Micael: Rikedomens synd, del 3: Mord

Du skall inte mörda. (2 Mos 20:13)

Fattigdomen i världen leder till att massvis med människor dör. Man beräknar att drygt 16 000 barn svälter ihjäl varje dag. Barn under fem år. Det är ofattbart. Och vi kan inte ignorera det, även om vi skulle vilja. Inser ni vilket enormt ansvar som ligger på oss nu när vi vet om detta? För våra pengar kan rädda några av dessa barns liv – om vi spenderar dem rätt. Om vi istället struntar i dem och spenderar våra pengar som kunde räddat deras liv på något annat som egentligen inte behövs – då är vi skyldiga till mord. I urkyrkan anklagades kristna för mord av sina trosfränder om de ägt extra mat samtidigt som någon svalt ihjäl i deras område. Naturligtvis fick han eller hon förlåtelse, men först efter en lång botgöring som visade på ånger för sin rikedomstörst.

Om fattigdomen bara bestod av att människor hade det lite jobbigt, om bistånd bara gick ut på att göra livet bekvämare för människor, då hade det inte varit så farligt om man lade någon krona då och då på lyx och underhållning. Men nu är det människors liv som står på spel. Du kan avgöra om dina pengar ska bidra till någons överlevnad eller inte. Pengar är makt, och även om vi gillar den makten (det är därför man vill vara rik) så kan den vara riktigt jobbig när man tänker på hur grovt man har misskött den.

Jakob var väl medveten om att rika är mördare:

Lyssna, ni som är rika, gråt och klaga över de olyckor som skall komma över er. Er rikedom skall förmultna och era kläder förtäras av mal. Ert guld och silver skall ärga, och ärgen skall vittna mot er och förtära ert kött som eld. Ni har samlat skatter i de sista dagarna. Se, den lön ni undanhållit arbetarna som skördade era åkrar, den ropar, och skördearbetarnas rop har nått Herren Sebaots öron. Ni har levt i lyx och överflöd på jorden. Ni har gött er på slaktdagen. Ni har dömt den rättfärdige och dödat honom, och han gjorde inget motstånd mot er. (Jak 5:1-6)

Jakob skriver i helig vrede mot de rikas mördande. Likt GT:s profeter predikar han domsord mot dem. Uttrycket ”Herren Sebaot” (”Härskarornas Herre”) används bara två gånger i NT och för tankarna tillbaka till profeternas språkbruk. Ord som ”Ni har samlat skatter i de sista dagarna”, ”Ni har levt i lyx och överflöd på jorden”, ”Ni har gött er på slaktdagen” är inte stillsamma konstateranden av fakta utan profetiska domsanklagelser över de rikas synd. Arbetarna som bygger upp de rikas egendom lider på grund av att deras arbetsgivare har undanhållit dem lön (och hur sant är inte detta idag då barnarbetare och urfattiga bönder får slava på högst orättvisemärkta plantage?). Jakob gör klart att anledningen till att rika kan bygga upp en så stor förmögenhet är att de betalar sina arbetare för lite; om de hade betalat vad arbetet var värt så skulle de inte få så stort överflöd själva. Men de rikas guld och rikedomar kommer att förgöras, och till slut kommer de stå framför Herren Sebaot utan någonting utom åtalet: Mord av de oskyldiga (”rättfärdig” är samma ord som ”oskyldig”) som inte ens gjorde motstånd: de fattiga.

Profeten Hesekiel säger att det är en synd att ha överflöd på mat: ”Se, detta var din syster Sodoms synd: Högmod, överflöd av mat och bekymmerslös säkerhet utmärkte henne och hennes döttrar. Och hon hjälpte inte den nödställde och fattige.” (Hes 16:49). Här har vi alltså svart på vitt att det är synd att äga mer än sitt dagliga bröd. Varför? Jo, för då ”hjälper man inte den nödställde och fattige”, då låter man dem svälta fast man kunde ha gett dem av sitt matöverflöd. Det vore skillnad om de inte kunde hjälpa de fattiga, men nu när de hade överflöd av mat innebar det att de hade resurser som kunde räddat livet på dem. När de behåller dessa resurser för sig själva, samlar dem på hög och skapar ett överflöd av mat, mördar de dem genom att låta dem svälta ihjäl. Detta är synd.

Rika har faktiskt blod på sina händer. Våra pengar kan rädda liv, men när vi istället lägger dem på vår egen njutning och bekvämlighet dödar vi människor som vi inte ens vet namnen på. Självklart skulle vi aldrig kunna döda alla dessa människor om vi stod öga mot öga med dem, men genom att medvetet isolera oss från de fattiga, genom att ständigt fokusera på annat och låta bli att tänka på dem, klarar vi av att lägga pengar på annat än att rädda deras liv. Gud gillar inte det. Skördearbetarnas rop har nått Herren Sebaots öron, den Allsmäktige vet om de fattigas situation och hur vi har behandlat dem. Han vet vad vi är skyldiga till. Ibland är det inte kul att vara rik.

Som tur är förlåter Han oss all vår synd och erbjuder oss ett nytt liv i Hans försyn där Han genom att styra våra liv ser till att vi behandlar varandra med kärlek och barmhärtighet. Alla är syndare, alla är mördare, alla förtjänar helvetet. Gud vare tack för att Han ens övervägde att förlåta oss! Han älskar oss även om vi är mördare, och Han ger oss chansen till ett nytt liv där vi istället för att mörda spenderar våra dagar åt att ge liv till människor.

Annonser

2 kommentarer

  1. I ungefär en miljon år har det varit ett trivialt faktum: antingen låter föräldrarna bli att producera så många barn eller också svälter de ihjäl. Det är så för alla djur.

    Mer pengar, mer mat ger en enda sak – fler barn. Om man i stället satsar samma pengar på undervisning ger de på sikt något resultat. Ökar kvaliteten i stället för kvantiteten – såvida man inte anser att människor bör ha samma rätt som råttor att fortplanta sej ohejdat.


Comments RSS TrackBack Identifier URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s