Månad: oktober 2011

En musikalisk påminnelse

Ibland kan en bra låt säga mer än en lång argumentation eller smart utläggning. Så håll till godo, en liten påminnelse om hur vi behandlar (misshandlar) Guds skapelser (i just det här fallet kycklingar/höns).

feathers and a cage too small
chemicals that make us tall too fast
too fast

all my friends look the same
all of us feel the same pain
always pain

artificial sunlight here
perfectly calibrated year
and it feels wrong

so every time i see a man
i dream about his face in a frying pan
human eyeballs on toast

but when they seared off my beak
i realized just how weak we are
we are

and if i had a bigger brain i’d surely find a way
to take my own life
i’d end it all right here before my meat is how they want it
mmmmmmmmmmmmmm

but that might be the only part of my body
that you haven’t tried to change
my altered life is the worst miracle my peanut can’t imagine

Annonser

Micael: Rikedomens synd, del 3: Mord

Du skall inte mörda. (2 Mos 20:13)

Fattigdomen i världen leder till att massvis med människor dör. Man beräknar att drygt 16 000 barn svälter ihjäl varje dag. Barn under fem år. Det är ofattbart. Och vi kan inte ignorera det, även om vi skulle vilja. Inser ni vilket enormt ansvar som ligger på oss nu när vi vet om detta? För våra pengar kan rädda några av dessa barns liv – om vi spenderar dem rätt. Om vi istället struntar i dem och spenderar våra pengar som kunde räddat deras liv på något annat som egentligen inte behövs – då är vi skyldiga till mord. I urkyrkan anklagades kristna för mord av sina trosfränder om de ägt extra mat samtidigt som någon svalt ihjäl i deras område. Naturligtvis fick han eller hon förlåtelse, men först efter en lång botgöring som visade på ånger för sin rikedomstörst.

Om fattigdomen bara bestod av att människor hade det lite jobbigt, om bistånd bara gick ut på att göra livet bekvämare för människor, då hade det inte varit så farligt om man lade någon krona då och då på lyx och underhållning. Men nu är det människors liv som står på spel. Du kan avgöra om dina pengar ska bidra till någons överlevnad eller inte. Pengar är makt, och även om vi gillar den makten (det är därför man vill vara rik) så kan den vara riktigt jobbig när man tänker på hur grovt man har misskött den.

Jakob var väl medveten om att rika är mördare:

Lyssna, ni som är rika, gråt och klaga över de olyckor som skall komma över er. Er rikedom skall förmultna och era kläder förtäras av mal. Ert guld och silver skall ärga, och ärgen skall vittna mot er och förtära ert kött som eld. Ni har samlat skatter i de sista dagarna. Se, den lön ni undanhållit arbetarna som skördade era åkrar, den ropar, och skördearbetarnas rop har nått Herren Sebaots öron. Ni har levt i lyx och överflöd på jorden. Ni har gött er på slaktdagen. Ni har dömt den rättfärdige och dödat honom, och han gjorde inget motstånd mot er. (Jak 5:1-6)

Jakob skriver i helig vrede mot de rikas mördande. Likt GT:s profeter predikar han domsord mot dem. Uttrycket ”Herren Sebaot” (”Härskarornas Herre”) används bara två gånger i NT och för tankarna tillbaka till profeternas språkbruk. Ord som ”Ni har samlat skatter i de sista dagarna”, ”Ni har levt i lyx och överflöd på jorden”, ”Ni har gött er på slaktdagen” är inte stillsamma konstateranden av fakta utan profetiska domsanklagelser över de rikas synd. Arbetarna som bygger upp de rikas egendom lider på grund av att deras arbetsgivare har undanhållit dem lön (och hur sant är inte detta idag då barnarbetare och urfattiga bönder får slava på högst orättvisemärkta plantage?). Jakob gör klart att anledningen till att rika kan bygga upp en så stor förmögenhet är att de betalar sina arbetare för lite; om de hade betalat vad arbetet var värt så skulle de inte få så stort överflöd själva. Men de rikas guld och rikedomar kommer att förgöras, och till slut kommer de stå framför Herren Sebaot utan någonting utom åtalet: Mord av de oskyldiga (”rättfärdig” är samma ord som ”oskyldig”) som inte ens gjorde motstånd: de fattiga.

Profeten Hesekiel säger att det är en synd att ha överflöd på mat: ”Se, detta var din syster Sodoms synd: Högmod, överflöd av mat och bekymmerslös säkerhet utmärkte henne och hennes döttrar. Och hon hjälpte inte den nödställde och fattige.” (Hes 16:49). Här har vi alltså svart på vitt att det är synd att äga mer än sitt dagliga bröd. Varför? Jo, för då ”hjälper man inte den nödställde och fattige”, då låter man dem svälta fast man kunde ha gett dem av sitt matöverflöd. Det vore skillnad om de inte kunde hjälpa de fattiga, men nu när de hade överflöd av mat innebar det att de hade resurser som kunde räddat livet på dem. När de behåller dessa resurser för sig själva, samlar dem på hög och skapar ett överflöd av mat, mördar de dem genom att låta dem svälta ihjäl. Detta är synd.

Rika har faktiskt blod på sina händer. Våra pengar kan rädda liv, men när vi istället lägger dem på vår egen njutning och bekvämlighet dödar vi människor som vi inte ens vet namnen på. Självklart skulle vi aldrig kunna döda alla dessa människor om vi stod öga mot öga med dem, men genom att medvetet isolera oss från de fattiga, genom att ständigt fokusera på annat och låta bli att tänka på dem, klarar vi av att lägga pengar på annat än att rädda deras liv. Gud gillar inte det. Skördearbetarnas rop har nått Herren Sebaots öron, den Allsmäktige vet om de fattigas situation och hur vi har behandlat dem. Han vet vad vi är skyldiga till. Ibland är det inte kul att vara rik.

Som tur är förlåter Han oss all vår synd och erbjuder oss ett nytt liv i Hans försyn där Han genom att styra våra liv ser till att vi behandlar varandra med kärlek och barmhärtighet. Alla är syndare, alla är mördare, alla förtjänar helvetet. Gud vare tack för att Han ens övervägde att förlåta oss! Han älskar oss även om vi är mördare, och Han ger oss chansen till ett nytt liv där vi istället för att mörda spenderar våra dagar åt att ge liv till människor.

Micael: Rikedomens synd, del 2: Stöld

Du skall inte stjäla. (2 Mos 20:15)

De tidiga kristna predikade att rikedom är stöld och att gåvor till de fattiga är att ge tillbaka vad man har stulit från dem. Kyrkofadern Ambrosius skrev: ”Det är inte av ditt goda som du ger åt den fattige. Det är en del av hans eget, som du ger tillbaka till honom”. Han sade även: ”Naturen skapar gemensam rikedom. Stöld skapar privat rikedom.” Basileios den store skrev: ”När någon tar en mans kläder kallar vi honom för en tjuv. Och någon som skulle kunna klä den nakne men inte gör det – skall inte han förtjäna samma namn? Brödet i din skål hör till den hungrige, kappan i din garderob hör till den nakne, skorna du låter ruttna hör till den barfota, pengarna i ditt förråd hör till den nödlidande.”

Detta har Bibliskt stöd. Hes 18:7 och 16 likställer rån med att inte ge till de fattiga fast man kan: ”Om han inte rånar någon utan ger sitt bröd åt den hungrige och klär den nakne… då är han rättfärdig och skall förvisso få leva”. Om du är rik medan folk hungrar har du rånat mat från dem.

Av denna anledning brukade Vincent de Paul, när han gav bröd till tiggare, gå ner på knä och be dem att förlåta honom. Det är nog en sund inställning. Vad har vi för rätt att äga överflöd medan de hungrar? Ingen svälter frivilligt, anledningen till att folk har för lite är att några andra har tagit för mycket. Vi bör inte förvänta oss ett tack från dem vi ger bistånd till, de bör förvänta sig ett förlåt av oss.

Det är inte så många rika som inser att de är tjuvar. Den vanliga definitionen av stöld är att man direkt tar något från någon annan, och det har de flesta aldrig gjort. Men är det inte stöld att även vägra lämna tillbaka det någon annan har stulit, som Basileios påpekar? Och är det inte stöld att betala alldeles för lite för en vara? Bibeln är rätt sträng mot dem som lurar andra för ekonomisk vinning.

Ni skall inte göra orätt när ni dömer i fråga om längd, vikt eller rymd. Rätt våg, rätta vikter, rätt efa, rätt hin-mått skall ni ha. (3 Mos 19:35-36)

Herren avskyr två slags vikter, falsk våg är av ondo. (Ords 20:23)

Vore jag rättfärdig om jag tillät orätt våg och falska vikter i väskan? (Mika 6:11)

Jeremia ropar verop över dem som inte låter arbetarna få bra villkor:

Ve den som bygger sitt hus med orättfärdighet och sina salar med orätt, som låter sin nästa arbeta för ingenting och inte ger honom hans lön. (Jer 22:13)

Detta ser vi om och om igen i världen idag, jag är själv engagerad i en kampanj som uppmärksammar vidriga arbetsförhållanden och extremt låga löner i elektronikindustrin, och samma fenomen ser vi i de flesta industrier som involverar produktion utanför Västvärlden. När vi betalar mindre för en vara som inte är rättvist handlad (fair trade) istället för att köpa en rättvis handlad, begår vi en stöld. Vi betalar ju inte varans rätta pris! Vi snor en del av den!

Anledningen till att Afrika är den fattigaste kontinenten idag är inte att afrikaner är latare än andra utan att de har blivit utsugna av främst västerlänningar (ironiskt nog är det vi i väst som är latast, vi har kortast arbetsdagar och längst semestrar). Fattiga länder har idag oöverskådliga skulder till rika länder. Vårt bistånd kompenserar inte ens det. Men det är vi som har en skuld till dem, att inte ge till de fattiga är att råna från dem. De som har brist på tillgångar har det inte frivilligt, och våra rikedomar är till för att ges till dem. Det enda vettiga vi kan göra med våra tillgångar är att ge tillbaka dem till deras rättmätiga innehavare – de fattiga!