Svensk migrationspolitik är rutten

Tre viktiga röster om utvisningsindustrin (fetstilarna är produkter av mig (Micael)):

Josefine Arenius skriver:

Hjärtat är fullt av Jean och hans familj förstås, allt fokus från känslorna är där. Samtidigt handlar det här om så mycket mer. Vi vill åt systemfelen i vår svenska migrationspolitik! Vi vet att Jean bara är en av många. Flera journalister har frågat oss; ”varför just han?” och kanske behöver inte svaret vara svårare – för min del – än att just han var den som dök upp framför mina halvstängda ögon och öppnade dem. Det innebär inte att kampen bara är för honom! Just nu är det allvar för Jean och vi ska få tillbaka honom hit. Men kampen – om vi zoomar ut perspektiven – handlar om att förändra vår asylpolitik i grunden. Våra skyddsnät är för stormaskiga om såna här fall ramlar igenom. Och det tycks inte ens vara särskilt ovanligt!

Kalle Larsson skriver:

Nyligen fälldes Sverige ånyo i FNs kommitté mot tortyr för en avvisning, denna gång till Azerbajdzjan. Kommittén ansåg att intygen från tortyrexperterna visar vad de utsatts för, och att rapporter från UNHCR med flera visar att blandade familjer riskerar förföljelse i Azerbajdzjan. En ny deportation skulle innebära att ”makarna utsätts för en förutsägbar, verklig och personlig risk för tortyr”. Detta var nittonde gången Sverige fälldes för att ha behandlat enskilda i strid med FN:s konvention mot tortyr. Man skulle kunna tycka att det borde stämma till eftertanke.

Men inget tyder på att så är fallet, tvärtom. Fredagen den 25 februari avvisades Jean Kabuidibuidi, kallad Pastor Jean, till Kongo. Han har vittnat om misshandel och tortyr efter gripandet som skedde i omedelbar anslutning till att han anlände till Kongo. Uppgifterna om de exakta omständigheterna är fortfarande något vaga, men uppenbart är att han inte alls varit så säker som svenska myndigheter utgått ifrån i sina beslut och mycket talar för att Sverige återigen kommer att anmälas till FNs kommitté mot tortyr.

Och Stefan Swärd med flera skriver:

När migrationsminister Tobias Billström tillfrågas svarar han att vi måste tänka på ekonomin och att Sverige inte kan ta hela ”flyktingbördan”. Ja, han använder ett så olyckligt begrepp. Man kan då fråga sig hur mycket vi kan betala för inhuman behandling av flyktingar? Den tidigare misslyckade deportationen till Kongo [av pastor Jean] kostade mer än en miljon kronor. Varje specialchartrat plan till Bagdad kostar ungefär lika mycket. Polisinsatser vid avvisningar i tidiga morgonen och långvarig ”förvarstagning” är inte heller gratis.

Men störst är naturligtvis den moraliska skuld vi svenskar drar på oss genom att upprepa 1930-talets ovärdiga migrationspolitik. Då var det Europas judar som offrades av svenska myndigheter. Vi anser att svensk migrationspolitik gentemot förföljda etniska, religiösa och sexuella minoriteter numera är så inhuman att en sådan jämförelse bara är alltför relevant.


Dagen, Dagen, Dagen.

Annonser

1 kommentar

  1. Människors värde är svårt att samtala om då vi alla har många åsikter. Om en människa inte får ett ekonomiskt värde så finns personen inte, medan om en människa får ett ekonomiskt värde så finns personen men kommer kunna värderas och på så sätt avgöras hur mycket ekonomisk hjälp (främst) kommer kunna vara tillgänglig för personen. Som svenska medborgare så har vi fått ett ekonomiskt värde som är högt enligt den politik som förs i det här landet, medan de som inte är svenska medborgare men vistas i Sverige har fått ett mindre ekonomiskt värde.
    Om detta är rätt eller fel är svårt att säga, och bara den enskilde människan kan säga om detta är rätt eller fel. Samtidigt kan vi inte undvika frågan för evigt vilket val vi vill/behöver ta i frågan oavsett politisk motivation.

    Sverige som enskilt land kan inte ta emot alla världens flyktingar ensamma och samtidigt förvänta sig en ekonomisk framgång för landet. Samtidigt kan inte Sverige med en krympande befolkning förvänta sig en ekonomisk framgång utan invandring. Att ta fram en pekpinne och säga vem som får stanna och inte stanna påminner mig om Hitlers tyskland där judar fick gå till höger, och mesta dels arbeta sig till döds, eller gå till vänster för att bli dödade direkt. Detta stämmer dock inte med dagens flykting och invandringspolitik, men i vissa fall blir det att gå till höger, för att slippa bli hemskickad och slippa tortyr och förföljelse i hemlandet, samtidigt som att gå till vänster, kan innebära att bli hemskickad till sitt eget land för tortyr och förföljelse direkt.

    Vad är då vår roll i allt detta? Det är vårt eget val, men vi får inte glömma bort att flyktingar har kommit hit av en orsak och av eget val. Att ta emot flyktingar är bara en hjälp på vägen för denna grupp, men hur kan vi hjälpa människor vidare till något annat, och förhoppningsvis bättre, är en annan fråga som är minst lika viktig. För är det bara Sveriges invandringspolitik som behöver ändra sig eller är det flyktingarnas hemländer som behöver ändra sig mest? Vi har alla ett ansvar, men att hjälpa människor till Sverige som har svårt att hantera dessa frågor hjälper ingen långsiktigt och löser inga problem i längden.


Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s