Micael: Rikedomsbekämpning

Det talas en hel del om fattigdomsbekämpning. Stora organisationer basunerar ut att vi måste utrota fattigdomen genast. Häftiga spektakel och glimmande galor anordnas för att uppmärksamma världens ekonomiska problem. Politiker, pastorer och rockstjärnor uppmanar till fattigdomsbekämpning. Detta är naturligtvis strålande.

Rikedomsbekämpning talas det däremot inte mycket om. Vi vill inte att folk ska vara fattiga, men vi vill samtidigt att folk (läs: vi själva) ska vara rika. Vi anser inte att fattigdomsbekämpning kräver rikedomsbekämpning, vi anser inte att folk måste ge upp sina resurser för att andra ska få ta del av dem. När en politiker tillfrågades varför han ville avskaffa förmögenhetsskatten sade han: ”Det är fattigdom vi bekämpar, inte rikedom.” Man kan bekämpa det ena utan att bekämpa det andra, menar man.

Men i den värld vi lever i är det nödvändigt att de rika avstår det de inte behöver för att de fattiga ska få vad de behöver. Nu är kanske förmögenhetsskatt inte det bästa verktyget, men det finns en kärna av sanning i den. Att ge till de fattiga måste innebära att ta från de rika. Vi lever i en värld där resurserna är oerhört orättvist fördelade. 20 % av jordens befolkning förbrukar 80 % av jordens resurser. Vi tillhör de lyckliga 20 procenten. Det är inte möjligt att fördela resurserna lika om vi envisas med att förbruka fyra gånger så mycket än vad som kan räknas som acceptabelt. Naturligtvis varierar förbrukningen mellan de olika länderna som innehar dessa 20 % av världens befolkning. Beräkningar visar att om alla levde som den genomsnittlige USA-medborgaren skulle det krävas drygt fem jordklot för att alla resurser skulle räcka till alla. Och om alla levde som den svenske medelsvensson skulle det krävas tre jordklot. Även om det inte är på amerikanernas konsumtionsnivå så är det ändå två jordklot för mycket. Vi lever helt enkelt tre gånger för bra här i Sverige. Och om vi på allvar vill att alla människor ska ha det lika bra, och att resurserna bör delas lika mellan alla, så bör vi konsumera tre gånger så lite och sälja två tredjedelar av det vi äger. Minst.

Klyftor i Rio

Klyftor i Rio

En lära som frodas i kyrkan idag är att det inte alls är fel att vara rik som kristen, det viktiga ärinställningen till pengarna. Det gäller att inte värdesätta dem högre än Gud. Man ska inte vara slav under sina pengar. Det är inget problem om du äger rikedom – problemet är om rikedomen äger dig. Man kan äga mycket prylar utan att tjäna mammon för det. Det är detta Jesus predikar; inte att vi inte ska vara rika, utan att vi ska göra oss av med all vår rikedom i våra hjärtan, så att Gud får plats där. Vi syndar om rikedomen tar upp våra hjärtan, om vi älskar våra pengar. Men när vi väl slutat värdesätta våra rikedomar högre än Gud kan vi ändå fortsätta njuta av dem och ha det gött.

Gud har faktiskt lagt ner en text i Bibeln som motsäger detta. Den finns inte mindre än i Bergspredikan:

Samla inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och där tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara… Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon. (Matt 6:19-21,24)

Herren säger att vi inte ska samla skatter på jorden utan i Himlen. Vi ska helt enkelt inte vara rika. ”Skatter” är ett ord som numera får oss att tänka på sjörövarkistor och kassaskåp, men ordet Jesus använder är mer allmänt än så. Det betyder även förråd. Vi ska helt enkelt inte samla på oss högar av prylar här på jorden, vare sig det gäller guldmynt, frimärken eller DVD-skivor. I stället ska vi skaffa oss skatter i Himlen, vilket är mycket smartare, för medan all rikedom på jorden är förgänglig och nåbar för tjuvar är Himlen ett ställe där de sanna rikedomarna ligger i tryggt förvar. Och så finns det ett annat argument för att inte samla prylar på jorden: ”Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.”

Jämför detta med teorin att det är inställningen till rikedomen som spelar roll. Enligt den kan vi äga skatter på jorden och samtidigt inte ha dem i hjärtat. Men enligt Jesus kommer vårt hjärta vara där vi har vår skatt, om vi har rikedomar på jorden älskar vi dem oavsett vad vi själva påstår. För om vi inte älskade dem skulle vi inte ha någon anledning att behålla dem, eftersom säljandet av dem kan rädda fattigas liv.

Det är uppenbart att vi inte kan ha skatter på jorden samtidigt som vi har skatter i Himlen. Vi kan inte tjäna två herrar. I Matt 13:44-46, Mark 10:21 och Luk 12:33-34 säger Jesus att vi får en skatt i Himlen när vi säljer allt vi äger – har vi kvar våra rikedomar får vi ingen himmelsk skatt. Faktum är att Bibeln bara nämner ”skatt i Himlen” när det gäller att göra sig av med sin jordiska skatt och sälja allt man äger. Allt-säljande är nödvändigt för att man ska få en himmelsk skatt. Att göra sig av med sin rikedom är det enda sättet för en rik att bli rik i Himlen.

Paulus talar i 1 Tim 6:5-10 om ”människor som är fördärvade i sitt sinne och har vänt sig bort från sanningen, och som menar att gudsfruktan är en god affär. Ja, gudsfruktan i förening med ett förnöjt sinne är verkligen en stor vinning. Vi har ju inte fört något med oss in i världen, inte heller kan vi ta med oss något härifrån. Har vi mat och kläder skall vi vara nöjda med det. Men de som vill bli rika, de råkar ut för frestelser och snaror och många oförnuftiga och skadliga begär, som störtar människor i fördärv och undergång. Ty kärlek till pengar är en rot till allt ont. I sitt begär efter pengar har somliga kommit bort från tron och vållat sig själva mycket lidande.”

Människor som menar att gudsfruktan är en god affär, att man vinner ekonomiskt på att bli kristen, har vänt sig bort från sanningen. Alla våra ägodelar är temporära, våra liv ska kännetecknas av förnöjsamhet. Vad ska vi då vara nöjda med? Mat och kläder står det här, grundtextens ord betyder dock snarare näring och täckning, så att även dryck och tak över huvudet inräknas. Mer än en miljard människor saknar tillräckligt med mat, vatten och skydd för väder, vind och kyla. Hur kan vi prioritera onödigheter, lyx och överflöd, framför att hjälpa dem få tillgång till detta? Vi ska nöja oss med det nödvändigaste och spendera resten på att de ska få det nödvändigaste. Om vi vill bli rika drabbas vi av fördärv. Och om man inte vill vara rik, varför är man då rik? Inställningsteologin menar att man kan ha en massa pengar utan att ha kärlek till dem. Men om man inte älskar sina pengar, varför spenderar man dem på onödigheter man behåller för sig själv – underhållning, utseende och lyx – istället för att rädda de fattigas liv? Ren logik säger att om vi kan hjälpa de fattiga men inte gör det, och de lider och/eller dör, då är vi medskyldiga till deras lidande och/eller död.

Jakob var väl medveten om att rika är mördare:

Lyssna, ni som är rika, gråt och klaga över de olyckor som skall komma över er. Er rikedom skall förmultna och era kläder förtäras av mal. Ert guld och silver skall ärga, och ärgen skall vittna mot er och förtära ert kött som eld. Ni har samlat skatter i de sista dagarna. Se, den lön ni undanhållit arbetarna som skördade era åkrar, den ropar, och skördearbetarnas rop har nått Herren Sebaots öron. Ni har levt i lyx och överflöd på jorden. Ni har gött er på slaktdagen. Ni har dömt den rättfärdige och dödat honom, och han gjorde inget motstånd mot er. (Jak 5:1-6)

Jakob skriver i helig vrede mot de rikas mördande. Likt GT:s profeter predikar han domsord mot dem. Uttrycket ”Herren Sebaot” (”Härskarornas Herre”) används bara två gånger i NT och för tankarna tillbaka till profeternas språkbruk. Ord som ”Ni har samlat skatter i de sista dagarna”, ”Ni har levt i lyx och överflöd på jorden”, ”Ni har gött er på slaktdagen” är inte stillsamma konstateranden av fakta utan profetiska domsanklagelser över de rikas synd. Arbetarna som bygger upp de rikas egendom lider på grund av att deras arbetsgivare har undanhållit dem lön (och hur sant är inte detta idag då barnarbetare och urfattiga bönder får slava på högst orättvisemärkta plantage?). Jakob gör klart att anledningen till att rika kan bygga upp en så stor förmögenhet är att de betalar sina arbetare för lite; om de hade betalat vad arbetet var värt så skulle de inte få så stort överflöd själva. Men de rikas guld och rikedomar kommer att förgöras, och till slut kommer de stå framför Herren Sebaot utan någonting utom åtalet: Mord av de oskyldiga (”rättfärdig” är samma ord som ”oskyldig”) som inte ens gjorde motstånd: de fattiga.

Men Gud har förlåtit vår synd och kallar oss till ett radikalt lärjungaskap. I den tidiga kyrkan fanns ingen klyfta mellan rik och fattig, låt oss be och arbeta för samma mål:

Skaran av dem som trodde var ett hjärta och en själ, och ingen enda kallade något av det han ägde för sitt, utan de hade allt gemensamt… Ingen av dem led någon nöd. Alla som hade jord eller hus sålde vad de ägde och bar fram vad de hade fått för den sålda egendomen och lade ner betalningen för apostlarnas fötter. Och man delade ut åt var och en efter vad han behövde. (Apg 4:32,34-35)

Amen.

Annonser

Lämna en kommentar

Inga kommentarer ännu.

Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s