De berättade för mig att de enligt utlänningslagen har rätt att göra så, berättar Salam Mohammed Ali.”

Förvar

Samma dag försvann Abdulaziz, en av de som hade stått innanför fönstret på avdelningen och tittat på demonstrationen. När hans vänner frågade vad som hade hänt med honom sa personalen att han hade tagits till häktet. Han skulle utvisas till Libyen den 26 juni tillsammans med tre andra flyktingar. Det var personalchefen Christer och teamledaren som hade kontaktat polisen och sett till att Abdulaziz skulle tillbringa sina sista dagar innan utvisningen i häktet. Personalen har även hotat med att fönsterglasen skall bytas mot tonade glas för att hindra att man ser de inlåsta utifrån.

Aktion mot deportation har startat bloggen Riv alla förvar om ska vara en samlings plats för de individuella berättelser som tillsammans bildar ett mönster, ett nät som ska fånga Sveriges och EU:s våldsamma grund och vardag.

Bob Ekblad: Social rättvisa i Andens kraft

Bob Ekblad

Bob Ekblad

Jag besökte New Wine-konferensen Under öppen Himmel i Vänersborg för två veckor sedan vilket var en mycket trevlig upplevelse, dels för att jag blev totaluppfylld av den Helige Ande och dels för att det fanns flera intressanta seminarier om att förena tecken och under med fred och rättvisa. Bob Ekblad höll ett seminarium vid namn ”Social rättvisa i Andens kraft”, och när jag gick dit visste jag bara tre saker om honom:

1. Han är namnet till trots inte svensk (hans farfar var det och emigrerade till USA).
2. Han var i Stockholm för två år sen.
3. Hans budskap är att tecken och under måste förenas med engagemang för fred och rättvisa.

Den tredje punkten intresserade mig förstås mest. När jag väl lyssnade på (och förstås filmade) seminariet lärde jag mig mycket mer om hans person och hans livshistoria, och hur han kommit fram till att hela pingsten behövs genom en process som upptagit största delen av sin livstid.

Här är hela föredraget. Om du bara ska se ett klipp, se tvåan:

Bob inledde med att slå fast att kyrkan är uppdelad i olika läger som ofta är separerade och har motsättningar sinsemellan, ett karismatiskt, ett evangelikalt, ett kontemplativt och ett aktivistiskt läger, för att nämna några. Gud vill förena det goda från alla dessa grupperingar. Inte minst från de karismatiska och aktivistiska grupperna.

Bob växte upp i en konservativ, evangelikal församling som betonade tron på Bibeln och evangelisation. Han såg dock hur de sopade synder och brister under mattan för att glorifiera sig själva, och han blev trött på kyrkan och lämnade den vid 13 års ålder. Han kom tillbaka till kyrkan när han var 20 genom kristna aktivister. Han intresserade sig för befrielseteologi och politiskt radikal teologi. Han åkte till Guatemala för att möta de fattiga. Där pågick ett fullkomligt förödande inbördeskrig där regeringsarmén begick förfärliga massakrer med stöd av CIA, Israel och katolska kyrkan. Bob visste att även evangelikala och karismatiska kyrkoledare välsignade CIAs operation både ideologiskt och finansiellt. Och det visste även Bobs spanskalärare, som var på kommunisternas sida. De hatade kyrkan.

Bob insisterade på att de skulle läsa Bibeln som en del av spanskaträningen, och de ställen han valde ut handlade oftast om fattigdom, rikedom och social rättvisa. Hans lärare blev chockad över att det stöd i Bibeln, och kom till slut till tro. Bob insåg vilken kraft det finns i att presentera den sanna Jesus, och hur förödande det är när kyrkan inte beter sig som Honom.

De kommande 20 åren arbetade Bob i sin organisation Tierra Nueva, i Honduras med jordbruksutveckling och avslöjande av CIAs och västerländska företags brott mot mänskligheten, i USA med ”illegala” invandrare och fängelseinterner, med mera (han berättar ingående om detta i filmklippen som kommer). De får se många framgångar, men också många motgångar. Efter elfte september sjönk stödet för hans arbete med migranter rejält, och han såg förtvivlat på hur nästan alla kyrkor han såg hissade den amerikanska flaggan och välsignade bomberna i Afghanistan och Irak. Hur kunde amerikansk nationalism och imperialism vara starkare än Evangeliet, undrade Bob. Samma kyrkor som han hade undervisat i om Guds Rike och fred och rättvisa verkade nu skita i det. Han kände desperat att något saknades. Men vad?

Bobs bror Peter blev vid denna tid frälst och hamnade i den karismatiska rörelsen. Han sa alltid till Bob: ”Det du saknar är Andens kraft”. Bob svarade spydigt: ”Se på dina karismatiska vänner. Hur fyllda av ‘Andens kraft’ de än är välsignar de dödsstraff, krig och deportationer’.” ”Förvisso”, sa Peter, ”men du behöver fortfarande Andens kraft!”

Bob lät sig övertalas och åkte till en konferens i Toronto Airport Christian Fellowship, en inflytelserik karismatisk församling. Han var visserligen rädd att han skulle förvandlas till republikan när de bad för honom, samtidigt behövde han verkligen Andens kraft. Och nog mötte han republikanism där (trots att det var i Canada) men också den Helige Ande. ”Jag ser dig och män i röda uniformer sitta på blåa plaststolar. Det verkar vara ett fängelse. Gud säger ‘Jag älskar att du älskar mina fångar’.” Detta profetiska ord som Bob fick under förbön avgjorde det hela. Anden finns och i verksam, och fram tills dess hade Bob inte brytt sig om Honom.

Sedan dess har Bob undervisat men inte minst praktiserat ”Spiritually empowered social justice.” Han gav flera exempel på detta som ni kommer se i klippen jag filmade, men låt mig avsluta med ett av dem. En kvinna med tre söner involverade i kriminella gäng hade ertappats med kokain och ett vapen. Hon var skyldig men vägrade erkänna, och riskerade nu förlora sitt uppehållstillstånd, inte minst därför att domaren var känd för att väldigt ofta utdöma deportation. Bob skulle karaktärsvittna, vilket sannerligen inte var lätt pga hennes extremt stökiga liv. På väg mot rättegången bad Bob och en vän: ”Gud, grip in! Låt henne erkänna, låt domaren fyllas av medlidande och frikänna henne så att hon befrias från sina bojor, och låt åklagaren vara tyst! Amen!”

När de kom dit var rättegången redan över, vilket Bob förvånades mycket över eftersom han inte fått vittna än. De stötte på försvarsadvokaten som lyste som en sol. Den anklagade hade berättat allt, om hur hon blivit misshandlad av sin före detta man, hur hon sålt kokain för att låta åtminstone sin yngsta son gå i skola, och hur allt skitit sig. Domaren drabbades av medlidande och frikände henne, åklagaren hade inget att invända utan var tyst. Och trots att bojorna alltid tas av den anklagande utanför rättssalen även om hen blir frikänd, begärde domaren att det skulle ske omedelbart. Allt detta började 10:45, samtidigt som Bob och hans vän hade bett om det i bilen.

”This is spiritually empowered social justice”, sa Bob. ”It’s funnier than other forms of social justice.”

Luther hade fel

Det är inte alla som vet att Luther ville ta bort en bok ur Bibeln, men han kallade faktiskt Jakobsbrevet för ”halmepistel” och begärde dess avkanonisering på grund av att han tyckte att det gick emot hans teologi. Jag däremot gillar Jakobsbrevet och förklarar varför Jakobs betoning på att tro utan gärningar är död inte behöver gå emot Paulus tal om att vi är frälsta av tro och inte av gärningar. Det är ingen frivillighet eller något bonusval att som kristen göra goda gärningar och stå upp för de fattiga, utan det är en nödvändig konsekvens av tron.