Micael: Andlig och ekonomisk gemenskap (Didaché 4)

Didaché – kapitel 4

1Mitt barn, varje dag och natt ska du minnas den som talar Guds ord till dig, och hedra denne så som du hedrar Herren, för där Guds rike predikas, där är Herren själv.

Inte sällan när jag berättar om hur mycket jag gillar Didaché, hur extremt tidig den är och hur radikal undervisning den förmedlar, får andra kristna en ängslig blick och säger ”men, du menar väl inte att den ska kanoniseras?!!” :O :O :O Faktum är att det behövs inte ens. Didaché är väldigt flitig med att citera och bekräfta det som redan står i Bibeln. Den tillför väldigt lite nytt. Det gör den inte mindre viktig för det, tvärtom är det underbart när folk om och om igen bagatelliserar Bibeltexter och hävdar att Jesus inte menade det Han sa att ta upp sin Didaché ur rockärmen och visa hur de tidiga kristna tolkade Bibeln. Det var rätt radikalt.

I Did 4:1 ser vi hur högt Didachés författare höll undervisningen av Guds Rike, vi ska ständigt tänkapå, och naturligtvis be för, dem som undervisar oss om Guds Ord, det är ett oerhört privilegium som vi inte ska ta för givet. För vad Gud säger väger tyngre än vad människor säger, Han har bättre koll än oss. Och Han är närvarande när vi citerar Honom och hjälper varandra i att följa Honom. Guds Ord äger.
2Du ska varje dag söka dig till de heliga* för att få styrka av deras ord.

Här syftar de heliga antagligen på hela församlingen, alltså inte bara pastorerna/prästerna. Vi ska träffa andra troende varje dag, precis som i Bibeln (Apg 2:46). Det Gud har utrustat sin församling med i form av gåvor och uppgifter är för dyrbart för att vi ska neglera det. Urkyrkan var inte en söndagskyrka där man ägnar sig åt annat de flesta av veckans dagar, man odlade en gemenskap där man lärde känna sina församlingsmedlemmar på djupet och söka Guds Rike tillsammans. Församlingens ord ger styrka för det fortsatta utbredandet av Riket.
3Du ska inte skapa splittring, skapa istället fred mellan dem som bråkar. Du ska döma rättvist: se alltså inte till social status då du tillrättavisar någon för en överträdelse.

Fred och rättvisa är två ledord bland aktivister eftersom de i kombination så smidigt uttrycker den värld vi vill leva i och hur Himmelriket ser ut. Som kristna ska vi representera Guds Rikes principer och därmed arbeta för fred och försoning bland de som bråkar, och vi ska inte värdera människor utifrån social status – eller utifrån någon annan faktor för den delen – utan tillrättavisa den som gör fel oavsett hur uppsatt och mäktig han eller hon är.
4Tveka inte i dina beslut och fundera inte på om det ena eller det andra kommer hända.

Den här meningen är lite dunkel, utläggare av Didaché debatterar vad det egentligen är den vill säga, men troligtvis knyter det an till tillrättavisningen i vers 3 angående att vi inte ska ändra våra beslut efter folks sociala status.
5Var inte den som sträcker fram handen för att få, men drar tillbaka den då det handlar om att ge.

Från att klargöra att vi ska tillrättavisa felaktigheter som begås av dem som har hög status går Didaché över till ekonomi. I Did. 1:5 stod det att om någon tar emot därför att den är i nöd så är han eller hon fri från skuld; men om någon tar emot och den inte är i nöd ska denne tvingas svara på varför och för vilket syfte han eller hon tog emot. I samma anda står det här att graden av vår generositet ska vara minst på samma nivå som graden av vårt vinstintresse, något som går rakt emot Västvärldens rådande tankesätt. Om vi vill få ska vi också vilja ge – faktum är att ”det är saligare att ge än att få” (Apg 20:35).
6Ge av det du har tjänat med dina händers arbete, som en lösensumma för dina synder. 

Det vi ger till de fattiga betraktar Didaché som en lösensumma för våra synder, inte för att vi blir renade från synd på annat sätt än genom Jesu blod, utan för att generositeten är en konsekvens av försoningen. Vi ser ofta givandet till de fattiga som en frivillig bonus i det krista livet som man kan få lite andliga pluspoäng för men som man absolut inte måste göra för att vara en god kristen. Man kan utöka sitt himmelska CV med lite gåvor till Läkare utan gränser, man visar att man är duktig, en lite extra snäll person. Didaché ser det ur ett annat perspektiv – vi är syndare, vi har del i världens bortvändhet från Herren, så att vi ger av våra händers arbete till de fattiga är inte mer än rätt med tanke på det vi ställt till med.

7Tveka inte att ge till någon, och klaga inte då du ger, för tids nog kommer du veta vem som är den Gode givaren. 

Alla som har behov ska vi ge till om vi har pengar vi inte behöver, vi ska inte klaga när vi gör detta för Gud öser så mycket nåd, kärlek och andliga gåvor över oss, och efter döden kommer vi få se den största gåvan framför oss som vi har fått helt och hållet oförtjänt. Sett i evighetsperspektiv har vi aldrig någon rätt att klaga över alla som behöver våra pengar för att leva värdiga liv, för vi har fått en gåva större än vi kan fatta.

8Du ska inte vända dig bort från den som är i behov, utan dela allt med dina syskon och se  inte något som ditt eget. För om ni delar det som är oförstörbart, hur mycket mer ska ni då inte dela det som en dag kommer förstöras? 

Därmed, eftersom vi ska ge åt alla som har behov, kan vi aldrig vända oss bort från dem. Vi ska dela allt med våra syskon och inte se något som vårt eget, precis som i Jerusalemförsamlingen (Apg 4:32). Vi delar tron, det oförgängliga, därmed ska vi naturligtvis dela våra materiella tillgångar. Himlen innehåller inga ekonomiska klyftor eller barriärer, så vi borde som Guds folk vänja oss vid det redan nu och praktisera egendomsgemenskap. På så sätt kommer ingen lida nöd.

9Du ska inte sluta ha omsorg om ditt barn, utan lär och träna dem redan från deras ungdom i att frukta* Gud.

Från att ha uppmanat till ekonomisk gemenskap går Didaché här in på gemenskapen i familjen, omsorg är ledordet för barnuppfostran och naturligtvis att träna dem i gudsfruktan. Strider det dock inte med barnens fria vilja att lära dem frukta Gud? Nej, om man tvingar dem att frukta Gud strider det mot deras fria vilja, men att Gud existerar är inte en gissning utan ett faktum som vi naturligtvis är utsända för att berätta för alla människor – inklusive våra ungar. Det är en del av omsorgen om sina barn att berätta om deras himmelske Faders gigantiska kärlek för dem. Sen kommer de ta emot det hur de vill, men vi kan inte dölja det lilla ljus vi har.

10Du ska inte befalla dina tjänare något när du är arg. De hoppas ju på samma Gud som du! För annars kanske de på grund av dig slutar att frukta den Gud som står över er båda. Han kommer ju inte för att kalla människor med hänsyn till social status, utan de som Anden har förberett.11Och ni tjänare ska underordna er era herrar, som om de vore Guds representanter, i ödmjukhet och fruktan.

Något som redan betonades i vers 3 var att inte ta hänsyn till social status, och här klargör man att Gud inte heller gör det, Han kallar såväl slav som fri. Många är missnöjda för att de tidiga kristna inte tog över staten och avskaffade slaveriet, som ickevåldsliga ickehierarkiska kristna anarkister var det dock en omöjlighet – men varför tillät de slavar privat? Paulus kallar slavhandel för en synd, ändå verkar det bara ha varit frivilligt att frige slavar när man blev kristen. Frågan är dock om
12Du ska hata all skenhelighet och allt annat som är emot Herrens vilja. 13Strunta aldrig, på något sätt, i Herrens bud, utan bevara det som du har tagit emot utan att lägga till eller dra ifrån något. 14Bekänn dina felsteg i församlingen och gå inte till bönen med ett dåligt samvete.

Detta är livets väg.

Genomgången av livets väg avslutas med ännu en sträng varning att strunta i Herrens bud och en uppmaning att helt enkelt hata mord, äktenskapsbrott, girighet, egoism och allt annat som gåtts igenom i kapitel 2 och 3. Man ska inte mixtra med det beroende på tidsandan eller ens egen vilja utan lyda det som Gud har sagt, Han har bäst koll. Och när man gör felsteg, när man syndar, när man trots vetskapen om Guds vilja bryter mot det man borde hata, då ska man bekänna det för församlingen. Bikten gör en fri från den skam och skuld man kan få i sitt hjärta av sådana saker och hjälper en traska vidare på livets väg. Vi strävar inte efter att vara medelmåtta, lite försiktigt goda. Vi strävar efter att leva som Jesus.

________________________

4:2 – De heliga. Syftar antagligen på hela församlingen och inte enskilda personer.
4:7 – Gode givaren. Eller: för du vet vem som är lönens goda givare.
4:9 – frukta Gud. Vi associerar lätt till rädsla, men här handlar det mer om att följa Gud och förstå att Gud är större än allt annat.

Citat eller liknande kopplingar till/ur bibeln och Gamla Testamentets apokryfer:
4:1 – Heb 13:7
4:8 – Apg 3:32
4:13 – 5 mos 4:2/12:32

Annonser

Lämna en kommentar

Inga kommentarer ännu.

Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s