Micael: Frikyrkans identitetskris

Sammankomst för kristna kommuniteter och gemenskaper 2009 gick jag, efter att ha deltagit i en fantastisk Gudstjänst med vördnad, tillbedjan och Gudsfokus, ut och satte mig vid en skäggig kille. Jag trodde det var Elof och var glad att äntligen få träffa denna passionerade anarkistpräst, men det visade sig istället vara Mikael Fälthammar, en ortodox broder. Han och en annan kille (som jag totalt glömt bort vem det var, om du läser detta får du gärna ge dig till känna) satt där och samtalade över en kopp Fairtrade-te, och jag frågade över vilket ämne. ”Vi talar om frikyrkans identitetskris”, sa Mikael.

”Åh, vad intressant!” utbrast jag förtjust och började delta i samtalet. För det är ju så att de allra flesta svenska frikyrkor bygger på väckelse – deras existensberättigande ligger i att de för människor till tro, fördjupar de redan kristnas tro och gör Gudstjänstlivet levande, ökar Bibelläsningen, öppnar upp sig för den Helige Ande mm. – så när väckelsen inte finns kvar har de ingen aning om vad de ska göra. ”Frikyrkan uppstod ju i protest mot liturgin, det är därför man än idag saknar liturgi…” sa jag. Mikael spärrade upp ögonen. ”Frikyrkan har visst en liturgi! Utifrån Vineyardgudstjänsten vi var på nyss kan jag säga hur alla deras Gudstjänster kommer se ut: Först en eller två lovsånger, sen hälsar någon välkommen, sedan tre lovsånger till, någon form av predikan och så till slut lovsång igen med personlig förbön.”

”Sant”, sa jag,”och det är ju ganska ironiskt. Anledningen till att man rev upp den högkyrkliga liturgin var antagligen för att den upplevdes som stel och enformig, men nu har frikyrkan hamnat i en lika enformig liturgi.” Mikael såg in i mina ögon som bara skäggiga, ortodoxa prästkandidater kan göra och sa: ”Skillnaden är att deras liturgi är 80 år, medan vår är 1800 år.”

Så medan Deminger vill att alla går med i Svenska kyrkan skulle Mikael antagligen säga att alla ska gå med i den ortodoxa kyrkan (frågan är bara vilken av dem) medan jag som är uppväxt i Svenska kyrkan men gått över till den frikyrkliga karismatiska rörelsen tycker att den senare är bäst. Problemen Deminger tar upp löser man dock inte bara genom förändrad liturgi. Man löser dem med fokus på Gud. Det behöver vi i alla samfund.

Fler inlägg i debatten utifrån Demingers text: Josefine AureniusDaniel AlmGöte OlingdahlDavid Nyström (gånger två), Jonas MelinPatrik BerghEva ElgieGunnar KarlssonDaniel Röjås, CH JaktlundPaul KingKristina LundgrenBjörne ErixonEwa GustafssonTord Ström. Här är massa respons.

Annonser

2 kommentarer

  1. ”Fokus på Gud” betyder, lite mer konkret, vadå?


Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s