Sluta finansiera klimatförändringarna!!

image


image

Stoppa galenskaperna och skriv på här.

Om du har Twitter, joina dagens twitterstorm.

Annonser

Lobba för mycket bistånd till Sahel!

From the huge activist network Avaaz.

Dear friends,

18 million people are desperate for food in Africa’s drought-struck Sahel, but urgent appeals for help are being met with deafening silence by governments worldwide. The US, Japan, France and the Germany have the power to make the difference but they’re stalling — let’s sound the massive alarm needed to shake these leaders out from their inaction.

My name is Baaba Maal, and I’m a Senegalese musician writing with a personal plea for help. I live in Africa’s drought-struck Sahel region where 18 million people are on the brink of disaster, including 1 million children at risk of starvation. But our urgent appeals for help are being met with deafening silence. Only a targeted and overwhelming demand for action can stop this catastrophe from turning deadly.

The UN says millions of lives could be destroyed unless $1.5 billion in aid is channeled in immediately, but governments have pledged less than half the required sum. The countries who can make all the difference are the US, Japan, France and Germany, but they’re stalling — unless they pitch in their fair share now, millions of people will be left abandoned through the harsh summer months.

Let’s sound the alarm needed shake these leaders out from their inaction. Sign this urgent petition urging Obama, Noda, Hollande and Merkel to stop starvation in the Sahel. When we reach 100,000 signatures, a coalition of NGOs –including Avaaz, Africans Act 4 Africa, and Oxfam — will directly deliver them to these leaders in a coordinated stunt:

http://www.avaaz.org/en/petition/The_grain_sacks_are_empty/? bGglBbb&v=15156

image

Terrible drought, political unrest, and sky high food prices have wreaked havoc on an area the size of the US, stretching from Senegal in the west all the way to Sudan in the east. People here are doing everything they can to survive, but the crisis has hit so hard that it’s difficult to stay hopeful. I’ve seen women and children trying to grow food in patches of land that are bone dry. They know that people are talking about what is happening in the Sahel, but they don’t know if aid will ever arrive.

The UN has only received 43 percent of the $1.5 billion needed — it’s a shortfall of gargantuan proportions. But this gap must be filled, and can be filled by the world’s richest countries, if there’s political will. The rainy season is on its way, and unless the US, Germany, Japan and France pledge their fair share before then, it will be even harder to get food into remote villages.

The world has turned a blind eye to crises like this before, but this time we can make the difference between life and death by forcing our governments to respond. Sign this urgent petition now:

http://www.avaaz.org/en/petition/The_grain_sacks_are_empty/? bGglBbb&v=15156

Avaaz members have come together time and time again to respond to natural disasters, saving thousands of lives by ensuring that crucial aid was delivered to Burma, Haiti, Somalia and Pakistan. We have the power to force our leaders to stop idling away in the face of a crisis we can prevent. Let’s stand together now to demand that the world respond to the pleas of the millions living in the vast Sahel region.

With hope and determination,

Baaba Maal, with the Avaaz team

MORE INFORMATION

A distress call from Africa’s Sahel: Millions might starve (CNN)

UN: 18 Million in West Africa to Go Hungry in 2012 (The Associated Press)

Meeting of like minds can save the hungry millions in Sahel (Sydney Morning Herald)

Baaba Maal: people in the Sahel region need food and water now (The Guardian)

Coming weeks critical to tackle Sahel hunger –U.N. humanitarian chief (AlertNet) 

Seger i migrationskampen!

Ganna får stanna! Och pastor Jean är som vi vet tillbaka i Sverige. Kampen för en human flyktingpolitik är inte ett ändlöst dunkande i en vägg – aktivism fungerar!

Låt oss inte tröttna på att göra gott. Ty när tiden är inne får vi skörda, om vi inte ger upp. Låt oss därför göra gott mot alla människor medan vi har tillfälle, och framför allt mot dem som delar vår tro. (Gal 6:9-10).

Goda gärningar ger resultat, maskineriet kan ge vika, det går att skapa en bättre värld. Låt ingen intala oss något annat. Guds Rike bryter igenom, människor förvandlas av det en efter en, en annan värld är inte bara möjlig – den är redan här. Låt oss glädjas av de genombrott som sker och be för ännu fler. Tack, Jesus!

Rapport från ”Öppna gränserna!”, Sammankomst på Alsike Kloster

När Pingstdagen kom var de alla församlade och allt inleddes med en högmässa. Under mässan satt klostrets flyktingbarn på de främsta bänkarna i kyrkan och vid en tidpunkt under mässan gick de fram till ”Kristus-ljuset” och tände ljus på det – de tog med sig ljusen ut till de församlade och tände nya ljus som skickades i bänkarna. Tungor som av eld fördelade sig.

Det här är alltså någon form av rapport från Sammankomsten som hölls i Pingst, för att samtala om vad som händer med kyrkan på Pingst (en aspekt of it, som tycks aktuell i dagens sverige) och om kyrkan som fristad. Därför träffades vi på vackra Alsike Kloster som just är den enda fristadsgården i Sverige. Efter påminnelsen om att vi är döpta in i Guds heliga ljus blev vi bjudna på ett storslaget fika bakat av de boende på klostret – systrarna och flyktingarna. Vilken service (det gäller hela dagen)! Vi började med en presentationsrunda av oss som var deltagande och sedan fick syster Karin och syster Marianne ordet. De berättade att Alsike Kloster tagit emot flyktingar sedan 1978 och sedan 1989 varit en fristad. Det innebär att den faktiska, geografiska platsen – klostret och dess omgivningar – ses som en ambassad för ett annat land, Himmelriket. På deras infart har de låtit sätta upp en skylt.

Om ni vill veta ännu mer om vad som händer på Alsike råder jag er varmt att besöka klostret och själva prata med systrarna, det är mycket spännande. Jag skrev ner några tankar förra året, då jag var där en vecka. Kort sagt lever de evangeliet på klostret. De sprider evangeliet på ett sätt som är relevant och ganska nödvändigt; på ett verkligt sätt.

En lunchbuffé vi tillsammans bidrog till gick över i samtal i mindre grupper för att sedan sluta upp i storgrupp. Ämnen som berördes var våld, pengar, gränser och kyrkan. Vi pratade om kloster som den moderna civilisationskritikens vagga och kyrkan som ett folk med en särskild uppgift, och inspirerades av exempel från kyrkans historia på hur rörelser bildats som lett till samhälleliga förändringar. Det systrarna särskilt tryckte på var att kristna har rätt gentemot staten, och innehar därför en särskild rättighet att erbjuda utsatta människor en fristad. Guds lag står över alla andra lagar, eller hur? Det finns till och med ett fristadsdokument utarbetat mellan polis och kyrka (i samband med razzian i Alsike skulle jag tro). Det som i princip krävs för att bli en Guds rikes ambassad är att sätta upp en likadan skylt som klostret har, och förstås en överlåtelse och ett ansvar grundad i en gemenskap bakom beslutet. Systrarna sa också att en fristad måste vara välsignad av det samfund man tillhör t.ex genom en ledare. De förklarade varför det är bättre för flyktingar att bo i kristna fristadsgemenskaper än att leva som gömda. Det är en tryggare miljö, inte minst för barn; i klostret har det exempelvis aldrig förekommit att barn drabbats av apati. Dessutom fungerar fristäder bättre opinionsmässigt. Öppenheten är en styrka. Fristäder kan fungera både för en kort tid eller en lång period. Fristadsbegreppet är något unikt, det går inte att jämföra med andra organisationer och rörelser som engagerar sig för flyktingar i Sverige, det här är kyrkans uppgift. Kanske kan redan nu existerande och fungerander kristna kollektiv och kommuniteter göra plats för flyktingar? Eller är det möjligt att någon av alla stiftsgårdar, församlingsgårdet etc som kristna församlingar har runt om i lander skulle kunna deklarera sig som fristad?  Under dagen fick vi även delta i klostrets bönerytm.

Pingstdagen i Alsike var den bästa pingsten på länge och många nya tankar och frön såddes till stora saker. Att skriva ner (och minnas) allt som sas är ju omöjligt. Det som stannade kvar hos mig särskilt är hur mycket ”enklare” det är att ge upp allt en äger, mot att ge upp sig själv och offra sitt eget, sin tid och bekvämlighet, sina utrikesresor, sin stil och framtidsvisioner så helt och fullt som systarna har gjort. Och ändå är det det vi kallas till, var och en på sitt sätt, efter Guds kärleksfulla vilja. Läs också Mattlos blogginlägg från dagen.

Det himmelska medborgarskapet

Jag tror vi ofta har en föreställning om att kyrkan då och då har varit dålig på att engagera sig för fred och rättvisa för att den fokuserat för mycket på Himlen, frälsningen och det eviga livet. Detta försöker vi åtgärda med att betona att Guds Rike är här och nu och tona ner Himlen där och då.

Jag håller med om att Guds Rike är här och nu, men jag menar att vi av precis den anledningen ska fokusera mer på Himlen, inte mindre, för att mobilisera engagemang för fred och rättvisa. Guds Rike är himmelskt och utbreder fred och rättvisa just för att fred och rättvisa råder i Himlen. Det var det mitt förra blogginlägg handlade om.

Jag tycker detta är uppenbart när det gäller firandet av nationaldagen i kristna kretsar. Jag hade en ganska lång debatt om sådant firande på Facebook i förrgår (90 kommentarer). Om medvetenheten om vårt medborgarskap i Himlen (Fil 3:20) var större, skulle vi då kunna hylla den svenska nationalstaten så mycket?