Förena bön och politik!

Tankekartan som jag till viss del råkade blockera i klippet

Tankekartan som jag till viss del råkade blockera i klippet. Börja där uppe och följ klockan.

Jesu budskap var politiskt, eftersom det centrerade kring Guds Rike. Detta Rike är inte av denna världen utan det är ickevåldsligt och rättfärdigt, därmed råder fred och rättvisa. Det beror på att Riket är himmelskt, det är ett Himmelrike, och varje kyrka ska vara en Himmelrikets ambassad som representerar hemlandets fredliga och rättvisa politik.

Bön är nödvändigt för att detts ska ske, Jesus uppmanade ju oss att be ”Låt ditt rike komma, låt din vilja ske på jorden såsom i himlen.” (Matt 6:10). För att Guds Rike ska spridas måste Gud regera, och regim kräver handling – att Gud gör saker helt enkelt. När Han gör saker har vi per automatik med det övernaturliga att göra, Bibeln gör en synonym mellan Gudsgärningar och underverk (Ps 77:12). När Guds Rikes fred och rättvisa sprids i kraften av underverk blir resultaten mycket bättre än om vi gör det i mänsklig kraft, och därför ser vi så många exempel på när detta sker i Bibeln, till exempel det mirakulösa uttåget ur Egypten eller Jesu matunder.

Slutsats: Bön och politik inte bara berikar varandra, utan är beroende av varandra.

Annonser

Pingsten innebär egendomsgemenskap

Pingsten är den mest ofirade högtiden i Sverige även bland kristna, och när till och med många pingstvänner firar kanelbullens dag mer än pingstdagen är det tydligt att vi har ett problem. Det måste vi ändra på, eller hur? Inte genom att starta någon konstig tradition där man hänger upp små eldstungor i träd och äter duvformade chokladpraliner – utan genom att intensivt be för den Helige Andes utgjutande. Pingsten, som den beskrivs i Apostlagärningarna 2, är upprepningsbar, och det är fantastiska nyheter för den sovande kyrkan i Sverige.

När den Helige Anden blev utgjuten i Apg 2 skedde en explosion av Andens mirakulösa gåvor – tungotal, helande, profetior mm. – och även av Andens karaktärsdanande frukter – kärlek, glädje, frid mm. Dessa frukter stannar inte som en mysig känsla inombords utan innebär en radikal livsstil. På pingstdagen praktiserade de första kristna egendomsgemenskap, de utjämnade klyftan mellan rik och fattig, samtidigt som de utförde tecken och under. Karismatiken förenades med fattigdomsbekämpning.

Jebiwot och mötesledaren dr. Owour

Teresa Jebiwot föddes helt blind och saknade hornhinna, hon kunde inte ens se dagsljus utan hade levt hela sitt liv i konstant mörker. Hon gick på Chepsigot Special School for the Blind i Kenya. 2010 besökte hon ett väckelsemöte som hölls i Kisumu, sydvästra Kenya (nära Viktoriasjön). När mötesledaren utropade att Jesus helar blinda ögon kunde hon plötsligt se.

Teresa undersöktes av ögonspecialisten dr. Agnes Maiyo på Itendistriktets sjukhus. Maiyo hade undersökt Jebiwot tidigare och bekräftat att hon hade varit helt blind. Nu kunde hon konstatera att Jebiwot hade en hornhinna, något hon inte kunde förklara. Hon genomförde flera tester som bekräftade att Jebiwots syn var helt återställd, och hon behövde inte längre gå på blindskola.

Dr. Agnes Maiyo

Jebiwots helande blev känt i hela Chepsigot och i många områden runt omkring, och flera lärare på blindskolan samt medlemmar i Jebiwots församling kunde bekräfta att hon hade varit helt och hållet blind. Arrangörerna för väckelsemötet dokumenterade det hela och publicerade det i tidningen Repentence and Holiness Magazine, decembernumret 2010.

Jag tycker det är så vackert: det är inte lätt att vara blind i ett så fattigt land som Kenya, men Guds undergörande kraft grep in och gjorde det ingen biståndsorganisation kan göra. Teresas helande utgör en nutida parallell till Bartimeus helande i Markus 10:46-52. Han var en ”blind tiggare” som var på desperat jakt efter Jesus, och när Jesus botade honom skedde tre saker: För det första, folk utropade ”Hoppsan, Gud finns.” För det andra, Bartimeus kunde se Guds fantastiska skapelse. För det tredje, han behövde aldrig mer tigga. Jesus bröt fattigdomens bojor i den Helige Andes kraft.

Detta var det centrala i Jesu verksamhet. I Matteus 11 står det att ett gäng kom fram till Honom och sade: ”Johannes Döparen undrar om du är den som skulle komma [dvs. för att frälsa oss och ge oss evigt liv] eller om vi skall vänta på någon annan.” Jesus svarade dem: ”Gå och säg till Johannes vad ni själva har sett och hört: Blinda ser, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och för de fattiga predikas ett glädjens budskap.” (v. 4-5). De tecken som visar att Jesus är Messias är för det första att Han gör mirakler och för det andra att Han gör de fattiga glada. När Han påbörjade sin verksamhet gick Han enligt Lukas4 ini en synagoga, lyfte upp bokrullen med Jesajas profetior och började citera kapitel 61 och applicera profetian på sig själv: ”Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att predika glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet och predika ett nådens år från Herren.” (v. 18-19)

En uppdelad kyrka

Kyrkan har ofta delat in sig i olika grupper som ignorerar viktiga delar av Evangeliet. Vissa kristna talar mycket om den Helige Andes smörjelse och att ge syn åt de blinda medan de predikar ett glädjebudskap för de rika snarare än de fattiga, och de ägnar inte mycket energi åt att ge frihet åt de förtryckta. I slutändan kommer de, likt församlingen i Korinth, tappa bort kärleken så att deras längtan efter Andens gåvor inte blir något annat än ett sug efter en spektakulär show. I andra hörnet har vi kristna som engagerar sig för fred, rättvisa och miljö men som inte ägnar sig åt det karismatiska, och även om flera av dem tror att Gud i teorin kan göra under ser de det inte i sina egna liv och anstränger sig inte för att det ska realiseras. När de inte ser Guds kraft i vardagen kommer de i slutändan få en svag tro och ägna väldigt lite tid åt Bibelläsning, bön och evangelisation.

Jag har rört mig mycket i båda dessa grupperingar och upptäckt att de har samma favoritbibelställe – men de läser det helt olika – nämligen Apostlagärningarna 2. Antingen läser man om under eller om egendomsgemenskap. Och det är underbart på alla sätt när vi ber och arbetar för samma karismatiska intensitet som på pingstdagen, men om vi inte också praktiserar egendomsgemenskap uppväcker vi bara halva pingsten.

Egendomsgemenskap

Då tar vi och läser Apg 2, kontexten är att den Helige Ande slagit ned som en atombomb så att 120 lärjungar talar på alla möjliga språk vilket väcker folkets uppmärksamhet så att Petrus kan hålla en eldig pingstpredikan för dem som uppmanar dem att vända om från sina synder och låta sig döpas i Herren Jesu Namn vilket 3000 av dem gör så att den första församlingen bildas som därefter skildras på följande sätt: ”De höll troget fast vid apostlarnas lära och gemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna. Och fruktan kom över alla, och många under och tecken gjordes genom apostlarna. Alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt. De sålde sina egendomar och allt vad de ägde och delade ut till alla, efter vad var och en behövde. Varje dag var de endräktigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra i jublande, innerlig glädje. De prisade Gud och var omtyckta av allt folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta.” (Apg 2:42-47).

När man upptäcker att ens församling inte är lika fantastisk som urförsamlingen kan man reagera på två olika sätt: antingen börjar man omedelbart be och arbeta för att ens församling ska bli mer Biblisk eller så börjar man argumentera för att urförsamlingen var någon slags abnorm avart som utgör ett extremt undantag för hur en församling ska se ut. Detta gäller framför allt egendomsgemenskapen. På något sätt menar man att anledningen till att Lukas beskriver egendomsgemenskapen så detaljerat i Apg 2 och än mer detaljerat i Apg 4 inte är för att andra församlingar ska ta efter utan för att folk ska förstå att apostlarna, som hade fått personlig undervisning av Jesus i flera år och alldeles nyss blivit döpta i den Helige Ande, gjorde något som Jesus och den Helige Anden inte tänkte sig att de flesta församlingarna ska ägna sig åt. Man påstår att Jerusalem var ensamma om att praktisera egendomsgemenskap.

Kyrkofädernas vittnesbörd

Det vet vi dock att de inte var. Didaché, en kyrkoordning skriven ca år 90, säger: ”Du skall inte vända dig bort från den som behöver utan ha allt gemensamt med din broder och inte säga, att det är ditt eget. Ty om ni har gemenskap i det oförgängliga, hur mycket mer bör ni inte ha det i det förgängliga!” (Did. 4:8). Justinus Martyren (100-165) skrev: ”Vi som värdesatte rikedomens och ägodelarnas vinst, lägger nu vad vi har i en gemensam hög, och delar ut till alla som lider nöd.” (Första apologin 14). Tertullianus (160-225) skrev: ”Vi som är ett hjärta och en själ tvekar självklart inte att leva i egendomsgemenskap. Vi har allt gemensamt – utom våra hustrur.” (Apologi, kap. 39). Lukianos, en grekisk satiriker som levde på 100-talet, skrev: ”Kristna föraktar alla ägodelar och delar dem inbördes”. (Perigrinus 13).

Den tidiga kyrkan levde i egendomsgemenskap därför att på den tiden läste man inte bara vad Jesus sa, man lydde Honom också. I Lukas 12:33 sa Han att Hans lärjungar ska sälja vad de äger och ge åt de fattiga, då kommer de få en skatt i Himlen. Många västerländska kristna vill inte ha den skatten, de vill behålla sin skatt här på jorden istället. Till dem säger Jesus i Matteus 6:19-21: ”Samla inte skatter på jorden… samla er skatter i himlen… ty där er skatt är, där kommer ert hjärta att vara.” Folk argumenterar: ”Visst har jag många ägodelar och mycket pengar, men det kan jag ha, för jag sätter dem inte högre än Gud, jag är inte slav under pengarna. Jag kan behålla mina pengar för mitt hjärta är hos Gud.” Det håller inte av två anledningar: För det första, där din skatt är kommer ditt hjärta att vara, du kan inte ha skatter på jorden och ha ditt hjärta i Himlen. För det andra, oavsett vad du känner för dina pengar måste du hjälpa de fattiga. Jesus sade aldrig ”sälj vad du äger” utan att lägga till ”och ge pengarna åt de fattiga”. 16 000 barn dör varje dag av hunger. Vi vet hur hemskt de fattiga har det, vi vet att organisationer som Läkare utan gränser och Unicef lindrar nöd och räddar liv, och vi har resurser att ge av. Om vi trots detta inte hjälper de fattiga syndar vi. 5 Mos 15:9 säger att synd kommer vila på oss om vi inte hjälper de fattiga när vi kan.

Radikalt

Det här är radikal undervisning, för Bibeln är en radikal bok, inspirerad av en radikal Gud som vet vad de fattiga går igenom och känner de 16 000 barn som kommer dö idag. Jakobsbrevet 5 säger att de fattigas rop har nått Herren Sebaots öron, ”så lyssna ni som är rika, gråt och klaga över de olyckor som kommer att komma över er.” (v. 1). Plötsligt inser man att alla människor är syndare, att ingen finns som gör det goda. Men Jesus har dött för alla våra synder, Han älskar oss och förlåter oss när vi vänder om från våra onda gärningar. Han försonar oss med Gud och ger oss den Helige Anden som fyller oss med Guds kärlek till människor. Och när man verkligen älskar de fattiga står man inte ut med att behålla rikedomar för sig själv. Det var det som skedde på pingstdagen. De första kristna ”var ett hjärta och en själ, och ingen enda kallade något av det han ägde för sitt, utan de hade allt gemensamt.” (Apg 4:32). De utgjorde en kärleksfull enhet, och sann enhet innebär inte bara ekumeniska rådslag och hopslagna samfund utan egendomsgemenskap. Och detta ska förenas med karismatiken, det finns inte på något sätt en motsättning. När den Helige Anden kommer vill Han nämligen inte bara göra så att vi profeterar och utför mirakler – Han vill uppväcka hela pingsten. Amen.

Missionerande matlag

Gästinlägg av Jonathan Wiksten, ursprungligen publicerat här.

Jag har brottats väldigt mycket med mission, det finns starka problematiska aspekter av aktivt missionerande. Speciellt som anarkist har jag funderat över hur moraliskt hållbart det är att försöka utöva inflytande över en annan människas andliga liv. Dessutom så finns det så många exempel på hur mission fört med sig värden som har mindre att göra med Kristus och mer med västerländsk konsumtions-kultur eller andra sunkiga mänskliga påfund.

Samtidigt har jag svårt att komma ifrån det kristna uppdraget att göra alla folk till lärljungar (även om jag är osäker på hur exakt detta bör förstås). Vi har fått en fantastisk gåva i möjligheten till gemenskap med Kristus och att behålla denna gåva, som jag tror är värdefull för alla människor, vore själviskt. Men de problem missionerande lett till (t.ex. massmord och rasism) bör föranleda oss att ha en kritisk hållning till hur vi missionerar.

Mina funderingar, och kanske ännu mer John Howard Yoders idéer om nattvarden/måltiden som en utgångspunkt för gemenskap gav mig en idé om ett missionskoncept som jag helhjärtat kan gå in i. (Inte minst på grund av att jag känner rätt passionerat för vegetarisk mat också, greens ftw!) Nämligen missionerande matlag. Att träffas hemma hos människor, laga mat tillsammans som är gemensamt finansierad, med en uttalat missionerande ambition. Vilket sammanhang är bättre för att prata om livsfrågor än en måltid? Genom att ordna matlag kan en genast introducera tankar om ekonomisk utjämning och enkelt etablera en känsla av gemenskap, den som kommer naturligt när människor bryter bröd.

Det kanske går att ordna några i höst?

Kristen underjord beger sig ut på mission!

Magdis från vår namne Underground Church kontaktade mig för ett tag sedan och skrev följande:

Hejsan Underjorden!

Har ni missionsupptåg för er av något slag?….
Vore fint att göra någon gemensam insats isf någon gång, skulle iaf jag tycka! 
Vi är några få från Underground Church som gör missionsuppdrag utanför metaltown, men vi är lite för få….det kanske skulle vara något? dela ut metalbiblar och bullar ihop….snacka me folk och bara hänga och finnas där……(?)

/Magdis (Underground Church)

En strålande idé tycker jag! Så alla som läser detta är helt enkelt hjärtligt inbjudna till Metaltown 15-16 juni!

Halleluja! Pastor Jean är tillbaka!

Bilden är fri för media att använda. Fotograf: Micael Grenholm

TV4, Dagen, Världen idag, Nyheter24.

Sammankomst i Pingst

När det ändå tipsas vill jag påminna om Sammankomsten i Pingst på Alsike kloster utanför Uppsala. Att prata om hur vi som kristna kan göra motstånd i Jesus anda mot Sveriges (och Europas) asylpolitik känns möjligtvis mer angeläget än någonsin. Ett sådant sätt är fristäderna – gemenskaper/platser där alla får asyl. Oavsett etnicitet, anledningen varför man flytt, hudfärg, status och så vidare. Det är klart att kyrkan kan göra skillnad (vi är ju jordens salt).

På Sammankomsten deltar, förutom helgeandssystrarna som haft sina dörrar öppna för flyktingar i nöd sedan 1970-talet, Bo Nylund som hjälpt asylsökande i många år. Men vi gör dagen tillsammans. Tryck på bilden så får du veta mer.

Instickare från Micael: Om du inte kan ta dig till Alsike så tipsar Per Herngren om följande evenemang samma dag:

Välkommen på pingstmässa!
Pingstsöndagen 27 maj 2012 kl 14-21.

Vi bjuds in till nattvard, sång och ickevåld på SAAB Microwave. Vi använder olika former av bön: tyst, läsning, civil olydnad, samt vin- och fikonträdsplantering – som växer upp ur (Kristna) Underjorden

http://ickevald.net/plogbill/pingst.htm

Mässan hålls på krigsradarföretaget SAAB Micowaves område i Mölndal. Som en del av mässan planterar vi vinstockar och fikonträd. Mässan hålls på båda sidor om stängslet på SAAB Microwave. SAAB Microwave är världens femte största krigsradarföretag och levererade bland annat till irakkrigen. De som väljer att gå över stängslet och plantera vinstockar och fikonträd blir möjligen gripna av vakt och polis. Vi undviker protest och negativa budskap.

Tips på kommande evenemang

Fick mail av Jonas Lundström som tyckte att vi skulle tips om ett par event som händer i juni.

Så här kommer länkar till dessa evenemangs respektive sidor.

No Border Camp och Anarkistisk bokmässa

Personligen har jag inte så storkoll på dessa evenemang, men No border lägret låter lite skoj. Får se om vi kanske syns där.