Micael: Aktivismen och karismatiken är inte motsatser

En programförklaring från min sida.

(Om ljudet inte synkas med bilden i klippet, dra den runda tidsmarkören tillbaka till början så löser det sig).

Jag har sett åtskilliga exempel på att kristna fokuserar antingen på karismatik eller socialt engagemang. Det finns exempel på kristna som kallar sig karismatiker men inte alls är särskilt engagerade för fred och rättvisa, tvärtom kan de vara krigshyllande nationalister och väldigt rikedomshungriga. De liknar de kristna i Korinth, de är väldigt intresserade av karismatiska erfarenheter och spektakulära händelser (och deras Gudstjänster utvecklas till känslomässiga shower) men de har tappat kärleken och omsorgen om de fattiga (1 Kor 10:21, 13:2). Och vissa spårar ur totalt.

I andra hörnet har vi kristna som vill engagera sig för fred och rättvisa och som betonar evangeliets sociala konsekvenser, men som inte låter den Helige Andes övernaturliga gåvor verka genom dem. Detta beror ofta på att de ser många exempel på den osunda karismatik jag nyss beskrev och drar slutsatsen att det är farligt att syssla med detta. Många av dem tror teoretiskt att Gud kan göra under idag, men de ser det inte i sitt eget liv och anstränger sig inte särskilt mycket för att det ska ske. När dessa kristna inte upplever Guds kraft så mycket i sina liv blir deras tro med tiden ganska svag och de prioriterar diakoni mer än evangelisation.

Även om de flesta kristna är mer eller mindre öppna för både under och rättvisa, så fokuserar många bara på det ena eller andra, och karismatikerna klagar på aktivisternas brist på Andens kraft medan aktivisterna klagar på karismatikernas brist på samhällsengagemang. Och alltför ofta möts jag av åsikten att karismatik och aktivism är motsatser, så att även om man skulle dela min vision om att förena detta handlar det om att ha 50 % karismatik och 50 % aktivism, men inte överbetona det ena eller andra. Det stämmer dock inte. I Apg 2:43-44 står det: ”många under och tecken gjordes genom apostlarna. Alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt.” I den första församlingen skedde inte ”några” under, samtidigt som ”vissa” hade ”somliga saker” gemensamt. Många under skedde och alla hade allt gemensamt, man förenade sund, brinnande karismatik med passionerat engagemang för fred och rättvisa. Så ska kyrkan se ut!

Kristna som engagerar sig för en bättre värld riskerar att kämpa i egen styrka och kraft, och på grund av att alla människor är syndare (Rom 3:10-18) är den mänskliga vägen kantad av misslyckanden, olyckor, missmod och trötthet. Bibeln säger att med Guds kraft förmår vi mer än med egen kraft (Fil 4:13). Och det kan ske på mer dramatiska sätt än att vi får lite extra energi som av en osynlig vitaminkick. Vårt största problem när vi arbetar för fred och rättvisa är att vi tenderar att inte kunna göra det omöjliga. Det är detta som utgör gränsen för vår verksamhet för en bättre värld. Men Jesus sa: ”För Gud är allting möjligt.” (Mark 10:27). I vilken kontext sa Han det? Jo, Han sa det angående att de rika ska sälja allt och ge pengarna till de fattiga.

Våra bibliska förebilder ägnade sig inte bara åt människogärningar utan åt Gudsgärningar, saker som endast Gud kan göra. Samtidigt som de gav pengar till de fattiga och undervisade om fred och rättvisa betjänade de också de nödlidande genom att göra det omöjliga. De praktiserade power activism, engagemang i den Helige Andes kraft, och åstadkom mycket större resultat än om de endast ägnat sig åt människogärningar.

Gud gav Israels folk bröd från himlen när de gick i öknen som delades lika (2 Mos 16:18), något som Paulus anspelar på när han uppmanar korinthierna att ge till de fattiga: ”Så blir det lika för alla, som det står skrivet [i 2 Mos 16:18]: Den som samlade mycket fick ingenting över, och den som samlade lite led ingen brist.” (2 Kor 8:14-15). 1 Kungaboken 17 berättar om när Gud gjorde ett matunder för en mycket fattig änka och hennes son. Jesus botade den blinde tiggaren Bartimeus (Mark 10:46-52), vilket innebar en befrielse inte bara från ett liv i mörker utan också ett liv i fattigdom, och Petrus och Johannes följde sin Mästares fotspår genom att i Jesu Namn bota en lam tiggare vid templet (Apg 3:1-10). Och när Jesus förde Paulus till tro genom en rad olika under i Apg 9 avväpnades kyrkans största förföljare utan någon blodspillan.

Med alla dessa Bibliska exempel – och det finns många fler – är det underligt att inte fler karismatiker engagerar sig för fred och rättvisa och använder de gåvor de har fått till att hjälpa fattiga, nödlidande och krigsdrabbade människor. Det beror kanske på att man inte ser nådegåvorna som betjänande verktyg (1 Petr 4:10) utan som en underhållande show. Man söker de mest spektakulära nådegåvorna utan att uppmärksamma att tjänande, givande åt de fattiga samt utövande av barmhärtighet också är nådegåvor enligt Rom 12:7-8.

Det som ovanstående Bibelställen också visar är att kristna som engagerar sig för fred och rättvisa måste be om tecken och under för att få bättre resultat. Att be om kraft från höjden (Luk 24:49) innebär mer än att få lite extra energi. Ef 3:20 säger att Gud ”förmår göra långt mer än allt vi ber om eller tänker, genom den kraft som mäktigt verkar i oss”, och det skrevs av en man som uppväckte döda. I en värld där en miljard människor lever i extrem fattigdom, där 16 000 barn dör av hunger varje dag och där en miljard barn bor i länder med konflikt behövs inte bara extra energi – det behövs mirakler. Kyrkan behöver fler som Stefanus, diakonen som insattes att hjälpa de fattiga och administrera urförsamlingens egendomsgemenskap på grund av att han var fylld av den Helige Ande och vishet, som gjorde stora tecken och under och som älskade sina fiender in i döden (Apg 6-7).

Min gode vän och församlingsmedlem Michael Liliequist är en person som utför ett imponerande arbete för fred och rättvisa – han jobbar i Uppsala Stadsmission, han är ordförande i Kristna Fredsrörelsens lokalgrupp och han verkar för ett nytt perspektiv där vi ser jordens resurser och dess rikedomar som gemensamma och delar dessa efter var och ens behov. Jag har nämnt honom förut.

1992 var han på en kristen konferens i Stockholm där en person med en profetisk gåva pekade ut honom, sade vad han hette (något som han enligt Michael inte kunde veta) och började bland annat profetera att Gud skulle hela autistiska barn och ungdomar genom honom, Ungefär ett halvår senare reste Michael till Bangalore. När han besökte en evangelisk-luthersk kyrka där sa en pastor som han aldrig hade träffat ”Michael, vi har väntat på dig!” och förde honom till ett gäng mycket fattiga autistiska barn som hade blivit utslängda från sina familjer och bodde i en kåkstad runt kyrkan. Michael berättade för mig: ”Några blev helade, andra inte, men alla berördes av Guds kärlek.” ”Hur visste man att de blivit helade?” frågade jag. ”De började tala”, sade Michael.

Gud vill betjäna de fattiga genom oss. Hans Rike innebär att Han regerar i våra liv och visar sin makt och kärlek när vi i Hans kraft botar de sjuka och betjänar de fattiga.

Annonser

Lämna en kommentar

Inga kommentarer ännu.

Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s